Att vända sig till en myndighet för att påtala brister i arbetsmiljön är en rättighet som har funnits i över 90 år. Idag ägnar skyddsombud mycket tid åt att beskriva bristerna i arbetsmiljön samtidigt som anställda riskeras att skadas för varje dag som förbättringar uteblir. Enligt arbetsmiljöjuristen Maria Steinberg gynnas alla av att arbetsmiljöfrågor tas på allvar, men i sin forskning har hon sett chefer som pratar om krig ifall brister påtalas.
Mitt första jobb efter notariemeritering var på Yrkesinspektionen i Örebro. Idag heter det Arbetsmiljöverket. En av mina uppgifter var att föreläsa om arbetsmiljölagen för skyddsombud. Tiden var tidigt 1980-tal. Arbetsplatsdemokrati och arbetstagarinflytande låg i tiden med medbestämmandelagen och utvecklingsavtal. Som ung student hade jag undervisat i arbetsrätt på Uppsala universitet. Jag hade tyvärr aldrig hört talas om vare sig arbetsmiljölagen, Yrkesinspektionen eller skyddsombud. En helt ny värld öppnades för mig.
Jag minns särskilt en gång då jag som drygt 30 år fyllda skulle föreläsa för ett stort antal huvudskyddsombud inom Metall. De var alla män. I min värld var de alla två meter långa, över 50 år och mycket erfarna. Jag kom i min fina kjol, högklackade skor och med arbetsmiljölagen lagen under armen. Jag började med all min entusiasm att föreläsa om denna fantastiska lag, som om den följdes skulle förebygga alla arbetsskador. Jag berättade om på vilka sätt som skyddsombuden kunde påverka brister i arbetsmiljön bl.a genom att tillämpa hänvändelseordningen, den s.k. 6:6a.
Snabbt blev jag avbruten av ett av dessa två meter långa huvudskyddsombud. Han ställde sig bredbent med armarna i kors och sa. Maria, vi tycker inte att lagen är bra, vi tycker inte att vi kan påverka och vi tycker inte att Yrkesinspektionen ger oss det stöd vi behöver. Det var startskottet till att jag började att forska om skyddsombud och deras möjligheter att påverka.
Rättighet sedan 1931
Jag gick bl.a. igenom 200 hänvändelser, s.k. 6:6a ärenden, och fann att de kunde påverka på något sätt i över 90% av fallen (Skyddsombud i allas intresse, Norstedts Juridik, 2004). Min handledare tvingade mig att gå tillbaka till historiken och läsa om hur denna 6:6a hade kommit till och vilka idéer som låg bakom.
De flesta av föreläggandena riktades mot den offentliga sektorn och då särskilt mot kommunerna.
Jag fann att våra svenska regler har sitt ursprung i en ILO-rekommendation från 1929 som handlade om att arbetstagarsidan skulle ha rätt att vända sig till den tillsynsmyndighet som fanns i det land som de bodde i, om de ansåg att det fanns brister i säkerheter på arbetsplatserna. Jag ser denna rekommendation, nästan som en mänsklig rättighet. Ingen ska behöva riskera sitt liv för att få sin försörjning. Staten eller samhället ska ha myndigheter som arbetstagarna ska kunna vända sig till för att skydda den svagare parten.
I Sverige införlivades rekommendationerna i svensk lag 1931. Rätten att vända sig till landets tillsynsmyndighet, i Sverige Yrkesinspektionen, gavs till skyddsombuden. Denna rätt som har utvecklats på olika sätt har vandrat från 1912 års lag om arbetarskydd till Arbetarskyddskungörelsen och vidare till Arbetsmiljöförordningen. Nu har den slutligen hamnat i 6 kap. 6 a § arbetsmiljölagen. I dag kan man finna stöd för den i Artikel 11 EU:s arbetsplatsdirektiv (89/391/EEG).
Förelägganden riktas ofta mot offentlig sektor
Bestämmelsen innebär att ett skyddsombud har rätt att vid behov vända sig till sin arbetsgivare och begära utredning eller åtgärd. Om skyddsombudet begär det, är arbetsgivaren är skyldig att genast ge skyddsombudet en skriftlig bekräftelse på denne mottagit begäran. Sedan är arbetsgivaren skyldiga att lämna besked utan dröjsmål vad de tänker att vidta för åtgärder och sedan måste arbetsgivare åtgärda eller undersöka inom skälig tid.
Om arbetsgivaren inte uppfyller de två sista kraven har skyddsombudet rätt att begära att Arbetsmiljöverket prövar om föreläggande eller förbud ska meddelas. Beslutar verket att inte meddela föreläggande eller förbud, har ett huvudskyddsombud rätt att överklaga till en förvaltningsdomstol. Bakgrunden till de olika tidsfristerna är att vissa arbetsgivare inte tar skyddsombudens krav på åtgärder eller undersökning på allvar.
År 2017 gick jag igenom alla förelägganden från Arbetsmiljöverket från mars 2016 till april 2017 som gällde den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Jag fann att skyddsombuden stod för 66 st av dessa. De flesta (75%) av föreläggandena riktades mot den offentliga sektorn och då särskilt mot kommunerna. De flesta skyddsombud som hade använt 6:6a var kvinnor från Kommunal. De problem skyddsombuden oftast framförde var arbetsbelastning, bristande samarbete och kränkningar.
Arbetsmiljöverket gav oftast skyddsombuden sitt stöd, bland annat att arbetsgivaren måste var mer tydlig i sina krav, att de måste anpassa kraven i arbetet till resurserna och att de måste vidta åtgärder för att förebygga kränkande särbehandling.
Chefer pratar om krig
Hösten 2021 fick jag i uppgift av Arbetsmiljöverket att göra en utvärdering av 100 av de 660 hänvändelser som berörde OSA (föreskrifterna Organisatorisk och social arbetsmiljö, AFS 2015:4) 2016 - 2020. Det var en imponerande läsning. Skyddsombuden hade ägnat mycket tid åt att beskriva bristerna i arbetsmiljön och hur trögt det gick för dem att få igenom förbättringar. Jag blev tagen av deras beskrivningar. Samtidigt insåg jag att för varje dag som förbättringar uteblev riskerade de anställda att skadas. Bristerna hade enligt skyddsombuden lett till sjukskrivningar och flera hade sökt andra jobb.
Det var inte svårt att förstå skyddsombudens frustration. Det framkom att problemen i vissa fall hade funnits och påtalats av skyddsombuden under flera år. Eftersom arbetsgivarna inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder tvingades skyddsombuden till slut att vända sig till Arbetsmiljöverket.
Vid en av mina föreläsningar om skyddsombudsrätt, berättade ett skyddsombud, att chefen hade hotat skyddsombudet med följande uttryck, om han använde 6:6a - "Gör du det är det krig".
Vad menar de med det? Skyddsombuden har bara följt de spelregler som samhället givit dem. De har först försökt att påverka arbetsgivarna. Händer inget och deras arbetskamrater kommer till skada måste de gå vidare. Det är deras uppdrag. Frågan är vad som händer med skyddsombuden och arbetsmiljön, om arbetsgivarna påstår att det är krig, om de tillämpar 6:6a? Borde inte arbetsgivarna istället ta skyddsombuden mer på allvar och lyssna på vad de säger? Borde inte det gynna även arbetsgivarna om det blir färre sjukskrivna eller flykten från vissa yrken minskar?