Christina Ramberg om lustprincipen, provokation och skiljeförfarandet som konstform

Ordförandeskap, expertrapporter, läroböcker, undervisning – och en oförlöst roman i byrålådan. Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, delar med sig av sin väg till juristyrket, varför hon gillar att provocera och hur AI kommer att förändra juristbranschen.

När jag når Christina Ramberg är hon i full färd med att skriva en expertrapport om svensk rätt till ett stundande skiljeförfarande. Hon pendlar ideligen mellan vitt skilda arbetsuppgifter som pockar på uppmärksamhet.

– Det är kul att göra olika saker. Undervisning, rätta uppsatser, skriva läroböcker, bolla med advokater. Igår var jag på ARN (Allmänna reklamationsnämnden) där jag är ordförande, vilket var jättekul, säger hon, som till vardags är professor i civilrätt vid Stockholms universitet.

Av de sakerna du nämner låter rättandet av uppsatser i mina öron som minst kul.

– Ja det är kul, men 300 är rätt många!

Påverkas frikostigheten med betygen beroende på veckodag – om rättningen sker en bister tisdagsförmiddag jämfört med en solig fredagseftermiddag?

– Gin och tonic effekten! Jag tror inte det men jag vet faktiskt inte, men ibland kan jag förstås känna mig på väldigt dåligt humör.

Det måste ha varit en revolution i det lilla för landets universitetslärare att tentorna numer är datorskrivna?

– Ja, det är så ljuvligt, helt underbart! Man blir irriterad när det är svårt att läsa och det tar tid, man fick läsa fram och tillbaka i texten. Att slippa reta sig på det är väldigt skönt!

Christina Ramberg är specialiserad på avtalsrätt i vid bemärkelse. För att få till stånd en internationell harmonisering av avtalsrätten var hon under flera år sysselsatt med att ta fram en ”modellag” för en europeisk civilkod (som sedermera blev DCFR). I spåren av detta har hon utfört något av ett pionjärarbete genom att kodifiera nu gällande svensk avtalsrätt i paragrafform – som fritt kan nyttjas för den som är i behov av en skarp kompass för att slippa gå vilse i avtalsdjungeln.

– Jag har fått otroligt bra respons på detta, jag är glad för att det är många användare: 3000 unika användare i månaden.

Christina Ramberg

Viljan att förena teori med praktisk kunskap verkar vara något som genomsyrar din gärning?

– Ja, så är det. På äldre dagar har jag blivit alltmer intresserad av de vetenskapliga sidorna av juridiken men jag är fortfarande väldigt besjälad av tanken att även tyngre vetenskapliga saker ska komma till nytta för praktiker.

– Jag vill att studenterna ska utrustas med ett förhållningssätt som fungerar i praktiken. När jag analyserar rättsfrågor kan jag känna mig trygg i att det är frågor som har praktisk relevans. Om man saknar praktisk förankring finns det en risk att man fokuserar på frågor som enbart är av akademiskt intresse.

Jag gillar att provocera

En avvikande titel återfinns i hennes stora katalog av juridiska böcker, nämligen Bisarr rättsfilosofi från 2012 – där hon i en lättsam och lätt sarkastisk ton tar sig an allehanda rättsfilosofiska frågor – ”ett grundligt försök att närma mig problemen på ett ytligt sätt” – som hon skriver i förordet.

– Det är kul att retas och provocera lite.

Det är inte så vanligt att prominenta jurister avviker från mallen på det sättet. Vilka reaktioner fick du?

– En person som läste manus avrådde mig från publicering, ”man får inte skriva sådana här saker, du kommer förstöra för dig själv”, fick jag höra. Men det verkar som om de flesta fattar att boken är en kombination av skämtsamhet och provokation.

Är juristkåren alltför feg för att sticka ut i olika sammanhang?

– En hel del jurister är ”primadonnaaktiga” som gärna vill synas och höras, medan andra är tvärtom, hela skalan finns.

Umgås du med tanken att likt en del andra jurister skriva en riktig kioskvältare?

– Som många andra drömmer jag om att skriva en roman. Jag började faktiskt att skriva, jag skrev ganska mycket, och sen läste jag Stephen Kings råd att man därefter ska låta texten ligga i träda i byrålådan i typ 3 månader...och nu har det gått fem år.

Det visar sig kanske att är rent guld när du återupptar bekantskapen! Gissningsvis utspelar sig det hela i juristmiljö?

– Mmm, den handlar i vart fall delvis om ganska spännande juridiska problem, så mycket kan jag avslöja!

Är det måhända fråga om en nyckelroman där landets tyngre juridiska profiler framträder i lätt maskerad form?

– Haha, nej det är det inte.

Lustprincipen vägleder

Vad är de mest lärorika erfarenheterna från din karriär som du önskar att du hade vetat tidigare?

– Att man måste våga fråga sig själv om man trivs på sitt arbete. Om man konstaterar att man inte gör det bör man göra något åt det. Jag ångrar att jag inte frågade mig själv det och gjorde något år det snabbare för många år sedan. Det var en otrolig lättnad när jag väl tog steget och förändrade arbetssituationen. När jag blickar tillbaka kan jag undra varför jag inte tog det steget tidigare.

– Jag ser ju kollegor i såväl näringslivet, domstolarna som inom akademin som inte vågar ställa sig frågan och därför inte vågar testa något nytt. Ingen av de jag känner som har tagit steget har ångrat sig.

Finns det några särskilda principer som styr ditt arbete?

– Lustprincipen är stark hos mig. Det ska vara kul! Somliga kollegor verkar vara mer drivna av ångest än lust. Att jag drivs av lust kan de uppfatta som oseriöst. Det finns en föreställning om att det inte kommer ut något med tyngd när lusten varit drivkraften.

Kanske alstras deras ångest ytterligare av din lust. Det finns ju en konstnärsmyt, som kanske även har fäste inom akademin, att djupsinnigheter springer från ett slags lidande?

– Haha, ja, det finns en bild av att det ska finnas ett lidande i skapandet.

Vilket råd skulle du ge dig själv om du var i färd med att påbörja din juristkarriär?

– Jag tycker inte att man ska grubbla för mycket! Folk tänker inte så mycket på dig som du själv gör.

Låter som ett välgörande motvallsråd i dessa terapeutiska tider. Vem är den största inspiratör som jurist?

– Det är förstås min pappa, Jan Ramberg.

– Kurt Grönfors vill jag också nämna! Han såg stora linjer, var väldigt visionär, djupsinnig men samtidigt med förståelse för det praktiska rättslivet. Han inspirerade min pappa, så han är min juristfarfar kan man säga!

Som ljuv musik

Vem är den mest imponerande juristen som du har mött i ditt yrkesliv?

– Gud så svårt! Jag möter så många jurister som imponerar på mig men kommer inte på någon särskild.

– Men att vara skiljeman med skickliga ombud på båda sidor, det är en sådan fröjd, det är så fantastiskt! De är trevliga mot varandra, har fokus på spännande och viktiga frågor och lägger upp det hela pedagogiskt – det är som ljuv musik för mig!

Och du får avnjuta föreställningen från första parkett. Bara den höga verkshöjden inte gör att man förlorar sig totalt.

– Ja, faktiskt. De kan ibland vara väldigt förföriska i sina yrkesroller, då kan det hända att man dras i väg, det får man vara vaksam på!

Rör det sig enligt din erfarenhet i regel om skilda personlighetstyper beroende på vilken sorts jurist man är?

– Absolut. Även inom advokatbyråer finns det ett brett spektrum av personligheter vilket i sig gör att man verkar inom olika områden. Jag minns särskilt en kollega på Vinge, han var så smart, duktig, jag förstod inte varför han inte arbetade med processer. Han sa att han gillar friendly law, det var därför han arbetade med transaktioner i stället – det passade helt enkelt honom bättre. Han fick mig att förstå att olika personligheter passar inom olika delar av verksamheten.

En bred palett av yrken

Juristbranschen har ju historiskt sett dominerats av män. Hur ser du på det idag?

– Det har förändrats i grunden. I början av min karriär på 90-talet var jag som skiljeman rätt ensam som kvinna – men idag är ibland alla tre skiljedomare kvinnor.

– Det är även många fler kvinnor som är professorer, och så ser även tendensen inom domarkåren. Och det är fler kvinnor än män på landets juristutbildningar. Så jag ser det lite som ett icke-problem faktiskt.

Det sägs att det finns ett mönster av att kvinnor i högre grad än män, inte minst i samband med familjebildning, söker sig bort från exempelvis affärsrättsliga byråer till förmån för yrken med mer förutsägbara arbetstider etc.

– Om folk vill jobba mindre så får det väl vara så. Så länge det inte handlar om att man inte får ett jobb som man vill ha på grund av att man är kvinna så ser jag inga problem i detta.

Hur var det som nykläckt jurist?

– Jag har aldrig blivit utsatt för någon metoo-liknande situation, och har heller aldrig upplevt att jag inte blivit tagen på allvar för att jag är kvinna. Det var nog värre för kvinnliga kollegor som är äldre än jag. ”Det är för att du är så naiv”, har vissa kollegor sagt till mig, och att det är därför jag inte har sett förtryck och manliga strukturer. Men jag har faktiskt inte själv erfarenhet av något sådant.

Ser du några specifika utmaningar eller möjligheter för unga jurister idag jämfört med när du började din karriär?

– En stor skillnad är att man med en juristexamen idag kan hålla på med en bred palett av yrken, föreställningen av vad man ska med en jurist till har helt enkelt breddats. Domare, advokater, åklagare var det som gällde på min tid – nu finns det fler möjligheter.

Som när barnen flyttar hemifrån

Hur tror du att AI kommer att påverka juristyrket?

– Jag tror att det är en revolution. Jag är ganska glad att jag är så gammal att det åtminstone inte är livsavgörande för mig att behöva anpassa mig.

– Jag är i grunden väldigt positiv men samtidigt känner jag en slags matthet inför de stora förändringarna. Jag kan inte exakt föreställa mig vad förändringen kommer att innebära konkret.

Pratar man om AI där du rör dig?

– På de stora advokatbyråerna pratas det mycket om AI men i akademin pratar vi alldeles för lite om det.

– Det är väl som när datorn kom in i arbetslivet och man inte längre behövde advokatsekreterare men i stället har vi fått IT-konsulter. Arbetsuppgifterna kommer att se annorlunda ut, det blir en stor omställning men jag tror att jobben kommer att finnas kvar.

Har du något annat projekt på gång just nu som du drömmer om att förverkliga?

– Jag har inte det just nu. Det har gjort att livet blivit lite tomt, men nu är det nästa generations tur att bryta ny mark. Jag skrev en bok om prejudikat som rättskälla för några år sedan, och jag tror inte att jag har någon sådan ny grej i mig där jag börjar från scratch.

– Jag kommer lägga tid på det som jag kan. Det ser jag fram emot, det är kul, men det är även sorgligt. Det är lite som när barnen flyttar hemifrån, en ny fas i livet. Jag förvaltar snarare än tänker nytt.

Du har ju även den där romanen i byrålådan.

– ­Haha, ja du får tona ner det där så att ingen får för sig att jag har ambitionen att bli en ny Viveca Sten.