Den 24-åriga kvinnan hade i två år haft insatsen hjälp i hemmet utformad som personlig assistans, med aktivt stöd all vaken tid samt sovande jour kl. 23:00–08:00 varje dag. Beslutet var tidsbegränsat och kommunen avslog en förlängning vilket motiverades med att boende i en gruppbostad bättre skulle tillgodose kvinnans behov.

Kvinnan överklagade med framgång till förvaltningsrätten men kammarrätten upphäver nu förvaltningsrättens dom och fastställer kommunens beslut.

Kammarrätten konstaterar att det visserligen finns medicinska skäl för att fortsätta med samma form av insats - hjälp i hemmet – men att varken detta eller utredningen i övrigt ger stöd för att kvinnan inte skulle kunna flytta till ett gruppboende och på så sätt få sina behov tillgodosedda. Eftersom skillnaden i kostnad mellan insatserna uppgår till mer än en miljon kronor per år är alternativet enligt kammarrätten så kostnadskrävande att det inte är rimligt i förhållande till kostnaderna för det av kommunen erbjudna alternativet.

Kammarrätten i Jönköping  1086-21

När mannen fick fysiska blanketter att fylla i blev det rätt, men när han senare skulle fylla i blanketterna digitalt gjorde han fel vilket resulterade i att han fick totalt 17 424 kronor för mycket i arbetslöshetsersättning eftersom han samtidigt uppbar föräldrapenning.

Mannen åtalades för bidragsbrott men nekade med hänvisning dels till att felet varit oavsiktligt, dels till att han när han fick kännedom om felet betalat tillbaka.

Tingsrätten friade men hovrätten fäller. Hovrätten konstaterar att mannen under flera veckor fyllde i a-kassekorten på ett korrekt sätt vilket leder till slutsatsen att han kände till reglerna och visste om vilka uppgifter som skulle lämnas. Eftersom han inte ens har påstått att han hade svårt att förstå det digitala sättet att fylla i uppgifterna måste han enligt hovrätten ha insett att han inte hade rätt till arbetslöshetsersättning samtidigt som han uppbar föräldrapenning. Att han med en sådan insikt inte redovisat för a-kassan att han även fått ersättning från Försäkringskassan innebär enligt hovrätten att han med uppsåt begått de gärningar som åtalet avser. Påföljden bestäms till villkorlig dom.

Hovrätten för Västra Sverige  B 1121-22

Kommunen nekade en man försörjningsstöd för mars och april 2021. Beslutet motiverades med att mannen ett år tidigare befunnit sig utomlands i flera månader och att han därmed föreföll ha haft oredovisade tillgångar. Vidare bedömdes det kompletterande underlag krävts in i form av till exempel flyghandlingar inte som tillräckligt. Själv hävdade mannen att han besökt sin bror i Tyskland, som även betalat hela resan.

Förvaltningsrätten biföll mannens överklagande delvis och kammarrätten bifaller nu även försörjningsstöd enligt riksnorm.

Kammarrätten konstaterar att det förflutit cirka åtta månader sedan mannen återkom till Sverige. Enbart det förhållandet att han eventuellt bekostat en utlandsresa nästan ett år tidigare kan enligt kammarrätten inte medföra att han kan antas ha haft egna medel i sådan omfattning att dessa kan påverka rätten till bistånd för den aktuella perioden. Redan förbrukade medel kan till exempel endast i undantagsfall beaktas längre än tre månader vid bedömningen av rätten till bistånd. Kompletteringarna avseende utlandsvistelsen som kommunen krävt är enligt kammarrätten därför inte nödvändiga eller relevanta för att rätten till bistånd för nu aktuella månader ska kunna utredas.

Efter flera anmälningar från Försäkringskassan, anmälan från en kommun om bristande redovisningsskyldighet, uppgifter om skenanställningar i beslut från Migrationsverket, beslut från Arbetsmiljöverket om allvarliga brister i arbetsmiljön, uppgifter från assistenter gällande missförhållanden i arbetsmiljö samt brister i lämplighet hos bolagets ägare tillika styrelseledamot beslutade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, att återkalla bolagets tillstånd att bedriva verksamhet i form av personlig assistans.

Bolaget överklagade och vann bifall i förvaltningsrätten, men kammarrätten fastställer nu IVO:s beslut.

I det här fallet anser kammarrätten dessutom att IVO haft fog för att återkalla bolagets tillstånd utan föregående föreläggande eftersom de brister som ligger till grund för beslutet är sådana brister som inte hade kunnat åtgärdas

I likhet med förvaltningsrätten bedömer kammarrätten att bolaget vid upprepade tillfällen har brutit mot alkohollagen genom att servera alkohol till allmänheten utan att ha ett för ändamålet giltigt serveringstillstånd.

Bolaget har även underlåtit att anmäla serveringstillfällen till nämnden. Bolaget har genom utbildning och kontakter med tillståndsgivaren fått kännedom om alkohollagens krav och innebörden av ett tillstånd för cateringverksamhet. Sammantaget finner kammarrätten att bolaget har visat en allvarlig brist på kunskap och lämplighet.

Även vid en framåtsyftande bedömning finner kammarrätten att det finns förutsättningar att besluta om återkallelse utan föregående varning. Vad bolaget anfört om vilka åtgärder som vidtagits ändrar inte bedömningen. Med upphävande av förvaltningsrättens dom beslutar kammarrätten att återkalla bolagets serveringstillstånd.

Kammarrätten i Stockholm 6321-21

Barnets mamma hade under tio månader erhållit föräldraförmåner från Finland. Försäkringskassan beslutade därför att göra avdrag med 319 av barnets föräldrapenningsdagar. Barnets pappa överklagade beslutet, menade att försäkringskassan räknat fel och yrkade att endast 263 dagar skulle dras av med anledning av att man i andra länder betalar ut föräldrapenning per vecka eller månad. Han anförde vidare att han inte informerats om att han inte ens skulle kunna få sina 90 dagar när barnets mamma tog ut alla sina finska dagar.

Förvaltningsrätten bedömde att svensk föräldrapenning och finska förmåner inte tillhör samma sakområde och att de inte har samma syfte. De finska förmånerna kan således inte anses vara sådana förmåner enligt utländsk lagstiftning som motsvarar svensk föräldrapenning. Förvaltningsrätten beslutade att avräkning inte skulle ske och återförvisade målet till försäkringskassan för ny beräkning. Försäkringskassan överklagade domen till kammarrätten som nu instämmer i förvaltningsrättens bedömning.

Kvinnan hade arbetat 25 år som pressoperator, avsynare och packare i en däckfabrik med tunga lyft, arbete i framåtböjd ställning och vridningar. I september 2013 blev hon helt sjukskriven och från april 2014 bedömdes hon ha en bestående nedsättning av arbetsförman på grund av ryggsmärtor. Men när hon ansökte om livränta blev det avslag, och förblir så i samtliga instanser upp till kammarrätten.

Enligt kammarrätten är frågan om det finns övervägande skäl som talar för att kvinnans degenerativa besvär i ryggraden har orsakats av skadlig inverkan i arbetet. 

Tre läkare med likvärdig kompetens på området har uttalat sig i kammarrätten. De har grundat sina bedömningar på i allt väsentligt samma underlag och samma vetenskapliga studier. Två av läkarna anser att det finns tillräckligt vetenskapligt stöd för att kunna konstatera att degenerativa besvär i ryggraden kan orsakas av den typ av arbetsexponering som kvinnan har varit utsatt för, en av dem är av motsatt uppfattning. Vid detta förhållande kan det enligt kammarrätten inte anses finnas sådant tillräckligt vetenskapligt stöd som förutsätts för att kvinnans besvär ska kunna godtas som arbetsskada. Därmed avslår kammarrätten kvinnans överklagande.

Justitieombudsmannen, JO, riktar allvarlig kritik mot polisens hantering av omhändertagande av berusade personer. Polismyndigheten har på JO:s begäran gått igenom alla omhändertaganden för berusning som gjorts under ett års tid vid 21 lokalpolisområden och redovisat i vilken utsträckning omhändertagandena hävts vid förmansprövningen.

Om en polis har omhändertagit en person för berusning ska det ansvariga befälet på polisstationen pröva om omhändertagandet ska bestå, s.k. förmansprövning.

JO:s granskning visar att det är ytterst sällsynt att beslut om omhändertagande ändras vid förmansprövningen. JO är mycket kritisk till hantering av förmansprövningar och bristerna är särskilt allvarliga eftersom de avser en så ingripande åtgärd som ett frihetsberövande.

Läs mer: JO 1748-2020

Socialnämnden Nordost i Göteborg kritiseras av Justitieombudsmannen, JO, för att två handläggare gjort ett oanmält hembesök hos en barnfamilj utan att det fanns skäl för det. Besöket gjordes efter att en orosanmälan gjorts mot föräldrarna som nyss fått barn då nämnden inte ville ge paret möjlighet att ge en tillrättalagd bild av förhållandena i hemmet. JO uttalar att utrymmet för oanmälda hembesök är mycket begränsat och endast bör godtas i undantagsfall, t.ex. om socialtjänsten befarar att det föreligger en nödsituation. Det var emellertid inte fallet rörande barnfamiljen varför samtycke krävdes. Möjligheten till samtycke måste enligt JO också vara reellt, det får inte vara så att den enskilde samtycker för att hen känner sig tvingad till det.