Hovrätten konstaterar att det inte klart framgår av utredningen att den tilltalade 32-åringen, som dömdes för olaga hot i tingsrätten, vare sig avsett eller insett att en kompis till honom skulle komma att visa upp en kniv för målsägande med dennes namn skrivet på kniven. Eftersom det alltså inte anses klarlagt att den tilltalade haft uppsåt att hota målsägande frikänns han för det åtalet. Han döms dock för annan brottslighet.
Svea hovrätt B 12167-21
Förvaltningsrätten lämnade i slutet av november 2021 medgivande till fortsatt öppen psykiatrisk tvångsvård gällande en 45-årig kvinna.
Kammarrätten konstaterar att ett sådant medgivande förutsätter att en samordnad vårdplan finns bifogad till chefsöverläkarens ansökan, det krävs även att ansökan omfattar en uppföljning av den samordnade vårdplanen. Kammarrätten noterar att man i det aktuella fallet inte har inkluderat en sådan samordnad vårdplan. Den uppföljning som har lagts till ansökan anses inte heller innehålla alla de uppgifter som lagen kräver. Mot den bakgrunden saknades de lagliga förutsättningarna för förvaltningsrätten att fatta beslut i frågan om fortsatt psykiatrisk tvångsvård. Domen upphävs och målet återförvisas till förvaltningsrätten.
Kammarrätten i Göteborg 7301-21
Tingsrätten beslutade att mamman skulle ha ensam vårdnad om parternas barn och att barnet skulle ha rätt till umgänge med pappan torsdagar varje jämn vecka i närvaro av umgängesstödjare fram till den 31 maj 2022.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning gällande vårdnaden. Det står klart att mamman är rädd för pappan samt har en negativ inställning till honom, vilket måste ha präglat barnet. Enligt hovrätten är det angeläget att ett umgänge mellan barnet och pappan inleds försiktigt för att deras relation ska kunna återupptas. Hovrätten bedömer att umgänge ska ske på det sätt och i den omfattning som tingsrätten beslutat samt förordnar att umgänget ska ske med umgängesstöd under ett år från hovrättens dom.
Hovrätten för västra Sverige T 4121-21
En 32-årig man dömdes av tingsrätten för grova brott mot vapenlagen respektive brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor till fängelse i tre år och sex månader. Hovrätten ändrar nu brottsrubriceringen till brott av normalgraden och reducerar fängelsestraffet med ett år.
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att den tilltalades brottshistorik i viss mån talar för för att han umgås i kriminella kretsar, vilket dock inte anses ha konkretiserats närmare. Domstolen noterar vidare att det inte har framgått att mannen var narkotikapåverkad när han hanterade varorna, även om det fanns en del narkotika i lägenheten.
Att det har funnits en skyddsväst i rummet där varorna förvarades samt att vapnet varit skarpladdat och lättillgängligt är visserligen försvårande, men medför enligt hovrätten inte i sig att det varit fråga om innehav i sådan kriminell miljö som avses i den aktuella bestämmelsen.
En annan man döms för medhjälp till samma brott
Den 70-årige mannen åtalades för försök till grov misshandel efter att ha försökt köra på en butiksanställd kvinna på en parkering efter att ha ertappats med att stjäla oxfilé. För att undgå att bli påkörd tvingades kvinnan att hastigt förflytta sig åt sidan, varpå hennes arm träffades av bilen.
Tingsrätten dömde mannen för försök till grov misshandel. Hovrätten, som gör en annan bevisvärdering, noterar att målsägandens uppgifter skiljer sig från vad ett vittne har berättat om händelsen. Vidare menar hovrätten att åklagaren inte har presenterat något bildmaterial eller på annat sätt låtit parterna eller vittnet förklara var på parkeringen målsäganden stod och var den tilltalade befann sig i förhållande till henne när han började köra.
Dessa brister, i kombination med att den tilltalades berättelse inte anses så osannolik att den kan lämnas utan avseende, gör att hovrätten finner att det inte är ställt utom rimligt tvivel att mannen hade uppsåt till att köra på kvinnan. Åtalet för försök till grov misshandel alternativt misshandel ogillas därför.
Hovrätten för Nedre Norrland B 1735-20
Kvinnan var ensam dödsbodelägare i sin brors dödsbo och bland tillgångarna fanns tre bostadsrätter. Tingsrätten beslutade att kvinnan skulle sättas under förvaltning omfattade att förvalta hennes rätt i dödsboet.
Genom tre gåvobrev överlät kvinnan bostadsrätterna till sin tidigare gode man och dennes fru. Senare avled kvinnan. Hennes dödsbo gjorde gällande att gåvobreven skulle förklaras ogiltiga eftersom egendomen skänkts bort utan förvaltarens samtycke.
Tingsrätten förklarade gåvobreven ogiltiga. Hovrätten konstaterar att tingsrätten prövat även den slutliga rättsföljden utöver mellandomstemat och ändrar därför tingsrättens dom utifrån mellandomstemat. Hovrätten förklarar att kvinnan genom gåvobreven gett bort egendom som var satt under förvaltning.
Såväl tingsrätten som hovrätten finner det klarlagt att den tilltalade, en 43-årig kvinna, har skurit målsäganden - hennes son - med en glasskärva på bröstet och sparkat honom på kroppen.
Uppgifter från såväl polis som närstående ger bilden av att den tilltalade befann sig i en psykos under händelseförloppet. Hovrätten menar att kvinnans agerande ger stöd för att hon på grund av sitt psykiska tillstånd, vilket i vart fall delvis kan ha varit föranlett av ett självförvållat drogrus, haft en upplevelse av att huset var hemsökt — en upplevelse som i kombination med stark affekt satte ned hennes förmåga att inse verkligheten och anpassa sitt handlande därefter. Det förefaller enligt hovrätten ”högst oklart” om den tilltalade varit medveten om att hon överhuvudtaget hade en glasskärva i handen.
Precis som tingsrätten friar hovrätten henne därför för åtalet gällande grov misshandel. Till skillnad från underinstansen dömer dock hovrätten kvinnan för misshandel för att två gånger ha sparkat målsäganden samt för skadegörelse. Påföljden bestäms till skyddstillsyn.
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 3410-20
Den tilltalade, en 24-årig man, åtalades för sjöfylleri, ringa narkotikabrott och vårdslöshet i trafik för att ha kört en vattenskoter efter att ha intagit cannabis i sådan mängd att det har funnits narkotika kvar i blodet under färden. Färden slutade med att han med hög hastighet styrde in mot land och krockade med ett träd. Den tilltalade har själv förklarat förekomsten av narkotika i blodet med att han rökt cannabis i Christiania i Danmark några dagar före händelsen.
Tingsrätten noterade att endast vaga uppgifter lämnats om resan till Danmark och att den framkommit först vid huvudförhandlingen och att det kan bedömas som en efterhandskonstruktion. Tingsrätten dömde till ansvar för samtliga tre brott med dagsböter som påföljd - ett domslut som hovrätten nu fastställer.
Svea hovrätt B 12089-21
Då den tilltalade lämnade en bostad utan att låsa dörren kom en hund, en stor och tung American bulldog, att ta sig ut i trapphuset och där skada en person genom bit- och rivskada, svullnad och fraktur på vänster hand. Bulldoggen bet under händelseförloppet även en Chihuahua som tillhörde målsägandens fru.
HD prövar nu frågan om den tilltalade har gjort sig skyldig till vållande till kroppskada genom att lämna hunden inuti bostaden med olåst dörr. Vid tillfället hade den tilltalade även tillsyn över ytterligare en stor hund. HD framhåller att den tilltalade har intagit garantställning och att det framstår som troligt att någon av de två hundarna kunde hoppa upp mot den olåsta dörren och öppna den med tassarna och sin kroppstyngd. Det är en risk som den tilltalade enkelt hade kunnat förebygga genom att låsa dörren. Att den tilltalade lämnade dörren olåst har enligt HD inneburit ett sådant otillåtet risktagande som medför straffrättsligt ansvar.
Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada i enlighet med underinstansernas domslut.
Högsta domstolen B 6702-20
Sex personer i 20-årsåldern, två kvinnor och fyra män, träffade på målsägandena, en man och en kvinna, vid en busshållplats. Flera av de tilltalade angrep en man och fick ner honom på marken samtidigt som de slog och sparkade honom i ansiktet och på kroppen. Därefter tvingades mannen och kvinnan att följa med till parets gemensamma lägenhet under hot om att de annars skulle dödas. På plats i bostaden har tilltalade bland annat skurit mannen och kvinnan med en machete. De har även samlat på sig en stor mängd saker i lägenheten och tvingat en av målsägandena att swisha 7 800 kronor.
Tingsrätten dömde gärningsmännen för grovt rån. Hovrätten betonar att den omständigheten att målsägandena i flera avseenden har ändrat sina uppgifter i förhållande till vad de uppgav i de inledande polisförhören, och att de enligt egna uppgifter hade använt narkotika vid tillfället, medför att deras utsagor ”måste värderas med försiktighet”. Målsägandenas övergripande beskrivning av händelseförloppet får dock mycket starkt stöd av bevisning i form av bl.a. säkrade blodspår och en filmsekvens som spelades in under händelseförloppet. Mot bakgrund av den restriktivitet som präglar rättstillämpningen har det enligt hovrätten emellertid inte varit fråga om sådan synnerlig råhet som förutsätts för att ett rån ska bedömas som grovt.
Tre av de åtalade, som av tingsrätten dömdes för medhjälp, betraktas som hovrätten av gärningsmän — samtliga sex åtalade döms således för rån. Påföljderna varierar mellan fängelse, ungdomsvård och ungdomsövervakning.
Hovrätten för Västra Sverige B 5958
