I Sverige råder en strikt skolplikt, som motsvaras av en grundlagsfäst rätt till utbildning. Idag finns små möjligheter i skollagen att beviljas undantag från skolplikten och att fullfölja denna på annat sätt. Till följd av familjers mer frekventa resande har svenska skolor i utlandet blivit alltmer populärt, något som enligt Mikael Hellstadius, skoljuridisk expert, synliggör ett behov av att utvidga möjligheterna till undantag.
I jämförelse med många andra länder, där man istället för skolplikt talar om en läroplikt, är man i Sverige restriktiv vad gäller hemundervisning och möjligheten att tillgodose sig undervisning på annat sätt än vad som framgår av skollagen. Kortare ledighet kan dock medges, och skolplikten gäller inte barn som ”varaktigt vistas utomlands”. Skolpliktiga barn kan även i vissa fall tillåtas att fullgöra skolplikten på annat sätt än vad som anges i skollagen. Ett sådant medgivande kan ges om verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som ges i landet, behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses samt om det finns synnerliga skäl (24 kap. 23 § skollagen).
Det tredje rekvisitet – ”synnerliga skäl”
Kravet om synnerliga skäl tillkom vid utformningen av 2010 års skollag. Dessförinnan fanns alltså endast krav på insyn och utbildningsnivå. I förarbetena anfördes att bestämmelsen skulle tillämpas med stor restriktivitet. Synnerliga skäl ansågs kunna föreligga om eleven i fråga nyss flyttat till Sverige från något av grannländerna, men starka skäl finns för att gå kvar i skolan under resterande del av terminen, eller då eleven önskar vara från skolan på grund av resor eller filminspelning.
Genom införandet av det tredje nya rekvisitet tydliggjordes vidare att hemundervisning på grund av religiösa eller filosofiska skäl inte längre skulle vara möjligt på denna grund. Detta motiverades av alla barns rätt till en likvärdig utbildning och en strävan efter en allsidig och saklig skola.
Denna uppfattning cementerades av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i rättsfallet HFD 2013 ref. 49. Familjen ifråga var praktiserande ortodoxa judar och anförde att det krävdes hemundervisning för att säkerställa barnens säkerhet. HFD ansåg att det åligger den allmänna skolan att ta hänsyn till barnens speciella förutsättningar och att det därmed inte förelåg synnerliga skäl. Deras ansökan avslogs.
Kammarrätten bedömer mål rörande Svenska skolan i Spanien
Förutom ovan nämnda HFD-avgörande finns det begränsad rättspraxis på området. Nyligen kom emellertid en dom från Kammarrätten i Göteborg som rörde fullgörande av skolplikt (mål nr 4003-20). Eleven ifråga ville gå i Svenska skolan på Gran Canaria. Det anfördes att föräldrarna levt ett intensivt liv med två karriärer och hade ett geografiskt avstånd till sina släktingar, samt att barnen uttryckt ett behov av större närvaro av föräldrarna. Man menade därför att resan till Spanien skulle möjliggöra en djupare relation till föräldrarna, men även till morföräldrarna.
Förvaltningsrätten konstaterade att undervisning som ges av en sådan privat skola utgör tillhandahållande av tjänster mot ersättning, vilket innebär att de omfattas av EU-rättsliga regler. Domstolen ansåg att ett beslut att avslå en ansökan enbart på den grunden att kravet på synnerliga skäl inte är uppfyllt utgör en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster. En sådan tillämpning ansågs därmed stå i strid med EU-rätten och kommunens beslut upphävdes.
Detta resonemang avfärdas dock av kammarrätten, som anser att det inte föreligger synnerliga skäl och därmed fastställer nämndens beslut. Mikael Hellstadius, skoljuridisk expert som bl.a. arbetat med att ta fram 2010 års skollag, konstaterar att kammarrätten inte för någon argumentation kring synnerliga skäl, men att bedömningen - utifrån förarbetena - framstår som korrekt.
- Det eleven anför är ganska allmänt hållna skäl om att familjen ska må bra.
- Det eleven anför är ganska allmänt hållna skäl om att familjen ska må bra. Mellan raderna kan man ur kammarrättens domskäl utläsa att argumentet om att familjen ska må bra och bli mer harmonisk inte är tillräckligt, och det får man köpa. Om det står synnerliga skäl i lagtexten krävs det antagligen mer, menar Mikael Hellstadius.
- Förvaltningsrättens resonemang avfärdas vidare distinkt av kammarrätten. Jag har aldrig hört att man skulle väga in den EU-rättsliga aspekten i den här typen av mål. Det är intressant, men eftersom kammarrätten avfärdar det med ett par ord går det nog inte att dra några vidare slutsatser av förvaltningsrättens resonemang utifrån just detta fall.
Riksrevisionens rapport till följd av Ystadfallet
Under hösten 2018 upptäcktes att fem barn i åratal hållits isolerade i en villa i Ystad, ett fall som fick stor uppmärksamhet i media. Till kommunen hade föräldrarna uppgett att de arbetat utomlands och att barnen blivit undervisade hemma via en online-skola i USA. Kommunen hade därmed beslutat att barnens skolplikt skulle upphöra med hänvisning till att de varaktigt vistades utomlands. Fallet föranledde stor kritik mot kommunen, som ansågs ha brustit i hanteringen av ärendet, och kort härefter inleddes en granskning av Riksrevisionen som avsåg utreda de lagstadgade undantagen från skolplikten, och huruvida de tillämpas på ett ändamålsenligt sätt.
Riksrevisionens kom fram till att regelverket utformats under en tid då familjer reste betydligt mindre, och att det inte tillämpas i enlighet med lagstiftarens intentioner. Man ansåg att det förekom en varierande tillämpning av dessa regleringar hos kommunerna och konstaterade att rättspraxis på området är sparsam. Det föreslogs därmed att bestämmelserna skulle ändras för att tydliggöra syftet med desamma. I en skrivelse till riksdagen den 7 maj 2020 framförde regeringen att man instämde i bedömningen att det finns skäl att se över bestämmelserna och att frågan ska tas med i det fortsatta arbetet.
Mikael Hellstadius, som var med och skrev bestämmelsen i 24 kap. 23 § skollagen, anser att den bör kunna tillämpas vid situationer då föräldrarna fått arbete utomlands. För tio år sedan var detta dock inte en situation som man tänkte på, eller överhuvudtaget diskuterade. Han menar att det därför krävs en ändring av bestämmelsen för att sådana situationer ska omfattas.
- Jag tycker att man får se lite bortanför förarbetstexten, och reflektera över vad som är ett tänkbart tillämpningsområde 2021, vilket nog är när man åker utomlands och arbetar på kontrakt något år. Man kan tänka sig att det för detta skulle räcka att ändra i förarbetena, men man kan inte ändra tillämpningen genom att ändra i dessa, det strider mot grundläggande juridiska principer. Så om man vill öppna upp tillämpningsområdet krävs nog att man ändrar i bestämmelsen, konstaterar han.
Det är alltså förarbetsuttalandena, som skrevs i en annan kontext då familjer inte var lika rörliga, som sätter stopp för en mer extensiv tolkning av kravet om synnerliga skäl. Mikael Hellstadius föreslår därför att man i lagtext radar upp olika exempel på när detta kan anses föreligga.
- Man kan nog inte gå tillbaka till den dåvarande lydelsen, eftersom det skulle kunna uppfattas som att man återigen vill tillåta hemundervisning av religiösa och filosofiska skäl. En möjlighet är att istället föra in exempel på vad som kan utgöra synnerliga skäl, såsom ”med hänsyn till arbete”, eller liknande. Detta vore rimligt då de exempel som nu ges i förarbetena, att resa jorden runt och åka på filminspelning, nästan utgör svagare skäl än att jobba utomlands.
- Vi är i Sverige väldigt restriktiva när det gäller hemundervisning och undervisning på annat sätt. Avseende situationer då vårdnadshavare arbetar utomlands under en begränsad tid är vi kanske lite för strikta, regelverket ger inte riktigt tillräckligt med verktyg för kommuner och andra fristående skolor att hantera dessa situationer.