Åklagarmyndigheten i Bremen har hos Kriminalvården begärt att ett domstolsbeslut rörande en svensk medborgare som avser straffomvandling ska erkännas och verkställas i Sverige. Den tyska domstolen har 2017 utfärdat det som närmast motsvarar tre strafförelägganden mot mannen och samma domstol dömde honom 2018 till fängelse i åtta månader för brott som enligt svensk lag motsvarar bedrägeri. Beslutet om straffomvandling avser nu omvandling till ett gemensamt fängelsestraff om ett år och fem månader.

HD framhåller att omvandlingsbeslutet har meddelats enligt regler i den tyska straffprocessrätten. Det avser vidare en svensk medborgare, varför förutsättningarna i 3 kap. 1 § europeiska verkställighetslagen är uppfyllda. Det framgår av kompletterande upplysningar från den tyska åklagarmyndigheten att det varit fråga om ett skriftligt förfarande samt att den svenska medborgaren haft möjlighet att yttra sig skriftligen och också fått ta del av beslutet.

Den tyska domstolens beslut ska enligt HD:s bedömning erkännas och verkställas i Sverige vilket innebär att hovrättens dom ändras.

Högsta domstolen Ö 7281-21

När mannen var på väg in till en förhandling i hyresnämnden insåg han att han tagit en jacka som det låg en fällkniv med ett åtta centimeter långt blad i. Han uppmärksammade vakten vid säkerhetskontrollen på kniven, som han tidigare använt att beskära buskar med.

Mannen åtalades och i tingsrätten fälldes han för brott mot knivlagen, men nu frias han av hovrätten.

Hovrätten anser att mannens uppgifter inte är sådana att de kan lämnas utan avseende och att knivens beskaffenhet inte heller talar emot dessa. Det anses inte heller ha framkommit någon omständighet som talar för att det fanns risk för att kniven skulle komma att användas för våldshandlingar.

Sammantaget bedömer hovrätten utifrån detta att mannens oaktsamhet får uppfattas som lindrig och överträdelsen som ett straffritt ringa fall.

Ett bolag lämnade in en stämningsansökan på engelska i ett dispositivt tvistemål. Ett föreläggande om att den skulle översättas till svenska genom bolagets försorg följdes inte. Tingsrätten avvisade därför ansökan – ett beslut som nu landat på Högsta domstolens bord.

HD framhåller att stämningsansökan, det skriftliga svaromålet, eventuella tilläggsstämningar och skrifter som innehåller ytterligare yrkanden alltid bör vara på svenska samt att detta normalt också bör gälla för skrifter som innehåller parternas rättsliga argumentation. Det är den domstol som får in en handling på ett annat språk som bedömer om det finns behov av att översätta den.

Det finns i dispositiva tvistemål, konstaterar HD, i regel inte någon anledning att översätta handlingen på det allmännas bekostnad, även om kan vara motiverat i undantagsfall. I det nu aktuella målet saknas det enligt HD godtagbara skäl till att bolaget inte skulle svara för översättningen. Eftersom stämningsansökan, trots föreläggande, inte getts in eller översatts till svenska, var det alltså korrekt att avvisa ansökan

Av handlingarna i målet framgår att migrationsdomstolen gav den sökande möjlighet att skriftligen slutföra sin talan i målet senast den 10 december 2021. Domen meddelades och expedierades emellertid innan tidsfristen hade löpt ut – sökande fick alltså inte möjlighet att slutföra sin talan inom utsatt tid. Migrationsöverdomstolen undanröjer domen och återförvisar målet.

En dömd brottsling fick vänta i häkte i två månader innan han fick en plats på anstalt. Justitieombudsmannen, JO, riktar nu allvarlig kritik mot Kriminalvården för det inträffade. Den dömde väntade på en plats vid riksmottagningen vid Kumlaanstalten, men det fanns inte kapacitet att ta emot honom där. Det fanns heller inte plats i en annan anstalt med passande säkerhetsklass. JO ser mycket allvarligt på uppgifterna och konstaterar att tidsfristen om 30 dagar är absolut och inte får överskridas. Det som framkommit är inte skäl för överskridande och de åtgärder som Kriminalvården vidtagit för att komma till rätta med väntetiderna har inte varit tillräckliga. Den absoluta tidsfristen i 10 § strafftidslagen upprätthålls inte.

Konkursbolaget väckte talan mot motparten och yrkade att mannen skulle betala ett visst belopp, men kort efter att motparten delgetts stämning och bestritt käromålet så avled han.

Tingsrätten avslog konkursboets yrkande om att dödsboet skulle inträda som part och skrev av målet. Hovrätten fann att dödsboet var skyldigt att inträda som part i rättegången och återförvisade målet till tingsrätten. Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd.

Högsta domstolen Ö 3927-21

Den 23 november 2021 beslutade regeringen om en ändring i den så kallade begränsningsförordningen - som gjorde det möjligt att använda vaccinationsbevis vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar från och med den 1 december 2021.

En man ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Högsta förvaltningsdomstolen slår nu fast att regeringens beslut inte kan rättsprövas och avvisar ansökan. HFD hänvisar till artikel 6.1. i Europakonventionen, enligt vilken endast beslut i enskilda fall kan rättsprövas. HFD konstaterar att det i det här fallet rör sig om ett normbeslut, som är beslut om generella bestämmelser i lagar eller förordningar.

Dom: Högsta förvaltningsdomstolen 6938-21

Hovrätten delade hyresnämndens bedömning att hyresavtalet skulle upphöra och meddelade att beslutet inte fick överklagas. Hyresgästens ombud anförde att han lämnat in handlingar innehållande bevisuppgifter till hovrätten men handlingarna har inte återfunnits i hovrättens akt och beaktades inte vid hovrättens avgörande.

Högsta domstolen anser att det inte finns något som motsäger ombudets uppgift om att han lämnat in kompletterande handlingar till hovrätten. Eftersom det förekommit rättegångsfel beslutar Högsta domstolen att undanröja hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för ny handläggning.

Skatteverket och förvaltningsrätten beslutade bl.a. att beskatta ett bolag för sin andel av ett kommanditbolags resultat för beskattningsåret 2016. Bolaget överklagade och yrkade på att rådmannen i förvaltningsrätten var jävig då hon vid handläggningen av målen var föremål för ett ansöknings- och prövningsförfarande hos Skatteverket med anledning av att hon sökt en tjänst som sektionschef vid myndigheten.

Kammarrätten i Göteborg konstaterar att rådmannen anställdes av Skatteverket sex dagar efter att förvaltningsrätten meddelade sin dom. Även om det inte finns någon indikation som innebär att hennes opartiskhet i subjektiv mening kan ifrågasättas kan omständigheterna enligt kammarrätten, i likhet med Högsta förvaltningsdomstolen avgörande i HFD 2020 ref. 16, rubba förtroendet för hennes oberoende och opartiskhet i objektiv mening. Rådmannen har därför varit jävig. Förvaltningsrättens avgörande undanröjs och målen visas åter dit för ny prövning.

Ett flertal andra mål med kopplingar till det aktuella bolaget återförvisas till förvaltningsrätten av samma skäl.

Polisen kritiseras av Justitieombudsmannen, JO, för hur en kroppsvisitation i samband med misstanke om narkotikabrott genomfördes. Det var en polispatrull som fattade misstankar mot en person som befann sig på ett apotek. Patrullen kände igen mannen från narkotikasammanhang, han uppfattades som undvikande och vägrade på uppmaning att ta händerna ur fickorna. Enligt JO räcker inte det för att mannen ska ses som skäligen misstänkt för narkotikabrott.

Hänsynsprincipen innebär bl.a. att diskretion ska iakttas vid användningen av ett tvångsmedel. Enligt JO framstår det som direkt olämpligt att polisen sökte igenom mannens kläder inför andra personer på apoteket. JO kritiserar även att beslutet om kroppsvisitation togs av en polis, och inte av en undersökningsledare, trots att det inte var ett brådskande fall.