En reformerad straffprocess – en nödvändig förändring eller ett hot mot rättssäkerheten?

Detta är ursprungligen en artikel publicerad i den juridiska informationstjänsten JUNO.

Under den senaste tiden har problemet med gängkriminalitet och även hot mot vittnen i domstolsprocesser fått stor uppmärksamhet. I och med att regeringen tog fram ett 34-punktsprogram för att komma åt den organiserade brottsligheten har de förslag som framgår av utredningen från 2017 – Tidiga förhör: Nya bevisregler i brottmål – återigen aktualiserats. Justitieminister Morgan Johansson har under hösten framfört att regeringen avser att gå vidare med förslagen, som innebär en reformering av grundläggande processprinciper som styrt brottmålsprocessen sedan mitten av 1900-talet.

Syftet med de föreslagna förändringarna är att korta häktningstiderna, få en tryggare process för vittnen och målsäganden och en mer tillförlitlig bevisning. Av bl.a. Advokatsamfundet har det istället framhållits att en sådan bevisreform skulle försvåra möjligheten för den misstänkte att försvara sig och leda till att de brottsbekämpande myndigheterna får ett ännu större resursövertag, vilket påverkar den enskildes rättssäkerhet.

Processprinciperna i svensk straffrätt

Innan rättegångsbalken (RB) infördes i svensk rätt år 1948 var domstolsprövningen i Sverige inkvisitorisk, vilket innebar att rättens ordförande i princip intog alla roller samtidigt: domare, åklagare och försvarare. I och med rättegångsbalkens utformning övergick man istället till en i huvudsak ackusatorisk domstolsprocess.

-Under tiden före rättegångsbalken växte brottmålsprocesserna fram succesivt genom att man förde in nytt material hela tiden – så kallade rannsakningar – vilket innebar att processerna pågick i all oändlighet. Under 1940-talet fann man att detta var en orimlig ordning, och man valde då att införa principerna om omedelbarhet, koncentration och muntlighet, säger Fredrik Wersäll, som ledde utredningen från 2017 och numera är riksmarskalk vid Kungliga slottet.

Omedelbarhetsprincipen återfinns sedan dess i rättegångsbalken, och innebär att processmaterial måste läggas fram vid förhandlingen i domstolen. Principen om bevisomedelbarhet – att bevisning som huvudregel ska tas upp vid huvudförhandlingen – utgör en del av denna princip, vilken möjliggör en bedömning av all bevisning i ett sammanhang (koncentrationsprincipen). Domstolsprocessen präglas vidare av att huvudförhandlingen ska vara muntlig.

Till det kommer en viktig faktor – att tekniken fått större utrymme i de svenska domstolarna, vilket lett till att bevissituationen dramatiskt förändrats.

-Man ska vara medveten om att då, i mitten av förra seklet, såg brottsligheten väldigt annorlunda ut och brottsutredningarna var normalt sett väldigt avgränsade. Brottmålen har idag vuxit i omfattning, det finns brottskonstruktioner som är komplicerade och kräver väldigt många förhör. De här processprinciperna har i och för sig tjänas oss väl, men är i grunden inte helt anpassade utifrån hur brottsligheten ser ut idag och hur man utreder brott, säger Fredrik Wersäll.

-Till det kommer en viktig faktor – att tekniken fått större utrymme i de svenska domstolarna, vilket lett till att bevissituationen dramatiskt förändrats, betonar han.

Utredningen om tidiga förhör – ett åklagarförslag?

Uppdraget som Fredrik Wersäll fick under 2016 syftade till att utreda möjligheterna att modernisera straffprocessen. I utredningen framhölls att man önskade behålla de befintliga processprinciperna, men att det krävs en reform av desamma för att få till en mer effektiv brottmålsprocess. Förslaget om att öppna upp för att förhör under förundersökningen skulle tillerkännas bevisvärde vid huvudförhandlingen är ett av flera som lades fram i slutbetänkandet 2019, som sammantaget syftade till att förbättra hanteringen av stora brottmål.

-Av såväl utrednings- som rättssäkerhetsskäl fann vi ett behov av att utöka möjligheten att hålla förhör i ordnade former under förundersökningen som spelas in med video.

-Om man tidigt säkrar ett förhör kan man, utöver att få en bättre bevisning, minska antalet häktningar som beslutas om på grund av risk för att den misstänkte undanröjer bevis. Dessutom skulle det leda till en betydligt bättre situation för bevispersoner – inte bara utredningstekniskt genom att tidigt låsa uppgifterna – utan även genom att man skapar trygghet i utredningen, säger Fredrik Wersäll.

Den välprofilerade advokaten Thomas Olsson är skeptisk till det man lade fram i utredningen och menar att det är fråga om ”ett renodlat åklagarförslag” som syftat till att få ned de långa häktningstider som Sverige sedan länge kritiserats för.

-Det finns en åklagarrapport som föregår utredningen. Åklagarmyndigheten presenterade det aktuella förslaget i och med att de bemötte internationell kritik, bland annat från FN:s tortyrkommitté, vad gäller långa häktningstider och då framförallt i de fall när häktning sker med restriktioner.

-Vad man säger från Åklagarmyndighetens sida, om man kokar ned det, är att man kan sluta att tortera människor om omedelbarhetsprincipen avskaffas – att man i utbyte mot omedelbarhetsprincipen kan tänka sig att korta ned häktningstiderna. Dessa två sidor ska inte blandas ihop – man måste lösa problemet i sig, inte börja förhandla om saken, betonar Thomas Olsson.

Reformering av omedelbarhetsprincipen

Enligt gällande regelverk ska ett förhör som tagits upp utom huvudförhandlingen, tas upp igen vid förhandlingen, om rätten bedömer att det är av betydelse i målet och det inte finns något hinder mot att ta upp beviset (35 kap. 13 § och 46 kap. 13 § RB). Ett förhör upptaget under förundersökningen kan idag åberopas i domstolen om förhörspersonens berättelse vid huvudförhandlingen avviker från vad som sagts vid tidigare förhör eller om personen i fråga väljer att inte yttra sig (36 kap. 16 § och 37 kap. 3 § RB).

Utredningen föreslår en bevisreform som dels innebär utökade möjligheter att ta upp berättelser vid förhör i rätten under förundersökningen på ett sådant sätt att bevisningen kan åberopas vid huvudförhandlingen. Dels att det ska vara möjligt att lägga fram förhör som lämnas under förundersökningen som bevisning vid förhandlingen.

-En missuppfattning är att vi vill avskaffa omedelbarhetsprincipen. Den ska gälla fortsättningsvis – bara det som förekommit vid huvudförhandlingen ska läggas till grund för domen. Men istället för att till exempel kalla ett vittne 1,5 år efter händelsen ges nu möjlighet att spela upp ett tidigt förhör med vittnet i domstol, säger Fredrik Wersäll.

Vad gäller den senare delen av reformen, som rör förhör under förundersökningen, framhålls det i utredningen att detta kräver att den misstänkte har insyn och tillgång till relevant utredningsmaterial, och att denne har möjlighet att genomföra ett godtagbart motförhör. Den misstänkte ska senare, då utredningsmaterialet är fullständigt, även kunna ställa kompletterande frågor vid förhandlingen.

-Det ligger i åklagaren och polisens intresse att ordna de tidiga förhören i sådana former så att försvararen har möjlighet att ställa rätt typ av frågor – detta ökar bevisvärdet, säger Fredrik Wersäll.

Thomas Olsson menar att förslaget innebär en snedvriden balans mellan åklagare och försvar som på ett ensidigt sätt tillmötesgår åklagarens önskemål, varför det enligt hans uppfattning kan ifrågasättas utifrån en rad olika rättssäkerhetsaspekter. Han menar att förslaget medför att åklagaren har tillgång till fler relevanta uppgifter än försvaret och att det under förundersökningens gång kan komma fram nya omständigheter som hade kunnat vara relevanta att lägga till grund för frågor under förhöret.

-De här bristerna kan man inte rätta till i efterhand. Det får många gånger inte samma verkan om man i efterhand ska lägga fram tilläggsfrågor. Vidare kan det vara svårt att avgöra vad som är relevant information, och åklagaren och försvaret kan ha olika uppfattningar om detta. I ett tidigt skede under förundersökningen är det även svårt för den misstänkte att bedöma relevansen av sina egna svar.

-De rättssäkerhetsgarantier som finns vid förhör i domstol saknas under förundersökningen. Till exempel kan ledande frågor användas vid polisförhör. Det finns därför även risk för att mer ljusskygga förhörsmetoder får genomslag i rättstillämpningen om polisförhör tillerkänns ett sådant bevisvärde.

-Tittar man på hela Quick-skandalen berodde den på att man åberopade polisförhör på ett sätt som inte är tillåtet, säger han.

Fredrik Wersäll menar att obalansen mellan åklagare och försvar inte alls är så påtaglig som försvararsidan vill göra gällande, och att brottmålsprocessen skulle effektiveras av den föreslagna ordningen.

-Jag har förståelse för att en försvarare av taktiska skäl vill ha allting oklart fram till den första sekunden av huvudförhandlingen – men jag är inte säker på att det utgör den bästa processformen. Det är alldeles för många stora utredningar som faller ihop som suffléer för att allt är oklart alldeles för länge. Man måste successivt kunna komma fram till vad som är processföremålet – alla bollar kan inte vara i luften fram till huvudförhandling.

-Åklagaren har den tröskeln att det måste bevisas att den misstänkte begått brottet bortom allt rimligt tvivel. Att det skulle vara en sådan otrolig obalans i processen stämmer alltså inte riktigt eftersom åklagaren har hela bevisbördan, säger han.

Man kan fråga sig om inte principen är en illusion, säger Fredrik Wersäll, - om man kan hålla ett vittnesförhör en vecka efter en händelse istället för 1,5 år senare, då vittnet glömt vad som hänt och det funnits alla möjligheter till påverkan och att prata ihop sig.

Den tekniska utvecklingen

I utredningen betonas att tekniskt dokumenterad bevisning fått större betydelse idag, och att de långa utredningstiderna medfört att den muntliga bevisningen blivit sårbar. De tilltänkta förslagen kräver enligt Fredrik Wersäll därför en omdefiniering av principen om det bästa bevismedlet, som innebär att det bevismedel som ger den säkraste bevisningen ska användas vid rättens prövning. Med utgångspunkt i de gällande processprinciperna om muntlighet och omedelbarhet har uppfattningen sedan tidigare varit att en muntlig utsaga inför rätten utgör det bästa beviset.

-Man kan fråga sig om inte principen är en illusion, säger Fredrik Wersäll, - om man kan hålla ett vittnesförhör en vecka efter en händelse istället för 1,5 år senare, då vittnet glömt vad som hänt och det funnits alla möjligheter till påverkan och att prata ihop sig. Minnesforskning talar även entydigt för att minnen förändras över tid och att man har de bästa minnesbilderna i relativt nära anslutning till en händelse. Vad är då den bästa bevisningen?

-Teknikutvecklingen gör att tidiga förhör kan genomföras med hög kvalitet och minst lika rättssäkert som med nuvarande regler, säger Fredrik Wersäll.

Redan den s.k. EMR-reformen påverkade hur principen om bevisomedelbarhet ska förstås. Reformen trädde i kraft under hösten 2008 och innebar bl.a. att man likställde ljud- och bildupptagning från förhör i tingsrätten med personlig inställelse i hovrätten. Som huvudregel sker därför upptagning av muntlig bevisning i hovrätten genom uppspelning av videoinspelade förhör från tingsrätten. I en utvärdering av reformen, som genomfördes 2012, framgår att tekniken kommit till stor nytta i domstolsprocessen och att reformen sammantaget fallit väl ut. Fredrik Wersäll tror att de aktuella förslagen, om de antas, kommer att bemötas på samma sätt.

-EMR-reformen var väldigt kritiserad i förväg och advokatkåren var väldigt kritisk. Men i den sekund den genomfördes tystnade kritiken helt och nu vill ingen gå tillbaka till det gamla systemet, inte ens försvararna. Jag är övertygad om att det blir likadant med det här.

Thomas Olsson menar dock att EMR-reformen inte kan jämföras med de förslag som nu lagts fram, då de senare skulle innebära en förändring av domstolsprocessen i grunden.

-EMR-reformen bygger på att hovrätten ska överpröva tingsrättens dom. Skulle man använda samma resonemang när det gäller relationen mellan förundersökningen och tingsrätten skulle det innebära att brottmålsprocessen blir någon typ av administrativt förfarande där tingsrätten ska överpröva de resultat som framkommit under förundersökningen, vilket inte är särskilt önskvärt. Såvitt jag vet har ingen annan västerländsk rättsstat avskaffat vittnesförhör i domstolar.

Thomas Olsson anser emellertid att det förslag som lagts fram om tidiga förhör, med vissa revideringar, skulle kunna genomföras utan att rättssäkerheten sätts på spel.

-Utredningens förslag syftar till att tillmötesgå önskemål från åklagarsidan, men stärker inte upp systemet i andra delar. Man skulle kunna tänka sig att man i ett sådant förslag ställer högre krav på den misstankegrad som åklagaren delger den misstänkte inför ett tidigt förhör. Eller att man inför regler om rättssäkerhetsgarantier för hur ett sådant förhör ska genomföras, exempelvis att åklagaren vid den tidpunkten åläggs att redovisa allt tillgängligt förundersökningsmaterial.

Är det något man borde vara stolt över i Sverige är det rättegångsbalken, den är genomarbetad och väl avvägd. Problemet är att den inte alltid efterlevs så som det är tänkt.

-Man måste byta perspektiv. Istället för att nedmontera rättsprinciper och tilldela åklagare mer skönsmässiga maktmedel bör man stärka rättssäkerheten och på så sätt skapa en mer effektiv och objektiv rättskipning.

-Är det något man borde vara stolt över i Sverige är det rättegångsbalken, den är genomarbetad och väl avvägd. Problemet är att den inte alltid efterlevs så som det är tänkt, säger Thomas Olsson.

Fredrik Wersäll menar att straffprocessen fortlöpande behöver ses över, men att förslagen som lagts fram kan vara ett steg på vägen.

-Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att detta är den stora lösningen på alla problem – men det är en pusselbit för att modernisera processen. Det stora processmaskineriet måste man putsa på hela tiden, och anpassa efter tidens krav.

-Det är lätt att prata om straffskärpningar, men ska det få någon effekt måste man kunna lagföra de misstänkta – annars blir det ett slag i luften. Då måste man modernisera processrätten. Det är min tes.

-Jag lever i förvissningen om att jag kommer att få rätt till slut.

Publicerad i JUNO Nyheter: 2020-11-27