Fängelsestraff i unik artskyddsdom – största målet i sitt slag

Under 2015 och 2016 lade en man ut olika djurdelar från skyddade arter till försäljning i olika Facebookgrupper. Det rörde sig bland annat om klor av svartbjörn, fjädrar och huvud av örn, samt klor och skinn av varg. En utredning påbörjades 2016. I januari i år väcktes åtal efter att rättslig hjälp lämnats från USA genom utdrag från den åtalade mannens Facebook- och Messengerkonton. Den åtalade mannen, som beskriver sig själv som djurvän, har förnekat brott. Under den fem dagar långa rättegången hävdade han bland annat att många av föremålen inte är äkta och att han handlat i god tro.

Tingsrätten ansåg dock att åklagaren styrkt att den åtalade mannen lagt ut samtliga annonser, att han sålt de föremål åklagaren påstått och att föremålen som varit aktuella är äkta djurdelar från djur skyddade i den s.k. CITES-konventionen. Det är den mest kända internationella överenskommelsen, som är implementerad i EU genom CITES-förordningen, som berör handel med vissa utrotningshotade vilda djur och växter.

Ett av skälen till att samtliga gärningar, sammantaget över 200, bedömts som grova är enligt tingsrätten att de utgjort en del ”i en brottslighet som utförts systematiskt”. Att mannen anses ha begått gärningarna med uppsåt är försvårande, liksom att flera annonser och försäljningar har skett med djurdelar från djur som varit listade på A-listan enligt CITES-förordningen, vilket innebär att de är särskilt skyddsvärda. Det gäller till exempel örnfjädrar och vargskinn. Mot den bakgrunden dömdes den tilltalade av tingsrätten den 27 oktober till fängelse i ett år och fyra månader (Alingsås tingsrätt mål nr B 1109-16).

Christer B. Jarlås, kammaråklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har drivit målet. Han är mycket nöjd med domen.

-Domen är mycket välskriven. Mannen döms i enlighet med mitt yrkande men man drar av två månader för att processen tog lång tid, säger han.

Mannens försvarare, advokat Marie Abrahamsson, håller inte med om domstolens bedömning.

-Vi tycker de målar i lite svepande penseldrag. Jag hade velat ha en bedömning av varje enskilt föremål, säger hon. Hon vet inte om domen kommer att överklagas.

En begränsad och kritiserad praxis

Omfattningen av försäljningen gör det till det största målet av sitt slag i Sverige, säger Christer B. Jarlås, som har arbetet som specialiserad miljöåklagare i över 20 år. Han menar att det i miljömål ofta ställs höga krav på pedagogisk skicklighet för att kunna bevisa att brott har begåtts.

-Vår uppgift som åklagare är att vara en kompass i djungeln medan försvararens uppgift snarare är att djungeln ska framstå som så ogenomtränglig som möjligt, säger han.

Praxisen rörande artskyddsbrott är begränsad – och den som finns har ofta varit föremål för kritik. Åsa Marklund Andersson, som är domare i Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt, har tidigare kritiserat domstolarnas tillämpning av CITES-förordningen. I ett mål (Hovrätten för Nedre Norrland B 801-16) hade en person av oaktsamhet lagt ut en annons på Blocket gällande en gitarr byggd i materialet ”Brasilian rosewood” – som är förbjuden att handla med enligt förordningen.

-Hovrätten kom fram till att träslaget inte längre används som instrument och att det inte växer i Sverige – varför behovet av artskydd inte skulle vara lika uttalat. Det ansågs alltså vara ett ringa brott. Jag tycker att det är feldömt. Det finns inget stöd för att man kan sortera in förbjudna arter och växter på det sättet, är det förbjudet så är det förbjudet, säger hon.

Ett annat omdiskuterat fall är det s.k. Vargskinnsmålet (NJA 2016 s. 680). Under medeltidsveckan på Gotland saluförde en man tolv stycken vargskinn i strid med CITES-förordningen. Vid närmare undersökning visade det sig dock inte vara varg utan prärievargskinn – vilket inte är förbjudet. Frågan uppstod om det räcker med att påstå att det var varg för att man ska kunna fällas till ansvar? Högsta domstolen ansåg att den engelskspråkiga versionen av förordningen gav stöd för att ett påstående omfattas av förbudet – till skillnad mot vad som kan uttolkas av den svenska versionen. Högsta domstolen ansåg därför att det skulle strida mot legalitetsprincipen och kravet på tydlig straffbestämmelse att fälla den tilltalade mannen.

-Högsta domstolens dom visar att svenska domstolar inte alltid är införstådda med EU-rättens krav, säger Christer B. Jarlås.

Stark kritik i rapport – men det har blivit bättre

Artskyddsbrotten är ofta globala till sin karaktär. År 2016 publicerades en rapport från Jordbruksverket: ”Förstärkta åtgärder mot artskyddsbrott” – där man konstaterade en kraftig ökning av sådana brott. Skyddade och hotade arter smugglas till och från Sverige, ofta är det den organiserade brottsligheten som ligger bakom uppläggen.

Liksom alla miljöbrott saknar artskyddsbrott oftast ett tydligt brottsoffer och måste därför upptäckas genom aktiva åtgärder som kontroll, tillsyn och spaning. Av Jordbruksverkets rapport framgår att arbetet mot artskyddsbrott har varit lågprioriterat. Kritiken är svidande: ”En stor del av arbetet mot artskyddsbrott verkar drivas av enskilda tjänstemän, deras engagemang och initiativ, snarare än etablerade strukturer och processer inom myndigheterna”, går att läsa i rapporten.

Åklagare Christer B. Jarlås menar dock att det blivit bättre de senaste åren.

-De brott som upptäcks i dag är kanske inte fler men större och mer avancerade än förr. Efter att Polisens Nationella Operativa Avdelning fick sin artskydds- och kulturarvsgrupp har de brott som utretts blivit på en helt annan nivå. Vi har flera komplicerade artskyddsärenden landet runt av ett slag som vi inte hade tidigare.

-Förr var nästa inga artskyddsbrott grova. Nu har vi flera sådana under utredning eller instämda i domstol, säger han.