I många år innan Huddinge kommun byggde en gång och cykelväg förbi bolagets fastighet i Kungens kurva söder om Stockholm hade bolaget en grind ut från sin fastighet. Men efter anläggandet förelade kommunen vid vite bolaget att ersätta grinden med en som öppnades inåt på fastigheten istället för ut över cykel- och gångväg. Flera hundra transporter nyttjade grinden varje dag vilket gjorde att var öppen under en stor del av dagen.
Enligt bolaget fanns det en annan gång- och cykelväg i området som hellre kunde användas.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att grinden har funnits på platsen en längre tid och att olägenheten för trafiksäkerheten uppkom i samband med att kommunen anlade den nya gång- och cykelvägen. Grindens nuvarande utformning innebär stora olägenheter för trafiksäkerheten. Det har funnits fog för att förelägga bolaget att ändra grinden så att den inte öppnas utåt eftersom det skulle öka trafiksäkerheten. Att grinden var där först ger inte skäl för någon annan bedömning. Överklagandet avslås.
Mark- och miljööverdomstolen P 5526-22
Mark- och miljödomstolen stoppar utbyggnaden av konserthuset i Grästorp eftersom den sammanlagda byggnadsarean redan innan utbyggnaden överskrider den befintliga byggrätten. De som klagat på beslutet var oroliga över att det skulle innebära ökat stök och bus på platsen från ortens ungdomar med den planerade verksamheten.
Grästorp ligger vid Vänerns södra strand och enligt detaljplanen får fastigheten bebyggas till 25 procent, motsvarande 871 kvm. Det befintliga konserthuset med paviljong och sophus har en sammanlagd byggnadsarea om 910 kvm vilket innebär att byggrätten på fastigheten redan överskrids.
Mark- och miljödomstolen konstaterar att det inte av utredningen framgår om de tidigare avvikelserna har prövats och godtagits. Att ge bygglov för den ansökta tillbyggnaden skulle innebära att byggrätten på fastigheten skulle överskridas med drygt 23% och mark- och miljödomstolen bedömer att det saknas förutsättningar att bevilja bygglovet. Bygglovet upphävs.
Mark- och miljödomstolen i Vänersborg P 4447-21
Enligt bolaget genomförde det så kallade introdouktionsflygningar i Sälen mot betalning för att locka nya elever till de utbildningar det bedrev. Att barn fick följa med mot ett reducerat pris var ett sätt att göra det lättare för familjer på semester i fjällen att delta.
Enligt Transportstyrelsen, som beslutat att bolaget skulle upphöra med flygningarna, rörde det sig om persontransporter för allmänheten mot ersättning som bolaget inte hade tillstånd till.
Bolaget överklagade beslutet men enligt kammarrätten utgör flygningarna persontransport mot ersättning som ska upphöra.
Bolagets marknadsföring har inte varit tydlig med att det handlar om introduktionsflygning. Exempelvis anges på en hemsida för ett hotell i Sälen att flygningen är en prova-på-tur och ett fjälläventyr samt att barn, mot en särskild taxa, kunnat följa med.
Mot denna bakgrund anser kammarrätten att flygverksamheten inte kan anses ha bedrivits i syfte att dra till sig nya elever eller nya medlemmar på så sätt som krävs för att fråga ska vara om introduktionsflygningar.
Kammarrätten i Jönköping 3861-21
Klaganden fick avslag på sin ansökan om bygglov i efterhand för plank på fastigheten. Underinstanserna gjorde bedömningen att värmepumpens utomhusdel var att betrakta som ett plank som behövde bygglov och det saknades förutsättningar att bevilja sådant bygglov. Till skillnad från underinstanserna konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att den aktuella anordningen är en del av en teknisk konstruktion med en annan funktion än ett plank. Enligt Mark- och miljööverdomstolen ska anordningen inte betraktas vara ett plank varmed Mark- och miljööverdomstolen upphäver nämndens beslut och förklarar att värmepumpens utomhusdel inte kräver bygglov.
Mark- och miljööverdomstolen P 6138-21
Statens fastighetsverk har utan rättsligt stöd satt upp skyltar om förbud mot att framföra drönare vid Skokloster slott, ett av Nordeuropas mest välbevarade barockmiljöer. Fastighetsverket kritiseras nu av Justitieombudsmannen, JO, för agerandet.
Det var i början av 2021 som Statens fastighetsverk lät sätta upp skyltarna samtidigt som ansökan gjordes hos Transportstyrelsen om att luftrummet skulle utgöra ett s.k. restriktionsområde. Trots att ansökan avslogs senare under våren togs skyltarna inte bort. Först sedan en JO-anmälan hade gjorts täcktes skyltarna över.
Enligt chefsJO var det inte bara oförenligt med legalitetsprincipen att sätta upp skyltarna, det var dessutom anmärkningsvärt att skyltarna fick sitta kvar efter Transportstyrelsens avslagsbeslut. ChefsJO förutsätter nu att myndigheten avlägsnar skyltarna om det inte redan gjorts.
Riksdagens ombudsmän (JO) 6489-2021
Vid det omedelbara omhändertagandet av katterna och hönsen var djurägaren inte närvarande och det tog lång tid att delge honom handlingarna. Länsstyrelsen yrkade att djurägaren skulle förpliktas att betala för de uppställningskostnader som omhändertagandet medfört innan djuren kunder omplaceras/avlivas.
Enligt kammarrätten framstår länsstyrelsens beslut om omhändertagande som motiverat. Med hänsyn till att beslutet dröjde eftersom länsstyrelsen fick besked om utförd delgivning 17 dagar efter att delgivning skett så bedömer kammarrätten att dröjsmålet ska beaktas vid bestämmande av djurägarens kostnadsansvar. Rimlig tid för överlåtelseförsöken borde vidare ha satts till tre dagar vilket också beaktas vid beräkningen.
Sammantaget beslutar kammarrätten att djurgaren ska betala drygt 86 000 kr av yrkade dryga 101 000 kr för uppställning av de omhändertagna djuren.
Kammarrätten i Jönköping 1731-21
Även om fastigheten var en strandtomt gjorde ägaren gällande att det inte var möjligt att ta sig i vattnet från fastighetens landdel och han ansökte om dispens från strandskyddet för att bygga en brygga.
Länsstyrelsen ansåg att ägarens behov av båtplats inte måste tillgodoses genom en brygga för fritidsbehov på den egna fastigheten och ansökan om dispens avslogs.
Med beaktande av avståndet till alternativa båtplatser gör mark- och miljödomstolen bedömningen att mannen har visat att behovet av brygga inte kan tillgodoses inom ett rimligt avstånd utanför fastigheten.
Den föreslagna bryggans utformning framstår som väl avvägd med hänsyn till andra bryggor i området och vassväxtligheten på platsen gör att bryggan endast kommer att synas i begränsad omfattning från angränsande fastigheter. Platsen bedöms redan ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att den saknar betydelse för strandskyddets syften och eftersom platsen inte har särskilt skyddsvärt växt- eller djurliv beslutar mark- och miljödomstolen att bevilja dispens från strandskyddet.
Mark- och miljödomstolen i Växjö M 1899-22
Enligt detaljplanen får Gröna Lund utvidga nöjesparken med ett antal nya åkattraktioner på ett område som idag används som parkering. Den nya delen av parken kommer att synas från flera delar av Stockholms innerstad.
Sammantaget finner Mark- och miljööverdomstolen att utbyggnaden inte skadar det historiska landskapets natur- och kulturvärden och detaljplanen bedöms vara förenlig med riksintressena inom området. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen kommunens beslut att anta detaljplanen.
Mark- miljöööverdomstolen P 6338-21
LKAB har ansökt om ett nytt miljötillstånd för sin gruva i Kiruna, bland annat för att kunna öka den årliga produktionen av järnmalm. Tingsrätten avvisade ansökan eftersom LKAB inte hade genomfört ett godtagbart samråd med boende och andra berörda i Kiruna. Domstolens främsta invändning var att LKAB inte hade gjort tillräckligt för att de som kan bli särskilt berörda av gruvverksamheten skulle få möjlighet att lämna synpunkter på ansökan.
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) gör samma bedömning som tingsrätten och betonar att samrådsskyldigheten enligt miljöbalken inte bara handlar om att lämna information, utan också om att få till stånd en dialog med boende och andra som kan bli berörda av gruvans verksamhet. En skiljaktig ledamot anser att samrådsförfarandet genomförts på ett godtagbart sätt.
Mark- och miljööverdomstolen M 12621-21
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) menar att kravet på bevisning i strandskyddsmål inte bör ställas allt för högt beträffande sådana omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden. I ett mål om tomtplatsbestämning finner MÖD – till skillnad från underinstanserna – att det genom den utredning som klaganden förebringat är visat att området mellan fritidshusen och stranden alltsedan tiden före 1975 har använts och fortfarande används som etablerad tomt.
Området var därmed lagligen privatiserat när reglerna om det generella strandskyddet infördes. Tomtplatsen ska därför enligt MÖD bestämmas på ett sätt som säkerställer att den markanvändning som pågått sedan före 1975 inte inskränks. Vidare finner MÖD att det främst med hänsyn till fastighetens topografi ned mot strandlinjen inte är nödvändigt att förena tomtplatsen med ett villkor om gränsmarkering.
Mark- och miljööverdomstolen M 7413-21
