Oavsett om det rör sig om ett nytt revolutionerande techbolag eller en mer anspråkslös idé om att sälja porslinskatter så uppstår samma fråga: Vad ska företaget heta? Hur ska namnet göra den storslagna visionen rättvisa, vad är optimalt från ett marknadsperspektiv och inte minst – vad säger juridiken? Ensamrätten till företagsnamnet är en viktig tillgång och kostnaderna för att göra intrång i andra företags namnrättigheter, oavsett om det sker i berått mod eller av rent förbiseende, kan vara ekonomiskt förödande. Den nya boken Lagen om företagsnamn, av författarduon Peter Adamsson och Anders Kylhammar, erbjuder en efterlängtad juridisk vägledning.
Författarnas vägar korsades för första gången i slutet av 90-talet när de båda var hovrättsassessorer på Svea hovrätt. Efter att ha arbetat som rättssakkunniga i Regeringskansliet bytte de bana och började ungefär samtidigt på advokatbyrån Sandart & Partners – som ledde till att de (ihop med Eric W Essen) skrev den senaste upplagan av den moderna klassikern Firmarätt – företagsnamn i praktiken. Sedan några år tillbaka är Peter Adamsson rådman vid Patent- och marknadsdomstolen, medan Anders Kylhammar alltjämt är verksam som advokat, specialiserad inom immaterialrätt och kommersiella tvister.
På ett coronasäkrat fik under våren 2020 drog de upp de första linjerna för den nya boken som är en rejäl uppdatering av deras tidigare verk. Den är uppbyggd på ett annat sätt, med lättillgängliga kommentarer till varje paragraf i lagen.
– Vi har hela tiden tänkt på praktikerna i första hand, som advokatbyråer, domstolar, bolagsjurister, revisionsbyråer, och alla som hanterar registreringar av företagsnamn och har behov av att snabbt få information om en paragraf och hur denna ska tolkas, säger Peter Adamsson.
– Dessutom har vi strävat efter att ge vägledning till hur konflikter mellan företagsnamn – och även i förhållande till varumärken – ska hanteras i olika situationer.
”En udda fågel”
Lagen om företagsnamn trädde i kraft den 1 januari 2019 och ersatte därmed 1974 års firmalag. Begreppet företagsnamn ansågs signalera modernitet varför firma har utmönstrats – det lever dock kvar i form av firmatecknare och firmateckning. Vissa nymodigheter har vidare införts för att ta rygg på de nya bestämmelser som återfinns i den närliggande varumärkeslagen – som i sin tur bygger på varumärkesdirektivet. Man har i svensk rätt ansett det fördelaktigt att ha liknande bestämmelser i lagstiftningen om företagsnamn även om dessa nationella regler, till skillnad mot varumärkeslagen, inte omfattas av någon skyldighet att harmonisera med EU-rätten (bortsett från kravet på sanktioner vid rättighetsintrång).
– Inom immaterialrätten är företagsnamn en udda fågel, ett mellanläge som gör att lagstiftningen är besvärlig – man måste kryssa mellan nationell rätt och EU-rätt, säger Peter Adamsson.
Företagsnamn hade ett för starkt skydd i förhållande till varumärkesrätten
Lagstiftaren har nu täppt till en del hål i regelverket. Tidigare har en registrering av företagsnamn varit tillräckligt för att stoppa konkurrenter – även om företagsnamnet i praktiken inte användes. Numera gäller att en intrångstalan i domstol får bifallas endast om företagsnamnet, inom de senaste fem åren före talans väckande, verkligen har använts för den verksamhet som ligger till grund för talan. Därmed kan ett företag inte skapa ett juridiskt ”kringskydd” genom att registrera företagsnamnet för sådana former av verksamhet som företaget inte är tänkt att ägna sig åt. Dessutom kan en registrering hävas om företagsnamnet inte har använts i Sverige under en period om fem år.
– Det här ”kringskyddet” gjorde att regelverket tidigare haltade, företagsnamn hade ett för starkt skydd i förhållande till varumärkesrätten, menar Anders Kylhammar.
Lagen om företagsnamn innehåller också bestämmelser om bland annat olika sanktioner som kommer från det civilrättsliga sanktionsdirektivet och som omfattar all immaterialrätt. Syftet är att underlätta för rättighetshavare att ingripa mot den som begår intrång.
– Skyddet har stärkts betydligt. Det är idag exempelvis lättare att fälla någon för intrång vid medverkan, vilket innebär att nyckelpersoner nu kan göras ansvariga på ett annat sätt än tidigare, säger Anders Kylhammar.
Det finns också utökade möjligheter att få fram bevis, då man via informationsföreläggande som innebär att motparten – om det finns sannolika skäl för att det rör sig om ett rättighetsintrång – ska lämna ut försäljningssiffror och annan relevant data som visar hur omfattande det eventuella intrånget har varit.
– Förutsebarheten har ökat i takt med att praxis har blivit tydligare, såväl EU-rättsligt som i svensk rätt. Det är idag lättare än tidigare att göra en prognos om hur utfallet kommer att bli, konstaterar Anders Kylhammar.
Svag särskiljningsförmåga ger sämre skydd
För att ett företagsnamn ska kunna registreras av Bolagsverket måste det uppfylla grundkravet på särskiljningsförmåga – det får alltså inte bara beskriva verksamheten och får inte vara för likt ett redan registrerat företagsnamn eller varumärke.
– Det är viktigt att komma ihåg att godkänt företagsnamn inte innebär att man fått ett garantibevis på att det kommer stå sig i en eventuell hävningsprocess. Det finns många rättigheter att hålla koll på och domstolen kan såklart också göra en annan bedömning än Bolagsverket, menar Peter Adamsson.
När det gäller kravet på särskiljningsförmåga är det något lättare att få företagsnamn registrerade jämfört med varumärken. Men svag särskiljningsförmåga ger också ett svagare skydd för företagsnamnet.
Man kan även få ensamrätt till ett företagsnamn genom inarbetning
– Vissa företeelser inom immaterialrätten får i praktiken bara ett identitetsskydd; även om det finns ett formellt skydd mot förväxlingsbara namn kan det visa sig att man inte kan hindra andras användning av namnet. Namnet Cykelbutiken Sollentuna AB, får man sannolikt registrera. Men det skulle sannolikt vara svårt att med åberopande av ett sådant företagsnamn hindra namnet Cykelservice i Sollentuna AB från att användas. Det finns tusentals namn av det slaget som inte hade fått skydd som ordmärke i varumärkesregistret hos PRV (Patent- och registreringsverket), förklarar Anders Kylhammar.
Man kan även få ensamrätt till ett företagsnamn genom inarbetning, vilket innebär att man använt företagsnamnet under så lång tid eller i sådan omfattning att det blivit ett känt namn inom den specifika branschen. Det är inte heller ovanligt att s.k. sekundära kännetecken uppstår – som också kan registreras.
– Ett sådant exempel är Nordiska kompaniet, som grundades 1902, och som hette just så. Men man använde tidigt förkortningen NK vilket alla började kalla det och gör så än idag, vilket gör att det fungerar väl som ett inarbetat näringskännetecken, säger Anders Kylhammar.
Även om två företagsnamn är mycket lika kan de normalt finnas sida vid sida om det rör sig om olika verksamheter – undantag gäller för mycket kända företagsnamn och varumärken. Anders Kylhammar nämner ett principiellt viktigt fall som han själv drev för några år sedan.
– SEB (Skandinaviska Enskilda Banken) åberopade förkortningen som företagsnamn mot ett företag som hette Group SEB Nordic, som sålde köksredskap, alltså en helt annan verksamhet. Trots det bedömde domstolen att det var ett intrång i bankens ensamrätt, vilket hade att göra med att SEB var ett mycket känt namn på den svenska marknaden – därför lyckades vi vinna den tvisten.
Företagsnamn mot efternamn – HD har beviljat prövningstillstånd
Konflikter mellan personnamn och företagsnamn är inte helt ovanligt. Ett anrikt och ovanligt släktnamn vill kanske inte associeras med en återförsäljare inom läskbranschen, eller någon annan bransch heller för den delen. Om det är färre än 2 000 personer som bär ett visst namn så har man enligt namnlagen numer ett särskilt skydd som gör att man kan hindra ett snarlikt företagsnamn (Kylhammar, och möjligen också Adamsson, skulle alltså vara i en bättre position än undertecknad). Högsta domstolen har nyligen beviljat prövningstillstånd som behandlar frågan om vissa registrerade företagsnamn ska hävas på grund av annans efternamn. Det är tio år sedan Högsta domstolen senast prövade hävning av ett företagsnamn, i det s.k. TV 7-målet (NJA 2011 s. 916), vilket väcker bitterljuva minnen till liv för Anders Kylhammar.
– Jag drev det utan framgång i Högsta domstolen, men det blev åtminstone ett prejudikat som man får vara glad för, säger han med ett snett leende.
Peter Adamsson, som var referent i Patent- och marknadsdomstolen i det mål som nu beviljats prövningstillstånd, välkomnar ny praxis på området. Han är inte överraskad av att målet gått hela vägen.
– Jag hade mina misstankar, gränsytan mellan namnskydd och företagsnamn har en viss komplexitet.
Peter Adamsson är rådman vid Patent- och marknadsdomstolen. Han var tidigare verksam som advokat och dessförinnan hovrättsassessor samt har tjänstgjort som rättssakkunnig på Kulturdepartementet och Justitiedepartementet. Peter Adamsson har varit sekreterare i flera offentliga utredningar inom immaterialrättsområdet.
Fotograf: Ernst Adamsson Borg
Anders Kylhammar är verksam som advokat, med fokus på immaterialrätt och kommersiella tvister. Han undervisar i juridik, bl.a. vid Lunds universitet. Anders Kylhammar var tidigare hovrättsassessor i Svea hovrätt och har tjänstgjort som rättssakkunnig på Justitiedepartementet.
Fotograf: Anna W Thorbjörnsson
