Av utredningen framgick att kommunen sålde en obebyggd fastighet till köparen för 750 000 kr och enligt köpekontraktet åtog sig köparen bl.a. att bebygga fastigheten med bostadshus för permanentboende inom två år. Köparen tillträdde fastigheten och fick förlängd tid att fullfölja byggnadsskyldigheten, men vid tidsfristens utgång fanns inget slutbesked från byggnadsnämnden även om bostadshuset i praktiken var färdigt. Nämnden yrkade att vite skulle dömas ut.

Enligt avtalet skulle bostadshuset vara "färdigt för inflyttning" inom den utsatta tiden och hovrätten bedömer att bostadshuset inte var färdigt för inflyttning eftersom startbesked ännu inte getts. Enligt hovrätten skulle det dock vara oskäligt att tillämpa den aktuella punkten om vite i köpeavtalet och hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Göta hovrätt T 1079-21

Efter att hunden kommit lös och bitit en person beslutade länsstyrelsen att omhänderta hunden. Hundens ägare ifrågasatte att hon skulle ha brustit i sin tillsyn över hunden eftersom hon inte var närvarande vid den aktuella händelsen, det var hennes sambo som rastade hunden när kopplet gick sönder. Hon anförde att mindre ingripande åtgärder var tillräckligt och intygade att inget liknande skulle inträffa framöver.

Det har inte framkommit att hunden skulle ha varit inblandad i någon annan incident. Kvinnan har enligt utredningen mångårig erfarenhet av hundar och bedriver egen verksamhet med hundkurser. Hon anförde att hon låtit inhägna tomten, att hunden numera bar munkorg, har dubbla halsband och koppel samt att hon hade regelbunden kontakt med en hundtränare.

Sammantaget finner kammarrätten att det inte är visat att mindre ingripande åtgärder skulle vara otillräckliga för att hindra hunden från att orsaka ytterligare skada. Länsstyrelsens beslut att omhänderta hunden upphävs. 

Kammarrätten i Stockholm 8924-21

Från 1963 till 1996 drev Sydkraft (sedermera E.ON) en transformatorstation på en fastighet i Staffanstorp. När fastigheten såldes lämnades bl.a. en mindre transformator kvar innehållande olja. Fastigheten såldes sedan vidare 1994. Vid ett inbrott på fastigheten 2015 bröts transformatorn upp och olja kan ha läckt ut.

Utredningen visar att E.ON sålt fastigheten till en enskild person och att inga åtgärder vidtogs för att säkerställa att inga föroreningar skulle uppkomma till följd av de föremål som lämnades kvar på fastigheten.

Stadsbyggnadsnämnden i Staffanstorp förelade E.ON att ta fram en provtagningsplan för att se om det fanns föroreningar på fastigheten eller i grundvattnet.

E.ONs ansvar upphörde inte när fastigheten såldes och det finns enligt Mark- och miljööverdomstolen skäl att fastställa nämndens föreläggande. Domstolen förklarar att länsstyrelsen kan bistå i fall E.ON behöver tillträde till annans mark för att utföra undersökningar och tiden för när provtagningsplanen ska lämnas in ska bestämmas av tillsynsmyndigheten.

Nämnden förelade bolaget vid vite att komplettera dess ändringsanmälan som inte bedömdes vara komplett. Bolaget invände att det på grund av personalens föräldraledigheter och permitteringar blivit missförstånd och gjorde gällande att verksamheten höll sig inom ramen för det redan givna tillståndet. Nämnden ansåg att verksamheten potentiellt hade en betydande miljöpåverkan och att vitet skulle dömas ut eftersom bolaget inte lämnat in de efterfrågade kompletterande uppgifterna. Utredningen visar att bolaget skickade in en anmälan med önskan om att utöka verksamheten.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att prövningsmyndigheten har haft att avgöra om ändringen kunde godtas eller om det saknades tillräckligt underlag för att avvisa ansökan. Enligt Mark- och miljööverdomstolen saknas det lagstöd för att förena den aktuella typen av kompletteringsförelägganden med vite. Vitesföreläggandet är alltså inte lagligen grundat och Mark- och miljööverdomstolen avslår nämndens ansökan om utdömande av vitet.

Mark- och miljööverdomstolen M 1723-21

För att möjliggöra större byggrätter och anpassa dem för permanentboende antogs detaljplan för området inom vilket klaganden äger en fastighet. Detaljplanen överklagades och mark- och miljödomstolen upphävde planen. 

Mark- och miljööverdomstolen ansåg att beslutet inte angick klaganden och avvisade hennes överklagande. Eftersom detaljplanen omfattar klagandens fastighet och påverkar fastighetens byggrätt så bedömer Högsta domstolen att beslutet om upphävande har berört klaganden på sådant sätt att hon har rätt att överklaga beslutet.

Högsta domstolen undanröjer Mark- och miljööverdomstolens avvisningsbeslut och återförvisar målet dit för fortsatt behandling.

Högsta domstolen Ö 491-21

Hyresvärden yrkade att hyresavtalet inte skulle förlängas med hänvisning till att hyresgästen hade sitt boende ordnat på annan adress och saknade behov av lägenheten. Genom kontakt med grannar, besök i byggnaden och av hyresavier där det framgick att ingen värme eller varmvatten användes konstaterade hyresvärden att ingen bodde i lägenheten.

Hyresgästen motsatte sig emellertid hyresavtalets upphörande och anförde att han inte hade något avtal med hyresvärden om att han måste förbruka viss mängd el och vatten. Enligt hovrätten är det besvärande för hyresgästen att vatten och elförbrukningen i lägenheten under lång tid varit i princip obefintlig. Även de misslyckade delgivningsförsöken på adressen anses besvärande men hovrätten konstaterar att hyresvärden inte har presenterat någon ytterligare utredning gällande exempelvis i vilken omfattning hyresgästen varit frånvarande.

Sammantaget finner hovrätten att hyresvärdens utredning inte är så stark att det kan anses styrka att hyresgästen inte har sin permanenta bostad i lägenheten.

Svea hovrätt ÖH 5985-21

Köparen gjorde gällande att badrummet haft fel vid köpet av fastigheten och begärde prisavdrag från säljarna. Utredningen visar att badkaret var fastskruvat och att fronten inte gick att ta bort varför det enligt hovrätten inte varit möjligt att upptäcka felen utan ingrepp i byggnaden. Enligt hovrätten var det alltså fråga om ett dolt fel som köparna inte borde ha upptäckt. Köparna anförde att kostnaden för att åtgärda badrummet uppgick till 209 000 kr plus visst material. Badrummet behövde repareras till nyskick på grund av felet och hovrätten bedömer att ett visst avdrag ska göras även om det varit fråga om en påtvingad fördel för köparna.

Sammantaget bestämmer hovrätten prisavdraget till 175 000 kr plus ränta och tingsrättens dom ändras i enlighet med domslutet.

Svea hovrätt T 14806-20

Nämnden beviljade bygglov för ändrad användning av stationshus som skola, men beslutet upphävdes av mark- och miljödomstolen. Bolaget överklagade och anförde att det inte krävdes av ändring av detaljplanen eftersom användningsområdet för stationshuset var ospecificerat allmänt ändamål. Enligt detaljplanen omfattas området av bebyggelse bl.a. barnhus och bolaget ansåg att ändringen var förenlig med planens syfte. Trafikverket motsatte sig ändring.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att en ändring av användningen av byggnaden från kontor till skola är förenlig med detaljplanens bestämmelse för området. Nämnden har inte prövat förutsättningarna i övrigt för den ändrade användningen och för det bullerplank som är en förutsättning för att använda byggnaden som skola. Mark- och miljööverdomstolen återförvisar därför målet till nämnden för fortsatt handläggning.

Mark- och miljööverdomstolen P 2871-20

Naturskyddsföreningen yrkade att strandskyddsdispensen som Värmdö kommun beslutat för fem uthyrningsstugor på Gällnö i Stockholms skärgård skulle upphävas med hänsyn till påverkan på den allemansrättsliga tillgången till riksintresset för naturvård. Området är även riksintresse för friluftslivet, har bedömts ha särskilda strandskyddsvärden och har därför ett utvidgat strandskydd.

Stugorna är tänkta att hyras ut till enskilda och enligt Mark- och miljööverdomstolen riskerar området privatisering och det allmänna intresset av att bygga stugorna kan tillgodoses på andra platser på ön utanför strandskyddat område. Domstolen anser inte heller att en nekad dispens är oproportionerligt med hänsyn till det starka skyddsintresset på platsen.

Ansökan om dispens avslås och Mark- och miljööverdomstolen upphäver nämndens beslut att bevilja strandskyddsdispens.

Mark- och miljööverdomstolen M 7759-20