Natten den 24 juli 2021 stoppades tre personer efter en biljakt genom centrala Malmö. I bilen hittades bland annat två balaklavor, handskar med tändsatspartiklar och två dunkar bensin. En av personerna hade skyddsväst på sig och en annan bar dubbla byxor. Kort senare hittade polisen även två vapen i närheten. Åtal väcktes mot fem personer, varav två påstådda ledargestalter i kriminella nätverk, för bland annat förberedelse till mord och grovt vapenbrott.
Tingsrätten bedömer nu att utredningen är tillräcklig för att döma de tre personerna i bilen för förberedelse till mord och grovt vapenbrott. Utredningen anses däremot inte kunna styrka åtalet för samma brott gällande de påstådda ledargestalterna. En av dem frias därför helt medan den andra döms för stämpling till mord, bestående i att han den 15 och 16 juli 2021 försökt förmå en av de tilltalade i bilen att döda en eller flera personer.
Påföljderna bestäms till fem år och fyra månaders fängelse för de tre personer som stoppades i bilen, och tre år och tio månaders fängelse för den person som döms för stämpling till mord. Vid bestämmandet av straffens längd har tingsrätten beaktat att de tilltalade varit frihetsberövade med restriktioner under nästan ett år.
Malmö tingsrätt B 7729-21
Johan Norman
Den ansvarige utgivaren pekade på förstasidan, och i en artikel med bild och namn, ut en journalist på Dagens Nyheter genom rubriken "Misstänkt jihadist blev journalist på Dagens Nyheter" samt "Frågorna gäller vad slags journalistisk och/eller annan verksamhet (namn) ägnat sig åt där för att komma i åtnjutande av al-Nusra-frontens och al-Qaidas beskydd och gunst." Efter publiceringen väcktes åtal för yttrandefrihetsbrottet grovt förtal.
Tingsrätten fann, särskilt med beaktande av att den aktuella journalisten hade kommit till Sverige som flykting från Syrien samt är verksam journalist och rapporterar kring frågor som rör migration och integration, att uppgifterna var ägnade att "utsätta honom för andras missaktning" och därmed utgjorde förtalsgrundande uppgifter. Vidare fann tingsrätten att det inte varit försvarligt att lämna uppgifterna och att gärningen alltså utgjorde förtal. Med hänvisning bland annat till den relativt stora spridning uppgifterna fått garderades det till grovt förtal, och den ansvarige utgivaren dömdes för detta till villkorlig dom och 40 dagsböter.
Hovrätten finner inte skäl att göra några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort beträffande skuld, rubricering, påföljd, skadestånd och rättegångskostnader. Tingsrättens dom fastställs.
Svea hovrätt B 12785-21
Johan Norman
Mannens och kvinnans förhållande förändrades till en destruktiv relation präglad av ömsesidig brist på förtroende och gräl vilket kulminerade i misshandel - mannen dömdes till åtta månaders fängelse för två fall av misshandel, fyra fall av olaga hot och tre fall av skadegörelse. Ett av de olaga hoten gällde en situation där hotet förstärkts med kniv som mannen riktat mot kvinnan. Han hade vidare sagt åt henne att gå och lägga sig på sängen, och när hon vägrade hade han fortsatt med att säga att hon hade ett pris på sitt huvud, ett pris som hon skulle kunna bli av med genom att ha sex med honom. Det hela skedde i mannens bostad efter att han låst ytterdörren och han dessutom ytterligare förstärkt hotet genom att anspela på kontakter med en kriminell organisation.
Majoriteten i hovrätten bedömer, till skillnad från tingsrätten, hotet som grovt och skärper påföljden till ett års fängelse. Ordföranden och ytterligare en ledamot är skiljaktiga och delar tingsrättens bedömning.
Göta hovrätt B 1723-22
Johan Norman
Mannen delgavs stämning den 4 augusti 2020 och fälldes i tingsrätten för grov näringspenningtvätt under perioden mellan den 15 juni 2018 och den 2 juli 2018. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att han istället dömdes till ett lindrigare straff för fem fall av ringa näringspenningtvätt under samma period.
Riksåklagaren vände sig till Högsta domstolen med ett yrkande om resning, varefter HD tog upp målet till omedelbart avgörande och nu ogillar åtalet. HD konstaterar att den rättstillämpning som har legat till grund för hovrättens dom uppenbart strider mot lag eftersom de aktuella gärningarna, som på grund av hovrättens bedömning av dem som ringa, hade hunnit preskriberas när mannen fick del av åtalet den 4 augusti 2020, och att hovrätten därmed har dömt till påföljd för brott för vilka preskription inträtt.
Högsta domstolen Ö 7589-21
Johan Norman
Den litauiske mannen fick genom en landsman uppdrag att transportera cigaretter. Enlig honom själv var han misstänksam men erbjöds 500 euro för transporten och tackade ja. Efter viss tid på vägarna, där han även vid ett tillfälle bytt fordon och stött på personer som han inte kände vid en bensinmack, stoppades han av polis och lasten med 55,93 kg cannabis upptäcktes.
Åtalad för grovt narkotikabrott lade mannen bland annat fram sakkunniglåtande avseende fingeravtrycksspår, fingeravtrycksjämförelse och DNA i syfte att styrka att det inte finns några spår av att han själv hanterat narkotikan på något sätt. Tingsrätten fann dock åtalet styrkt och dömde mannen till femårs fängelse och tio års utvisning.
En oenig hovrätt sänker nu påföljden till fyra års fängelse. Majoriteten bedömer att mannen har haft en mindre roll vid hanteringen av narkotikan och endast följt de anvisningar han fått, att det har rört sig om en transport inom Sverige. Annat är inte heller visat än att han skulle få ersättning för uppdraget med 500 euro, vilket enligt hovrätten måste ses som en begränsad ersättning med hänsyn till att det rört sig om en riskfylld transport av över 55 kg cannabis. Ordföranden samt en nämndeman är skiljaktiga och vill fastställa tingsrättsdomen.
Göta hovrätt B 1904-22
Johan Norman
I augusti 2018 utsattes en konsument, en man i 55-årsåldern, för ett bedrägeri när han blev uppringd av en person som uppgav att han ringde från bankens säkerhetsavdelning. Vid de två samtalen den dagen lyckades bedragaren få mannen att lämna ut koden till sitt BankID och svarskoder från sin bankdosa.
Om en obehörig transaktion har genomförts är huvudregeln att kontohavarens betaltjänstleverantör ska återställa kontot till den ställning som det skulle ha haft om transaktionen inte hade genomförts. Har transaktionen kunnat genomföras för att kontohavaren inte skyddat sin personliga behörighetsfunktion (BankID eller liknande) ansvarar kontohavaren för högst 400 kr. Har agerandet varit grovt vårdslöst är ansvaret begränsat till 12 000 kr. Konsumenten ansvarar för hela beloppet endast när denne har handlat särskilt klandervärt – vilket hovrätten menade att mannen hade gjort i det aktuella fallet.
Enligt Högsta domstolen (HD) uppvisade mannen en ”betydande vårdslöshet” genom att lämna ut koderna. Det kan emellertid inte, enligt HD, anses bevisat att han i samband med de båda samtalen avsiktligen lämnade ut koderna till en obehörig person. Inte heller är det bevisat att konsumenten agerade som han gjorde med insikt om att det fanns en risk för de obehöriga transaktioner skulle utföras. HD menar att det därför inte var fråga om ett sådant agerande som krävs för att en konsument ska anses ha handlat särskilt klandervärt. Mannens betalningsansvar begränsas därför till 12 000 kr av de transaktioner som har genomförts – medan banken ska betala 385 000 kr till honom. Banken ska även betala rättegångskostnaderna.
Högsta domstolen T 4623-21
Petter Svensson
Målsäganden hade tidigare varit gift med den tilltalades syster. I april fick han ett meddelande på messenger från den tilltalades konto där det bl a stod: ”Kommer att slänga en bomb i ditt hem och du och ditt hem kommer inte att existera längre du ska vara försiktigt vad du gör med [X] inget får hända henne!!!!!”.
Den tilltalade menade att det inte varit han som skickat meddelandena utan att någon obehörigen använt hans nätverk eller Facebookkonto. Målsäganden har tidigare varit uppkopplad på hans Wifi, och han har inte ändrat lösenord sedan målsäganden och hans syster separerade. Därför kan det ha varit målsäganden själv som skickade dessa. Tingsrätten bedömde dock att det får hållas för visst att den tilltalade skickat meddelanden och dömde denna för olaga hot.
Hovrätten friar nu mannen. Enligt domstolen visar utredningen att det är möjligt att ”hacka” ett Facebookkonto och att det inte kan uteslutas att det gått till på det sätt den tilltalade beskrivit. En domare är skiljaktig och menar att meddelandena skickats i en löpande konversation och att de båda hade en djupgående konflikt. Vidare anmäldes inte hotet förrän en viss tid senare. Därför kan inte någon annan slutsats dras än att den tilltalade skickade meddelandena.
Hovrätten för Västra Sverige B 6673-21
Carl Nordqvist
Efter en efterfest lade sig en kvinna i en soffa för att sova när en man som hon inte kände sedan tidigare lade sig bakom henne, och först penetrerade henne med fingrar och sedan hade vaginalt samlag med henne. Efter samlaget lämnade kvinnan och en väninna till henne lägenheten och dagen efter kontaktade hon polisen och uppgav att hon inte hade deltagit frivilligt. Tingsrätten friade mannen från våldtäkt främst utifrån ett vittnesmål som inte stämde med kvinnans egna uppgifter, bland annat rörande att hon skulle ha sagt ifrån och vilken position hon legat i.
Hovrätten fäller nu mannen för oaktsam våldtäkt och dömer honom till ett års fängelse. Mannen har haft ett ansvar att förvissa sig om att kvinnan faktiskt ville delta. Han har själv berättat att han började sina närmanden försiktigt och att han på grund av att hon varken reagerade eller sade ifrån utgick från att hon ville att han skulle fortsätta, vilket ledde till att han slutligen genomförde ett samlag med henne. Hovrätten konstaterar utifrån mannens egna uppgifter att han varit osäker på om kvinnan deltog frivilligt, vilket leder hovrätten till slutsatsen att han måste ha insett risken för att kvinnan inte deltog frivilligt i de inledande sexuella handlingarna och det efterföljande samlaget.
Svea hovrätt B 12172-21
Johan Norman
Genom en misshandel med slag, sparkar och kniv orsakades den misshandlade mannen bland annat fraktur på käkbenet och ögonhålebotten, liksom på käkhålans bakre vägg samt blodproppar i båda inre halsvenerna. En man åtalades och bestred ansvar för försök till mord men erkände grov misshandel, som han utfört tillsammans och i samförstånd med en annan man. Däremot nekade han till stick eller hugg med kniven.
Tingsrätten fann att mannen hade visat likgiltighet inför om han skulle beröva målsäganden livet, att han därmed begått gärningen med uppsåt, och att gärningen inte var att bedöma som mindre grov utan som försök till mord. Tillsammans med en misshandel och ett ringa narkotikabrott bestämdes påföljden till tolv års fängelse.
Hovrätten anser däremot inte att utredning ger tillräckligt stöd för att mannen faktiskt har varit medveten om att skadan på luftstrupen varit livshotande eftersom han inte kunnat iaktta densamma då målsäganden kunnat röra sig obehindrat efter våldet. Sammanfattningsvis är det inte ställt utom rimligt tvivel att mannen var medveten om risken för att hans handlingar kunde orsaka målsägandens död. Mot den bakgrunden fälls han istället för grov misshandel och påföljden sänks till fyra års fängelse.
Svea hovrätt B 4558-22
Johan Norman
Under sina två perioder som gifta åren 2016-2020 var mannen vid upprepade tillfällen våldsam och hotfull mot kvinnan. Det rörde sig om knuffar och knytnävslag mot överkropp och huvud, bland annat när kvinnan var gravid. Hon drogs i håret, stryptes tills hon svimmade, mottog dödshot och tvingades att genomföra en abort.
Mannen åtalades för grov kvinnofridskränkning bestående av fem gärningar, två fall av grov misshandel, och tillsammans med en vän för grovt olaga tvång avseende aborten. Tingsrätten fann åtalet styrkt avseende grov kvinnofridskränkning, ett fall av grov misshandel och grovt olaga tvång. Mannen dömdes till fem års fängelse och vännen till 1,5 års fängelse.
Hovrätten sänker nu påföljden för dem båda, till 4,5 års respektive tio månaders fängelse. Detta efter att ha ogillat åtalet för ett av de olaga hoten som ingått i den grova kvinnofridskränkningen och bedömt att straffvärdet för det grova olaga tvånget är något lägre än vad tingsrätten kom fram till.
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1299-22
Johan Norman