Heetch är ett bolag med Frankrike som hemmamarknad. Under senare delen av 2010-talet försökte de etablera en samåkningstjänst i Sverige, vilket misslyckades och 2019 drog sig bolaget ur marknaden. Nu har en skattetvist avgjorts i kammarrätten där bolaget döms att betala arbetsgivaravgifter för anslutana förare.

Skatteverket ansåg att Heetch bedrivit en transporttjänst medan bolaget gjorde gällande att verksamheten snarare skulle betecknas som en förmedlingsverksamhet, ett tillhandahållande av en teknisk plattform, där förarna varit självständiga i förhållande till bolaget.

Skatteverkets definition ledde till en höjning av bolagets underlag för arbetsgivaravgifter med ca 2,3 miljoner kr avseende oredovisade löner till kända och okända förare. Bolaget påfördes även skattetillägg.

Heetch överklagade beslutet men nu har både förvaltningsrätten och kammarrätten gått på Skatteverkets linje. En rad omständigheter – anslutna förare har fått ersättning från bolaget, med avdrag för "platform fee", och bolaget har ställt icke förhandlingsbara villkor till förarna som de också har godkänt – talar för att det är fråga om en transporttjänst och ingenting annat. Den ersättning som betalats ut till förarna är därför avgiftspliktig.

Kammarrätten i Stockholm 8981-21

Skatteverkets utredning av ett bolag i transportbranschen visade att oredovisade löner systematiskt hade betalats ut via banköverföringar från bolagets konto till de anställdas konton. I vissa fall hade lönen istället betalats ut kontant efter att ha förts över till ett bankkonto tillhörande en av bolagets företrädare.

En av de anställda, en man i 60-årsåldern, mottog under tre år omkring 200 000 kr i oredovisade inkomster till sitt bankkonto. Mannen gjorde gällande att han lurats av sin arbetsgivare, att han inte kunde svenska och inte kände till skattereglerna.

Såväl Skatteverket som förvaltningsrätten fann emellertid att det fanns grund för såväl efterbeskattning som skattetillägg, och att det inte heller fanns skäl för hel eller delvis befrielse från detta. Kammarrätten gör samma bedömning som underinstanserna och avslår överklagandet.

Kammarrätten i Jönköping 311-313-22

Tre års handläggning och 20 månaders stiltje är inte tillräckligt långsam handläggning för att storleken på det skattetillägg som ett bolag har att betala ska sättas ned, enligt en dom i kammarrätten. 

Skatteverket och förvaltningsrätten nekade bolaget avdrag för diverse kostnader som hade fakturerats från koncernbolaget, vilket bland annat omfattade advokatkostnader. Eftersom bolaget därmed ansågs ha lämnat oriktiga uppgifter påfördes även skattetillägg.

Kammarrätten gör samma bedömning av de rättsliga omständigheterna men frågar sig om det kan finnas skäl att helt eller delvis befria bolaget från skattetillägg på grund av långsam handläggning. Den sammanlagda handläggningstiden i det aktuella fallet pågick i cirka tre år.

Handläggningstiden i förvaltningsrätten pågick under två år, och under en tidsperiod på cirka 20 månader vidtogs inte några aktiva handläggningsåtgärder överhuvudtaget. Även om bolaget inte kan lastas för dröjsmålet är handläggningstiden ändå inte så lång, menar kammarrätten, att det framstår som oskäligt att ta ut skattetillägg med fullt belopp. Överklagandet avslås.

Kammarrätten i Göteborg 3156-3158-22

Såväl Skatteverket som förvaltningsrätten nekade åkeriet avdrag för ingående moms gällande dieselinköp från två leverantörer, åkeriet efterbeskattades och påfördes samtidigt skattetillägg då man ansågs ha varit i ond tro i förhållande till ett omfattande momsbedrägeri.

Av Skatteverkets utredning framgår att det momsfifflande bolagets fakturor till åkeriet låg på betydligt lägre summor än konkurrenternas och att dieselpriset dessutom – ”på ett sätt som framstår som anmärkningsvärt” – inte alltid ändrades i takt med marknadspriset.

Den sammantagna prisbilden under den långa tid som åkeriet köpt betydande mängder diesel från bolaget borde, enligt kammarrättens mening, ha gett åkeriet anledning till att fatta misstankar. Den omständigheten att åkeriet med god förtjänst sålt vidare betydande kvantiteter av den inköpta dieseln anses ge ytterligare stöd för den slutsatsen.

Mot den bakgrunden fastslår kammarrätten, i enlighet med underinstanserna, att det finns grund för att besluta om efterbeskattning och påföra skattetillägg.

Kammarrätten i Göteborg 6793–6801-21

Stålkoncernen SSAB har vunnit en tvist med Skatteverket och får nu rätt att göra ett ränteavdrag på över 900 miljoner kr för beskattningsåren 2013-2016, enligt en dom i kammarrätten. Skatteverket nekade SSAB avdraget då skuldförhållandet ansågs ha uppkommit inom en intressegemenskap som huvudsakligen syftade till att erhålla väsentliga skatteförmåner.

Kammarrätten konstaterar dock att SSAB sedan starten har behandlats som en verklig etablering – först efter EU-domstolens dom i Lexel-målet ifrågasatte Skatteverket om SSAB är en verklig etablering. Att en bolagsbildning syftat till att uppnå skattemässiga fördelar är inte heller tillräckligt för att etableringsfriheten ska ha missbrukats. De aktuella transaktionerna anses därför inte utgöra missbruk av reglerna om etableringsfrihet. SSAB har därmed rätt till avdrag för ränteutgifter.

Kammarrätten i Göteborg 1507-1514-19

Skatteverket nekade utbetalningar avseende skattereduktion för hushållsarbete med hänvisning till att utföraren inte betalade mervärdesskatt eller motsvarande i hemlandet.

Kvinnan som ansökte om utbetalningarna menade att hon lämnat in alla efterfrågade handlingar och yrkade att utbetalningarna skulle beviljas.

Kammarrätten konstaterar att Skatteverkets tolkning av begreppet "motsvarande kontroll" innebär att en utförare som bedriver hushållsarbete utomlands men inte bedrivit någon verksamhet i Sverige skulle vara skyldig att betala mervärdesskatt i hemlandet. Ett sådant krav kan dock inte utläsas varken i lag eller förarbeten.Enligt kammarrätten har Skatteverket inte haft fog för att avslå begäran om utbetalning på den anförda grunden och målet återförvisas till Skatteverket för ny prövning.

Kammarrätten i Jönköping 2689-2699-21

Målet gäller ett abonnemang där kunderna mot en fast månadskostnad kan lyssna till ett urval av poddar. Bolaget som säljer abonnemanget ansökte om förhandsbesked huruvida tjänsten omfattas av den reducerade skattesatsen. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) uttalar att en förutsättning för att en digital produkt i form av ljudfiler ska omfattas av den reducerade skattesatsen bör vara att ljudfilerna innehåller återgivande av texter – dvs. att framställningarna är manusbundna.

HFD konstaterar vidare att flera av poddarna i abonnemanget består i uppläsning av texter. Att vissa av uppläsningarna har förstärkts med inslag av dialog, ljudeffekter, musik m.m. hindrar inte att det är framställningar som omfattas av den reducerade skattesatsen. Eftersom det i bolagets abonnemang även ingår poddar i form av intervjuer och samtal, som till karaktären inte är manusbundna, finner emellertid domstolen att abonnemanget som helhet inte omfattas av den reducerade skattesatsen. HFD fastställer därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Högsta förvaltningsdomstolen 7095-21

I målet har arbetare från ett slovakiskt bolag utfört vissa entreprenadarbeten i Sverige. Frågan som rätten har att ta ställning till är huruvida det svenska bolag som bokfört fakturor och gjort utbetalningar till det slovakiska bolaget är att betrakta som arbetsgivare i förhållande till den personal som utfört arbetet.

Kammarrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det är det svenska bolaget som ska betraktas som arbetsgivare. Detta beror bland annat på att det svenska bolaget i eget namn utgivit så kallade ID06-kort till de anställda samt att det tillhandahållit material och arbetskläder åt de anställda. Bolaget har därmed varit skyldig att betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag. Efterbeskattning kan därför ske.

Kammarrätten i Göteborg 296-301-22

Kammarrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att den 37-årige mannen varken sett till att skatterna och avgifterna betalats i tid eller vidtagit åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder. Enligt kammarrätten borde mannen, med hänsyn till bolagets ekonomiska situation under åren 2017–2019, insett att en fortsatt drift skulle innebära en påtaglig fara för att bolaget inte skulle kunna betala sina skatter och avgifter. Han anses därigenom ha agerat grovt oaktsamt, vilket aktualiserar företrädaransvar.

Tingsrättens dom ändras endast beträffande det belopp som mannen ska betala, p.g.a. att nya uppgifter om bolagets deklaration framkommit i kammarrätten. Mannen förpliktas att, tillsammans med bolaget, betala 581 635 kr avseende bolagets obetalda skatter och avgifter.

Kammarrätten i Sundsvall 3147-21

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att det vid beräkning av skattetilläggen inte ska göras avdrag för ingående mervärdesskatt. Detta beror på att ett sådant avdrag inte hör till samma fråga som ligger till grund för skattetilläggen.

Vad gäller frågan om befrielse från skattetilläggen konstaterar kammarrätten att en total handläggningstid om 3 år och 3 månader inte i sig är oskäligt lång. Det faktum att målet under denna tid legat inaktivt hos förvaltningsrätten i nästan 17 månader är en sådan omständighet som i detta fall medför att skattetillägget ska sättas ned p.g.a. lång handläggning. En 14 månader lång handläggning i förvaltningsrätten är dock inte så lång att det kan medföra en nedsättning. Således bifaller kammarrätten delvis överklagandet genom att sätta ned skattetillägget för redovisningsperioden 2013 med hälften.

Kammarrätten i Stockholm 9561-9566-21