Sveriges Kommuner och Regioner vill se en tillfällig lag som under den pågående pandemin ger kommuner möjlighet att prioritera bort verkställigheten av vissa SoL- och LSS-beslut. Funktionsrättsrörelsen kritiserar förslaget och menar att det kan leda till att grundläggande rättigheter åsidosätts under en längre tid. Therése Fridström Montoya, socialrättslig expert för Juno för kommuner, förstår oron men menar att det ändå finns ett behov av en sådan lag.
- I praktiken sker det nog redan nu prioriteringar som saknar lagstöd, säger hon.
Den 23 mars gjorde Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en första hemställan till regeringen om att ändra regelverket så att kommunerna på grund av den pågående pandemin skulle kunna fördröja, ändra och tillfälligt riva upp gynnande beslut enligt socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
I en ny hemställan till regeringen, daterad den 23 april, presenterar SKR ett förslag till en tillfällig lag: ”Om det till följd av en allvarlig brist på personal eller på grund av risk för smitta inte längre är möjligt för en kommun att uppfylla en skyldighet eller att verkställa ett gynnande beslut, får kommunen frångå det som annars gäller för att kunna prioritera människors liv och hälsa och nödvändiga behov av ekonomisk och social trygghet.”
Möjligheten till prioriteringar ska enligt förslaget kunna ske på områden som regleras av SoL och LSS med tillhörande författningar.
SKR efterlyser flexibilitet
Bakgrunden till lagförslaget är att det i SoL och LSS, till skillnad från i exempelvis hälso- och sjukvårdslagen, inte finns någon möjlighet att prioritera mellan olika insatser. Visserligen finns en bestämmelse som tar sikte på extraordinära omständigheter (16 kap. 9 § SoL) men den gäller endast i krig eller krigsfara. SKR efterlyser därför en flexibilitet i lagstiftningen som är anpassad till den rådande situationen. ”En kommun där halva arbetsstyrkan är sjukskriven kan omöjligen leva upp till alla de, ofta mycket detaljerade krav, som finns i lagstiftningen”, går det att läsa i skrivelsen som är undertecknad av Anders Knape, ordförande i SKR. Man varnar vidare för att pandemin snart ”kommer att tvinga kommuner, dess chefer och medarbetare att begå lagbrott”.
Stödet för en prioriteringslag förefaller stort. Föreningen Sveriges socialchefer, med 500 medlemmar, lämnade i mitten av april en skrivelse till socialminister Lena Hallengren där de vädjar om ett temporärt lagstöd för att på ett rättssäkert sätt kunna hantera situationen.
Therése Fridström Montoya, socialrättslig expert för Juno för kommuner, instämmer i att det finns ett behov av en lag då personalen idag är hänvisad till att göra egna prioriteringar.
-I praktiken sker det rimligen redan vissa prioriteringar i verksamheterna hos kommunerna. Eftersom det saknas stöd för sådana i lag eller i lägre författning åsidosätts viktiga rättssäkerhetsprinciper såsom legalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen (1 kap. 1 och 9 §§ regeringsformen). Den offentliga makten ska utövas under lagarna, och lika fall ska behandlas lika.
-Utan stöd i lag eller annan författning blir det alltså i dessa prioriteringar dels fråga om att medvetet bryta mot lagen, vilket är allvarligt i sig, dels blir det synnerligen svårt att veta efter vilka principer som dessa prioriteringar sker. Risken är att de kan bli helt godtyckliga, säger hon.
Viktigt att ställa krav på lagen
Therése Fridström Montoya har dock vissa tydliga förbehåll gällande lagens utformning.
-I en sådan här lag bör det inledningsvis framgå att prioritering endast får ske om det inte är möjligt att tillgodose allas behov av hjälp eller stöd efter det att problemet har försökt lösas genom att resurser tillskjutits eller omfördelats.
-Likabehandlingen måste värnas. Det bör enligt min mening inte vara en lag som ger kommunerna som huvudmän en generell möjlighet att åsidosätta rättigheter för enskilda, utan istället en lag som möjliggör för beslutsfattare i verksamheterna att fatta prioriteringsbeslut i den dagliga verksamheten, säger hon.
Hon anser att SKR:s förslag framstår som rimligt när det gäller att prioritera "liv och hälsa och nödvändiga behov av ekonomisk och social trygghet" och att prioritering endast får ske med hänvisning till "allvarlig personalbrist eller smittorisk".
-Det måste dock förtydligas vad som ska avses med dessa uttryck så att det inte är öppet för godtyckliga bedömningar av vad som menas. Här kan möjligen inspiration hämtas från hur hälso- och sjukvården gör sina prioriteringar.
”Betydande risk att kommunerna missbrukar lagen ”
En möjlig konsekvens av lagförslaget är alltså att landets kommuner under en tid inte verkställer gynnande beslut och att vissa förpliktelser i övrigt skjuts på framtiden. Detta kan givetvis få stora konsekvenser för den enskilde som är i behov av insatser. Funktionsrättsrörelsen riktar kraftig kritik mot lagförslaget.
-Om personalbristen beror på att det är svårt att hitta personal med rätt utbildning till olika verksamheter är det mer rimligt att ta bort utbildningskraven än att prioritera bort våra rättigheter. Och vad gäller smittorisk så måste kommunerna precis som alla andra istället se till att det finns skyddsutrustning och hygienrutiner, säger Jonas Franksson, ordförande i STIL, som är en ideell förening för personer med funktionsnedsättning.
-Jag tycker att det är oroväckande att kommunerna några veckor in i en kris vill skapa en tillfällig lag gällande LSS, som är en rättighetslag, och SoL som utgör något slags anständighetsgolv i vårt välfärdssamhälle.
Jonas Franksson menar att det finns ett utbrett förtroendeunderskott när det gäller hanteringen av den här typen av frågor.
-Kommunerna har genomfört omfattande nedskärningar av LSS-rättigheter de senaste åren, så förtroendet för Sveriges kommuner är inte jättehögt. Vi ser en betydande risk för att kommunerna skulle missbruka en lag med prioritetsordning så att grundläggande rättigheter åsidosätts för en längre tid.
-Det är lite talande att när regionerna verkligen mobiliserar för att ta sitt ansvar i krisen, så vill kommunerna omgående lagstifta för att frångå sitt ansvar. Det är säkert så att många kommuner behöver organisera sig på ett annat sätt för att bättre kunna hantera sitt uppdrag. Då ska fokuset också ligga där, istället för att stifta lagar som ger kommunerna ursäkter för att inte uppfylla sitt uppdrag, säger han.
Förstår oron – men prioritetsordning behövs
Therése Fridström Montoya förstår den oro Jonas Franksson ger uttryck för.
- Många individer med funktionsnedsättningar har fått kämpa hårt och länge för beslutade rättigheter enligt SoL eller LSS, och risken för att vissa behov hos gruppen med funktionsnedsättningar nedprioriteras under rådande kris framstår som överhängande.
-Jag tänker att det är just därför som det är viktigt att det, i ett läge där omständigheterna i vissa fall inte gör det möjligt att tillgodose allas behov fullt ut, införs en lag där det framgår enligt vilka principer som behov av hjälp på socialtjänstens område ska prioriteras; vilka behov som ska tillgodoses i första hand och på vilka grunder, säger hon.
Hon varnar för att avsaknaden av riktlinjer kan ge upphov till större godtycke och en bristande rättssäkerhet.
-Från det perspektivet är det sämre om man i kommunerna, givet rådande omständigheter där t.ex. akut personalbrist kan uppstå över en natt, tvingas göra prioriteringsbedömningar i verksamheten utan att det finns några riktlinjer för hur dessa ska göras, än att det införs en lag som anger hur sådana prioriteringar får göras. Målet för kommunerna som huvudmän för SoL och LSS måste dock fortsatt vara att med alla medel försöka verkställa de insatser som är beslutade och att leva upp till lagens kvalitetskrav.