Utbildningsnämnden i Danderyds kommun beslutade i februari 2021 att samla grundsärskoleverksamheten i två skolenheter. Beslutet överklagades, och upphävdes av förvaltningsrätten. Domstolen motiverade beslutet med att kommunen inte hade fastställt vad som var barnens bästa innan beslutet fattades och att beslutet därför stred mot lag.
Kammarrätten gör nu motsatt bedömning och fastställer kommunens beslut. Enligt domstolen ställer barnkonventionen inte krav på en formell process för att fastställa barnets bästa, utan det är tillräckligt att ledamöterna har kunnat ta hänsyn till barnens bästa inför besluten. Mot denna bakgrund bifaller kammarrätten kommunens överklagande. Kammarrätten har samma dag kommit till en liknande slutsats angående Skolnämnden i Solna stads beslut att genomföra stadieförändringar på två av kommunens skolor.
Kammarrätten i Stockholm 5211-21
Det var ostridigt att en man var intagen på Norrtälje-anstalten under en period när han fick studiestöd utbetalat till sig. Och det står även klart att han inte hade rätt till studiemedlet.
Mannen förnekade att han ansökt om studiemedel och det var inte utrett att det faktiskt var han som hade gjort det, men hovrätten bedömer att han borde ha insett att han inte hade rätt till de utbetalningar han fått från Centrala Studiestödsnämnden (CSN).
Med ändring av tingsrättens dom förpliktar hovrätten mannen att betala drygt 37 000 kr plus ränta till CSN samt att ersätta CSN:s rättegångskostnader
En gymnasieelev i Vilhelmina hämtades i klassrummet och i tillfrågades därefter om han kunde tänka sig att lämna ett drogtest. Utbildningsnämnden i Vilhelmina kritiseras nu av Justitieombudsmannen, JO, som anser att eleven i praktiken inte gavs möjlighet att fritt välja om han ville genomföra testet.
Det fanns en oro från skolans sida över elevens tilltagande frånvaro - men drogtestet var negativt och nämnden kritiseras nu för genomförandet av provtagningen. Vidare ifrågasätter JO starkt om inte skolan borde ha gjort en anmälan till socialnämnden i enlighet med 14 kap. 1 § socialtjänstlagen i stället för att på egen hand utreda misstankarna.
Riksdagens ombudsmän (JO) 413-20
Målsäganden var 14 år gammal när hennes manlige lärare vid ett tillfälle satte sig gränsle över hennes lår. Läraren, som arbetade vid en skola i Sundbyberg, åtalades för sexuellt ofredande och dömdes i tingsrätten.
Hovrätten bedömer att den beröringen inte är av sådant slag att den typiskt sett har en tydlig sexuell inriktning eller prägel. Inte heller är det visat att läraren hade någon sexuell avsikt vid tillfallet eller att förhållandena i övrigt var sådana att hans handlande hade en tydlig sexuell inriktning eller prägel. Han ska därför inte dömas för sexuellt ofredande.
Agerandet utgör heller inte en så kännbar fridskränkning att det kan föranleda ansvar för ofredande enligt åklagarens andrahandsyrkande. Tingsrättens fällande dom ändras och den tilltalade frikänns.
Svea hovrätt B-4728-21
