Drogtester i skolan – bristande samverkan mellan skolor och socialtjänsten

Frågan om att drogtesta elever i gymnasieskolan är omdiskuterad. Det står sedan tidigare klart att det är tillåtet – förutsatt att drogtesterna görs frivilligt. I ett färskt JO-beslut riktas kritik mot hanteringen av ett drogtest gällande en 17-årig gymnasieelev i Vilhelmina för att man misslyckades med att säkerställa att testet genomfördes frivilligt. JO menar också att skolan borde ha gjort en anmälan till socialnämnden istället för att på egen hand utreda misstankarna.

En 17-årig gymnasieelev i Vilhelmina hämtades från klassrummet i mitten av januari 2020 och tillfrågades om att lämna ett drogtest. Frågan hade föranletts av en ökad oro från skolans sida bland annat mot bakgrund av elevens ökade frånvaro och elevens ”liberala syn på droger vid samtal med klasskamrater” –skolan menade att eleven uppvisat ett förändrat beteende. Vilhelmina kommun hade under senhösten 2019 haft två drogrelaterade dödsfall och ett antal överdoseringar, varför man var extra vaksam på tecken som tydde på misstänkt droganvändning.

Ett drogtest genomfördes av 17-åringen – som visade sig vara negativt.

Drogtestet JO-anmäldes. Pojken menade att han inte hade fått någon information om anledningen till testet och han kände sig kränkt. Även om testet var frivilligt så menade han att det var svårt att säga nej då det skulle framstå som misstänkt.

Drogtester ställer krav på utförandet

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp – att lämna urinprov är ett sådant ingrepp. I ett vägledande JO-fall (2010/11 s. 509) prövades frågan om drogtester i skolan är förenliga med regeringsformen. Bakgrunden var att Nässjö kommun fattat beslut om att införa slumpvisa drogtester av elever på ett gymnasium i kommunen - vilket Skolinspektionen motsatte sig.

Nässjö kommun menade, vilket alltså skulle prövas av JO, att frivilligheten säkerställs genom tre steg innan ett urinprov får tas. Eleven ska för det första underteckna en överenskommelse om att hen får finnas med i den grupp av elever från vilka skolan slumpmässigt väljer vilka som ska testas. Elevens föräldrar ska för det andra – om eleven inte är myndig – underteckna samma överenskommelse. En elev som blivit utvald att testas ska slutligen få information vid provtillfället om att drogtestet är frivilligt. JO:s slutsats var att eleven därigenom ”på ett tillfredsställande sätt” ges möjlighet att fatta ett eget beslut om att vara med i testgruppen och att eleven ”själv och fritt” kan bestämma om hen vill lämna ett urinprov – de slumpvisa drogtesterna kan därför inte generellt anses stå i strid med regeringsformen. Rättsläget vad gäller drogtester i skolan klargjordes därmed.

Bristfällig information – ingen reell frivillighet

I det nu aktuella fallet med drogtestet av en 17-åring i Vilhelmina misslyckades man emellertid med att leva upp till de krav som ställs. Visserligen rör det sig i det här fallet om ett drogtest som baserades på misstanke om droganvändning till skillnad från det nyss nämnda JO-fallet som handlade om slumpmässiga drogtester – men skolans ansvar skiljer sig inte åt. Enligt JO följde inte skolan sina egna rutiner och informationen till den 17-årige eleven var bristfällig – så har det åtminstone upplevts – vilket JO anser ”är bekymmersamt nog”. JO finner sammantaget att 17-åringen inte på ett tillfredsställande sätt gavs möjlighet att fritt bestämma om han ville lämna ett drogtest. Nämnden får därför kritik för genomförandet av testet.

Staffan Hübinette har lång erfarenhet som lärare i socialpedagogik och drogprevention och har bland annat skrivit boken ”Vägar till en narkotikafri skola”.

– I Vilhelminafallet är det uppenbart att rutinerna brustit och att det fanns fog för JO:s kritik. Det är viktigt att frivilligheten prövas i varje enskilt fall. Med hjälp av en policy bygger man upp ett system med rutiner som säkerställer att det går rätt till. Det är alltså viktigt att skolan tänker på frivilligheten i flera led i enlighet med hur gymnasiet i Nässjö gjorde, säger han.

Drogtester ska alltså ske frivilligt. Vad händer om en elev testar positivt eller inte vill lämna drogtest?

– När det gäller praktiska moment kan skolan göra en riskbedömning i det enskilda fallet som kan leda till att eleven inte deltar i just det momentet. När det gäller teoretiska inslag i undervisningen utgör ett positivt drogtest, eller vägran att lämna ett test, inte någon grund för avstängning. Detta enligt ett beslut av Skolinspektionen (dnr 2015:5665), säger Staffan Hübinette.

Skolan hamnar i ett ”osäkert läge”

I det aktuella ärendet från Wilhelmina ifrågasätter JO också starkt ”om inte skolan borde ha gjort en anmälan till socialnämnden i enlighet med 14 kap. 1 § socialtjänstlagen i stället för att på egen hand utreda misstankarna”.

Staffan Hübinette betonar att det inte är någon enkel fråga.

– Är eleven under 18 år ska alltid en orosanmälan göras till socialtjänsten. Men problemet är att det är något av ett lotteri då socialtjänstens sätt att hantera orosanmälningar varierar. Skolan får inte heller någon återkoppling på resultatet, mer än att en utredning har påbörjats möjligen, menar han.

– För att få återkoppling om elevens resultat krävs ett medgivande för att bryta sekretessen. Rutiner och standarder för detta saknas ofta.

Juristen Fredrik Rådman har, tillsammans med Therése Fridström Montoya, skrivit boken "Sekretess och tystnadsplikt på socialrättens område". Han konstaterar att socialtjänstens återkoppling till skolan ska hålla sig inom de ramar som anges i 26 kap. 9 a § i offentlighet- och sekretesslagen. 

– Det finns idag begränsade möjligheter för socialtjänsten att återkoppla till skolan utifrån den här bestämmelsen, säger Fredrik Rådman. 

Staffan Hübinette menar att skolan här hamnar i ett ”osäkert läge”.

– Oro och misstankar finns att eleven använder narkotika, en orosanmälan har gjorts men skolan har inte kontroll över vad som händer och eleven fortsätter att gå i skolan. Man har inte kontroll över situationen.

– Problemet med detta ”glapp” finns i de flesta kommuner. Och just när det gäller drogtest vid misstanke kan det var så att många har både kompetens och resurser – skolsköterska, ungdomsmottagning, socialtjänst, beroendeenhet, vårdcentral – men ingen av dessa ser det som sin uppgift att utföra drogtester på uppdrag av skolan.

Han menar att det finns olika perspektiv och intressen som delvis krockar med varandra.

– Socialtjänsten vill i regel inte utföra ett drogtest på beställning från skolan utan vill göra en egen bedömning av situationen och av vilken insats som ska erbjudas. Vanligen vill socialtjänsten också att ett drogtest bara utförs om eleven deltar i samtal. Det betyder att det kan dra ut på tiden innan något händer. Socialtjänsten kan endast erbjuda service som är frivillig och det ska mycket till innan ett LVU är aktuellt.

Efterlyser tre förändringar

Staffan Hübinette menar att lagstiftningen begränsar skolans möjligheter.

– Systemet är konstruerat så att skolan lämnar över ansvaret till socialtjänsten som förväntas och förutsätts lösa problemet. Men det är inte alls säkert att så sker.

– Men socialtjänsten har inte ansvar över skolans arbetsmiljö, det har rektorn. När dessa rutiner och samverkan inte fungerar behöver skolan därför själva ta ansvar för att lösa problemen och så långt som möjligt säkerställa att eleven inte fortsätter att använda droger, betonar han.

– Det kan göras genom att avtala med en vårdcentral eller privat vårdgivare om just drogtester vid misstanke. Skulle provet vara positivt görs en orosanmälan till socialtjänsten, men skolan behöver försäkra sig om att uppföljande drogtester sker antingen genom socialtjänsten eller vårdgivaren.

Staffan Hübinette menar att det framförallt är tre saker som skulle förbättra skolans möjligheter att säkerställa en narkotikafri skolmiljö och att elever som misstänks använda narkotika får det stöd de behöver.

– Det första är att kommunen säkerställer att en rutin för drogtest vid misstanke fungerar på skolans villkor. Det andra är att sekretesslagen ändras och en skyldighet till vad som kan kallas en ”operativ samverkan” mellan socialtjänsten och skolan införs. Då kan skolan och socialtjänsten hjälpas åt och planera insatser där skolan och socialtjänsten gör varsin del. Det tredje är att skolans elevhälsa ska ha ansvaret för uppföljningen av insatsen så att skolan har kontrollen över att eleven tagit del av detta och fått stöd och hjälp.