Hårdare straff och nya brottstyper är inte rätt väg att gå i kampen mot sexualbrott och brott mot kvinnor, menar Marie Wallin – jurist och tidigare kammaråklagare som är aktuell med en ny bok inom området. I stället behöver man börja tänka mer kreativt när det gäller bevisning och utbilda alla som kan tänkas komma i kontakt med brottsutsatta kvinnor. Hon vänder sig också mot den begreppsförvirring som råder – såväl inom rättsväsendet som i samhället i övrigt. ”Jag är ganska frustrerad över att ordet samtycke får så mycket utrymme.”
Marie Wallin är jur.kand. och grundare av Rätt Nu AB. Hon har en bakgrund som bland annat kammaråklagare, specialist inom Polismyndigheten och som adjunkt vid Stockholms universitet och Polishögskolan. Hon är nu aktuell med boken ”Sexualbrotten och brotten mot kvinnor” – en bok hon skrivit efter att ha upptäckt ett tomrum i utbudet.
Under 2020 undervisade hon parallellt i två olika kurser. Vid Polisen undervisade hon om utredningsmetodik avseende sexualbrott och brott i nära relationer, och vid Uppsala universitet undervisade hon vårdpersonal om brotten mot kvinnor. När hon letade efter en lättillgänglig och praktisk handbok hon kunde använda i sina kurser upptäckte hon att det saknas litteratur som innehåller både en straffrättslig och en processrättslig dimension av den aktuella brottsligheten. Då började idén om att skriva en egen bok växa fram – en bok som skulle ge vägledning till hur samtliga aktörer i samhället kan samverka med de rättsvårdande myndigheterna för att stärka bevisläget vid sexualbrott och brott mot kvinnor.
Boken riktar sig såväl till jurister inom rättsväsendet som till polis och vårdpersonal – egentligen till varje enskild person som kan tänkas komma i kontakt med en brottsutsatt kvinna. Utmaningen har därför varit att skriva en bok som är lättillgänglig, utan att för den delen tumma på den juridiska komplexiteten.
– Delar av boken är såklart väldigt juridiska, och det måste de också få vara. Men fokus har hela tiden legat på att boken ska ge praktisk vägledning till personer i alla delar av samhället.
Kreativ bevissäkring
Marie Wallin menar att man behöver börja tänka lite mer utanför ”lådan” och vara kreativ när det gäller bevissäkring och bevisinhämtning. Det angreppssätt man har idag duger inte när utredningar läggs ner alldeles för tidigt med hänvisning till att ”ord står mot ord” och att det behövs bättre lagar. Men enligt Marie Wallin har man fastnat i att prata om strängare straff och att införa nya brottstyper
– Vi har redan en väldigt omfattande straffbarhet i Sverige när det gäller sexualbrott. I och med sexualbrottsreformen 2018 baseras lagstiftningen på frivillighet. Det krävs inte längre uppsåt, utan kan vara tillräckligt med oaktsamhet. Man kan till och med dömas till ansvar för våldtäkt trots att man inte varit i samma rum som målsäganden. Vi har rent utsagt skitbra lagar på sexualbrottsområdet. Det handlar bara om att använda dem, fortsätter hon och tillägger.
– Man behöver fokusera mer på att försöka bevisa de brott som finns och mindre på att det måste till ny lagstiftning. Och man behöver bli mer kreativ.
Om fler är medvetna om vad som är brottsligt och lite mer ”på tårna” skulle bevisning kunna säkras i ett tidigt skede i flera fall – det är Marie Wallin övertygad om. Det är också en av anledningarna till att hon skrivit ”Sexualbrotten och brotten mot kvinnor”.
– Redan innan ett ärende kommer till polis och åklagare kan offret vara i kontakt med vården, kvinnojourer, religiösa samfund osv. Om de som arbetar på dessa platser har en felaktig bild av vad som är brottsligt kan det leda till att viktig bevisning aldrig når polisen och därför aldrig blir en del av utredningen.
Större kännedom hos allmänheten skulle också kunna minska risken för att bevisning ”förstörs”. Det är till exempel inte ovanligt att en vän till brottsoffret sitter med under förhör som stödperson. Det få tänker på är att detta kan sänka bevisvärdet i vännens vittnesmål. Något som Marie Wallin menar är mycket olyckligt.
– Det kan vara skillnaden mellan en friande och fällande dom. Det gäller inte bara släkt och vänner utan kan även gälla anställda vid kvinnojourer, inom vården osv. Om någon sitter inne med information som skulle kunna vara av vikt för utredningen ska denne inte vara med under förhöret. Då är det bättre att någon som inte alls kan ärendet sitter med som stöd.
Skadade husdjur kan vara varningssignaler
Med sin bok vill Marie Wallin bidra till ökad medvetenhet och uppmärksamhet hos allmänheten. Hon menar att det finns många olika typer av varningssignaler som, om omgivningen är uppmärksamma på dem, kan leda till att brott i hemmet upptäcks i ett tidigt skede.
–Det är till exempel inte ovanligt att polis eller veterinärer stöter på husdjur som är skadade på ett sätt som inte går att förklara på ett naturligt sätt, berättar Marie Wallin.
Det handlar om NAI:s – non accidental injuries. Det är till exempel ovanligt att kattungar har flera brutna ben om de inte har blivit utsatta för våld, och Marie Wallin menar att man skulle nå större framgångar i brottsutredningar om fler veterinärer och poliser vore medvetna om länken mellan våld mot djur och våld mot människor.
– Hundar påverkas, som ett till exempel, också väldigt mycket mentalt av vad som händer omkring dem, och blir ofta vittnen till våld och andra brott på ”första parkett” om det sker i hemmet. Om en hund verkar må psykiskt dåligt och/eller har mycket mjäll i pälsen eller andra symptom på stress kanske det beror på att den ser sin ägare bli slagen hela tiden, säger Marie Wallin.
– Om sedan en granne hört skrik eller sett en kvinna med ett blåmärke kanske de omständigheterna tillsammans sedan kan leda till framgång i utredningen.
Begreppsförvirring
Det har gått fyra och ett halvt år sedan den nya, frivillighetsbaserade sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft – en reform som föregicks av många års intensiv debatt där samtyckeskravet stod i fokus. Och begreppet ”samtycke” har levt kvar – trots att formuleringen inte går att finna någonstans i sexualbrottslagstiftningen. Det tycker Marie Wallin är olyckligt.
– Jag är ganska frustrerad över att ordet ”samtycke” får så mycket utrymme. Det är en direktöversättning från engelskans consent. Men det får en lite annan betydelse på svenska. I propositionen står det uttryckligen att samtycke inte är rätt definition. Det är för snävt. Frivillighet är någonting mycket större.
Det blir väldigt märkligt när man talar om samtycke i samband med sexualbrott.
Det är inte bara bland allmänheten som begreppet hänger sig kvar. När Brå gjorde en uppföljning av sexualbrottsreformen kallade de rapporten ”Den nya samtyckeslagen i praktiken”, och Marie Wallin har vid flera tillfällen hört såväl försvarsadvokater som domare använda sig av begreppet.
– Det är en frivillighetsbaserad lagstiftning, och det är frivillighet som ska vara grunden. Det blir väldigt märkligt när man talar om samtycke i samband med sexualbrott. Det inte handlar ju inte om att man ska samtycka till att bli utsatt för våldtäkt på samma sätt som en boxare samtycker till att bli utsatt för misshandel i samband med match.
En av anledningarna till att lagstiftaren valde begreppet ”frivillighet” var att fokus skulle flyttas från målsäganden till gärningspersonen. Det är båda parters ansvar att hela tiden säkerställa att den andra personen deltar frivilligt. Marie Wallin har ägnat ett avsnitt av sin bok ”Sexualbrotten och brotten mot kvinnor” åt att reda ut begreppen och förklara varför vi måste sträva mot att jobba bort användandet av ”samtycke”.
– Det är viktigt att rätt information kommer fram. Om allmänheten har en felaktig bild av att det krävs ett uttryckt samtycke kan det leda till att brottsliga handlingar faller mellan stolarna, och det är en risk som är onödig eftersom vi nu har det fina begreppet frivillighet.