Vad säger forskningen om den organiserade brottsligheten? Hur fungerar skrämselkapital och tystnadskultur – och vad krävs för att bryta våldsspiralen? Detta var några av de frågor som stod i fokus under den dryga timme Daniel Vesterhav och Johanna Skinnari från Brottsförebyggande rådet (Brå) hade till sitt förfogande under en temadag om organiserad brottslighet som Norstedts Juridik arrangerade.
Vad är egentligen definitionen av organiserad brottslighet? – ett begrepp som ständigt återkommer i den pågående debatten utan att man alltid vet vad som avses. Och en fråga som Daniel Vesterhav, chef för enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet på Brå, inte ens försöker besvara i inledningen av sitt anförande på Norstedts Juridiks temadag i slutet av mars. Han menar att det inte finns något bra svar och att det är ett luddigt begrepp som medför vittskilda associationer.
Under 2016 valde Brå att göra en djupdykning av begreppets innebörd – detta för att lättare kunna identifiera vilka brottsförebyggande åtgärder som bör sättas in. Arbetet resulterade i en rapport benämnd Kriminella nätverk och grupperingar (2016:12), skriven av bl.a. Daniel Vesterhav. I rapporten bryts begreppet ned och man delar upp de relationsbaserade nätverk som finns inom den kriminella miljön i olika kategorier.
Daniel framför att man i rapporten bl.a. talar om s.k. självdefinierade grupper, såsom Hells Angels och Bandidos, där det är viktigt att det syns att man är medlem och att man manifesterar namnet utåt. Dessa till skillnad mot externdefinierade grupper, som inte tagit sig ett namn själva utan tilldelats detta från media eller rättsväsendet. Som exempel anges Fittja Boys, Albanligan och Södertäljenätverket.
Dessa grupper har genom sina benämningar möjlighet att bygga upp ett s.k. skrämselkapital – den upplevda våldskapacitet som omgivningen tillskriver dem. Man kan tala om ett kriminellt CV, menar Daniel. Han framför att skrämselkapital kan vara individuellt eller kollektivt, men att det är som svårast att hantera när det gått över till att bli ett varumärke som är synonymt med kriminalitet och våldskapital.
- Det kan vara ett socialt utsatt område som får dåligt rykte. Det är mycket svårare för rättsväsendet att reducera det när det gått över till att bli immateriellt. Det kan då leva kvar även om man tar bort de individuella skrämselkapitalen, säger Daniel.
Hur bryter man tystnadskulturen?
När Johanna Skinnari, biträdande enhetschef, tar vid är det dags att fördjupa sig i begreppet tystnadskultur – varför väljer brottsoffer och vittnen att vara tysta, och vad kan man göra åt det?
Man kan bestämma sig för att vara tyst för egen vinning, menar Johanna Skinnari. För att få status och andra fördelar av brottsligheten. Det kan också handla om att man känner en stor lojalitet till gärningspersonerna. Vidare finns det vissa individer som är tysta för att man är medveten om att gruppens egna, interna rättssystem bestraffar den som pratar med polisen.
För att kunna bryta tystnaden krävs att personen lämnar miljön
- För att kunna bryta tystnaden krävs att personen lämnar miljön. Det är viktigt att polisen nyttjar de tillfällen som ges, menar Johanna.
Johanna betonar vikten av s.k. avhopparverksamheter. När det finns en stark hotbild mot personen ifråga kan det vara dags att försöka få denne att lämna miljön.
De vanligaste orsakerna till tystnad är rädsla för hot och våld, samt ett bristande förtroende för polisen. Johanna menar att Brå ser ett socialt tryck, där grannar och familj påminner om normerna; att det är farligt att vittna. Det finns också en territoriell kontroll där de kriminella nätverken lägger märke till vilka som pratar med polisen i området.
Johanna menar att det generellt sett finns en stark rättspatoskultur i de socialt utsatta områdena. Vidare använder sig vissa av parallella rättssystem som de rättsvårdande myndigheterna måste konkurrera med genom att vara mer effektiva. Utmaningen ligger enligt Johanna i att övertyga människor som bor i dessa områden om att en polisanmälan leder till något – att den har effekt. Detta kan uppnås genom en närvarande och synlig polis, säkrare sätt att lämna uppgifter och lokala myndigheter som minskar avståndet mellan rättsväsendet och de som bor i områdena. På så sätt kan rättspatoskulturen väga tyngre än tystnadskulturen.
Dödligt våld i den kriminella miljön
Den ökning av dödligt våld inom den organiserade brottsligheten vi ser i landet idag beror till stor del på tillgången till skjutvapen. Daniel Vesterhav säger att man sett en ökning av automatvapen från 2013 och framåt och att detta till stor del är ett storstadsfenomen. Den vanligaste våldsmetoden när det gäller dödligt våld är generellt användning av kniv – inom den kriminella miljön är det skjutvapen.
I januari 2019 kom en rapport från Brå (2019:3) - Skjutningar i kriminella miljöer – som syftade till att utröna hur konflikterna bakom skjutvapenvåldet uppstår och varför de eskalerar. Rapporten bygger på en intervjustudie där 21 personer som är, eller varit, en del av den kriminella miljön berättar om sina erfarenheter.
I ett avsnitt i rapporten redogörs för individernas väg in i den kriminella miljön. Många berättar om dysfunktionella familjer, avbrutna skolgångar och att de befunnit sig mycket utomhus utan uppsikt av vuxna. Detta i kombination med att de är uppväxta i socialt utsatta områden, där den kriminella miljön ständigt är närvarande, ger en del av förklaringen till varför de börjat ägna sig åt brottslighet.
Intervjupersonerna framför att det närmast är normaliserat att narkotika säljs helt öppet, vilket gör det svårt att prata om en direkt rekrytering in i nätverken, berättar Daniel. De beskriver istället att hela kompisgäng tillsammans glider in i kriminella gäng eftersom de är så närvarande i närområdet, framförallt genom narkotikahandeln.
Vad spelar våldet för roll i allt detta? Daniel förklarar att det har en viktig funktion såsom maktmedel, men även som försvar. Det krävs för att bygga upp ett skrämselkapital och för att skydda sin position. Detta har resulterat i en inflationsprocess – att kriminella måste ta till allt grövre våld för att kunna bevara och öka sitt skrämselkapital.
Våldet kan ses som en investering i karriären. Tidigare kanske man behövde bygga upp ett stort nätverk, men nu kan tämligen unga killar bygga upp ett skrämselkapital genom att vara väldigt våldsamma
- Våldet kan ses som en investering i karriären. Tidigare kanske man behövde bygga upp ett stort nätverk, men nu kan tämligen unga killar bygga upp ett skrämselkapital genom att vara väldigt våldsamma, säger Daniel.
Han uttrycker att det är fråga om en kamp på liv och död där ett paradoxalt försvarsperspektiv infinner sig för många; om man hamnar i en konflikt vågar man inte vänta på hur motparten kommer att reagera. Därför känner man sig tvungen att vara den som tar till våld först.
Den livsstil som många individer inom de kriminella grupperingarna har leder inte sällan till ett relativt kort livsperspektiv. Slutsatsen Brå drar är att problemen med den organiserade brottsligheten inte kommer att försvinna så länge det finns unga människor som växer upp i de socialt utsatta områden som finns idag. De som faktiskt vill lämna kriminaliteten har ofta svårt att se realistiska alternativ till detta. Då krävs det hjälp utifrån. Det krävs även att tillgången till skjutvapen och narkotika reduceras och att utträden ur den kriminella miljön stimuleras, avslutar Daniel