Justitieråd, professor, lagstiftare och författare. Bertil Bengtsson, 94, har gjort allt – ”på advokatkontor var jag i och för sig bara ett halvår” – och har en unik position i juristsverige. Nu är han aktuell med en ny bok – nästan 60 år efter att han släppte sin första bok för Norstedts Juridik.
– Att fråga om Bertil Bengtsson betydelse för civilrätten, är som att fråga om världshavens betydelse för sjöfarten, säger Håkan Andersson, professor vid Uppsala universitet.
Året var 1962. Kubakrisen skakar världen, Hylands hörna har premiär, prostitution avkriminaliseras och en ny lag antas mot piratradiosändningar. En kall vinterdag samma år tar den 36-årige docenten Bertil Bengtsson tåget från Uppsala till Stockholm för att besöka Norstedts Juridiks gamla lokaler på Riddarholmen. Hans ärende: att signera det första bokkontraktet.
– Jag träffade den mäktige förlagschefen Bengt Lassen, som tidigare hade varit domare och hög ämbetsman, han var väldigt lång och mycket vänlig. Vi kom överens om att boken ifråga, Skadestånd vid sport, lek och sällskapsliv, skulle publiceras, säger Bertil Bengtsson över telefon från hemmet i Uppsala där han lever tillsammans med sin hustru Solveig. Justitierådet Hjalmar Karlgren, en av den tidens stora auktoriteter, skulle i Svensk Juristtidning senare beskriva boken som ”ett skickligt och mycket givande juridiskt arbete” – en lovande start på författarbanan.
58 år senare, under det eländiga pandemiåret 2020, har Bertil Bengtsson precis släppt sin senaste bok: Kollektivavtalsgrundad försäkring, som han beskriver som ett komplement till hans moderna klassiker Försäkringsavtalsrätt. Totalt har det blivit 35 böcker (varav ett fåtal har skrivits ihop med kollegor). Lägg därtill ett oräkneligt antal utredningar och departementspromemorior.
– Det är rätt mycket om man räknar in allt sammantaget, säger Bertil med sin karakteristiska stämma som är lätt att förväxla med skånska, men som i själva verket är resultatet av en uppväxt i Göteborg kryddat med vissa influenser från faderns småländska ursprung.
Vilket verk är du mest stolt över?
– Jag är inte så stolt… men mest nöjd är jag kanske med Försäkringsavtalsrätt. Bara ett par månader efter att lagen trätt i kraft 2006 kom jag med en tjock bok om detta, jag arbetade väldigt intensivt med den. Det var jag belåten med!
– Annars är ingen av mina böcker särskilt märkvärdiga ur en teoretisk synpunkt, jämfört med vad många andra har författat, utan de är skrivna från ett praktiskt perspektiv för framförallt advokater och domare, säger Bertil, som sällan förspiller en chans att tona ner sin egen betydelse.
Håkan Andersson, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, uttrycker sig mindre återhållsamt.
– Hans rika författarskap är, sedan flera generationer, en trygg hamn där man alltid kan finna excellent kunskap, seriösa analyser samt praktiska och välunderbyggda förslag på lösningar, säger han.
Den fasta och upprätta ryggraden i svensk civilrätt
Bertil Bengtsson, 94 år ung, kan blicka tillbaka på ett, för att uttrycka det försiktigt, långt och varierande yrkesliv. På CV:t står justitieråd, professor i civilrätt vid Stockholms och Uppsala universitet, lagstiftare och mycket annat.
– Det är roligt att jag har varit med om så mycket. På advokatkontor var jag i och för sig bara ett halvår…men det är kul att ha sett juristyrket ur många olika perspektiv.
Att den unge Bertil Bengtsson skulle viga sin gärning åt juridiken var långt ifrån självklart. Han började som humanist med inriktning mot litteraturhistoria.
– Men mina medstudenter verkade så djupsinniga att jag ganska snart flydde över till juridiken, där kände jag mig mer hemma, säger han skrockande.
Allra mest förknippas han med skadeståndsrätt. Att det blev just det var till stor del en slump.
– Min professor föreslog att jag skulle skriva om ansvarsförsäkring, och eftersom den försäkrar skadeståndsskyldighet var det naturligt att den första delen i min avhandling kom att handla om skadestånd. Jag upptäckte snart att det fanns frågor som var intressanta och att de inte heller var så omskrivna, vilket var tacksamt. Jag hjälpte till på departementet när skadeståndslagen kom 1972. Jag föredrog delar av den i Lagrådet och nyttjade det faktum att jag visste hur man hade resonerat när man utformade lagförslaget.
Professor Håkan Andersson skräder inte orden gällande den betydelse han senare skulle komma att få.
– Bertil Bengtsson är en gigant på hela civilrättens område, ett fenomen, ett vandrande uppslagsverk med ett väldigt ungt och kreativt skaparsinne. Att fråga om hans betydelse, är som att fråga om världshavens betydelse för sjöfarten. Han är ju den fasta och upprätta ryggraden i svensk civilrätt, han är garanten för att en livskraftig rättsvetenskap fortlever inom detta viktiga område.
Bertil Bengtssons vänlighet och nyfikenhet, i kombination med en påfallande prestigelöshet, gör att han går hem i alla läger. Liksom upphöjd över akademiska kotterier och stridigheter befinner han sig i en egen sfär – och är i kraft av sin obestridliga legendarstatus ofta den självklara centralpunkten när jurister träffas i olika sammanhang (innan pandemin vill säga). Det är alltså ingen slump att just han har förärats två festskrifter – ”om någon svensk jurist förtjänar två festskrifter så är det Bertil Bengtsson” – som det heter i förordet i den skrift som utgavs i samband med hans 90-årsdag.
Olle Ekstedt, pensionerad lagman i Hovrätten över Skåne och Blekinge, skriver i memoarboken Mitt liv hos Fru Justitia, del I 1958-87 följande: ”Hans juridiska verksamhet präglas framför allt av att han egentligen inte vill ta bestämd ställning till någonting men ändå måste göra det.”
– Det ligger något i det. Jag har i många sammanhang gillat kompromisslösningar, säger Bertil tankfullt.
Jag hade inte en tråkig dag som domare
Det råder ingen tvekan om vilken yrkesroll han har tyckt allra bäst om.
– I domstolen! Jag hade inte en tråkig dag som domare, men som professor hade jag ibland långtråkigt. Jag trivdes med att sitta och diskutera i kollegial samverkan som man gör i Högsta domstolen och i hovrätten, det var väldigt stimulerande. I universitetssammanhang jämför man sig med varandra, man polemiserar på ett annat sätt, man får räkna med att bli ifrågasatt av begåvade personer, då känner man sig ibland…lite dum. Men i en domstol är det ett annat klimat, man samarbetar för att komma fram till en bra dom, det trivdes jag med.
Jag föreställer mig att det var strikta hierarkier inom domstolarna när du påbörjade din juridiska bana?
– Det stämmer, särskilt inom hovrätten där en fiskalaspirant på 1950-talet inte var ”du” med äldre hovrättsråd. Ändå hörde göteborgshovrätten, där jag var verksam, till de lättsammare i landet. När jag som revisionssekreterare var föredragande i Högsta domstolen i slutet av 60-talet var stämningen vänlig men ganska strikt. När jag tio år senare blev justitieråd var det en tydlig förändring.
– Det var en väldigt rolig tid på Högsta domstolen, med en väldigt fin stämning, säger han.
Jag hoppas fortfarande på lagstiftning
Han tillträdde som justitieråd 1977 och blev kvar i hela 16 år, fram till sin formella pensionering 1993. Bertil lyfter fram Skattefjällsmålet från 1981 som särskilt minnesvärt. Ett antal samebyar i Jämtland tvistade mot staten i frågan om äganderätten till skattefjällen. Rättsprocessen pågick i 15 år och är det mest omfattande mål som Högsta domstolen någonsin hanterat. Bertil var referent i målet – och hans erfarenheteter därifrån födde ett stort och alltjämt levande intresse för samernas rättigheter.
– Huvudförhandlingen höll på i åtta månader och under en hel höst skrev vi själva domen. Jag satt ett helt år och tänkte bara på samerätt, säger han, som därefter skrivit flera utredningar och böcker inom ämnet.
”Jag önskar ett starkare skydd för samernas rättigheter” sa du när jag intervjuade dig i samband med din 91-årsdag. I januari i år kom Högsta domstolens dom i Girjasmålet, som ger samebyn Girjas ensamrätt till att upplåta jakt och fiske inom deras område. Har din önskan därmed hörsammats?
– Det är en glädjande framgång för samerna, och domen är mycket välskriven. Men man kan inte komma ifrån att det rörde sig om ett speciellt fjäll där samerna i hög grad varit i fred under årens lopp. Det är därför oklart vilken framgång andra samebyar skulle ha i liknande processer mot staten.
– Jag hoppas fortfarande på lagstiftning som kan förbättra samernas situation, det har funnits många förslag under årens lopp men de flesta har runnit ut i sanden. Det finns ett motstånd bland flera riksdagspartier mot lagstiftning så jag är inte särskilt optimistisk, säger han.
Svensk lagstiftnings guldålder varade fram till mitten av 1900-talet
Bertil Bengtsson har vissa invändningar mot att Högsta domstolen har intagit en allt offensivare attityd de senaste åren – och noterar en stor skillnad jämfört med hur det var på hans tid.
– Högsta domstolen idag skriver väldigt långa domar, ofta är det väldigt begåvat, men justitieråden tar ut svängarna på ett helt annat sätt än vad vi gjorde. Om vi ansåg att något borde ändras så efterlyste vi istället lagstiftning, idag skriver man hellre prejudikat och löser problemen på det sättet. Men det kan gå alltför snabbt om en avdelning inom Högsta domstolen är entusiastisk över att förändra något, menar han.
Bertil Bengtsson framhåller att EU-rättens inträde radikalt har förändrat förutsättningarna eftersom Justitiedepartementet inte sällan är så överbelamrade med förordningar och direktiv att det saknas tid för att ägna sig åt mer långsiktiga lagstiftningsprojekt.
– Svensk lagstiftnings guldålder varade fram till mitten av 1900-talet, då satt domare och professorer och andra experter i år efter år och skrev på stora och komplicerade lagar. Avtalslagen, försäkringsavtalslagen, skuldebrevslagen, rättegångsbalken, det blev väldigt bra resultat.
– Men så fungerar det inte idag. Det är kanske inte så konstigt att HD ibland tappar tålamodet när det har lagts fram förslag och förekommit diskussioner men ingenting händer. Men i mer komplicerade frågor är lagstiftning, med ett ordentligt beredningsförfarande, ett säkrare sätt, menar Bertil.
Lagrådet riktar ofta stark kritik mot nya lagförslag. Bertil Bengtsson betonar att de politiska inslagen inte var lika framträdande tidigare.
– Civilrättens område lämnades ifred av politikerna, man kunde lagstifta utan att politikerna blev upprörda. Nu politiseras även oförargliga lagar. Och politiseringen gör att regeringar har bråttom för att plocka politiska poäng. Man måste visa handlingskraft, då blir det inte alltid så välgjort.
Man ska inte fundera alltför mycket
Efter den formella pensioneringen 1993 har Bertil oförtrutet arbetat vidare – energin tycks aldrig sina. Han har varit verksam som adjungerad professor i mark- och miljörätt vid Lunds universitet och i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Han har även haft lagstiftningsuppdrag i olika departement, och var exempelvis ordförande i Miljöskadeutredningen och Försäkringsrättskommittén.
Han har fortfarande en given plats i ett kontorslandskap på Justitiedepartementet.
– Det passar mig alldeles utmärkt. Att arbeta med lagstiftning är uppiggande. Inte nu under coronans tid men normalt sett är jag i Stockholm ett par dagar i veckan. Att träffa kollegor och diskutera olika frågor är väldigt trevligt för en pensionär!
Han unnar sig också lite ledighet emellanåt och håller sig alert genom att vara ute i naturen och gå långa promenader ”under mer normala tider ofta långt från Uppsala med hjälp av mitt årskort på tåg”. Han ser även till att underhålla sitt intresse för historia och klassisk litteratur.
– Jag blir aldrig trött på Shakespeare. Det blir också mycket lyrik, det är en kvarleva från min humanisttid!
Har du något nytt bokprojekt på gång?
– Jag vet inte riktigt, jag har varit expert i en utredning som kom i somras, i en kommitté som skrev förslag om skadestånd vid överträdelser av regeringsformen. Det är möjligt att jag skriver lite utförligare om detta om det nu blir lag av förslaget.
- Kanske skriver jag också något om samerätt men det finns nu många duktiga yngre som skriver om detta, så behovet är kanske inte så stort.
Till sist, vad är ditt råd till aspirerande författare?
– Jag fick ett enda råd av Jan Hellner, den stora auktoriteten och professorn. Han sa detsamma som professor Wilhelm Lundstedt en gång hade sagt till honom: ”Pennan på papperet kandidaten, börja skriv!”