Oligarken Oleg Deripaska begärde sex miljarder kronor från staten Montenegro efter att Montenegro vidtagit åtgärder som fråntagit honom värdet av hans investering i två bolag med tillhörande infrastruktur. Enligt oligarken hade Montenegro skapat ogynnsamma förutsättningar för hans aluminiumsmältverk och bauxitgruva efter privatiseringen av verksamheterna.
Skiljenämnden avvisade oligarkens talan med hänvisning till bristande behörighet. Det åberopade bilaterala avtalet mellan Ryssland och dåvarande Jugoslavien bedömdes inte vara bindande mellan Montenegro och Ryssland. Skiljenämnden saknade därmed jurisdiktion över oligarkens talan. Montenegro tilldömdes ersättning för rättegångskostnader i skiljeförfarandet samt avvisade vissa andra krav från Oleg Deripaska.
Oligarken yrkade att hovrätten skulle upphäva skiljedomen. Hovrätten ogillar käromålet och förpliktar oligarken att betala Montenegros rättegångskostnader på motsvarande över sex miljoner kronor.
Svea hovrätt T 731-20
Det aktuella taxiföretaget ansökte i april 2020 om stöd vid korttidsarbete och beviljades stöd för en period mellan mars och maj 2020 med ca 43 tkr. Bolaget har sedan i juni kommit att besluta om vinstutdelning om ca 58 tkr. Kammarrätten bedömer att bolagets beslut om utdelning utgör en tydlig indikation på att bolaget själv inte ansett sig ha allvarliga ekonomiska svårigheter.
Det bolaget har framfört, att verksamheten lades ned och att ingen ekonomisk buffert behövdes mer, är enligt kammarrättens mening inte tillräckligt för att förklara varför ett beslut om vinstutdelning har fattats en månad efter att stödperioden avslutats.
Bolaget har förorsakat att stöd vid korttidsarbete har lämnats på felaktig grund och är därmed skyldigt att återbetala utbetalt stöd.
Kammarrätten i Stockholm 4595-21
Finansinspektionen uppmärksammade att en man den 31 augusti 2017 på kort tid utfört ett antal transaktioner av kursmanipulerande karaktär med teckningsrätter i bolag på värdepappersmarknaden i Stockholm och beslutade om ett sanktionsföreläggande som delgavs mannen den 17 april 2018.
Fråga uppkom om preskription inträtt men hovrätten finner nu, till skillnad från tingsrätten, att så inte är fallet och ändrar tingsrättens dom på så sätt att mannen ska betala en sanktionsavgift på 200 000 kronor.
Hovrätten konstaterar att delgivning av ett sanktionsföreläggande inom två år från överträdelsen har preskriptionsbrytande verkan även när talan väcks senare om att sanktion ska beslutas. Vidare konstaterar hovrätten att de preskriptionsregler i brottsbalken som mannen åberopat inte gäller i det här fallet, ens analogvis.
Svea Hovrätt B 11523-20
I syfte att sambon skulle betala hans del av hushållets räkningar lämnade han sitt BankID till sambon, men utan hans vetskap använde hon BankID:t för att ta upp lån. Kreditgivaren ansökte om betalningsföreläggande mot mannen som bestred betalningsskyldighet. Underinstanserna ansåg att sambon gått utanför sin behörighet att företräda mannen och att han inte var betalningsskyldig som låntagare. Låneavtalet ingicks med användande av motpartens BankID som svarade mot högt ställda säkerhetskrav och Högsta domstolen finner att bolaget hyst en befogad tillit till att BankID:t användes av en behörig person. Det är uppenbart att mannen måste ha insett att tredje man skulle uppfatta rättshandlingar som företogs med BankID:t som att de hade företagits för hans räkning. Omständigheterna gav upphov till en tillitsfullmakt som enligt Högsta domstolen gav sambon behörighet att ta lånet för mannens räkning. Han är därför betalningsskyldig för lånet
