Polismyndighetens rapport om lärdomarna från Encrochat är ett tidsdokument över den moderna organiserade brottsligheten. Den befäster myndigheternas underrättelsebild av hur brottsligheten har utvecklats de senaste åren. Den är också ett synliggörande av ett stort samhällsproblem och att brottsbekämpningen har svårt att komma åt de ledande individerna som tjänar de stora pengarna. Skjutningar och sprängningar hamnar i det mediala blickfånget. Men det finns andra dimensioner som är mer oroande ur ett systemperspektiv. Daniel Larson, åklagare vid Ekobrottsmyndigheten, frågar sig om den moderna organiserade brottsligheten vuxit på ett sätt som gör att den blivit ”too big to fail”
Den organiserade brottsligheten (nedan OB) drivs av vinstintresse och ekonomiska incitament. Organisatoriskt har OB förändrats de senaste åren – från mer hierarkiska organisationer med tydliga regler och strukturer, till mer flytande nätverksbaserade samarbeten och konsortium. Dessa drivs av illegalt entreprenörskap. OB kan numera liknas vid en modern konsultverksamhet inom illegala tjänster.
Brotten utförs ofta i projektform. Specialtjänster köps in eller möjliggörs genom affärssamarbeten och byte av illegala tjänster. För storskalig penningtvätt eller valutaväxling används möjliggörare med nyckelkompetens. Dessa kan vara insiders eller specialister som advokater, konsulter, revisorer, mäklare och bankanställda. Kontaktskapande och samarbeten drivs av möjligheten att göra lönsamma affärer.
I Europols rapport SOCTA 2021 beskrivs OB som en modern hydra med referens till det mytologiska träskmonstret med de många huvudena. Den nätverksbaserade strukturen gör den mindre sårbar. Om ett huvud huggs av, växer ett nytt ut. Det finns inga personer som är nödvändiga eller oersättliga för att verksamheten ska kunna fortgå.
OB använder modern teknik och IT-infrastruktur för att effektivisera sin verksamhet. Kommunikation sker uteslutande via krypterade meddelandefunktioner. Encrochat är exempel på en plattform som fungerat som en marknadsplats för illegala tjänster och använts av personer med inflytelserika roller. På lägre nivå används kostnadsfria krypterade meddelandetjänster. Internet och e-tjänster utnyttjas även i brottsupplägg.
”Cash is king”
Inom OB finns hög riskmedvetenhet. De ledande lägger lager mellan sig och de som utför olika delar i ett brottsupplägg. Andra personer används för de delar av brottsligheten som bär en högre risk för exponering. Det kan röra sig om unga personer som får agera utförare, springpojkar eller betalningsmottagare. Vid ekonomiska transaktioner används fasader, bulvaner och målvakter. Det pågår en ständig jakt efter lämpliga kandidater till den typ av exponerade roller. Dessa utförare har sällan hela bilden klar för sig eller vet vem som är den verkliga uppdragsgivaren. Det är en försäkring mot oönskad informationsspridning.
I takt med att kontanter blir svårare att föra in i den legala ekonomin blir företag mer och mer attraktiva som brottsverktyg. Företag med en legitim verksamhet utnyttjas för brottslighet och för att tvätta brottsvinsterna. Dessa kan på ytan se ut som vilket företag som helst. Företagen som utnyttjas verkar ofta inom kontantintensiva branscher eller branscher där det är vanligt med svart arbetskraft, t.ex. inom bygg-, flytt- eller städtjänster. Vidare startar OB upp egna företag via bulvaner för att kunna använda för att tvätta brottspengar under en legal fasad. Det förekommer också att inflytelserika inom OB under eget namn driver företag med en legal verksamhet. Det finns en tendens att inflytelserika inom OB söker en fasad av att vara en helt vanlig arbetande medborgare som bor i villakvarter, har huslån, betalar skatt och är engagerad sig i föreningsliv.
I konversationerna via Encrochat förekommer diskussioner om hur brottspengarna ska hanteras. ”Cash is king” verkar fortfarande gälla inom OB. Kontanter framstår som vanligaste betalmedlet. Växlingskontor och särskilda valutaväxlare är centrala för OB. Polismyndigheten bedömer att valutaväxlare är så centrala att de är en förutsättning för att narkotikahandel kan bedrivas i sin nuvarande omfattning. Vanligaste växlingen synes vara SEK till EUR. Växlingen utförs genom företag som driver en legal växlingsverksamhet eller sådana som har annan verksamhet som täckmantel.
Kontanter smugglas på samma sätt som narkotika. En stor del av brottsvinsterna återinvesteras i nya narkotikapartier. En vanlig bild är att narkotikan köps utomlands i EUR, smugglas till Sverige och säljs till distributör som betalar i SEK. SEK växlas till EUR som smugglas ut för att kunna användas som betalning för nya narkotikainköp. Det är ett konstant flöde av narkotika och kontanter inom EU. Dessa är del av samma illegala ekosystem. I Encrochat-materialet kunde under kort tidsperiod urskiljas växlingar om 150 miljoner SEK som gått genom endast fem valutaväxlare.
Växling till kryptovalutan Bitcoin förekommer också. Dock är det inte så framträdande som man kanske kan förvänta sig på grund av den låga transaktionskostnaden och den anonymitet som kryptovalutor erbjuder. Kryptovalutorna verkar inte riktigt slagit igenom inom OB. Det kan bero på att det inte än blivit ett utbrett och accepterat betalmedel, varken vid illegala eller legala transaktioner. Det är fortfarande svårt att investera eller konsumera brottsvinster i Bitcoin.
”Har sina tentakler överallt i samhället”
Penningtvätt är en nödvändig del av alla brottsupplägg. En övervägande majoritet av de nätverk som kartlagts i Europols SOCTA-rapport bedöms använda vanliga penningtvättsåtgärder, som att investera i egendom eller lyxvaror. Enligt rapporten finns det experter på penningtvätt som erbjuder innovativa och sofistikerade metoder. En andel av kartlagda nätverk bedöms använda dessa professionella penningtvättare, som har etablerat en parallell finansiell infrastruktur för att genomföra transaktioner och betalningar utom räckhåll från det vanliga systemets kontroll. Dessa professionella penningtvättare kan erbjuda transfereringar över hela världen.
Lyxkonsumtion är status inom OB. Det kan handla om bilar, båtar, smycken, kläder, accessoarer såsom klockor och handväskor. Det bedöms att miljardbelopp omsätts inom varuhandeln med brottsvinster. Lyxvarorna används dessutom som betalmedel och som pant i samband med affärer.
En tendens är att personer med mer inflytande använder brottsvinster för att investera i olika sofistikerade upplägg såsom låneupplägg eller fastighetsköp, ofta med hjälp av insiders och möjliggörare. Särskilt advokater, bankpersonal och mäklare verkar vara attraktiva för OB att knyta till sig. Personer på mellannivå är mer inriktade mot att konsumera sin del, t.ex. genom statusprylar, resor och restaurangbesök. Utförarna på lägre nivå får en mindre del av kakan och i vissa fall ingenting. Det förekommer att yngre personer på beställning begår grova brott utan ersättning. Det blir också ett sätt för OB att knyta till sig lojala utförare som de har en hållhake på.
OB har sina tentakler överallt i samhället. OB kan liknas vid en cancer i den demokratiska samhällskroppen som de senaste åren spridit sig aggressivt. OB har för sina syften framgångsrikt utnyttjat vår öppenhet, vårt rättighetsskydd och våra välfärdssystem. Frågan är om det är möjligt att operera bort cancerns alla metastaser, utan att även behöva skära bort en alltför stor del av den övriga demokratiska samhällskroppen.
I klarspråk, att åtgärderna som krävs behöver vara så ingripande att de inte ens kommer att vara möjliga eller värda att genomföra, även om OB kan slås ut helt. Aldrig tidigare har den demokratiska rättsstaten varit under ett sådant systematiskt angrepp. Hotet från OB uttrycker sig inte endast genom våld, skjutningar och sprängningar. Den dystopiska, men fullt relevanta frågan, är om den organiserade brottsligheten inte har blivit ”too big to fail”.
Av: Daniel Larson, åklagare vid Ekobrottsmyndigheten