Den 63-årige mannen som brukat cannabis sedan 1970-talet åtalades för narkotikabrott efter att polisen hittat femton plantor hemma hos honom. Själv hävdade mannen att det var fråga om laglig industrihampa som han hade som prydnadsväxter.

Vid analys visade det sig dock att växtdelarna var narkotikaklassad cannabis och mannen dömdes i enlighet med åtalet till tre månaders fängelse. Mannen överklagade och hovrätten finner nu att det i viss mån är försvårande att det har varit fråga om framställning av narkotika. Men eftersom inget annat har framkommit än att narkotikan varit avsedd endast för eget bruk, och att den analyserade narkotikan även innehållit växtdelar som inte kan ha haft någon särskilt hög THC-halt, bedömer hovrätten straffvärdet vara något lägre och sänker påföljden till två månaders fängelse.

Tidigt morgonen den 20 november 2021 körde två kvinnor en bil över Öresundsbron och fastnade tullen med cirka 29 kg cannabisharts i ett lönnutrymme i bagageutrymmet. Kvinnorna och en man som stått som ägare på bilen, och som kvinnorna haft telefonkontakt med vid flera tillfällen, åtalades för grov narkotikasmuggling.

Tingsrätten fann åtalet styrkt och dömde de tre till fängelsestraff mellan fyra och fyra år och tre månaders fängelse. Tingsrätten förklarade även bilen, då med en ny ägare, förverkad. Mot bakgrund av oklara vittnesuppgifter kring mannens inblandning i smugglingen, bla att bilen redan vid tiden för smugglingen hade överlåtits till den nya ägaren och att det inte finns tillräckligt stöd för slutsatsen att mannen handlade för egen räkning, finner hovrätten att han inte är att anse som gärningsman.

Mannen bedöms däremot ha främjat smugglingsbrottet och döms istället för medhjälp till grov narkotikasmuggling. Påföljden sänks som en konsekvens av detta till tre år och tre månader fängelse

Natten till den 30 april färdades sex personer söderut på väg E6 vid Hallandsåsen när deras minibuss började brinna. De stannade fordonet i körfältet längst till höger och klev ut, på stället saknades väggren. Strax därefter stannade en trafikant i det vänstra körfältet och slog på sina varningsblinkers. När lastbilschauffören senare kom i det högra körfältet upptäckte han inte den brinnande, stillastående minibussen – krocken som följde ledde till att tre personer dog.

Det står klart att föraren har följt hastighetsbegränsningen på platsen och inte brutit mot några regler gällande kör- och vilotider. Enligt tingsrättens bedömning var lastbilschauffören dock allvarligt oaktsam genom att inte sänka hastigheten, trots att han i god tid före olyckan sett ett fordons påslagna varningsblinkers i vänster körfält. Tingsrätten anser även att han med hänsyn till omständigheterna borde ha varit mer uppmärksam på vad som fanns framför honom. Mannen döms för tre fall av vållande till annans död samt vårdslöshet i trafik. Påföljden bestäms till villkorlig dom.

Helsingborgs tingsrätt B 2848-22

En 22-årig man åtalades för förargelseväckande beteende efter att under natten den 10 september 2021 spelat hög musik ur en bil i centrala Torsby. Efter att en oenig tingsrätt friat mannen från straffansvar, fälls han nu i hovrätten.

Att ljudnivån från bilen varit mycket hög, att bilen framförts genom centrala Torsby och att detta skett ”under en tid på dygnet då det kan antas att boende i närheten försöker sova”, anses tillräckligt för en fällande dom. Mannen döms för förargelseväckande beteende och ska betala 1 000 kr i böter.

Hovrätten för Västra Sverige B 3193-22

Den tilltalade i hovrätten som åtalats för mened hördes i tingsrätten i ett mål om olovlig körning och framförde under ed att det var han som kört en bil vid det aktuella tillfället. Han lämnade därmed uppgifter som var av betydelse för domstolens prövning av om det var den i tingsrätten tilltalade kvinnan som körde bilen eller inte. Tingsrätten som lade ett annat vittnesmål till grund för sin bedömning fann att kvinnan var skyldig till brottet och dömde henne till ansvar.

Hovrätten bedömer att det är styrkt att den tilltalade mannen objektivt lämnat osanna uppgifter när han under ed i tingsrätten uppgett att han själv kört bilen. Han ska därför dömas för mened, som inte är ringa, och får ett fängelsestraff om fyra månader som påföljd.

Göta hovrätt B 3947-21

I målet hade den tilltalade, en 20-årig man, stämt träff med en 13-årig flicka via appen Snapchat. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning ska mannen ha genomfört ett samlag med flickan när de sedan träffades. Mannen menar dock att han endast träffade målsäganden och pratade. Hovrätten river nu upp tingsrättens fällande dom på grund av att bevisvärdet av den framlagda bevisningen inte är tillräckligt starkt för en fällande dom.

Enligt hovrätten är visserligen målsägandens berättelse om händelsen tydlig och konsekvent, om än något detaljfattig. Dock kan det höga beviskrav som ställs i brottmål inte anses uppfyllt, bland annat på grund av att målsäganden lämnat vaga uppgifter om huruvida mannen fått utlösning eller ej, att det inte har påträffats någon sperma, frånvaron av smutsfläckar på flickans kläder samt att teknisk och rättsmedicinsk bevisning i övrigt saknas. Mannen frikänns därför från åtalet.

Göta hovrätt B 1387-22

De två tilltalade, 22 och 26 år gamla, utpressade målsäganden genom att skicka meddelanden till honom i stil med ”du vet vad du har gjort”. Målsäganden tolkade det som att de menade att han var en pedofil och utpressarna hotade med att berätta för anhöriga, anmäla honom till polisen och påstod att de hade order uppifrån att ta livet av honom. Den utpressade mannen betalade ut pengar vid tre tillfällen. En gång hotades han med att få spruta intryckt i sig om han inte betalade 100 000 kr, vilket han gjorde genom att ta lån.

Såväl tingsrätten som hovrätten anser att målsäganden har berättat på ett trovärdigt och tillförlitligt sätt om händelserna, vilket också får ett starkt stöd av vittnen och den skriftliga bevisningen, som framför allt består av kontoutdrag, skärmdumpar av hotfulla meddelanden samt flera korta filmer.

Tingsrätten rubricerade det som grov utpressning. Enligt hovrätten är det är dock inte visat att ”hotet förstärkts på ett sådant kvalificerat sätt som krävs” för att bedöma utpressningen som grov. Det ska istället rubriceras som utpressning av normalgraden – straffvärdet motsvarar dock i princip minimistraffet för grov utpressning, menar hovrätten. De två tilltalade döms, tillsammans med en medbrottsling, även för en liknande utpressning mot en annan man. En av de tilltalade döms för ytterligare en utpressning. Hovrätten mildrar påföljderna. Två av de tilltalade döms till två respektive två och ett halvt års fängelse, medan den tredje får skyddstillsyn istället för åtta månaders fängelse.

Göta hovrätt B 1884-22

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är visat att målsäganden inledningsvis frivilligt utförde oralsex men att den tilltalade, en 22-årig man, därefter tvingade till sig ytterligare oralsex genom att trycka målsägandens huvud mot sin penis och ge henne örfilar, och att han penetrerade målsägandens anal i samband med att han yttrat att han "skulle knulla henne i röven".

Tingsrätten fann att kravet på uppsåt inte var styrkt och dömde mannen för oaktsam våldtäkt till 8 månaders fängelse. Hovrätten gör nu en annan bedömning. Eftersom den 22-åriga mannen vid upprepade tillfällen gav målsäganden örfilar för att få henne att göra som han ville kan det enligt hovrätten "inte ha undgått honom att förstå att hennes deltagande inte längre var frivilligt". Vidare finner man att invändningen om att penetrationen med tummen var oavsiktlig är motbevisad. Hovrätten finner alltså, till skillnad från tingsrätten, att den tilltalade hade uppsåt och dömer honom för våldtäkt till fängelse i två år och tre månader. En nämndeman är skiljaktig.

Svea hovrätt B 426-22

Såväl tingsrätten som hovrätten finner det styrkt att det var den tilltalade, en 31-årig man, som vid upprepade tillfällen knivhögg en man mitt i centrala Stockholm en decemberkväll 2021. Av rättsintyget framgår att offret ådrog sig livshotande skador; han hade tretton hål i sina kläder och samtliga hugg var riktade mot överkroppen. Vid attacken uttalade den tilltalade att offret skulle dö. Tingsrätten menade emellertid att gärningsmannens uppsåt till döda inte var styrkt och dömde honom för bland annat grov misshandel till fängelse i två år och åtta månader.

Hovrätten drar andra slutsatser av vissa omständigheter, bland annat gällande förekomsten av blod på brottsplatsen och placeringen av vissa huvudskador, och menar att offrets berättelse i hög grad är förenlig med den bevisning som finns. Man fäster också vikt vid att den tilltalade efter de första knivhuggen jagade efter offret för att utdela ytterligare knivhugg, och dessutom uttalade att denne skulle dö. Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten uppsåtet styrkt och bedömer gärningen som försök till mord. Påföljden bestäms till 12 års fängelse.

Svea hovrätt B 5468-22

I målet är det klarlagt att den tilltalade, en man i 55-årsåldern, undangömde kistan med kvarlevorna efter hans mamma under en presenning utanför huset. Hans syfte var att skaffa sig ett par dagars respit för att ordna en annan begravningsplats än den som kistan var på väg att föras till. Tiden för gravsättning hade vid det laget överskridits med flera månader.

Tingsrätten dömde mannen för brott mot griftefriden då han utan giltigt tillstånd eller stöd i lag eller annan författning hade förflyttat kistan med den döda kroppen.

Hovrätten konstaterar att det inte finns några bestämmelser som innebär att anhöriga blir obehöriga att ordna med gravsättningen för det fall tidsfristen överskrids. Det finns inte heller någon utredning som påvisar att kommunen vid tillfället hade tagit över ansvaret för detta. Det sagda medför att åklagaren enligt hovrätten – till skillnad från tingsrättens bedömning – inte har bevisat att åtgärden att flytta kistan med kvarlevorna skedde obehörigen. Åtalet ogillas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge B 280-22