För en evighet sedan var den brun, men under den nu pågående evigheten är den blå. Sveriges Rikes Lag måste utan konkurrens vara vårt lands mest välkända juristaccessoar. En ny utgåva är i vardande och lagbokens utgivare, Högsta domstolens tidigare ordförande Johan Munck, berättar något om årets nyheter och om arbetet med denna institution.
Om du ska lyfta fram några av årets nyheter, vilka blir det då?
- En ny förvaltningslag, hälso- och sjukvårdslag och en lag om framtidsfullmakter är några av dem. Den sistnämnda innebär en möjlighet för enskilda att utse någon som kan ha hand om deras personliga och ekonomiska angelägenheter om de senare i livet inte kan göra det själva. Dessutom är det åtskilliga nya rättsfall både från svenska domstolar och från de europeiska domstolarna. Men det är med sorg i hjärtat som jag konstaterar att vi av utrymmesskäl har tvingats avstå från att föra in bland annat sjölagen i lagboken.
Vad är det bästa med lagboken?
- Den är visserligen tung men under till exempel en förhandling eller ett klientmöte kan det för en advokat vara lättare att ta med sig i lagboken än att lita till nättjänster som förutsätter dator. När domstolen sammanträder och ska skriva dom är också ett tillfälle när den kommer väl till pass. Under mina drygt tjugo år i Högsta domstolen använde alla ledamöter lagböcker och det fanns lagböcker i alla överläggningsrum. Jag tror att det är regel också i andra domstolar. De kortfattade kommentarerna kring rättsfall är också en viktig sak, inte minst när det gäller EU-rätten. Den uppskattade lagboksappen har förstås också många poänger.
Uppdraget att vara utgivare av lagboken – hur ser du på det?
- Det är ju en tradition som förlaget har etablerat att den avgångne ordföranden i Högsta domstolen ofta får detta uppdrag. I äldre tid var det dock annorlunda. På artonhundratalet var det en betrodd rådman som gjorde jobbet i stort sett utan hjälp. Så är det lyckligtvis inte för mig, jag skulle inte klara detta utan lagboksredaktionen på förlaget.