Skatteverket underkände ett skatteupplägg som skattekonsulten tagit fram för bolagets räkning och bolagets ägare upptaxerades eftersom summor som utbetalats till dem genom upplägget skulle betraktas som lön. Ägarna väckte talan mot bolaget där skattekonsulten är anställd och yrkade ersättning på grund av vårdslös rådgivning.
Tingsrätten ansåg att rådgivningen inte kunde anses vårdslös med hänsyn till ägarnas egen medvetenhet kring riskerna med upplägget.
Hovrätten bedömer att det fanns uppenbara risker med upplägget och det stod klart att Skatteverket redan hade underkänt liknande förfaranden. Till skillnad från tingsrätten bedömer hovrätten att skattekonsultens rådgivning varit vårdslös och inneburit avsteg från sedvanlig rådgivning. Den felaktiga rådgivningen har orsakat ägarna skada uppgående till de yrkade beloppen.
Genom sitt agerande anses dock ägarna ha varit medvållande till skadan i sådan grad att skadeståndet jämkas till noll.
Svea hovrätt T 11525
Köparna av ett så kallat nyckelfärdigt hus upptäckte ett stort antal fel när huset stod klart. Nu har köparna tilldömts knappt 250 000 kr i ersättning för 18 av 22 fel av byggbolaget som uppfört huset.
Bolaget gjorde gällande att flera av felen reklamerats för sent, att det inte fått tillfälle att avhjälpa felen och att den entreprenör som gjort grunden till huset hade ansvar för två av felen.
Sammantaget finner hovrätten att entreprenaden haft 18 fel som bolaget ansvarar för. Köparna har dock nekat avhjälpande av två av felen som de därmed inte har rätt till prisavdrag för. Sammanlagt ska bolaget betala 241 250 kr plus ränta till köparna. De måste dock betala delar av de rättegångskostnader bolaget hade vid tingsrätten, men vid hovrätten ska parterna stå sina egna kostnader.
Svea hovrätt T 14604-20
Wärns Bil i Norrtälje och Hyundai avtalade om att Wärns skulle vara återförsäljare för Hyundai och sköta serviceverkstadstjänster. Efter att Hyundai sagt upp avtalen gjorde Wärns gällande att uppsägningen varit obefogad och begärde skadestånd. Enligt Hyundai hade Wärns inte uppfyllt de bindande försäljningsmål som de avtalat om och uppsägningen var därför befogad.
Tingsrätten fann att bevisningen inte gav stöd för att parterna avtalat om bindande försäljningsmål varför Hyundai bedömdes ha begått avtalsbrott.
I likhet med tingsrätten gör hovrätten bedömningen att uppsägningen inneburit ett avtalsbrott. Wärns har rätt till ersättning om 600 000 kr avseende avtalsbrottet och hovrätten fastställer tingsrättens dom utan ändringar.
Hovrätten över Skåne och Blekinge T 3663-21
Ett företag i skönhetsbranschen som sålt en laserklinikverksamhet i Uppsala måste betala drygt 230 000 kr i skadestånd till köparen för brott mot en konkurrensklausul i samband med försäljningen av kliniken.
Enligt konkurrensklausulen förband sig säljarbolaget att inte, direkt eller indirekt, bedriva eller på annat sätt främja eller stödja verksamhet som konkurrerar med den överlåtna verksamheten inom fem mils radie från Uppsala. Men den lokal som säljaren hade, och som inte inte ingick överlåtelsen av laserkliniken, överläts till en tidigare anställd som öppnade ett "Beauty center" där.
Enligt hovrätten har köparen haft ett intresse av att lokalen inte skulle användas för samma typ av verksamhet som det den bedrev. Att köparen inte ville ta över lokalen innebär inte heller att det har saknat betydelse vilken verksamhet som skulle bedrivas där. Genom att överlåta hyreskontraktet har säljaren därmed främjat verksamhet som konkurrerar med den överlåtna rörelsen, vilket är ett brott mot konkurrensklausulen.
Svea hovrätt T 8116-21
Då SAS inte ansträngt sig tillräckligt för att boka om en passagerare, vars flyg blivit inställt, till ett annat flygbolag är de tvungna att ersätta de kostnader passageraren haft för att själv ordna sin ombokning. SAS hade endast erbjudit ombokning till bolagets egna flyg som avgick nästa dag.
SAS ställde in passagerarens flygning från Heathrow i London till Arlanda mindre än ett dygn innan avgång och bokade om henne till en flygning dagen efter. Hon valde då att ta en taxi till flygplatsen Gatwick och köpte en biljett av Norwegian som hade en avgång samma dag.
Det var efter förvarning om dåligt väder och på begäran av flygledningen i London som SAS ställt in flygningen, vilket var en så kallad extraordinär omständighet. Men för att undgå kompensationsskyldighet även vid en sådan situation är det inte tillräckligt att hänvisa drabbade passagerare enbart till det egna bolagets flygningar. Även andra flygbolags avgångar måste tas i beaktande.
Enligt hovrätten har SAS inte visat att det försökt att boka om passageraren till en tidigare flygning än sin egen nästa flygning. Därmed ska SAS ersätta passageraren både för flygbiljetten och för de extra kostnader hon drabbats av genom sin egen gjorda ombokning, sammanlagt drygt 750 euro.
Svea hovrätt FT 8041-21
Oligarken Oleg Deripaska begärde sex miljarder kronor från staten Montenegro efter att Montenegro vidtagit åtgärder som fråntagit honom värdet av hans investering i två bolag med tillhörande infrastruktur. Enligt oligarken hade Montenegro skapat ogynnsamma förutsättningar för hans aluminiumsmältverk och bauxitgruva efter privatiseringen av verksamheterna.
Skiljenämnden avvisade oligarkens talan med hänvisning till bristande behörighet. Det åberopade bilaterala avtalet mellan Ryssland och dåvarande Jugoslavien bedömdes inte vara bindande mellan Montenegro och Ryssland. Skiljenämnden saknade därmed jurisdiktion över oligarkens talan. Montenegro tilldömdes ersättning för rättegångskostnader i skiljeförfarandet samt avvisade vissa andra krav från Oleg Deripaska.
Oligarken yrkade att hovrätten skulle upphäva skiljedomen. Hovrätten ogillar käromålet och förpliktar oligarken att betala Montenegros rättegångskostnader på motsvarande över sex miljoner kronor.
Svea hovrätt T 731-20
6 maj 2022 anmälde en man i Stockholm att hans Breitling-klocka blivit stulen i hans hem. Redan nästa dag påträffades den hos en annan man och Kronofogdemyndigheten beslutade att utmäta klockan utan att ägaren visste om det. Han anmälde stölden till Trygg-Hansa och fick närmare 50 000 kr i försäkringsersättning.
När det blev känt att klockan återfunnits lämnades den tillbaka till ägaren. Trygg-Hansa väckte talan om bättre rätt till klockan och yrkade att tingsrätten interimistiskt skulle besluta om kvarstad av klockan. Som säkerhet för den skada som kunde drabba ägaren lämnade Trygg-Hansa en utfästelse om att infria den förpliktekse som en lämnad säkerhet innebar.
Både tingsrätten och hovrätten godtog inte den utfästelse som Trygg-Hansa lämnade, men det har nu Högsta domstolen (HD) gjort.
Enligt HD är Trygg-Hansa som försäkringsgivare en med bank jämförbar penninginrättning i den mening som avses i 2 kap. 25 § andra stycket utsökningsbalken. Om en sådan försäkringsgivare ansöker om kvarstad kan det godtas att försäkringsgivaren, istället för att ställa sedvanlig säkehet, lämnar en utfästelse att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse.
Högsta domstolen finner att bolaget har visat sannolika skäl för att det har bättre rätt till klockan och bolaget har gjort gällande att det skäligen kan befaras att ägaren förfogar över klockan till skada för bolaget. Trygg-Hansas yrkade om interimistiskt kvarstad bifalls därför av HD.
Högsta domstolen Ö 5677-22
Enligt företagaren hade han kommit överens med en bostadsrättsförening i Åtvidaberg om att utföra vissa arbeten i föreningens fastighet med anledning av en vattenskada, samt att han samtidigt skulle göra en asbestsanering.
Föreningen å sin sida menade att den aldrig bestält någon sanering. Istället hade föreningen hänvisat till att en enskild lägenhetsinnehavare skulle betala för arbetet, men denne vägrade att betala fakturan. Andra fakturor som avsåg andra arbeten i samband med vattenskadan hade lägehetsinnehavaren emellertid betalat.
Hovrätten finner att företagaren inte utfört något arbete åt föreningen som förutsatt en asbestsanering. Han har inte heller kunnat visa att föreningen i ett senare skede skulle ha åtagit sig betalningsansvaret för saneringen.
Med ändring av tingsrättens dom befrias föreningen från skyldigheten att betala för saneringen och mannen förpliktas att betala för föreningens rättegångskostnader i båda instanserna.
Göta hovrätt T 173-21
Ett bolag vars ägg medvetet förstörts i samband med ett utbrott av fågelinsluensa 2018 har rätt till ersättning av staten för den förlust som uppstod, enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen.
När fågelinfluensa bröt ut på anläggningen beslutade Jordbruksverket bland annat att alla ägg skulle förstöras för att hindra sjukdomen från att spridas. Bolaget som ägde ett antal ägg, men inte anläggningen, ansökte om ersättning för produktionsbortfall.
Jordbruksverket avslog begäran med hänvisning till att det var en tredjemansskada som inte var ersättningsgill.
Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att det avgörande inte är vem beslutet om åtgärder är riktat till utan ersättning ska utgå till den som drabbats av skada, enligt skadeståndsrättsliga principer.
Bolagets egendom har förstörts som en direkt följd av Jordbruksverkets beslut om destruktion av samtliga ägg på anläggningen och skadan (produktionsbortfallet) är enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte en tredjemansskada. Bolaget bedöms ha drabbats av Jordbruksverkets beslut på sådant sätt att det har rätt till ersättning från staten.
Högsta förvaltningsdomstolen 5787-20
Hantverkare som renoverat ett hus i Huddinge söder om Stockholm har enligt hovrätten tagit för mycket betalt. Husägaren får därmed ner priset med drygt 270 000 kr. Kvinnan och bolaget hade avtalat muntligt om att bolaget skulle utföra renoveringsarbeten på kvinnans fastighet. Men sedan kvinnan stoppat arbetet var de oense om avtalets omfattning, priset och om det förelåg fel i de utförda arbetena.
Tingsrätten fann att bolaget visat att utförda arbeten omfattades av parternas avtal, att det utförts på löpande räkning samt att kvinnan inte visat att det varit fel dessa. Hon dömdes där därför att betala det bolaget yrkat - närmare 1 040 000 kr, plus ränta.
Hovrätten delar i huvudsak tingsrättens bedömning om vad som avtalats och om arbetenas utförande. Däremot finner hovrätten att bolaget har fakturerat kvinnan mer än vad som kan anses skäligt. Hovrätten ändrar dämed tingsrättens dom på sått sätt att det hon ska betala bestäms till drygt 760 000 kr plus avtalad ränta.
Svea hovrätt T 400-20
