”Utbildningen har i uppdrag att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” Så högstämt lyder inledningen i den läroplan som bland annat gäller för landets grundskolor. Många svenska skolor jobbar aktivt utifrån dessa uppdrag – men var går egentligen gränsen för när en aktivitet med välvilligt syfte innebär en kränkning av grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen?
Två skolor mottog förra året kritik från JO efter att ha anordnat aktiviteter som enligt JO:s mening stred mot den s.k. negativa mötesfriheten som finns i 2 kap. 2 § regeringsformen (RF), där det står att ingen av det allmänna får tvingas att ge till känna sin åskådning i exempelvis politiskt eller religiöst hänseende, eller tvingas att delta i demonstration eller annan meningsyttring eller liknande. I det ena fallet är det fråga om en demonstration och i det andra fallet en meningsyttring.
Det ena beslutet gäller en skola i Umeå där en temavecka om klimat och hållbarhet avslutades med att elever tågade med plakat till en plats utanför skolans område. På platsen hade klasserna i uppdrag att framföra vad de ville göra för att bidra till en hållbar utveckling. JO skriver i beslutet att det är det en självklarhet att elever ska få undervisning om klimat- och hållbarhetsfrågor, men att utformningen av den aktuella aktiviteten innebar att eleverna i strid med regeringsformen tvingats att delta i en demonstration.
Det andra beslutet gäller en skola i Växjö. En temavecka om alla människors lika värde som hölls parallellt med en pridevecka avslutades med att elever bland annat viftade med regnbågsflaggor på skolgården. Skolan menade att aktiviteten varit frivillig, men JO konstaterar i sitt beslut att ingen information lämnats om frivilligheten. Enligt JO är det viktigt att skolan står upp för grundlagsfästa värderingar, men att det också är viktigt att skolan inte agerar på ett sätt som kan ge intrycket att någon tvingas att delta i en meningsyttring. Rektorn kan i det aktuella fallet inte undgå kritik för utformningen av temaveckans avslutande aktivitet, menar JO.
Inga självklara överträdelser
Jennie Elfström – jurist och skolrättslig expert – betonar att det är en del av skolans demokratiska uppdrag att förmedla grundläggande värderingar och motverka kränkningar och att det är upp till skolan att utforma lämpliga aktiviteter.
- Men det finns också en bortre gräns för detta – den negativa mötesfriheten som regleras i 2 kap. 2 § regeringsformen, konstaterar hon.
Var går då denna bortre gräns? Vad har skolorna mandat att göra och inte? Enligt JO har överträdelserna inte varit självklara i något av de aktuella fallen.
När det gäller skolan i Umeå menar JO att omständigheterna var för sig – att budskap skrivits på plakat, att elever ropade vad de ville göra för klimatet etc. – inte innebär att aktiviteten ska anses ha varit en demonstration. Däremot har omständigheterna sammantaget gett intrycket att syftet med aktiviteten var att föra fram budskap på ett sådant sätt som normalt är förknippat med demonstrationer.
- JO verkar också ha lagt vikt vid att skolan själv har talat om aktiviteten som en manifestation, vilket framgår av epostmeddelanden från skolans personal till nämnden, konstaterar Jennie Elfström.
Gällande skolan i Växjö anför JO att det finns omständigheter som talar emot att den ifrågasatta aktiviteten var att betrakta som en demonstration, men att det ligger nära till hands att anta att en del elever ändå uppfattade det just så.
- I det fallet har nämnden uppgett till JO att det varit fråga om en frivillig aktivitet men JO menar att aktiviteten haft en sådan koppling till vad eleverna gjort tidigare under veckan att det är troligt att de uppfattade att det var en del av den obligatoriska undervisningen, säger Jennie Elfström.
"Ibland bättre att avstå"
Enligt Jennie Elfström visar JO:s beslut att det inte är tillräckligt att man från skolans håll försöker vara tydlig med att en viss aktivitet, som en demonstration eller liknande, inte är obligatorisk för eleverna. Det som i praktiken blir avgörande för bedömningen är om aktiviteten är, eller kan uppfattas vara, en del av den obligatoriska undervisningen.
- Om man arrangerar aktiviteter under skoltid måste man enligt JO se det som att aktiviteterna är en del av den obligatoriska undervisningen som eleverna måste delta i.
Jennie Elfström menar att skolan ger sig ut på djupt vatten om man anordnar demonstrationer – även om man innan upplyser eleverna om att det är frivilligt att delta.
- Elever kanske inte vågar utrycka att man inte vill delta i en manifestation, av olika orsaker. Det är svårt att göra en utredning som visar att det finns en reell frivillighet i ett enskilt fall. Då är det bättre att skolan istället avstår från aktiviteten.
Man drar sig till minnes sin egen skolgång. I lågstadiet uppmanades vi alla att göra teckningar under lektionstid som skickades in till kommunen för att få en cykelväg i närområdet. Det förefaller ju harmlöst men var kanske inte förenligt med grundlagen om man ska vara noga?
- Jag är inte säker på att just detta var en otillåten meningsyttring. Men det är helt klart att skolor ibland måste göra svåra avvägningar för att hålla sig på rätt sida gränsen, avslutar Jennie Elfström.