En olycka inträffade när förarcoach körde ägarens racerbil. Ägaren gjorde gällande att coachen kört vårdslöst och orsakat olyckan varmed de begärde skadestånd om drygt 640 000 kr
I likhet med tingsrätten finner hovrätten att förarcoachen visat att hans körning inte var vårdslös. Ägarna bedöms inte heller ha visat att coachen utfäst att göra en besiktning av bilen innan körningen eller att han genomfört en besiktning. Hovrätten fastställer tingsrättens dom
En BMW M4 med 430 hästkrafter var försäkrad hos Länsförsäkringar när den totalförstördes i en olycka, och det var försäkringstagarens son som körde bilen då olyckan skedde
Försäkringstagaren yrkade att Länsförsäkringar skulle betala ut försäkringsersättning enligt bilförsäkringen, men Länsförsäkringar gjorde gällande att han inte var bilens verkliga ägare varför försäkringen inte gällde och att olyckan skett på grund av grov vårslöshet.
Tingsrätten fann att försäkringstagaren visat att han hade ett försäkrat intresse i bilen samt att olyckan inte orsakats av grov vårdslöshet varmed bolaget förpliktades att betala ut försäkringsersättning om 616 900 kr. Hovrättens har nu fastställt tingsrättens dom.
Hovrätten har sammanfattningsvis funnit att sonen kört om en framförvarande bil i högre hastighet än den tillåtna, trots att vägbanan var våt och säkerhetssystemet var frånkopplat. Han har enligt hovrätten varit vårdslös, men inte grovt vårdslös, vilket krävs för att försäkringen inte ska lösa ut.
Två skiljaktiga var av uppfattningen att utredningen visade att olyckan skett i cirka 90 km/h där högsta fart var 40 km/h. Det hela var grovt vårdslöst och försäkringsersättningen borde därför sättas ned med hälften.
Göta hovrätt T 3050-20
Motparten, en man i 70-årsåldern, ansökte om verkställighet av en dom med betalningsförpliktelse och delbelopp kom in till Kronofogdemyndigheten (KFM) - som dock med viss fördröjning betalade ut beloppen till mannen. Med hänvisning till de sena utbetalningarna från KFM begärde mannen ersättning från staten för dröjsmålsränta alternativt skadestånd för utebliven avkastning.
Tingsrätten fann att staten inte var skyldig att betala dröjsmålsränta men att motparten hade rätt till skadestånd för dröjsmålet med 1 188 kr plus ränta. Hovrätten ansåg däremot att motparten hade rätt till dröjsmålsränta enligt räntelagen.
Det är ostridigt att KFM:s utbetalningar gjordes för sent men Högsta domstolen konstaterar att förhållandet mellan KFM och motparten i grunden är offentligrättsligt. De förmögenhetsrättsliga inslagen i parternas rättsförhållande är inte så tydliga att räntelagens regler om dröjsmålsränta ska tillämpas gällande dröjsmålen med den aktuella utbetalningen. Målet återförvisas till hovrätten för ny prövning.
Högsta domstolen T 1032-21
Förbundet hyrde en lokal av Sveriges Television (SVT). Lokalen omfattade flera rum som användes som bl.a. repetitionslokaler samt även toaletter och förråd. En brand uppstod i ett av förråden och brandskadorna krävde sanering som SVT betalat 273 650 kr för. SVT yrkade att förbundet skulle betala saneringskostnaderna.
Hovrätten finner att SVT inte har styrkt vare sig att branden skulle ha varit anlagd eller att den i så fall skulle ha varit anlagd av någon person som förbundet ansvarat för. Det är enligt hovrätten inte heller styrkt att förbundet skulle ha brustit i sin tillsyn och omsorg över lokalen. Hovrätten finner vidare att SVT inte lagt fram någon bevisning som visar att parterna skulle ha ingått en muntlig överenskommelse gällande ersättning för brandskadan. SVT:s käromål kan inte få bifall och hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Svea hovrätt T 2952-20
Köparen av en BMW M5 för 420 000 kr gjorde gällande att det var fel på klimatanläggningen och begärde att säljaren skulle avhjälpa felet.
Bolaget försökte att göra det, men när felet kvarstod och det upptäcktes att mätarställningen var manipulerad ville köparen häva köpet eller få prisavdrag.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att bolaget inte inom skälig tid efter det misslyckade avhjälpandeförsöket erbjudit sig att på nytt avhjälpa felet i klimatanläggningen. Köparen bedöms ha rätt till prisavdrag för båda felen.
Utredningen visar att bilen sedan såldes vidare i felaktigt skick för 300 000 kr. Hovrätten förpliktar bolaget att betala mellanskillnaden 120 000 kr plus ränta till köparen avseende prisavdrag.
Klagandena skulle resa mellan Paris och Stockholm, men flygningen blev försenad mer än tre timmar och de yrkade få ersättning. Norwegian invände att förseningen berott på extraordinära omständigheter. Utredningen visar att det fanns vissa IT-problem på Arlanda den aktuella förmiddagen men det är enligt hovrätten inte visat att klagandenas försening orsakades av detta. Det anses inte klarlagt varför Norwegian valde att disponera om i sin flygplansflotta på det sätt som skedde.
Sammantaget finner hovrätten att Norwegian inte har styrkt att klagandenas försening orsakades av extraordinära omständigheter och Norwegian förpliktas betala kompensation om 400 euro plus ränta vardera till klagandena.
Svea hovrätt FT 13737-20
Ett omfattande brottmål i Hovrätten för Nedre Norrland handlade bland annat om försök till grov utpressning i mc-kretsar. En av de offentliga försvararna, som rest från Stockholm, begärde utöver ordinarie taxa även ersättning för åtta timmars tidsspillan och för utlägg avseende tågresor, hotellövernattning och taxiresor.
Hovrätten konstaterade att advokaten inte hade fått något förhandsbesked om rätt till ersättning för merkostnader med anledning av att hon hade sin verksamhet långt ifrån domstolsorten. Hovrätten ansåg att det saknades särskilda skäl att ge henne ersättning för merkostnaderna, och gav henne därför enbart ersättning för tidsspillan och utlägg för resa till och från förhandlingen i hovrätten motsvarande tiden mellan tingsrättsorten och hovrättsorten, som i detta fall råkade vara samma ort; Sundsvall.
Efter ombudets överklagande har Högsta domstolen nu meddelat prövningstillstånd i ersättningsfrågan.
Högsta domstolen Ö 2543-21
I två Facebookgrupper delade kvinnan ett inlägg som innehöll påståenden om att en man - som bland annat sysslade med näthatsgranskning - bland annat var en djurplågare, bluffmakare, mytoman och "värsta sortens bedragare" och att han i sin tidigare tjänst som polis trakasserat människor och missbrukat polisens datasystem.
Tingsrätten dömde kvinnan för förtal samt att betala skadestånd till mannen. Kvinnan överklagade i skadeståndsdelen och hävdade att mannen redan kompenserats genom skadestånd från andra som också fällts för förtal av honom. Hovrätten bedömde att en inte obetydlig del av kränkningen låg i att uppgifterna i inlägget hade spridits på Internet. I just det avseendet utgick hovrätten, i linje med vad kvinnan hävdat, att mannen redan hade berättigats till viss skadeståndsersättning - ersättningen för kränkningen begränsades därför till 5 000 kronor.
Kvinnan överklagade igen och Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i ärendet.
När kvinnan besökte ett aktivitetscenter med sina barn så fick hon en fraktur på sin fotled efter att ha hoppat i en hoppgrop. Kvinnan yrkade att det skulle fastställas att bolaget var skadeståndsskyldigt för skadan. Tingsrätten ogillade talan - men hovrätten fann att kvinnan i tillräcklig grad visat att bolaget brustit i tillsyn och därigenom agerat oaktsamt. Det står enligt Högsta domstolen klart att kvinnan landade i hoppgropen med fötterna först, vilket avvek från de anvisningar som fanns vid hoppgropen. Utredningen ger inte stöd för att det skulle ha varit otillräckligt lufttryck i kudden på gropens botten utan skadan måste enligt Högsta domstolen berott på hur hoppet utfördes. Bolaget hade en anställd som övervakade gropen och gav klartecken inför varje hopp och där fanns tydliga anvisningar. Sammantaget finner Högsta domstolen att bolaget får anses ha vidtagit rimliga försiktighetsåtgärder.
Hovrätten dömde motparterna för grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada, grovt brott, för att i varsin personbil ha deltagit i ett sk. chicken-race som slutade med en allvarlig kollision. En passagerare skadades allvarligt och befinner sig fortfarande i ett vegetativt tillstånd motsvarande medicinsk invaliditet om 99 procent. Passageraren och hennes föräldrar yrkade att motparterna skulle förpliktas att betala skadestånd till dem. Högsta domstolen (HD) finner att den i praxis fastställda schablonen om 125 000 kr bör vara utgångspunkt för ersättningen. Eftersom det inte funnits uppsåt att beröva passageraren livet sätts ersättningen till henne till 110 000 kr som motparterna ska betala solidariskt. För föräldrarna bör i stort sett dubbel schabloniserad anhörigersättning utgå. HD finner att 50 000 kr vardera är skäligt för deras psykiska lidande.
