När Rasmus Paludan under påskhelgen brände koranen offentligt utlöste det våldsamheter av sällan skådat slag i Sverige. Efterspelet har dels kommit att handla om det besinningslösa våld som riktades mot polisen, dels om det inte är hets mot folkgrupp att elda koranen. Det senare är en fråga som inte har något enkelt svar enligt Hans-Olof Sandén, författare till boken ”Hets mot folkgrupp”.
Frågan om koranbränning kan utgöra hets mot folkgrupp är inte ny. I augusti 2020 ansökte den kontroversielle konstnären Dan Park, som tidigare dömts för hets mot folkgrupp i andra sammanhang, om att ordna baconinlindad koranbränning i Malmö. Ansökan avslogs men några andra fullföljde hans idé och våldsamheter utbröt. Sju personer dömdes sedan för våldsamt upplopp vid händelsen.
– Då prövade för första gången en åklagare en anmälan om hets mot folkgrupp för koranbränning, men förundersökningen lades ner för att det inte gick att styrka brott, säger Hans-Olof Sandén, till vardags rättschef vid Polismyndigheten region Väst, och en av Sveriges främsta experter på just hets mot folkgrupp.
– I det sammanhanget säger åklagaren klart och tydligt att bara brännandet av koranen i sig inte kan betecknas som hets mot folkgrupp. Så det vi har haft är endast bedömningar av åklagare, inte av domstolar.
Sammanhanget avgör
En koranbränning sker emellertid aldrig i ett vakuum. Om andra hetsande inslag också förekommer samtidigt kan det sammanlagda skeendet vara något som utgör hets mot folkgrupp enligt Hans-Olof Sandén.
– Det beror på omständigheterna i varje enskilt fall. Man tittar på rekvisiten i lagrummet, på kontexten då bränningen har skett, har det också hänt något annat, har annat uttryckts, har det förekommit gester med mera. Det är nog där det börjar bli krångligt.
Det kanske mest kända svenska rättsfallet om hets mot folkgrupp är då pingstpastor Åke Green åtalades efter att ha predikat om homosexualitet. Annat än heterosexuella relationer omnämndes som ”en djup cancersvulst”. Pastorn fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten. Högsta domstolen fastställde till slut den friande domen med hänvisning till att religions- och yttrandefriheten garanterades i Europakonventionen och att Europadomstolen sannolikt skulle finna att det var en kränkning av konventionen att döma honom för hans uttalanden.
Straff för blasfemi och hädelse är avskaffat
I Sverige har vi genom historien haft lagstiftning som gjort det förbjudet att smäda eller missakta gud på olika sätt. På 1600- och 1700-talet avrättades personer för den typen av brott. 1884 åtalades August Strindberg för hädelse för att i novellsamlingen Giftas ha beskrivit nattvardsvin och oblater som högst ordinärt vin och bröd, men Strindberg friades.
Efter andra världskriget fick även andra religioner än kristendomen motsvarande skydd. Men bestämmelsen om brott mot trosfrid i Brottsbalken (16:9 §) upphävdes 1970. Enligt förarbetena motiverade inte religionsfriheten den inskränkning i yttrande- och tryckfriheten som brottet innebar. Och var det något som skulle skyddas var det själva religionsutövningen vid gudstjänster med mera, inte något annat. Straffbestämmelserna om hets mot folkgrupp, förargelseväckande beteende, ärekränkning, störande av förrättning eller störande av allmän sammankomst skulle kunna tillämpas istället.
Rasmus Paludan ansökte efter påsk på nytt om tillstånd för att demonstrera mot islam i Göteborg och Borås. I ansökningarna angavs att han skulle bränna koranen. Han nekades tillstånd men överklagade då besluten. Förvaltningsrätten uttalade att det var fel att neka honom tillstånd i Borås, men inte i Göteborg där Paludan inte hade velat diskutera eventuella villkor för demonstrationerna.
Är det olagligt kan tillstånd nekas
Att det planeras en olaglig aktivitet kan vara ett skäl för polisen att neka tillstånd till den som ansöker om att ordna en allmän sammankomst, menar Ulf Berg, tidigare rättssakkunnig och kansliråd i Justitiedepartementet samt expert på ordningslagen.
– I en vidare bemärkelse går det in under ordningsbegreppet, att det strider mot allmän ordning och säkerhet att begå brott.
Men att neka tillstånd går inte utan en tidigare rättslig prövning av saken.
– Om det sedan tidigare är prövat i domstol att det man söker tillstånd till är en brottslig aktivitet så är det skäl att avslå ansökan. Men det måste var helt klart att det är ett brott. När det gäller att elda upp koranen, om det är hets mot folkgrupp, så måste det först prövas i rättslig ordning.
Finns inga enkla svar
Så länge frågan om koranbränning inte är prövad i domstol kommer det vara svårt att säga nej till Paludans ansökningar om tillstånd. Förvaltningsrätten uttalar att det endast i yttersta undantagsfall bör vara möjligt att vägra tillstånd till en allmän sammankomst om det enda skälet är att oroligheter kan förväntas i omgivningarna. Det bör då närmast vara fråga om rena nödsituationer. Återstår då att se om frågan någonsin blir prövad i domstol.
– Jag är tveksam till om det som Paludan gör ryms inom någon form av saklig debatt. Snarare är det någon form av provokation. Det tycker han själv att det är, säger Hans-Olof Sandén.
– Frågan om det är hets mot folkgrupp eller inte kan bara avgöras i domstol. Då ska alla saker läggas på bordet och då får det bedömas om yttrandefriheten väger över eller inte. Men bedömningen är inte så enkel att det bara är att svara ja eller nej.