Att skapa bra lagstiftning är ungefär som att måla hus – ju bättre underlaget är, desto bättre blir resultatet och livslängden. När propositionen Fjärrundervisning, distansundervisning och vissa frågor om entreprenad (prop. 2019/20:127) presenterades i mars 2020 fanns förhoppningen om att det bland annat skulle innebära en chans till utbildning för de elever som av olika skäl inte kan delta i vanlig undervisning. Men så långt har inte en enda utförare blivit godkänd av Skolinspektionen för att bedriva distansundervisning. Vad beror det på? Den skoljuridiske experten Jennie Elfström beskriver en ambivalent lagstiftning som kanske borde göras om.
I 22 kap. skollagen finns reglerna om distansundervisning. Distansundervisning får användas i alla skolformer förutom förskolan och förskoleklassen. I 22 kap. 5 och 6 §§ finns regler om i vilka situationer och ämnen som distansundervisning får användas som särskilt stöd i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan. Motsvarande regler för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan finns i 22 kap. 6-7 §§. I sådana fall ska eleven medge att distansundervisning används. Distansundervisning kan också användas under en hel utbildning i gymnasiet, om det finns särskilda skäl.
Det är Skolinspektionen som prövar ansökningar om godkännande att få bedriva distansundervisning. Enligt 22 kap. 9 § skollagen får distansundervisning endast utföras av en huvudman inom skolväsendet som efter ansökan hos Skolinspektionen har godkänts som utförare av utbildning där distansundervisning används. För att godkännande ska lämnas krävs att
1. huvudmannen har förutsättningar att utföra distansundervisning av god kvalitet, och
2. det kan antas att det kommer att finnas ett tillräckligt elevunderlag för att driva en stabil verksamhet.
Det finns också krav i skolförordningen som måste vara uppfyllda för att en utförare ska kunna beviljas tillstånd. Utöver det som anges i skollagen ska den sökande bedömas ha förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen. Vidare krävs att utbildningen bedöms tillgodose ett behov hos huvudmän som vill ge elever särskilt stöd i form av distansundervisning.
Enligt 4 b kap. 5 § gymnasieförordningen finns det ytterligare krav, förutom de som framgår av 22 kap. 9 § skollagen, som vara uppfyllda för utförare av gymnasieutbildning.
Bör regelverket göras om?
I förarbetena anges det är ett begränsat antal elever som kan bli aktuella för distansundervisning och att det därför inte var önskvärt med alltför många utförare. Ett tillräckligt elevunderlag blev en av de faktorer som skulle beaktas vid Skolinspektionens prövning av godkännanden, men samtidigt framhölls att den övergripande målsättningen skulle vara att minska målgruppen för distansundervisning (prop. 2019/20:127 s. 113 f).
Ett annat krav i förordningstexten är att utförarna ska kunna visa på att det finns en efterfrågan på distansundervisning hos andra huvudmän. Skolinspektionen och SKR var kritiska till de här kraven. Skolinspektionen varnade för att kravet på̊ tillräckligt elevunderlag skulle komma att innebära att huvudmän som egentligen var lämpliga att bedriva distansundervisning för sina egna elever riskerade att inte bli godkända. Regeringen ansåg att det initialt kunde finnas en risk för fördröjning av stödåtgärder i form av distansundervisning, men att när systemet blir utbyggt och det finns ett antal godkända utförare av distansundervisning ansåg regeringen att risken bör vara mycket liten (prop. 2019/20:127 s. 114). Skolinspektionen efterlyste också utförligare motivtext när det gällde kvalitetskriterier för att kunna bedöma om huvudmannen har förutsättningar att utföra distansundervisning av god kvalitet. Den frågan bollades tillbaka till Skolinspektionen. Regeringen ansåg att Skolinspektionen själv skulle ta fram kriterier.
Under 2021 fick Skolinspektionen in ansökningar från både enskilda och kommunala huvudmän för totalt 22 skolor. Sex ansökningar gällde godkännande att bedriva hel utbildning på distans i gymnasieskolan, två av dessa blev godkända. Resterande 18 gällde tillstånd att få bedriva distansutbildning som särskilt stöd. Inte enda skolhuvudman fick dock godkännande att vara utförare av distansundervisning som särskilt stöd.
Kanske är det för tidigt att dra slutsatsen att regelverket helt behöver göras om, men precis som vilken husägare som helst behöver lagstiftaren vara uppmärksam på sprickor och flagor i fasaden. Att måla om hus är dyrt, kräver mycket arbete och tar tid.