Friskolan Orust Waldorfskola får inte ersättning för lokalkostnader utifrån kommunens schablon eftersom det kraftigt skulle överkompensera skolan för i jämförelse med skolans faktiska lokalkostnader, enligt en dom i kammarrätten.
När friskolan tilldelades lokalbidrag av kommunen till skola, fritidshem och förskoleklass gjordes det utifrån de faktiska lokalkostnaderna (undantagsregeln) i stället för på kommunens genomsnittliga lokalkostnad (huvudregeln). Något som skett kontinuerligt sedan 2015. Friskolan överklagade beslutet och ville att bidragsbeloppet skulle baseras på kommunens genomsnittliga lokalkostnad.
Kammarrätten går dock på kommunens linje. Enligt domstolen ska undantagsregeln tillämpas när ersättning utifrån en genomsnittlig kostnad kraftigt över- eller underkompenserar den enskilda skolhuvudmannen. För Orust Waldorfskola skulle en tillämpning av huvudregeln innebära att friskolan får drygt en miljon kronor extra för kostnader som den inte visat att den har. Kammarrätten fastställer därmed kommunens beslut.
Kammarrätten i Göteborg 2362--2363-22
HFD meddelar prövningstillstånd i mål om utdömande av vite mot föräldrar som hållit sina barn hemma från skolan av rädsla för coronaviruset. När föräldrarna till de två barnen i Malmö som gick i grundskolan i höll sina barn hemma från skolan, ledde det till att grundskolenämnden beslutade om att förelägga föräldrarna att se till att barnen infann sig i skolan.
Om barnen inte infann sig skulle ett vite om 100 respektive 250 kr per dag utdömas för vart och ett av barnen som inte var närvarande.
När föräldrarna trots beslutet höll barnen hemma, med motiveringen att barnen själva vägrade att gå till skolan, ansökte nämnden vid förvaltningsrätten i Malmö om att vitesbeloppen skulle utdömas. Vilken domstolen också beslutade om.
Kammarrätten rev upp förvaltningsrättens bifallande dom med motiveringen att ett den aktuella typen av vite är av straffrättslig karaktär, vilket innebär att föreläggandet måste ha vunnit laga kraft för att det ska vara möjligt att utdöma vitet. Detta är den fråga som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd.
Högsta förvaltningsdomstolen 4429-22
Kammarrätten anser att en sexårig flicka är kapabel att själv byta från taxi till buss och sedan till en ny buss på sin väg till skolan. Därmed avslås föräldrarnas önskemål om skolskjuts med taxi hela vägen mellan hemmet och skolan.
Det beslut om skolkjuts från hemmet i en mindre ort utanför Skelleftå som föräldrarna överklagat innebar byte från taxi till buss i Boliden, och bussbyte vid Skellefteå centralstation.
Förvaltningsrätten bedömde att flickan inte uppnått den mognad som krävs för att hon på egen hand skulle klara av en resa till skolan som medförde två byten av fordon. Kommunen ålades att anordna skolskjuts för flickan på sätt som inte innefattade bussbyten på egen hand.
Kammarrätten ändrar nu förvaltningsrättens dom och fastställer nämndens beslut. Domstolen anför bland annat att bussbytet i Skellefteå sker mellan två bussar som stannar vid samma refug, och att någon väg inte behöver korsas. Enligt kammarrätten är trafikförhållandena sådana att ett sexårigt barn bör kunna genomföra bytet på ett säkert sätt.
Kammarrätten i Sundsvall 774-22
En elev som hytt med näven mot en elvassistent och kallat denne för "bögjävel" döms för olaga hot till 50 dagsböter. Det var på en skola i Karslad som den 15-årige eleven sent på eftermiddagen inför skolans stängning blev förbannad på elevassistenten och kallade honom för ”bögjävel”. När elevassistenten gick mot rektorn rum för att berätta om händelsen blev eleven arg på nytt, fortsatte med sina kränkande tillmälen, ställde sig nära elevassistenten och hötte med en knuten näve.
Eleven åtalades friades i tingsrätten men döms nu av hovrätten. Hovrätten bedömer att elevens avsikt varit att framkalla allvarlig rädsla hos elevassistenten för säkerheten kring hans person. Däremot är det enligt hovrätten inte utrett att motivet för brottet varit att kränka honom på grund av sexuell läggning. Påföljden bestäms med hänsyn till elevens ålder till 50 dagsböter.
Hovrätten för Västra Sverige B 5141-22
En 15-årig elev döms av hovrätten för att ha hotat en lärare i samband med en konflikt om en mobiltelefon. När eleven inte fick ha sin telefon i klassrummet blev han frustrerad och sa till en lärare att han skulle sparka huvudet av någon inne i klassrummet och uttalade även att han skulle döda läraren. Han upprepade sedan hoten och sparkade även på dörrar och skåp.
Tingsrätten friade eleven från åtal om olaga hot. Ord stod mot ord om vad som hänt och ögonvittnen saknades.
Hovrätten anser däremot att lärarens berättat på ett trovärdigt sätt och att det det saknas anledning för henne att ljuga eller att hon kan ha missuppfattat situationen. Hennes berättelse får dessutom stöd av två kollegor om vad hon berättade för dem senare samma dag. 15-åringen döms till ungdomsvård.
Göta hovrätt B 2685-22
Barn- och utbildningsnämnden beviljade flickan, som skulle fylla 6 år, skolskjuts vid växelvis boende med linjetrafik till och från skolan, med ett bussbyte i vardera riktningen.
Föräldrarna överklagade beslutet å sin dotters räkning och menade att flickan hade rätt till skolskjuts från hemmet utan byte, bland annat med hänvisning till att platsen för bussbyte inte var lämplig för ett barn i hennes ålder.
Förvaltningsrätten avslog överklagandet och anförde bland annat att byte av buss i sig inte medför rätt till skolskjuts på annat sätt än med kollektivtrafik, trots låg ålder.
Kammarrätten gör nu en annan bedömning. Enligt domstolen är bytesmiljön med beaktande av hennes låga ålder komplicerad och det finns av samma skäl anledning till särskild försiktighet under den mörka delen av året. Den aktuella färdvägen inte är trafiksäker för ett barn som går i förskoleklass att företa på egen hand, menar kammarrätten. Vidare kan tillsynsansvaret inte anses innefatta att förälder följer med under de långa resorna för att kompensera för barnets bristande trafikmognad. Kammarrätten bifaller därför överklagandet.
Kammarrätten i Sundsvall 1571-22
Den snart 15-årige pojken har utvecklat ett dataspelsmissbruk och fått diagnosen ”internet gaming disorder”, som har lett till stora konsekvenser för honom och hans omgivning. Bland annat har han vid flera tillfällen har uppträtt mycket våldsamt, även i situationer utan direkt koppling till spelandet, vilket kammarrätten bedömer vara tillräckligt allvarligt för att kunna omfattas av 3 § LVU.
Även om pojkens föräldrar samtycker till den planerade vården och han själv inte invänder mot den, konstaterar kammarrätten att han fram till relativt nyligen haft avsevärda problem med dataspelsmissbruk och ett utåtagerande beteende, som har kunnat kontrolleras först efter placering på SiS-institution, alltså i en miljö med stark reglering och mycket struktur.
Han verkar enligt kammarrätten inte heller ha nått full insikt i sin situation och är benägen att lägga över ansvaret för sitt beteende på skolan och föräldrarna. Mot den bakgrunden anser kammarrätten att den fortsatta vården kan riskeras om den nu ska bedrivas på frivillig väg, och den därför fortsatt måste ges enligt LVU.
Kammarrätten i Göteborg 3318-22
Barn- och grundskolenämnden i Täby kommun (kommunen) beslutade att införa en kvalitetspeng som tilldelas skolor som uppnår vissa indikatorer – t.ex. elevhälsa och kunskapsprogression.
Beslutet överklagades av flera personer till förvaltningsrätten som konstaterade att det enligt skollagen är tydligt att kommunen vid en omfördelning av resurser måste utgå från barnens och elevernas förutsättningar och behov utifrån målsättningen att uppnå likvärdighet i utbildningen. Genom kvalitetspengen belönas de skolor som uppnår de av kommunen uppställda kvalitetskraven, i stället för att gå till de skolor där elevernas behov är som störst. Beslutet bedömdes därför strida mot lag och upphävdes.
Kammarrätten instämmer nu i förvaltningsrättens bedömning. Domstolen anför bland annat att kvalitetspengens konstruktion riskerar att få till följd att sådana skolor som har sämre förutsättningar att se till att eleverna når målen för utbildningen får mindre resurser. Kommunens överklagande avslås därför.
Kammarrätten i Stockholm 6760-21
Den första dagen på vårterminen 2022 begav sig den 16-årige eleven till sin gymnasieskola i Kristianstad utrustad med fyra knivar. När den första lektionen började gick han först fram till läraren och utdelade två knivhugg – ett i låret och ett i ena armen – innan han vände sig mot två elever, varav den ena också fick ta emot två knivhugg – ett i ena armen och ett i ryggen - och den andra fick ett hugg måttat mot huvudet.
Ytterligare två elever, som först försökt tala 16-åringen till rätta, lyckades ta sig ur klassrummet efter att ha blivit hotade av honom.
Därefter larmade 16-åringen själv 112 och berättade vad han gjort, och kunde gripas. Han åtalades för tre försök till mord och två fall av grovt olaga hot.
Tingsrätten fann, bland annat mot bakgrund av att gärningarna föregåtts av långvarig och noggrann planering, att 16-åringen haft avsiktsuppsåt till att döda läraren och en av eleverna och direkt uppsåt att döda den andra angripna eleven, och att han skulle dömas för tre fall av försök till mord. Även åtalet för grovt olaga hot bedömdes som styrkt, särskilt mot bakgrund av det som hänt precis innan de två eleverna som hotats hade försökt tala med 16-åringen. Påföljden bestämdes till tre års sluten ungdomsvård.
Hovrätten ansluter sig nu till tingsrättens bedömningar och fastställer tingsrättsdomen utan några ändringar.
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 2547-22
Frågan i målet är om forskaren har gjort sig skyldig till oredlighet i forskning avseende fyra medicinska publicerade artiklar under åren 2013, 2014, 2015 respektive 2016. Nämnden för prövning av oredlighet i forskning menade att det i artiklarna förekommit felaktiga bilder som utgör förfalskningar i lagens mening och att forskaren genom att godkänna artiklarna agerat grovt oaktsamt. Förvaltningsrätten gjorde emellertid en annan bedömning gällande oaktsamheten och friade forskaren.
Kammarrätten konstaterar att det är ostridigt att de aktuella bilderna är förfalskade och att detta innebär allvarliga avvikelser från god forskningssed. Det har inte gjorts gällande att de aktuella avvikelserna ska ha begåtts uppsåtligen. Forskaren visserligenm enligt kammarrätten, brustit i sitt ansvar när hon granskat och godkänt artiklarna utan att säkerställa att dessa var korrekta före publicering. Hennes agerande har dock inte i något fall, enligt kammarrättens bedömning, varit så klandervärt och nonchalant att det är fråga om grov oaktsamhet. Kammarrätten ansluter därmed till förvaltningsrättens slutsats att hon inte har gjort sig skyldig till oredlighet i forskning.
Kammarrätten i Stockholm 6503-21
