Nyhetsutgivare och nyhetsbyråer har fått en 2-årig ensamrätt till sina publikationer som ger en rätt till ersättning när deras artiklar används på internet. Syftet är att balansera maktbalansen gentemot de stora IT-jättarna – såsom Facebook, Twitter och Google – som tagit över den digitala annonsmarknaden från de traditionella medierna. Men den nya ensamrätten kommer ge upphov till en rad gränsdragningsproblem. Alltifrån vad som exakt omfattas av rättigheten till hur man ska tolka de uttryckliga undantagen, såsom länkar och citat. "Det är en ny spännande rättighet som vi har fått i svensk upphovsrätt, men som sannolikt kommer skapa flera tillämpningsproblem", säger Sanna Wolk, professor och immaterialrättslig expert i en färsk ROA-inspelning.
Från den 1 januari 2023 finns en ny ensamrätt i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729). Nyhetsutgivare och nyhetsbyråer får under 2 år en ensamrätt till sina publikationer som medför en rätt till ersättning när deras material återanvänds på internet. Det rör sig om en s.k. närstående rättighet som omfattas av 2 § upphovsrättslagen, utgivare av presspublikationer har alltså samma ekonomiska rättigheter som andra kreatörer.
– Det är inte bara utgivare som får ersättning, utan även de som medverkat till det hela, såsom textförfattare, fotografer och producenter med flera, säger Sanna Wolk, professor i juridik med över 25 års erfarenhet av immaterialrättsliga frågor.
Den nya rättigheten bygger på ett EU-direktiv från 2019 som nu alltså har införlivats i svensk rätt. Artikel 15 i direktiv 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden
Direktivet riktar sig mot de som systematiskt utnyttjar andras verk utan att dessa får någon ersättning för detta. Syftet är att justera maktbalansen i förhållande till stora IT-jättarna – såsom Facebook, Twitter och Google – som i hög grad konkurrerat ut de traditionella medierna från den digitala annonsmarknaden. Dessa aktörer, som tillhandahåller stora mängder upphovsrättsskyddat innehåll, ska nu alltså betala för användningen av presspublikationer, vilket löst definieras som ”en samling av i huvudsak litterära verk av journalistiskt slag, som inte framställs för vetenskapliga eller akademiska ändamål” (5 kap. 48 c §) och som ”har till syfte att ge allmänheten information som avser nyheter eller andra teman”.
– Det mest klassiska som man ska tänka sig när det gäller publiceringsrätten är nyhetswebbplatser, men det är inte uteslutande sådana webbplatser. Och var gränserna går vet man inte, säger Sanna Wolk.
– Beträffande vad som utgör en presspublikation, ska det ses som en helhet. Ingår det exempelvis en bild eller video i en artikel så omfattas även det av rättigheten.
Sanna Wolk, professor och immaterialrättslig expert.
”Kommer vara upp till domstolarna att avgöra”
Bloggar eller webbtjänster som saknar redaktionellt ansvar och kontroll över innehållet omfattas inte av den nya rättigheten. Men dagens ombytliga och gränsöverskridande plattformar, som inte sällan är en hybrid mellan en rad olika saker, kan ge upphov till vissa bryderier vid tillämpningen.
– Bloggar kan exempelvis fungera som en kommenterande nyhetssida, så gränsdragningsproblem kan uppstå, säger Sanna Wolk.
Hon betonar att den nya rättigheten inte kan användas mot enskilda användare som nyttjar presspublikationer på internet, t.ex. en person, företag eller organisation som lägger upp eller delar en artikel på sin Facebooksida. I sådana fall är det företaget, i det här fallet Facebook, som tillåter användningen och de som ska ersätta användningen.
Ensamrätten omfattar inte heller ”hyperlänkningsåtgärder” eller ”användning av enstaka ord eller mycket korta utdrag ur en presspublikation” (5 kap 48 b §). En renodlad länkning utgör alltså inte ett intrång i någons upphovsrätt. Men om man skulle göra större delar eller hela artikeln läsbar, som är möjligt via sökmotorer och vissa sociala medier, kan en ersättningsskyldighet uppstå.
Vissa missvisande begrepp har hörts i debatten när det handlar om just länkning, och frågan om vad som ska vara tillåtet och inte.
– Det är som i folkmun har kallats ”länkskatten”, att företag skulle behöva betala för vissa länkningar, har inget med skatt att göra. Men det visade sig vara ett kommersiellt gångbart ord, konstaterar Sanna Wolk.
Hon förklarar.
– Söker man på Google kommer först länken med rubriken och lite text under, det är det som man försöker skära bort. Och om man delar något på Facebook kommer rubriken upp och bild på artikeln med viss text och sådana länkningar ska ersättas.
– Men var gränsen går beträffande antalet ord är oklar, liksom vad ”mycket korta utdrag” i praktiken innebär. Det kommer vara upp till domstolarna att avgöra detta.
Frågan om hur man ska se på rubriker är särskilt oklart.
– Är dessa upphovsrättsligt skyddade eller inte? EU-domstolen har sagt att elva ord omfattas av upphovsrätten. Presspublikationer av olika slag ser ju gärna att det blir så få ord och meningar som möjligt som omfattas av undantaget, medan de som delar artiklar på sina plattformar har motsatt intresse.
– Osäkerheten skapar rättsosäkerhet, säger Sanna Wolk.
Utsnitt från Sanna Wolks ROA-inspelning.
Ersättningsmodell i flera led
Hon flaggar för att det sannolikt kommer uppkomma ännu fler tillämpningsproblem med den nya rättigheten – på flera plan och i olika led.
För utgivaren av en presspublikation blir det av stor vikt att ha fungerande ersättningssystem i förhållande till upphovsmännen av presspublikationerna, så att de erhåller lagstadgad ersättning, menar hon.
– Däremot är det upp till parterna att förhandla vad som ska anses vara en rimlig kompensation till upphovsmännen, och om det exempelvis ska differentieras mellan olika slags återpubliceringar.
Om exempelvis en text publiceras i TT och någon delar den på sin Facebooksida, ska en del av de intäkter som kommer från Facebook gå till TT och upphovsmannen till texten. Så långt framstår det som tämligen okomplicerat – men om man adderar ytterligare led, exempelvis när en dagstidning publicerar TT-nyheten och den sedan delas på Facebook, ter det sig inte längre lika enkelt.
– Om DN publicerar TT-texten med vissa bearbetningar och kompletteringar på sin webbplats, får det antas att det är en användning som ger TT ersättningsrätt. Och om DN:s publicering därefter läggs upp på Facebook uppstår frågan hur ersättningen ska beräknas till såväl TT som DN och upphovsmannen som skrivit TT-texten.
– Det är av stor vikt att marknadens aktörer förhandlar fram en ersättningsmodell som fungerar för publiceringar i flera led, betonar Sanna Wolk.
Den nya ensamrätten innebär alltså utmaningar av vitt skilda slag för de aktörer – ytterst domstolarna – som ska tolka och tillämpa lagen.
– Det är en ny spännande rättighet som vi har fått i svensk upphovsrätt, men som sannolikt kommer skapa flera tillämpningsproblem, sammanfattar Sanna Wolk.
ROA – Rättsområdesanalyser – är en tilläggstjänst till JUNO som innehåller såväl videoklipp som analyser gällande aktuella rättshändelser inom olika rättsområden. Här kan du läsa mer om ROA.