Bland rymdskrot och miljardärer – juridiken blickar uppåt

Det är i år 60 år sedan Jurij Gagarin blev den första människan i rymden. Fyra år tidigare blev Sputnik 1 det första objekt som sändes upp och placerades i omloppsbana runt jorden. Idag är satellituppskjutningar och bemannade rymdresor inte längre någonting ovanligt och jordens nära rymd kryllar av människoskapade föremål. Samtidigt är flera områden kopplade till rymdverksamhet helt oreglerade – det är "rena vilda västern där uppe", menar docent Jan-Erik Wahlund. Genom betänkandet ”En ny rymdlag” har Rymdlagsutredningen nu lämnat förslag på en helt ny lagstiftning som ska säkra Sveriges plats som en viktig och ansvarsfull aktör i rymden.

”Rymden är oändlig” brukar det heta. Rymdfysiker är förvisso inte helt överens om att så verkligen är fallet, men för att inte fastna i djupare existentiellt huvudbry kan det i vart fall konstateras att rymden är väldigt stor. Trots detta börjar det bli trångt där ute. I skrivande stund kretsar 7 630 satelliter runt jorden – 4 800 av dessa i funktion. Därtill viner miljontals bitar rymdskrot fram i en hastighet av 28 000 kilometer i timmen – över 35 000 av dessa föremål har en diameter på minst 10 cm. Och mängden föremål – såväl satelliter som rymdskrot – väntas öka dramatiskt under de kommande åren.

Även aktörerna i rymden blir allt fler – både statliga och privata. Jeff Bezos, Amazons grundare och VD samt ägare av rymdfärdsföretaget Blue Origin, tog en tur upp i rymden den 20 juli 2021, tio dagar efter att miljardären Richard Branson gjort detsamma. Rymdturism blir mindre science fiction för varje dag som går, och kan snart vara ett vanligt inslag i jordelivet – om än reserverat för de fetaste plånböckerna.

Den ökade aktiviteten i rymden är en av anledningarna till att regeringen den 2 april 2020 gav en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av rymdlagen och den anslutande rymdförordningen. Göran Lundahl, lagman i Göteborgs tingsrätt, förordnades att leda arbetet.

— Det är ett område som väcker många frågor och där det händer väldigt mycket just nu – med den internationella kapplöpningen som pågår och de internationella satsningarna Sverige gör som rymdnation. Ett väldigt spännande område att utreda, berättar han.

Den nuvarande rymdlagen har stått oförändrad sedan 1982 och när den skrevs var rymdaktivitet en angelägenhet endast för ett fåtal stater. Lagen innehåller bara sex paragrafer av övergripande karaktär, och många områden är helt oreglerade.

Göran Lundahl Lagman i Göteborgs tingsrätt och särskild utredare i Rymdlagsutredningen

— Det finns en tillståndsreglering i den nuvarande lagen om att privata aktörer måste ha tillstånd för rymdverksamhet. Men i övrigt är det inte så mycket som är reglerat. Man utgår i lagen från en verksamhet där man inte behöver hantera så många ärenden. Men detta tror vi kommer förändras, förklarar Göran Lundahl.

Det svåraste med uppdraget har enligt Göran Lundahl varit att så många olika intressen behövt vägas samman. Rymdlagen ska å ena sidan vara ett verktyg för Sverige att främja näringslivets utveckling, forskning och konkurrenskraft och å andra sidan värna om säkerhet och försvarspolitiska intressen. Det komplexa arbetet har krävt ett nära samarbete med olika experter och myndigheter.

— Jag har utrett mycket tidigare, och har aldrig haft så mycket samråd som nu. Det har hjälpt väldigt mycket att få inputs från till exempel Försvarsmakten, universiteten, Rymdstyrelsen och Esrange – Sveriges enda rymdbas, konstaterar han.

En lag för framtiden

Den 23 november 2021 presenterade utredningen – som antagit namnet Rymdlagsutredningen – betänkandet ”En ny rymdlag”. Mot bakgrund av de omfattande reformbehoven bedömer utredningen att den nuvarande lagstiftningen ska upphävas till förmån för en helt ny lag, som föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

Ett väldigt spännande område att utreda

Utredningen föreslår att såväl statlig som privat rymdverksamhet ska vara tillståndspliktig, och att Rymdstyrelsen ska ha uppdraget att utfärda tillstånd istället för regeringen. Rymdstyrelsen ska vid varje tillståndsärende samråda med försvaret, SÄPO och Inspektionen för strategiska produkter, samt föra ett nationellt register över rymdföremål.

— Nuvarande lagstiftning reglerar inte alls statliga aktörer eftersom dessa i dagsläget inte behöver tillstånd. Vi menar att all verksamhet som utgångspunkt ska vara tillståndspliktig, med vissa undantag för myndigheter som har särskilt känsliga intressen – till exempel Försvarsmakten, säger Göran Lundahl.

Internationellt finns det fyra grundläggande traktat som reglerar rymdverksamhet, varav Rymdtraktatet är det största. Dessa traktat reglerar emellertid endast förhållanden mellan stater vilket innebär att privata aktörers verksamhet står helt oreglerad. Huvudsyftet med nationell lagstiftning är att koppla ihop de internationella förpliktelserna med de förpliktelser man kan ålägga enskilda aktörer. När till exempel Jeff Bezos åker upp i rymden ser amerikansk lagstiftning till att koppla ihop USA:s internationella åtaganden med Bezos ansvar gentemot USA.

— Alla stater som är rymdnationer har någon typ av nationell lagstiftning. Även Danmark och Finland har ny lagstiftning på området utan att för den sakens skull ha någon verksamhet i rymden, förklarar Göran Lundahl.

Mot bakgrund av den snabba utvecklingen på området har en del av målsättningen varit att utforma en lag som håller över tid, och som tar höjd för såväl teknikutveckling som ett ökat inflöde av tillståndsansökningar.

— I nuläget handlar det om enstaka tillståndsärenden per år. Den lag vi har byggt är designad för ett betydligt större ärendeinflöde som vi tror kommer. Vi har byggt en tillsyns- och tillståndsprocess som ska vara förberett för det. Det förväntade ärendeinflödet är också ett av skälen till varför vi flyttar ner beslutet från regeringen till rymdstyrelsen, berättar Göran Lundahl.

Trångt i rymden

För att rymdverksamhet ska bedrivas på sätt som är långsiktigt hållbart för miljön föreslår utredningen att en miljöbestämmelse införs i rymdlagen. Bestämmelsen är baserad på internationell lagstiftning och målet är att såväl nuvarande som framtida generationer ska ha tillgång till rymden för fredliga syften.

Jan-Erik Wahlund  Docent vid Institutet för rymdfysik och institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet

Som tidigare nämnts är problemet med rymdskrot och andra objekt i omloppsbana omfattande, och under nästa decennium kan det enligt vissa prognoser finnas fler än tio gånger så många satelliter där uppe. Jordbaserade astronomiska mätningar störs av alla förbiflytande objekt, och för varje satellit som skjuts upp ökar även risken för kollision. Enligt Jan-Erik Wahlund, docent vid Institutet för rymdfysik och institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, måste det till någon typ av kontroll.

— Med tiotusentals satelliter i omloppsbana blir kollisionsrisken mycket stor, och varje kollision ger upphov till fler fragment. En del fångas upp av atmosfären och brinner upp, men många blir kvar i omloppsbana. Även ett litet objekt kan åsamka stor skada på en rymdfarkost om den träffar, och om en kollision leder till en annan kan det få en kaskadeffekt, menar han.

— Får man inte till en kontroll kan det till slut bli så att det i princip blir för mycket skada att sända upp en rymdfarkost över huvud taget. Risken är att vi stänger inne oss själva. Det vore ett mardrömsscenario. Det ligger fortfarande en liten bit in i framtiden, men det är viktigt att mota Olle i grind.

Jan-Erik Wahlund betonar att det inte minst behövs regler som stoppar stater från att göra försök att skjuta ner rymdfarkoster. Han syftar bland annat på att Ryssland i november i år genomförde ett test av sitt nya antisatellitvapen, vilket resulterade i ett skrotmoln som tvingade besättningen på ISS att söka skydd i rymdstationens flyktfarkoster. Tidigare har både Kina och USA gjort liknande tester.

Just nu är det rena vilda västern där uppe

I egenskap av ledamot i den Kungliga Vetenskapsakademien har Jan-Erik Wahlund precis fått lagförslaget på sitt bord för remissutlåtande, och vill mot denna bakgrund inte närmare kommentera förslagets innehåll. Men han välkomnar att lagen nu ses över. Med tanke på det växande antalet aktörer och mängden planerade satellituppskjutningar kommer det behövas tydliga regelverk – både nationellt och internationellt.

— Jurister kommer behövas. Just nu är det rena vilda västern där uppe, menar han.