Mannen åtalades för en rad brott och fälldes för försök till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning, narkotikabrott och skattebrott. Däremot friades han från grovt bedrägeri riktat mot ett kreditbolag som gett honom ett billån på 719 200 kronor.

Kreditbedömningen hade gjorts utifrån mannens oriktiga, för höga, inkomstuppgifter till Skatteverket för inkomståret 2016, som sedan legat till grund för bedömningen av hans kreditvärdighet.

Enligt hovrätten måste mannen ha varit medveten om att den felaktiga taxeringen skulle ligga till grund för kreditbolagets prövning av hans kreditvärdighet, och han lurade på det sättet kreditbolaget att betala lånet till honom. Att han själv inte var i kontakt med kreditbolaget förändrar inte den bedömningen. Handlingen innebar vinning för mannen och risk för slutlig förlust för kreditbolaget, och faran för slutlig förlust måste enligt hovrätten anses betydande eftersom mannens verkliga inkomst var avsevärt lägre än den uppgivna och eftersom säkerheten i en bil inte kan anses särskilt betryggande med hänsyn till bilars snabba värdeminskning.

Att kreditbolaget i efterhand bedömt att det inte funnits grund för att säga upp låneavtalet påverkar inte hovrättens bedömning. Påföljden skärps från ett år och tre månaders till två års fängelse.

Svea hovrätt  B 5145-20

Med sitt B-körkort lastade mannen en personbil på ett släp, vilket gav en totalvikt för ekipaget som översteg 3,5 ton, och körde iväg. Av gärningsbeskrivningen i åtalet för olovlig körning och brott mot trafikförordningen framgick det att de åtalade gärningarna hade begåtts ”på E16 i höjd med Hamrånge, Gävle kommun”. Tingsrätten konstaterade dock att det såvitt tingsrätten kände till inte existerade någon plats som samtidigt var ”på E16” och ”i höjd med Hamrånge”.

Eftersom tingsrätten varken kunde döma för en gärning som påstods ha ägt rum på en icke-existerande plats, eller för en annan gärning än den som åklagaren hade gjort gällande, ogillades åtalet.

Efter en justering till ”E4 i höjd med Hamrånge, Gävle kommun”, fäller hovrätten nu mannen till 4 000 kronor i penningböter för brott mot trafikförordningen. Hovrätten friar från olovlig körning för bristande uppsåt. Däremot konstaterar hovrätten att mannen utan svårighet, till exempel genom kontroll av bilens registreringsbevis, hade kunnat kontrollera dess maximala släpvagnsvikt och om den gällande gränsen överskridits. Trots att detta ålegat honom som förare gjorde han inget för att försäkra sig om att släpet inte överskred viktbegränsningen, och har därmed varit oaktsam.

Hovrätten för Nedre Norrland B 64-21

En man som dömts för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling har dömts till skyddstillsyn och 80 timmars samhällstjänst av en oenig högsta domstol (HD). 

Mannen friades först i tingsrätten från våldtäkt mot barn. Tingsrätten bedömde det inte visat att han tvingat den 14-åriga flickan till sexuell aktivitet, eller att han känt till hennes ålder. I hovrätten dömdes mannen istället för att ha köpt sex av henne som under 18 år.  Enligt hovrätten fanns det inte stöd i praxis att se det som ett artbrott. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

En oenig HD ändrar nu hovrättens dom och förenar skyddstillsynen med föreskrift om 80 timmars samhällstjänst.

Enligt HD är skyddsaspekterna för barnet särskilt framträdande. Brottets art bör tillmätas betydelse för påföljden. Som utgångspunkt kan villkorlig dom i förening med samhällstjänst, trots brottslighetens art, ska komma ifråga.

Straffvärdet motsvarar fyra månaders fängelse, därmed är skyddstillsyn i förening med 100 timmars samhällstjänst tillräckligt ingripande. Eftersom mannen stått under övervakning i ett år och nu är inne i slutfasen av ett sexualbrottsprogram bestämmer HD antalet timmar samhällstjänst till 80.

Ett justitieråd är skiljaktigt och vill fastställa hovrättens dom.

En man har gjort sig skyldig till sexuellt ofredande som har bestått i att han på en tågstation lagt sin hand på en 15-årig flickas lår och fört den till hennes underliv, berört henne på brösten, kysst henne i ansikten och gjort uttalanden av sexuell karaktär. Hovrätten bedömde att straffvärdet inte överstiger en månads fängelse och bestämde påföljden till villkorlig dom och dagsböter.

Högsta domstolen (HD) framhåller att sexuellt ofredande omfattar en mängd situationer där allvaret i kränkningen av den sexuella integriteten kan vara mycket olika. Detta gäller enligt HD även när gärningen har bestått i ett handgripligt antastande av ett barn som fyllt 15, men inte 18 år. Det är därför enligt HD inte motiverat, att oavsett vilket straffvärde brottet har, bedöma sexuella ofredanden som brott av sådan art att fängelse normalt ska dömas ut.

HD delar hovrättens bedömning av straffvärdet och att påföljden bestäms till villkorlig dom i förening med kännbart bötesstraff. Hovrättens dom fastställs.

Högsta domstolen B 1697-21

I början av 2022 hade den hiv-positive mannen vid nio tillfällen oskyddade samlag med en kvinna utan att berätta för henne om sin infektion. Tingsrätten friar honom dock nu från åtalet för framkallande av fara för annan. Tingsrätten kommer fram till att det är styrkt att mannen har haft oskyddade samlag med kvinnan samtidigt som han varit hiv-positiv och att han inte informerat henne om detta - vilket han var skyldig att göra.

Men utifrån ett sakkunnigt vittne som presenterat hur virusnivåerna förändras vid behandling - vilka faktorer som påverkar om det finns risk för smitta och när risken för smitta är liten - finner tingsrätten att det inte funnits en beaktansvärd risk för att kvinnan skulle ha kunnat smittats med hiv.

Jönköpings tingsrätt B 545-22

Enligt åklagaren knuffade mannen sin sambo och tog ett grepp om huden på hennes rygg, varför han åtalades för misshandel. Mannen anförde att kvinnan på grund av psykiska särdrag hittat på det hela. Tingsrätten bedömde emellertid kvinnans redogörelse som detaljerad och sammanhängande, och ansåg att det inte fanns någon anledning för kvinnan att ljuga. Domstolen bedömde också att de fotografier åklagaren åberopat gav stöd till hennes uppgifter. Mannen dömdes för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst.

Hovrätten gör nu en annan bedömning. Enligt domstolen finns omständigheter som medför att kvinnans uppgifter ska värderas med försiktighet. Bland annat anförs att kvinnan anmälde händelsen först efter två månader, att hon anmält flera allvarliga händelser som inte lett till åtal, och att parterna inlett en vårdnadstvist. Därför kan hennes uppgifter endast ligga till grund för en fällande dom om de får starkt stöd av den övriga bevisningen.

Hovrätten bedömer att vittnenas uppgifter inte innehåller några egna iakttagelser eller bedömningar, utan bygger helt på kvinnans uppgifter till dem. Domstolen menar vidare att fotografierna har begränsat bevisvärde då någon närmare bedömning av vad fotografierna utvisar eller hur eventuella rodnader och blåmärken uppkommit inte är möjlig. Sammantaget är bevisningen som presenterats inte tillräckligt stark. Mannen frikänns därför.

Hovrätten över Skåne och Blekinge B 3284-21

En väktare uppmärksammades på att en man försökte ta sig in i en bil som inte var hans och konfronterade mannen, som då tog fram en machete. Hovrätten gör liksom tingsrätten bedömningen att mannen i ett första skede med macheten uppsåtligen har riktat ett hot mot väktaren, och även i ett senare skede uppsåtligen har orsakat en skada på väktarens hand.

Även hovrätten dömer därför mannen för hot och våld mot tjänsteman. Men där tingsrätten har bedömt hotet som grovt på grund av att mannen i ett aggressivt tillstånd har hotat väktaren med en machete anser hovrätten inte att omständigheterna är sådana att gärningen ska rubriceras som grov. Här fäster hovrätten vikt vid att det inte är bevisat att mannen riktat något utfall mot väktaren med macheten. Tingsrättens påföljd, som även avser en rad andra brott, reduceras två månader och stannar på 1,5 års fängelse.

Göta hovrätt B 493-22

Den 24 augusti 2018 sköts en man med flera skott vid Årby motionsspår i Eskilstuna och avled senare på sjukhus. Med hjälp av eftersökshund hittades mordvapnet nedgrävt i skogen med intakta DNA-spår, och efter att även telefontrafik och vittnesuppgifter pekat i viss riktning åtalades två män, för mord och grovt vapenbrott respektive försök till grovt vapenbrott. Tingsrätten fann inte någon av åtalspunkterna styrkta och friade männen.

Hovrätten gör en annan värdering av bevisläget och fäller männen för mord respektive försök till grovt vapenbrott och dömer dem till livstids respektive två års fängelse. Den fällande morddomen är bland annat en följd av en annan värdering av DNA-fynden på pistolen och övrig analys av den. Enligt analysen bedöms det vara minst 100 gånger mer sannolikt att de aktuella analysresultaten om huvudhypotesen – att mannen använde pistolen vid skjutningen – är sann än att den alternativa hypotesen; att mannen hanterade pistolen någon eller några veckor före skjutningen .Sammantaget talar bevisningen i den delen enligt hovrätten synnerligen starkt för att mannen deltagit i skjutningen. Det tillsammans med bevisning i form av bland annat ett WhatsApp-samtal och flyktfordonet, som alternativa förklaringar inte bedöms kunna förta kraften av, gör enligt hovrätten att det med marginal är ställt utom rimligt tvivel att mannen begått mordet.

Svea hovrätt B 8656-19

Brottsoffret har berättat han blev nekad att gå in i festlokalen i Lindome eftersom han är polis. I entrén kände att han fick ett slag i bakhuvudet men att han inte såg vem det var som slog honom. Till följd av detta fick han sårskador, smärta, blodvite och en blånad. Den tilltalade, en 42-årig man, fälldes mot sitt nekande för misshandel i tingsrätten.

Hovrätten konstaterar att de vittnesuppgifter som tillkommit inte bidrar till någon klarhet när det gäller händelseförloppet och konstaterar att vissa uppgifter är motsägelsefulla. Hovrätten menar att flera personer kan ha varit inblandade i konflikten som påbörjades efter att det framkommit att brottsoffret var polis. Utredningen ger enligt hovrätten inte tillräckligt stöd för åklagarens gärningspåstående utan lämnar utrymme för tvivel om när våldet utövades och av vem eller vilka.

Eftersom åklagaren inte anses ha uppfyllt det beviskrav som krävs för en fällande dom ogillas åtalet.

Hovrätten för Västra Sverige  B 2146-21

Mitt på dagen den 15 juli 2021 besökte en pappa sin son. När han kom till lägenheten var sonen inte hemma och han satte sig därför på en stol för att vänta. Plötsligt stod en okänd man i dörröppningen. Strax därefter kom sonen hem varpå den okända mannen gick till våldsam attack. Han misshandlade pappan och högg sonen med kniv och gaffel. Sonen tog sig ut ur lägenheten där han utsattes för fortsatt grovt våld. Flera personer bevittnade händelserna.

När polisen anlände till platsen avled sonen. Pappan skadades svårt men överlevde.

En 36-årig man greps på platsen och dömdes i tingsrätten för mord och försök till mord till livstids fängelse. Hovrätten ändrar nu tingsrättens dom på så sätt att mannen döms för grov misshandel istället för försök till mord. Bland annat mot bakgrund av att det inte bedöms klarlagt hur det gick till när pappan fick sina skärsår är det enligt hovrätten inte styrkt att 36-åringen handlade med avsikt att döda även honom. Det är inte heller bevisat att den tilltalade vid tidpunkten för gärningen insåg att det fanns en risk för att pappan skulle dö till följd av hans agerande och att han var likgiltig till en sådan effekt, anser hovrätten. Påföljden livstids fängelse ändras dock inte.