Den 1 januari 2018 ersatte en ny kommunallag den tidigare från 1991. I Olle Lundins och Tom Madells lagkommentar behandlas den nya kommunallagen paragraf för paragraf med hänvisningar till förarbeten och rättsfall.
Alla medborgare i Sverige kommer på ett eller annat sätt i kontakt med den kommunala verksamheten, oavsett om det är fråga om kommuner eller landsting/regioner, eller sådan verksamhet som dessa ansvarar för. Det kan vara fråga om barnomsorg, äldreomsorg, socialtjänst, sjukvård, lokaltrafik, simhallar, bibliotek, sophämtning och snöröjning, eller i deras egenskap av hyresvärd eller arbetsgivare.
Kommunallagen Kommunerna ansvarar även för planeringen och utformingen av gator och torg samt var det ska byggas bostäder och hur dessa områden ska se ut. Betydelsen av den kommunala verksamheten kan med andra ord inte överskattas. Även om den närmare regleringen av de här verksamheterna många gånger finns i särskilda lagar sätter kommunallagen ramarna för den kommunala verksamheten och det kommunala beslutsfattandet. Kommunallagen utgör helt enkelt en sorts grundlag för Sveriges kommuner och landsting/regioner.
Tydligare rollfördelning mellan tjänstemän och förtroendevalda
Den nya kommunallagen (SFS 2017:725) har trots likheter med sin föregångare delvis fått en ny struktur, ett enhetligt språk och en enhetligare begreppsbildning. Några av förändringarna består bland annat i att fullmäktige getts en möjlighet att bestämma att styrelsen ska kunna fatta beslut om särskilt angivna förhållanden som rör andra nämnders verksamhet samt att kommuner och landsting kan besluta att ge kommunal- och landstingsråd möjlighet att vara föräldralediga. Vidare tydliggörs rollfördelningen mellan de anställda och de förtroendevalda samt att varje kommun och landsting ska ha en tjänsteman, direktör, som har den ledande ställningen bland de anställda.
Webbaserad kommunal anslagstavla
Reglerna för anmälan av delegationsbeslut har förenklats genom att nämnderna själva får avgöra vilka beslut som ska anmälas. Den kommunala anslagstavlan ska fortsättningsvis vara webbaserad, vilket bland annat innebär att fullmäktiges sammanträden inte längre måste annonseras i den lokala tidningen. Det har även införts ett krav på att revisorernas budget ska beredas av fullmäktiges presidium och de sakkunniga revisionsbiträdena har getts en rätt att uttala sig i fullmäktige när revisionsberättelsen behandlas. Slutligen har det införts ett uttryckligt lagstöd för att kommunala beslut som inte kan rättas som huvudregel inte får verkställas innan de fått laga kraft.
Lagkommentaren vänder sig bland annat till förtroendevalda och tjänstemän som har uppdrag i kommuner eller landsting/regioner samt alla andra som kommer i kontakt med den kommunala verksamheten.
Boken innehåller även rättsfallsregister och sakregister samt flera bilagor i form av 14 kap. Regeringsformen, lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter, Europakonventionen om kommunal självstyrelse samt jämförelsetabeller såväl mellan den nya och den tidigare kommunallagens paragrafer som mellan den tidigare och den nya kommunallagens paragrafer.