Bouppteckningen efter den avlidna mannen visade en brist i boet. Ett särkullbarn yrkade att två gåvor från den avlidne till en annan dotter, skulle återbäras till dödsboet i den del de kränkte hennes laglott med hänvisning till att gåvorna var att likställa med testamente.

Tingsrätten bedömde att gåvorna innebar ekonomisk uppoffring under mannens återstående livstid och därför inte var att likställa med testamente. Det har framkommit att kontakten brutits mellan mannen och särkullbarnet efter en konflikt och att mannen, i samband med att han ärvde pengar efter sin bror, vid flera tillfällen sagt att han avsåg att göra henne arvslös.

Mot bakgrund av detta finner Högsta domstolen att det får antas att gåvorna lämnades väsentligen för dödsfalls skull. Gåvorna ska därför återföras till dödsboet till den del de kränker särkullbarnets laglott.

HD T 6974-20

Migrationsverket beslutade i december 2018 att utvisa en familj, bestående av föräldrar och två minderåriga barn, till Afghanistan. Familjen överklagade beslutet till migrationsdomstolen – som upphävde Migrationsverkets beslut avseende pappan i familjen efter att nya uppgifter framkommit om att han ska ha konverterat. Övriga familjemedlemmars överklaganden avslogs emellertid.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att principen om familjens enhet är grundläggande inom svensk migrationsrätt och att migrationsdomstolens dom, om den vinner laga kraft, innebär att utvisningsbesluten för delar av familjen får verkställas samtidigt som en familjemedlem har en pågående asylprövning. Det innebär att familjen kan komma att splittras – vilket strider mot principen om familjens enhet. Detta utgör enligt Migrationsöverdomstolen en sådan brist i migrationsdomstolens handläggning att domen undanröjs. Målet återförvisas till migrationsverket.

Migrationsöverdomstolen UM 6923-21

Mannen var gravrättsinnehavare när han avled och gravsattes inom gravplatsen. Han efterlämnade sin maka och två vuxna barn. Dottern skickade en handling benämnd "Underrättelse gravrätt - Anmälan" till pastoratet för dödsboets räkning och församlingen antecknade dottern som gravrättsinnehavare.

I samband med att makan senare avled begärde sonen att bli antecknad som gravrättsinnehavare för gravplatsen och även han antecknades då som gravrättsinnehavare tillsammans med dottern. Dottern överklagade beslutet och länsstyrelsen upphävde det.

Sonen yrkade att få antecknas som gravrättsinnehavare för gravplatsen.

Även om pastoratet/församlingen i de flesta fall bör kunna godta uppgifter som lämnas av dödsboet så konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att det finns en utredningsskyldighet. Pastoratet/församlingen måste förvissa sig om att dödsboet företräds av en behörig person samt att alla dödsbodelägare skrivit under anmälan eller lämnat fullmakt. Det borde ha stått klart för församlingen att det fanns en efterlevande maka och fler arvingar än dottern och Högsta förvaltningsdomstolen finner att utredningen varit bristfällig.

Det är inte visat att dottern skulle ha lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter till församlingen och det var därför fel av församlingen att ändra det ursprungliga beslutet som får anses vara ett gynnande beslut för dottern. Överklagandet avslås.

Högsta förvaltningsdomstolen 775-21

En kvinna hade upprättat ett testamente 2012. Det var i målet ostridigt att detta testamente återkallats genom ett testamente upprättat 2017. Under samma år, 2017, antecknade emellertid kvinnan på en kopia av det nya testamentet att det inte skulle gälla. Hon kryssade över originalet, rev sönder båda dokumenten och kastade dem i en papperskorg.

Hjärt-Lungfonden gjorde gällande att kvinnan genom agerandet återtagit sitt återkallande av 2012 års testamente och att testamentet av 2012 därför skulle gälla.

Hovrätten konstaterade att kvinnan låtit 2012 års testamente ligga kvar i bankfacket, vilket talade för att hon ville ha det kvar ifall hon skulle ångra sig gällande 2017 års testamente. Sammantaget fann hovrätten att 2012 års testamente åter skulle gälla efter att kvinnan återkallat 2017 års testamente. Den fastställelsetalan som kvinnans släktingar fört ogillades. Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd.

Högsta domstolen T 3918-21

Tingsrätten beslutade att mamman skulle ha ensam vårdnad om parternas barn och att barnet skulle ha rätt till umgänge med pappan torsdagar varje jämn vecka i närvaro av umgängesstödjare fram till den 31 maj 2022.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning gällande vårdnaden. Det står klart att mamman är rädd för pappan samt har en negativ inställning till honom, vilket måste ha präglat barnet. Enligt hovrätten är det angeläget att ett umgänge mellan barnet och pappan inleds försiktigt för att deras relation ska kunna återupptas. Hovrätten bedömer att umgänge ska ske på det sätt och i den omfattning som tingsrätten beslutat samt förordnar att umgänget ska ske med umgängesstöd under ett år från hovrättens dom.

Hovrätten för västra Sverige T 4121-21

Kvinnan var ensam dödsbodelägare i sin brors dödsbo och bland tillgångarna fanns tre bostadsrätter. Tingsrätten beslutade att kvinnan skulle sättas under förvaltning omfattade att förvalta hennes rätt i dödsboet.

Genom tre gåvobrev överlät kvinnan bostadsrätterna till sin tidigare gode man och dennes fru. Senare avled kvinnan. Hennes dödsbo gjorde gällande att gåvobreven skulle förklaras ogiltiga eftersom egendomen skänkts bort utan förvaltarens samtycke.

Tingsrätten förklarade gåvobreven ogiltiga. Hovrätten konstaterar att tingsrätten prövat även den slutliga rättsföljden utöver mellandomstemat och ändrar därför tingsrättens dom utifrån mellandomstemat. Hovrätten förklarar att kvinnan genom gåvobreven gett bort egendom som var satt under förvaltning.

Klaganden gjorde gällande att hon fått fastigheten av gåvogivaren och åberopade ett gåvobrev som ska ha skrivits under när gåvogivaren befann sig på ett ålderdomshem. Motparten påstod emmertid att gåvogivaren inte undertecknat gåvobrevet varför det är ogiltigt.

Vittnen har berättat att gåvogivaren på grund av sjukdom behövde hjälp att hålla och greppa en penna samt hade svårigheter att skriva. Namnteckningen på gåvobrevet är väldigt annorlunda vid en jämförelse med namnteckningen på framtidsfullmakten. Hovrätten finner att den påstådda gåvogivaren inte har undertecknat gåvobrevet. Gåvobrevet är därför ogiltigt - hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

För betalning av klagandens skulder beslutade Kronofogdemyndigheten att utmäta hennes fastighet och ett pantbrev uttaget i fastigheten. Fastigheten är bostad för kvinnan och hennes sex barn. Flera av barnen har funktionsnedsättningar och särskilda behov. Kvinnan anförde att det skulle innebära stora svårigheter att hitta en annan rimlig bostad för familjen i området där barnen vuxit upp och går i skolan. En tvångsförsäljning av fastigheten skulle enligt Högsta domstolen ge ett överskott på ungefär 85 000 kr till de nio borgenärerna som har sammanlagda fordringar om ungefär 250 000 kr. Högsta domstolen bedömer - vid en avvägning mellan borgenärernas intresse att utnyttja fastighetens värde och barnens intresse av att inte behöva lämna sin hemmiljö - att en utmätning inte kan anses försvarlig. Beslutet om utmätning hävs.