Om Sverige ska lyckas ställa om till en förnybar energiproduktion och i förlängningen uppnå de högt uppsatta klimatmålen är det hög tid att regelverket för utbyggnaden av elnätet ses över och reformeras, för att ge elnätets aktörer rätt förutsättningar att bygga ut och använda elnätet. Nuvarande regelverk innehåller flera brister som leder till resurskrävande tillståndsprocesser och bristande rättssäkerhet. I syfte att modernisera regelverket lämnade regeringen den 29 april 2021 över en proposition till riksdagen. Foyens experter advokat Pia Pehrson och biträdande jurist Mikael Jonasson gör här en kort genomgång av det färska lagförslaget.
Lagförslaget ”Moderna tillståndsprocesser för elnät” (prop. 2020/21:188) är en produkt av den så kallade Energiöverenskommelsen som slöts mellan S, M, MP, C och KD och målet är att Sverige år 2040 ska ha 100 % förnybar elproduktion. I propositionen föreslås flera ändringar, främst i ellagen (1997:857) men även i ledningsrättslagen (1973:1144). Ändringarna syftar till att underlätta utbyggnaden av Sveriges elnät genom att skapa ett mer flexibelt regelverk som leder till kortare ledtider och mindre resurskrävande tillståndsförfaranden. Med ledtid avses tiden från det att ett nätföretag har identifierat ett behov till dess att ledningen kan tas i drift. Intresset av att effektivisera tillståndsprocessen måste dock vägas mot andra intressen som exempelvis rättssäkerhet, miljöhänsyn och egendomsskydd. Lagändringarna är avsedda att träda ikraft den 1 augusti 2021. Äldre föreskrifter ska dock fortfarande gälla i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
En mer flexibel prövning av nätkoncession
Av 2 kap. 1 § ellagen följer att en elektrisk starkströmsledning som huvudregel inte får byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). En ansökan om tillstånd prövas i regel av Energimarknadsinspektionen (Ei), men i vissa fall av regeringen. Till byggandet av en ledning räknas även schaktning eller liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen. Mot bakgrund av behovet av att underlätta utbyggnaden av elnätet förslår regeringen att det inte längre ska krävas nätkoncession för åtgärder som utförs enbart för att avgöra var ledningen ska byggas eller undersöka vilken påverkan verksamheten får på miljön.
Det finns två olika koncessionsformer, dels nätkoncession för område, dels nätkoncession för linje (2 kap. 2 § ellagen). En nätkoncession för område avser ledningsnät inom ett visst område. Nätkoncessionen gör det möjligt för nätkoncessionsinnehavaren att bygga ledningar inom området, under en viss övre spänningsgräns, utan att behöva ansöka hos Ei om tillstånd för varje ledning. Nätkoncession för område används för lokalnäten och avser i regel ledningar med lägre spänning (upp till 20 kV). En nätkoncession för linje avser en individuell ledning med i huvudsak bestämd sträckning och används i regel för stamnätet och regionnätet. I propositionen föreslås att möjligheten att bygga ledningar med stöd av en nätkoncession för område ska utökas. Detta leder emellertid till att miljöprövningen blir mindre omfattande när det gäller enskilda ledningar. För att underlätta utbyggnaden av regionnät med stöd av nätkoncession för område, föreslår regeringen att Ei, om sökanden begär det, ska få ange den lägsta tillåtna spänningen för ledningsnätet i ett beslut om nätkoncession. Detta skulle göra det möjligt att bevilja flera nätkoncessioner för område i samma geografiska område, i vad som kan beskrivas som olika lager. Detta leder till att ledningar som i dag kräver nätkoncession för linje istället kan drivas med stöd av en nätkoncession för område.
För att ytterligare korta ledtiderna föreslår regeringen att den som bedriver nätverksamhet under vissa förutsättningar ska få bygga och använda starkströmsledningar med stöd av en nätkoncession för område som innehas av annan, utan att en särskild koncessionsprövning krävs. Vidare föreslås en lagändring som gör det möjligt för prövningsmyndigheten att, efter ansökan från nätkoncessionshavaren, ändra en nätkoncession för linje i fråga om ledningens sträckning, utförande eller tillåtna spänning, trots att skyddstiden fortfarande löper. Det ska även vara möjligt att på ansökan av nätkoncessionshavaren sammanlägga nätkoncessioner av samma slag och att dela upp en nätkoncession för linje i flera nätkoncessioner.
Förslag om markåtkost och laga kraft för koncessionsbeslut
För att kunna bygga ut elnätet behövs ofta inledande undersökningar för att bedöma markens lämplighet. För att undvika inlåsningseffekter i ett tidigt skede föreslår regeringen att Ei ska kunna besluta om tillträde till mark för undersökningsarbeten mot markägarens vilja. För att i ett senare skede få anlägga en ledning på annans mark krävs, om parterna inte kommer överens, att nätföretaget ansöker om ledningsrätt hos Lantmäteriet. Enligt ledningsrättslagen kan en ledningsförrättning endast undantagsvis initieras parallellt med en prövning om nätkoncession om regeringen eller Ei medger det. Undantagsmöjligheten har i praktiken använts mycket sällan. För att förkorta ledtiden föreslår regeringen därför att det ska bli lättare att föra processerna parallellt.
Det har tidigare varit möjligt för den som har klagorätt, men som inte delgivits ett beslut om nätkoncession, att överklaga koncessionsbeslutet flera år efter det att beslutet meddelats. Detta eftersom det saknats ett slutdatum för överklagande. Ordningen kan starkt ifrågasättas ur ett rättssäkerhetsperspektiv. För att säkerställa att beslut i frågor om nätkoncession vinner laga kraft föreslår regeringen att överklagandetiden, för de som inte delgivits beslutet, ska räknas från den dag som infaller en vecka efter det att beslutet har kungjorts. Dessutom föreslår regeringen att beslut om nätkoncession för linje, eller ett medgivande att bygga eller använda en anläggning innan nätkoncession har beviljats, i vissa fall ska kunna gälla omedelbart.
Foyens kommentar
Resurskrävande tillståndsprocesser för utbyggnad av elnätet utgör idag ett hinder för en effektiv energiomställning. Långa ledtider gör det också svårare att uppnå de krav som idag ställs på tillgång till elektrisk energi och leveranssäkra elnät. Detta är något som i förlängningen försvårar möjligheten för Sverige att uppnå målet om 100 % förnybar energi till år 2040, då målet givetvis är beroende av att elanvändningen i Sverige ökar markant. För att Sverige ska lyckas fasa ut fossila energikällor är det av stor vikt att elnätet både moderniseras och utökas.
Vi på Foyen ser därmed positivt på de förslag som nu presenterats. Förslagen underlättar både vid erhållandet av nätkoncessioner och vid utbyggnaden av befintliga anläggningar. De föreslagna lagändringarna är dock tyvärr långt ifrån tillräckliga för att möta de krav som idag ställs på dagens och framtidens energisystem. I propositionen uppmärksammas till exempel inte ellagens förhållande till miljöbalken. Idag kan en utbyggnad hindras eller försvåras då miljöbalkens långtgående bestämmelser avseende skydd för människors hälsa och miljön gäller parallellt med ellagen. Miljöbalkens krav gäller således även om en lämplighetsprövning redan gjorts inom ramen för ett koncessionsbeslut enligt ellagen och att hänsyn tagits till eventuell miljöpåverkan.