Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten i fråga om förutsättningarna för skönsbeskattning, efterbeskattning och skattetillägg. När det gäller beloppens storlek konstaterar kammarrätten emellertid att resultaten för beskattningsåren inte är korrekt beräknade. I Skatteverkets beräkning för 2017 har kostnaderna om 111 788 kr adderats till intäkterna om 700 000 kr. Kostnaderna skulle rätteligen ha dragits av från intäkterna. Överskottet av näringsverksamhet samt skattetillägget är därmed för högt beräknat. Även återföringen av avsättning för egenavgifter för beskattningsåret 2018 har fått ett för högt belopp. Kammarrätten bifaller delvis överklagandet. Det ankommer på Skatteverket att göra nya beräkningar.

Kammarrätten i Stockholm 1604-22, 1605-22

Moderbolaget anlitade PwC för utredning av förutsättningarna för underprisöverlåtelse av en fastighet, ägd av en bostadsrättsförening, till ett aktiebolag i koncernen. PwC ansåg att förutsättningarna var uppfyllda och upplyste om att det fanns möjlighet att ansöka om uppskov gällande lagfartsavgift så länge fastigheten ägdes inom koncernen. Lantmäteriet kom dock fram till att uppskov med lagfartsavgift inte kunde beviljas. Tingsrätten och hovrätten avslog överklagandet.

Moderbolaget väckte talan om skadestånd mot PwC och gjorde gällande att rådgivningen varit felaktig och vårdslös. PwC invände att rådgivningen varit korrekt med hänsyn till rättsläget vid tidpunkten och anförde att PwC:s ansvar var begränsat enligt FAR:s allmänna villkor om rådgivningstjänster som varit del av uppdragsavtalet.

Högsta domstolen anser att PwC:s rådgivare haft goda skäl för antagandet att uppskov skulle beviljas, men det var en udda situation som inte behandlats i förarbeten eller litteratur. Med hänsyn till att moderbolaget uttryckligen ville undvika negativa skattekonsekvenser så borde saken ha undersökts närmare. Högsta domstolen finner att PwC handlat oaktsamt och PwC är ersättningsskyldigt för stämpelskatten. En oenig Högsta domstol finner att skadeståndsskyldigheten ska begränsas enligt den avtalade ansvarsbegränsningen till 444 000 kr, av dryga 1,5 milj kr. Två justitieråd anför skiljaktig mening att PwC blir fullt ersättningsskyldig.

Högsta domstolen T 3131-21

Den klagande skönsbeskattades först i avsaknad av deklaration. Efter att ha lämnat in deklarationer för 2017 och 2018 skönsbeskattades vederbörande av Skatteverket på den grunden att underlaget för deklarationerna ansågs allt för bristfälligt.

Kammarrätten menar emellertid att Skatteverkets utredningar är behäftade med flera brister, bland annat gällande frågan om etableringsersättning till sökandens hustru samt eventuella hyreskostnader.

Sammantaget – och med särskild hänsyn till att Skatteverket inte bemött uppgifter som lämnats in – anser kammarrätten att Skatteverket inte visat att underlagen för deklarationerna är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund för beskattningen. Underinstansernas avgöranden ändras och de påförda skattetilläggen tas bort. 

Kammarrätten i Jönköping 3108-3109-21

Mannen åtalades för en rad brott och fälldes för försök till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning, narkotikabrott och skattebrott. Däremot friades han från grovt bedrägeri riktat mot ett kreditbolag som gett honom ett billån på 719 200 kronor.

Kreditbedömningen hade gjorts utifrån mannens oriktiga, för höga, inkomstuppgifter till Skatteverket för inkomståret 2016, som sedan legat till grund för bedömningen av hans kreditvärdighet.

Enligt hovrätten måste mannen ha varit medveten om att den felaktiga taxeringen skulle ligga till grund för kreditbolagets prövning av hans kreditvärdighet, och han lurade på det sättet kreditbolaget att betala lånet till honom. Att han själv inte var i kontakt med kreditbolaget förändrar inte den bedömningen. Handlingen innebar vinning för mannen och risk för slutlig förlust för kreditbolaget, och faran för slutlig förlust måste enligt hovrätten anses betydande eftersom mannens verkliga inkomst var avsevärt lägre än den uppgivna och eftersom säkerheten i en bil inte kan anses särskilt betryggande med hänsyn till bilars snabba värdeminskning.

Att kreditbolaget i efterhand bedömt att det inte funnits grund för att säga upp låneavtalet påverkar inte hovrättens bedömning. Påföljden skärps från ett år och tre månaders till två års fängelse.

Svea hovrätt  B 5145-20

Dottern väckte talan mot sin pappa om underhållsbidrag och yrkade att pappan skulle förpliktas att lämna in sina årsopgörelser (årsredovisningar) från Skattestyrelsen i Danmark för de aktuella åren. Pappan bestred yrkandet om edition och anförde att han inte hade handlingarna och att han inte hade möjlighet att få tag på dessa, varför han inte heller kunde betraktas som innehavare av dem.

Tingsrätten avslog editionsyrkandet men hovrätten förelade pappan att ge in sina digitala uppgifter för åren 2017-2019. Utredningen visar att den skattskyldige kan ta del av informationen genom att logga in i Skattestyrelsens elektroniska system med sitt BankID. Även om pappan inte har de begärda handlingarna lagrade på sin dator så gör Högsta domstolen bedömningen att han får anses inneha handlingarna eftersom han enkelt kan logga in och få tillgång till dem.

Med ändring av hovrättens beslut förelägger Högsta domstolen pappan att senast fyra veckor efter beslutet lämna in de aktuella uppgifterna från Skattestyrelsen avseende åren 2017-2019.

Högsta domstolen Ö 4651-21

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har bedömt att en fiskare ska beskattas som en anställd trots att det sätt som fiske normalt är organiserat gör att nästan alla fiskare betraktas som självständiga näringsidkare.

I det aktuella målet har parterna haft för avsikt att ingå ett anställningsavtal och det finns även, enligt HFD:s bedömning, andra omständigheter som talar emot att fiskaren bedrivit verksamheten självständigt.

Fiskaren hade fått ersättning i form av lott (andel i avkastningen av fisket), men han har inte burit någon annan ekonomisk risk än att inkomsten har gjorts beroende av värdet av fångsten. Att garanterad ersättning inte utgår är inte tillräckligt för att  självständighetskriteriet ska anses uppfyllt.

Mot den bakgrunden bedömer HFD att inkomsterna ska hänföras till inkomstslaget tjänst. Underinstansernas avgöranden upphävs och målet återförvisas till Skatteverket.

Högsta förvaltningsdomstolen 2849-21

Skatteverket fann att bolaget fört in 16 500 kg tobaksprodukter till Sverige från ett belgiskt bolag och beslutade om tobaksskatt med drygt 30 mkr samt skattetillägg om 6 mkr. Bolaget gjorde gällande att de aktuella tobaksvarorna inte går att röka och att de därmed inte är skattepliktiga enligt lagen om tobaksskatt, LTS.

Kammarrätten finner att bolagets produkter kan göras rökbara på ett förhållandevis enkelt sätt och att någon ytterligare industriell beredning inte är nödvändig. Tobaksvarorna bedöms därmed vara skattepliktiga som röktobak. Vidare anser kammarrätten att varorna släpptes för konsumtion när det belgiska bolaget sålt dem till bolaget.

Eftersom bolaget, före det att varorna flyttats från Belgien, skulle ha anmält varorna till Skatteverket och ställt säkerhet för betalning av skatten på varorna, bedöms bolaget vara skattskyldigt för att ha fört in varorna eller tagit emot dem från annat EU-land. Den omständigheten att varorna inte beskattats i Belgien föranleder enligt kammarrätten ingen annan bedömning. Med beaktande av det tidigare oklara rättsläget samt skattefrågans svårighetsgrad finner kammarrätten emellertid att bolaget ska befrias från skattetillägg.

Skatteverket och förvaltningsrätten beslutade bl.a. att beskatta ett bolag för sin andel av ett kommanditbolags resultat för beskattningsåret 2016. Bolaget överklagade och yrkade på att rådmannen i förvaltningsrätten var jävig då hon vid handläggningen av målen var föremål för ett ansöknings- och prövningsförfarande hos Skatteverket med anledning av att hon sökt en tjänst som sektionschef vid myndigheten.

Kammarrätten i Göteborg konstaterar att rådmannen anställdes av Skatteverket sex dagar efter att förvaltningsrätten meddelade sin dom. Även om det inte finns någon indikation som innebär att hennes opartiskhet i subjektiv mening kan ifrågasättas kan omständigheterna enligt kammarrätten, i likhet med Högsta förvaltningsdomstolen avgörande i HFD 2020 ref. 16, rubba förtroendet för hennes oberoende och opartiskhet i objektiv mening. Rådmannen har därför varit jävig. Förvaltningsrättens avgörande undanröjs och målen visas åter dit för ny prövning.

Ett flertal andra mål med kopplingar till det aktuella bolaget återförvisas till förvaltningsrätten av samma skäl.

En ideell förening ansökte om förhandsbesked från Skatterättsnämnden då föreningen avser flytta sin utbildningsverksamhet till ett helägt men ännu ej bildat aktiebolag. Högsta förvaltningsdomstolen gör nu bedömningen att då föreningen genom bidrag avser täcka det underskott utbildningsverksamheten i bolaget förväntas ge ska tillskotten anses utgöra driftbidrag och inte aktieägartillskott. Domstolen gör vidare bedömningen att bolaget är ett allmänt undervisningsverk vilket innebär att bolaget inte kommer att vara skattskyldigt för driftbidragen från föreningen. Slutligen konstaterar HFD att värdet av de tjänster föreningen kommer tillhandahålla bolaget till underpris inte kan betraktas som ringa. Det kan inte heller anses affärsmässigt motiverat att tjänsterna utförs mot en ersättning som understiger marknadsvärdet, varför föreningen ska uttagsbeskattas för tjänsterna. Högsta förvaltningsdomstolen fastställer därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked i de delar som överklagats.