Upphandlingslagstiftningen hindrar inte snabba och effektiva inköp av skyddsutrustning och annat som offentlig sektor har behov av. Det finns flexibilitet inbyggt i lagstiftningen som kan användas såväl för att genomföra snabba upphandlingar och upphandlingar riktade mot viss eller vissa leverantörer, som för att samverka med näringslivet.
Corona-pandemin har långtgående konsekvenser för offentlig verksamhet inte minst vad gäller sjukvård och omsorg. Behovet av försörjning av varor och tjänster har förändrats. Kraven på snabb tillgång till bland annat sjukvårdsmateriel har ökat. Detta medför att de sedvanliga processerna för anskaffning genom offentlig upphandling i nuläget inte fungerar. För att förtydliga hur lagstiftningens flexibilitet kan användas i nuvarande krissituation har EU-kommissionen har den 1 april gett ut en vägledning om användningen av upphandlingsreglerna i samband med Covid-19 krisen.
För att säkra tillgången till nödvändig skyddsmateriel och utrustning genomför EU-kommissionen en gemensam upphandling av personlig skyddsutrustning. Sverige deltar i kommissionens upphandling. På nationell nivå har regeringen utsett Socialstyrelsen till nationell inköpscentral med uppgift att genomföra samordnade upphandlingar av sjukvårdsmaterial, skyddsutrustning och viss medicinskteknisk utrustning.
Enskilda regioner, kommuner och andra upphandlande myndigheter bör i första hand undersöka om det finns något ramavtal från vilket de kan avropa. I fall där det aktuella behovet inte avser sjukvårdsmateriel eller utrustning, bör undersökas om Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet eller SKL Kommentus inköpscentral, har något giltigt ramavtal som kan tillgodose det enskilda behovet.
I fall där det inte finns något relevant ramavtal, kan öppet eller selektivt upphandlingsförfarande användas med sk påskyndat förfarande. Detta innebär att tidsfristerna i upphandlingen kan förkortas avsevärt, till 10 dagar (samt 15 dagar för själva anbudsgivningen vid selektivt förfarande).
Vidare framhåller EU-kommissionen möjligheten att tillämpa undantagsförfarandet förhandlad upphandling utan föregående annonsering, vilket i realiteten är en direktupphandling. En av förutsättningarna för att dessa undantagsförfaranden ska kunna användas är att det föreligger synnerlig brådska som inte beror på den upphandlande myndigheten och som myndigheten inte har kunnat förutse. EU-kommissionen anger i vägledningen att de behov på skyddsmateriel, sjukvårdsutrustning etc som uppstår till följd av Coronaviruset inte kunnat förutses och planeras i förväg, varför det utgör sådan omständighet som utgör synnerlig brådska. För att använda denna typ av ”direktupphandling” ska det härtill också inte vara möjligt att genomföra sk påskyndat förfarande. Här måste en avvägning göras i det enskilda fallet. Generellt är det dock EU-kommissionens uppfattning att det i de flesta fall föreligger sådan brådska i behoven att det motiverar denna typ av upphandlingsförfarande. Det anmärks dock att upphandlingen också måste gå så fort att den faktiskt inte drar ut på tiden så mycket att påskyndat förfarande hade kunnat användas.
Avslutningsvis kan sägas att det är möjligt att genomföra snabba inköp för att tillgodose de behov som uppkommer i det rådande läget. Det finns möjlighet för beställare att vända sig direkt till leverantörer för att få brådskande behov tillgodosedda. Här kan samarbeta med näringslivet, användandet av innovativa lösningar och att skapa intresse hos leverantörer att föreslå alternativa lösningar vara av stor vikt.
Text: Pernilla Norman
Pernilla Norman är advokat vid Advokatfirman LexIT och doktorand vid juridiska institutionen vid Stockholms universitet där hon forskar om bland annat offentlig upphandling och konkurrensrätt. Hon är en av landets främsta advokater inom sina verksamhetsområden, med drygt 25-års erfarenhet av EU- och konkurrensrätt, offentlig och privat upphandling, IT- och telekommunikationsjuridik inklusive dataskydd (GDPR), samt andra personuppgifts- och patientdatafrågor, offentlighet & sekretess, samt avtalsrätt och avtalsförhandlingar. Hon har också skrivit ett flertal böcker, bland annat i upphandlingsrätt och konkurrensrätt.
