Mannen var gravrättsinnehavare när han avled och gravsattes inom gravplatsen. Han efterlämnade sin maka och två vuxna barn. Dottern skickade en handling benämnd "Underrättelse gravrätt - Anmälan" till pastoratet för dödsboets räkning och församlingen antecknade dottern som gravrättsinnehavare.

I samband med att makan senare avled begärde sonen att bli antecknad som gravrättsinnehavare för gravplatsen och även han antecknades då som gravrättsinnehavare tillsammans med dottern. Dottern överklagade beslutet och länsstyrelsen upphävde det.

Sonen yrkade att få antecknas som gravrättsinnehavare för gravplatsen.

Även om pastoratet/församlingen i de flesta fall bör kunna godta uppgifter som lämnas av dödsboet så konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att det finns en utredningsskyldighet. Pastoratet/församlingen måste förvissa sig om att dödsboet företräds av en behörig person samt att alla dödsbodelägare skrivit under anmälan eller lämnat fullmakt. Det borde ha stått klart för församlingen att det fanns en efterlevande maka och fler arvingar än dottern och Högsta förvaltningsdomstolen finner att utredningen varit bristfällig.

Det är inte visat att dottern skulle ha lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter till församlingen och det var därför fel av församlingen att ändra det ursprungliga beslutet som får anses vara ett gynnande beslut för dottern. Överklagandet avslås.

Högsta förvaltningsdomstolen 775-21

Förvaltningsrätten anser att SL:s användning av kroppsburna kameror för att förebygga och dokumentera hot och våld är förenlig med dataskyddsförordningen (GDPR). Däremot har SL inte haft rätt att använda tekniken för att säkerställa identiteten på resenärer som ska betala tilläggsavgift.

Användningen av av kroppsburna kameror i det syftet anses särskilt allvarlig eftersom det rör sig om en omfattande behandling av personuppgifter samtidigt som det av underlaget inte framgår något behov av det - förvaltningsrätten konstaterar att svårigheter sällan uppstår och i sådana fall ofta kan tillgodoses på andra sätt. SL har dessutom inte lämnat tillräcklig information, i rätt tid, till de som träffats av kamerabevakningen.

Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) bestämde den administrativa sanktionsavgiften till 16 miljoner kr. Förvaltningsrätten sätter nu ned sanktionsavgiften till 12 miljoner kr.

Förvaltningsrätten i Stockholm 21905-21

Pandemin har krävt omfattande arbetsinsatser på Folkhälsomyndigheten (FHM) samtidigt som trycket på att lämna ut allmänna handlingar till media och allmänhet har ökat. Nu kritiseras FHM av Justitieombudsmannen, JO, för brister i handläggningen vid utlämnade av allmänna handlingar.

ChefsJO har förståelse för de problem som det ökade trycket på FHM skapade men framhåller att offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen och ett av demokratins fundament. Därför är det av stor vikt att en myndighet kan se till att principen får genomslag, inte minst under en så allvarlig samhällskris som pandemin har inneburit.

Riksdagens ombudsmän (JO) 1965-21

Bolagsverket vägrar att ta emot kontant betalning vid utlämnande av kopior av allmänna handlingar, något som Justitieombudsmannen, JO, anser strida mot lagen. Förutom att inte ta emot kontanter måste enskilda som vill vara anonyma betala i förskott för att få kopior av allmänna handlingar.

Enligt riksbankslagen har Bolagsverket en skyldighet att ta emot kontanter för betalningen för allmänna handlingar. Dessutom är förskottsbetalning som en generell rutin för de som önskar vara anonyma oförenligt med såväl ordalydelsen i 6 kap. 1 a § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen som syftet med bestämmelsen.

ChefsJO förutsätter att Bolagsverket omgående rättar till det hela.

JO 9340-2020

Polismyndigheten avslog den 45-årige mannens ansökan om tillstånd att inneha jaktvapen med hänvisning till att mannen hade gjort sig skyldig till brott vid ett stort antal tillfällen. Förvaltningsrätten avslog mannens överklagande men kammarrätten upphäver nu underinstansernas avgöranden och visar målet åter till Polismyndigheten. 

Kammarrätten konstaterar dels att mannen under perioden 2005–2016 har dömts för trafikrelaterade brott vid 19 tillfällen, däribland grov olovlig körning 2015 och olovlig körning 2009 samt flera hastighetsöverträdelser. Vidare dömdes han 2019  av en tysk domstol för skatte- och tullbrott. Enligt mannen själv begicks det brottet 2015 och handlade om att han vid återresan inte deklarerat och betalat moms för kläder som han köpt i USA.

Kammarrätten finner inte någon anledning att ifrågasätta mannens uppgifter och konstaterar att det numera har förflutit mer än fem år sedan han dömdes i Sverige, där man även beaktar att inget av brotten har medfört en svårare påföljd än dagsböter. Mot den bakgrunden anser kammarrätten att den tidigare brottsligheten inte är tillräcklig för att neka mannen tillstånd till vapeninnehav.

Kammarrätten i Göteborg 3139-21

Kalmar kommun genomförde en upphandling av upphandlingskonsulter. Upphandlingsbyrån i Hälsingland AB uteslöts från fortsatt utvärdering då kommunen inte hade fått kontakt med de referenser som uppgivits. Förvaltningsrätten ansåg att kommunens agerande innebar att kvalificerings- och utvärderingsfaserna hade sammanblandats och beslutade att upphandlingen skulle rättas.

Kammarrätten betonar att frågorna som referenterna hade att svara på snarare syftade till att ta reda på kundnöjdhet än anbudsgivares tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Kammarrätten menar också, med hänvisning till Högsta förvaltningsdomstolens dom 191-21 från den 10 januari i år, att Upphandlingsbyrån kunde ha begärt förtydliganden av kommunen om hur referenserna skulle kontaktas. Mot den bakgrunden avslår kammarrätten Upphandlingsbyråns ansökan om överprövning.

Kammarrätten i Jönköping 3431-21

Förvaltningsrätten beslutade att en pojke skulle beredas vård med stöd av LVU på grund av att det genom allvarliga brister i omsorgen har fanns risk för att hans hälsa och utveckling skadades. Ett par månader senade beslutade socialnämnden om total umgänges- och kontaktbegränsning mellan pojken och hans föräldrar och fäste då vikt vid att umgänge som tidigare förekommit har inneburit en psykisk påfrestning för pojken som blivit orolig och utåtagerande efteråt. Vidare fattades beslut om att pojkens vistelseort inte skulle röjas för föräldrarna.

Vid tiden för kammarrättens prövning har det gått åtta månader sedan nämndens beslut om umgängesbegräsning och trots att beslutet fortfarande gäller har umgänge genomförts och fungerat bra. Föräldrarna har uppvisat ett förändrat beteende i hur de bemöter honom. Sammantaget innebär det att det inte längre är nödvändigt med en total begränsning av umgänget, varför beslutet ska upphävas. Föräldrarnas överklagande mot beslutet om hemlighållande av vistelseort avslås emellertid då kammarrätten är enig med förvaltningsrätten om att det finns skäl att hemlighålla vistelseorten även fortsättningsvis.

Enligt kammarrätten har spelens visuella utseende avsevärt större likheter med skraplotter än med onlineversioner av fysiska spelautomater. Spelen bedöms inte vara datorsimulerade automatspel, vad bolaget anfört bl.a. om hur spelet kategoriserats ändrar inte den bedömningen.

Kammarrätten menar att bolaget erbjudit spel i strid med spellagen och därför överträtt sin licens för kommersiellt onlinespel. Bolaget varnas och ska betala en sanktionsavgift om 700 000 kr. 

Kammarrätten i Jönköping 4243-20

Länsstyrelsen beslutade att omedelbart omhänderta en hund som visat tecken på psykiskt lidande och mental stress samt att det fanns omständigheter som talade för att hunden riskerade att utsättas för behandling i strid mot djurskyddslagen. Utredningen visar att länsstyrelsen omhändertagit ytterligare två hundar från samma par. Ett köpeavtal upprättat samma dag som hunden omhändertogs visade att äganderätten till hunden övergått till parets dotter, men länsstyrelsen ifrågasatte hennes förmåga att ta hand om hunden mer än tillfälligt. Beslutet överklagades. Förvaltningsrätten ansåg emellertid att länsstyrelsen inte hade tillräckliga skäl för att omedelbart omhänderta hunden. Beslutet upphävdes.

Kammarrätten går nu på länstyrelsens linje och konstaterar att det står klart att det funnits allvarliga brister i parets djurhållning och finner det "utsiktslöst" att hundens lidande skulle ha blivit avhjälpt hos dottern. Det fanns alltså fog för omhändertagandet och även för det senare beslutet att överlåta hunden. Kammarrätten fastställer länsstyrelsens beslut.

Kammarrätten i Göteborg 4608-21

Tillväxtverket beslutade i januari 2021 att av ett bolag återkräva tidigare utbetalt preliminärt stöd för korttidsarbete (korttidspermittering), totalt 62 743 kronor — med hänvisning till att bolaget beslutade om vinstutdelning på 225 000 kr. Förvaltningsrätten upphävde Tillväxtverkets beslut då verket inte ansågs ha uppfyllt sin bevisbörda.

Kammarrätten betonar att bolagets beslut om vinstutdelning utgör en ”tydlig indikation” på att bolaget inte ansett sig ha allvarliga ekonomiska svårigheter. Att vinstutdelningen sedermera inte kunde verkställas på grund av de oväntade ekonomiska problem som pandemin orsakade är, enligt kammarrättens mening, inte tillräckligt för att förklara varför beslut om vinstutdelning fattades i nära anslutning till stödperioden. Kammarrättens sammantagna bedömning är att bolaget vid tidpunkten för ansökan om stöd inte kan anses ha haft sådana tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter som har orsakats av något förhållande utom arbetsgivarens kontroll. Bolaget är därmed ansvarigt för att det ekonomiska stödet har lämnats på felaktig grund och ska därmed återbetala detsamma. 

Kammarrätten i Stockholm 4250-21