Då SAS inte ansträngt sig tillräckligt för att boka om en passagerare, vars flyg blivit inställt, till ett annat flygbolag är de tvungna att ersätta de kostnader passageraren haft för att själv ordna sin ombokning. SAS hade endast erbjudit ombokning till bolagets egna flyg som avgick nästa dag.
SAS ställde in passagerarens flygning från Heathrow i London till Arlanda mindre än ett dygn innan avgång och bokade om henne till en flygning dagen efter. Hon valde då att ta en taxi till flygplatsen Gatwick och köpte en biljett av Norwegian som hade en avgång samma dag.
Det var efter förvarning om dåligt väder och på begäran av flygledningen i London som SAS ställt in flygningen, vilket var en så kallad extraordinär omständighet. Men för att undgå kompensationsskyldighet även vid en sådan situation är det inte tillräckligt att hänvisa drabbade passagerare enbart till det egna bolagets flygningar. Även andra flygbolags avgångar måste tas i beaktande.
Enligt hovrätten har SAS inte visat att det försökt att boka om passageraren till en tidigare flygning än sin egen nästa flygning. Därmed ska SAS ersätta passageraren både för flygbiljetten och för de extra kostnader hon drabbats av genom sin egen gjorda ombokning, sammanlagt drygt 750 euro.
Svea hovrätt FT 8041-21
Vid besiktning av Busfabrikens lekland i Norrköping upptäcktes säkerhetsbrister på studsmattorna. Bland annat hade ett barn landat på metall i en studsmatta hösten 2020 och brutit armen.
Konsumentverket ansåg att bolaget av oaktsamhet brutit mot gällande säkerhetsregler och ansökte vid förvaltningsrätten om att det skulle betala en sanktionsavgift på 1,5 mkr.
Förvaltningsrätten nöjde sig med att besluta om en avgift på 100 000 kr, men kammarrätten har nu höjt den till en halv miljon kr.
Kammarrätten konstaterar att bolaget bedrivit sin verksamhet i över tio år och därför borde ha varit väl insatt i gällande regler, och att bolaget därför i vart fall har agerat oaktsamt genom att tillhandahålla studsmattorna utan att säkerställa att de haft fullgod vaddering. Dessutom har barn haft åtkomst till utrymmet under studsmattorna. Bristerna har inneburit mer än en låg risk för människors hälsa.
Kammarrätten i Göteborg 3209-22
Hovrätten friar en 27-årig man som åtalats för våldtäkt av en 13-årig flicka. Enligt hovrätten är flickans berättelse om vad som har hänt så så kortfattad, svepande och detaljfattig att den inte kan läggas till grund för en fällande dom. Händelserna skulle ha inträffat i Örnsköldsvik 2017
Hovrätten framhåller att åtalet bygger på flickan berättelse, varför värderingen av hennes uppgifter är av stor betydelse. Men berättelsen är varken lång, klar eller detaljrik vad gäller de sexuella handlingarna. Snarare är den enligt hovrätten kortfattad, svepande och detaljfattig i relevanta delar.
Sms-konversationer mellan flickan och mannen ger inte något stöd för åtalet. Det framgår inte att de har haft samlag med varandra eller när detta i så fall skulle ha skett. Sammantaget håller inte bevisningen för en fällande dom.
I tingsrätten dömdes 27-åringen för sexuellt utnyttjande av barn till fyra månaders fängelse. Till skillnad från hovrätten ansåg tingsrätten att flickan lämnat en lång och detaljrik berättelse om hennes relation med den då 22-årige mannen. Eftersom de två samlagen skett inom en ramen för en ömsesidig kärleksrelation bedömdes det emellertid inte som våldtäkt mot barn.
Hovrätten för Västra Sverige B 5779-22
Oligarken Oleg Deripaska begärde sex miljarder kronor från staten Montenegro efter att Montenegro vidtagit åtgärder som fråntagit honom värdet av hans investering i två bolag med tillhörande infrastruktur. Enligt oligarken hade Montenegro skapat ogynnsamma förutsättningar för hans aluminiumsmältverk och bauxitgruva efter privatiseringen av verksamheterna.
Skiljenämnden avvisade oligarkens talan med hänvisning till bristande behörighet. Det åberopade bilaterala avtalet mellan Ryssland och dåvarande Jugoslavien bedömdes inte vara bindande mellan Montenegro och Ryssland. Skiljenämnden saknade därmed jurisdiktion över oligarkens talan. Montenegro tilldömdes ersättning för rättegångskostnader i skiljeförfarandet samt avvisade vissa andra krav från Oleg Deripaska.
Oligarken yrkade att hovrätten skulle upphäva skiljedomen. Hovrätten ogillar käromålet och förpliktar oligarken att betala Montenegros rättegångskostnader på motsvarande över sex miljoner kronor.
Svea hovrätt T 731-20
Efter att i början av oktober 2021 ha anmälts som försvunnen från sin bostad hittades en 97-årig kvinna död i Svartån i Örebro. En 46-årig man som haft en nära kontakt med kvinnan åtalades för mord och för att ha förskingrat pengar från henne.
Tingsrätten dömde mannen för mord och två fall av grov förskingring till 18 års fängelse men friade honom från ansvar för viss annan ekonomisk brottslighet.
Även hovrätten dömer nu mannen för mord och grov förskingring, men finner dessutom sex fall av grovt bedrägeri mot kvinnan styrkt. Hovrätten konstaterar även att det finns flera försvårande omständigheter som sammantaget gör att det finns anledning att se så allvarligt på mordet att påföljden ska skärpas till livstids fängelse.
Göta hovrätt B 3345-22
En kvinna som inte lyckats få ut sina andrahandhyresgäster blir av med lägenhetskontraktet eftersom lägenheten anses vara uthyrd hela den period som personerna bott där.
Det var kvinnans man som hyrt ut lägenheten och andrahandshyresgästerna bodde kvar mer än ett och ett halvt år utan att kvinnan själv bodde där. Hon hade försökt att få ut andrahandshyresgästerna, exempelvis genom talan om avhysning. Ett mål som slutade med förlikning i hyresnämnden, där flyttdatum bestämdes.
Genom att hyra ut lägenheten olovligen i andra hand har kvinnan enligt hovrätten lämnat ifrån sig kontrollen över den och försatt sig i en situation där hon inte kunnat avbryta andrahandshyresgästernas självständiga nyttjande av den. I förhållande till hyresvärden är hyresgästen ansvarig för det och lägenheten anses ha varit uthyrd i andra hand under hela den period som personerna bott där.
I likhet med hyresnämnden finner hovrätten att tillräcklig rättelse inte har vidtagits av kvinnan och hyresrätten är förverkad.
Svea hovrätt ÖH 400-22
Fångarna på häktet i Hinseberg och på anstalten i Kristianstad får inget gehör hos Justitieombudsmannen (JO) för klagomål på att det serveras för lite mat till de intagna. JO har utrett klagomål som inkommit men finner ingen anledning att rikta någon kritik mot små matportier. I beslutet tar JO även upp flera liknande klagomål som rör mathållningen. Kriminalvården måste ha väl fungerande rutiner för att anpassa maten utifrån medicinska behov. Motsvarande hantering är lämplig när intagna av andra påstådda medicinska skäl, t.ex. laktosintolerans eller ätstörningar, har behov av specialkost. Utredning av sådana behov ska genomföras inom en rimlig tid, för att inte riskera att intagna med behov av specialkost blir utan sådan.
Riksdagens ombudsmän (JO) 4307-2021
En 46-årig man som en halkig dag i januari 2021 kört ut på en huvudväg i Värnamo och orsakat en kollision med en annan bil och skadade de tre passagerarna i bilen har dömts för vållande till kroppsskada. Dessutom skadades en hund i bilen så allvarligt att den fick avlivas.
Det var snömodd och delvis packad snö på den lilla skogsvägen när mannen körde till huvudvägen där han hade stopplikt. Trots låg hastighet lyckades han inte stanna framme vid huvudvägen utan gled ut på den och krockade med en passerande bil.
Mannen åtalades för brott mot trafikförordningen och tre fall av vållande till kroppsskada. Tingsrätten bedömde att det inte var visat att han agerat oaktsamt och friade honom, men hovrätten är av motsatt uppfattning och fäller honom för brott.
Enligt hovrätten hade mannen, delvis utifrån hans egna uppgifter om väglaget, enkelt kunnat köra ännu långsammare och påbörja inbromsningen tidigare. Att han inte gjorde det var ett sådant otillåtet risktagande som kan läggas till grund för ett straffrättsligt ansvar.
Mannen har därmed varit oaktsam i sin körning vilket inneburit att han inte iakttagit stopplikten och orsakat aktuella kroppsskador. Påföljden bestäms till 80 dagsböter.
Göta hovrätt B 1331-22
Trots att anställda vid polisen använt sig av ett ett icke sanktionerat ansiktsigenkänningsverktyg slipper Polismyndigheten betala en sanktionsavgift på 2,5 miljoner kr för brott mot brottsdatalagen. Det var i februari 2020 som Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) uppmärksammade att medarbetare vid den Nationella Operativa Avdelningen (NOA) samt region Syd hade använt sig av Clearview Al - en ansiktsigenkänningstjänst som arbetar med biometrisk data.
Efter granskning bedömde IMY att applikationen använts i strid med brottsdatalagen och beslutade att Polismyndigheten skulle betala en sanktionsavgift på 2,5 miljoner kronor.
Vid NOA har applikationen använts av totalt sex medarbetare, bl.a. för att identifiera målsäganden i misstänkta sexualbrott mot barn samt vid spaning mot grov organiserad brottslighet. Vid polisregion Syd har applikationen använts vid utredning av sexualbrott mot barn.
Polismyndigheten överklagade avgiften utan framgång till förvaltningsrätten, men kammarrätten bifaller nu överklagandet och upphäver beslutet.
Det har funnits en skyldighet för Polismyndigheten att bedöma konsekvenserna för skyddet av personuppgifter innan behandlingen av biometriska uppgifter i applikationen påbörjades. Att så inte skett beror på att ett fåtal polisanställda på eget bevåg, i strid med interna riktlinjer, utfört en behandling av personuppgifter i applikationen, vilken Polismyndigheten inte haft för avsikt att använda.
Även om ansvaret för att utföra en konsekvensbedömning ligger på Polismyndigheten bedömer kammarrätten att omständigheterna är sådana att det inte är motiverat att påföra en sanktionsavgift.
Kammarrätten i Stockholm 7678-21
En trettiotreårig EU-medborgare som lagförts för brott nio gånger i Sverige under de senaste tre åren utvisas i fem år. Trettiotreåringen hade främst gjort sig skyldig till stölder men även fall av misshandel. Han saknar arbete och har inte bostad eller annan anknytning till det svenska samhället. Enligt frivården finns ett pågående alkoholmissbruk och risken för återfall i brott bedöms vara hög.
De misshandelsbrott som mannen nu har dömts för är allvarliga, men hovrätten bedömer ändå att de inte har ett så högt straffvärde att det i sig ensamt kan motivera ett beslut om utvisning.
Återfallsrisken bedömer hovrätten som så förhöjd att hans beteende sammantaget ska anses utgöra ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse att utvisning bör ske. Mannen ska därför utvisas med ett återreseförbud under en period av fem år.
Svea hovrätt B 10710-22
