Högsta förvaltningsdomstolen har idag kommit fram till att ett läkarintyg som huvudsakligen bygger på uppgifter från den försäkrade själv kan vara tillräckligt för sjukpenning. Avgörandet kan medföra ökade möjligheter till sjukpenning vid psykisk sjukdom, då det vid sådana sjukdomar sällan kan redovisas objektiva undersökningsfynd i det medicinska underlaget.
Det unika avgörandet kommer i ett mål som gäller en lärare som sjukskrevs för utmattningssyndrom hösten 2017. Efter ansökan hos Försäkringskassan beviljades hon sjukpenning till och med den 31 mars 2018.
När kvinnan varit sjukskriven i 180 dagar prövades hennes ansökan inte längre endast mot arbetet som lärare, utan mot alla arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden – enligt gängse sjukpenningbestämmelser. Försäkringskassan kom då fram till att kvinnan inte längre hade rätt till sjukpenning under den aktuella perioden då läkarintyget baserades på skattningsskalor och kvinnans egna uppgifter. Bedömningen måste ha stöd i vad som kan anses vara objektivt styrkt utifrån de medicinska underlagen, menade Försäkringskassan.
Eftersom ansökan avslogs, och kvinnan inte återgick till arbete, beslutade Försäkringskassan vidare att hennes sjukpenninggrundande inkomst skulle sänkas.
Förvaltningsrätten och kammarrätten av olika uppfattningar
Kvinnan överklagade beslutet till förvaltningsrätten som ansåg att underlaget i målet var tillräckligt för att kvinnan skulle beviljas hel sjukpenning. Domstolen motiverade bland annat sin bedömning med att kvinnan skattade högt på självskattningstest för utmattningssyndrom, att detta ytterligare förstärktes av läkarens uppgifter i målet och att den omständigheten att hon under den aktuella perioden inte kunnat utföra vardagliga sysslor starkt talade emot att hon skulle ha kunnat utföra ett normalt förekommande arbete.
Kammarrätten gjorde dock en annan bedömning och gick istället på Försäkringskassans linje. Domstolen konstaterade att det medicinska underlaget huvudsakligen bestod av kvinnans egna uppgifter och att det saknades undersökningsfynd eller observationer som tydligt beskrev hennes aktivitetsbegränsningar och som bekräftade hennes egna uppgifter. Enligt kammarrätten visade underlaget inte att hennes besvär var så omfattande att hon inte skulle klara av ett mindre kognitivt krävande arbete av sådan typ som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
Egna uppgifter kan vara tillräckliga
Högsta förvaltningsdomstolen upphäver nu kammarrättens dom och fastställer förvaltningsrättens avgörande.
HFD konstaterar att det avgörande för bedömningen av rätten till sjukpenning är vilken sjukdom det rör sig om och på vilket sätt sjukdomen påverkar förmågan att utföra arbete. Det läkarintyg som personen ska lämna in till Försäkringskassan är vanligtvis det viktigaste underlaget för bedömningen.
Vid kroppsliga sjukdomar är det naturligt att läkarintyget innehåller en beskrivning och bedömning av vad som kommit fram genom till exempel blodprov, röntgen eller fysiologiska undersökningar, konstaterar HFD. Men eftersom sådana typer av undersökningar inte hjälper för att diagnostisera psykiatriska tillstånd måste den behandlande läkarens bedömning i stor utsträckning utgå från patientens egna uppgifter. Det som i sådana situationer är avgörande för bedömningen är inte uppgifterna i sig, förklarar HFD, utan läkarens värdering och bedömning av uppgifterna i kombination med de eventuella iakttagelser som läkaren har gjort.
– Domstolen har alltså kommit fram till att även ett läkarintyg där bedömningen huvudsakligen grundas på uppgifter från den försäkrade kan vara tillräckligt för att det ska anses vara sannolikt att den försäkrade saknar förmåga att utföra arbete säger Inga-Lill Askersjö, justitieråd, i ett pressmeddelande.
Avgörandet innebär att kvinnan beviljas sjukpenning, och att hennes sjukpenningsgrundande inkomst inte ändras.