NJ Nyheter

När de två 16-åringarna gick förbi Försvarsmakten Högkvarteret på Lidingövägen i Stockholm fotograferade de respektive filmade kort en av de fotoförbudsskyltar som satt på staketet kring området. 16-åringarna åtalades för olovlig avbildning av skyddsobjekt.

Tingsrätten friade med motiveringen att de saknat uppsåt eftersom de båda tolkat fotoförbudet som att det gällde själva byggnaderna men inte skyltarna, trott att det de gjorde var tillåtet, samt med hänvisning till de bådas ålder vid gärningstillfället.

Tingsrättens ordförande, samt nu även hovrätten, är av motsatt uppfattning och fäller de båda. Att fotografera eller filma ett skyddsobjekt som omfattas av avbildningsförbud är enligt hovrätten i strid med skyddslagen. Att det skett från visst avstånd, till och med utanför det skyddade området, har ingen betydelse i sammanhanget. Hovrätten hänvisar även till tingsrättens skiljaktiga mening, enligt vilken det inte krävs någon kvalificerad form av oaktsamhet för att dömas för en sådan gärning. Påföljden bestäms till 30 dagsböter för var och en.

Enligt hyresvärden hade hyresgästen orsakat störningar;  bland annat genom höga skrik och för att ha misshandlat sin flickvän i lägenheten, för vilket han dömts för vid flera tillfällen. Hovrätten konstaterar att en av grannarna uppgett att hon hört bråket mellan hyresgästen och dennes flickvän, men av vittnesmålet framgår inte i vilken omfattning grannen blivit störd av bråket. Av misshandelsdomarna framgår inte heller i vilken mån grannar blivit stöda.  

Misshandeln kan enligt hovrätten inte sägas ha utgjort störningar i hyreslagens mening. När det gäller uppgifterna om skrik från lägenheten är utredningen inte tillräckligt tydlig gällande omfattning och tidpunkter, men det är klarlagt att störningsjouren kommit till lägenheten vid två tillfällen. Vid det senare tillfälle ska hyresgästen ha uppträtt hotfullt. Fastighetsförvaltaren har lämnat allmänt hållna uppgifter om att han mottagit klagomål gällande hyresgästen en längre tid, men hovrätten konstaterar att omfattningen och beskaffenheten av dessa påstådda störningar inte är utredda. Hyresgästen har rätt till förlängning av hyresavtalet med oförändrade villkor.

Svea hovrätt ÖH 9181-21

Mannen åtalades för att mellan november 2020 och september 2021 ha  misshandlat och/eller dödshotat sin hustru vid åtta tillfällen, och även för att ha misshandlat parets äldsta dotter vid ett tillfälle. Tingsrätten fann åtalet styrkt för sex av de åtta gärningarna mot hustrun, vilka rubricerades som grov kvinnofridskränkning mot bakgrund av de utgjort upprepade kränkningar, samt för misshandeln mot dottern. Påföljden bestämdes till ett års fängelse.

Hovrätten skärper nu påföljden till ett år och tre månaders fängelse. Hovrätten beaktar vid sin bedömning dels att den grova kvinnofridskränkningen innehåller ett förhållandevis stort antal gärningar, dels allvaret i kränkningen av hustruns integritet.

Hovrätten för Västra Sverige B 7021-21

Åklagaren begärde att den tilltalade, en 21-årig man, skulle dömas för bland annat upphovsrättsbrott och Svensk Filmindustri samt Nordisk Film (målsägandena) yrkade att den tilltalade skulle betala ungefär 3 miljoner kr i ersättning. Via en hemsida har filmer gjorts tillgängliga för betalande användare utan tillstånd från rättighetsinnehavarna. Patent- och marknadsdomstolen konstaterar att den illegala tjänsten gjort ett professionellt intryck som är svår att skilja från en legal tjänst.

Den tilltalade medgav att han startat och underhållt hemsidan, efter att han sålt tjänsten vidare fortsatte han att underhålla verksamheten på uppdrag av köparen. Patent- och marknadsdomstolen finner det styrkt att den tilltalade, även under åtalstiden, har hanterat hemsidan, förfrågningar och betalningar på ett sådant sätt att det är styrkt att han ligger bakom sidan. Med hänsyn till de låga priserna på hemsidan måste den tilltalade ha insett att det fanns en risk för att han gjorde intrång i målsägandenas upphovsrätt. Patent- och marknadsdomstolen konstaterar att den tilltalade inte heller har gjort något för att kontrollera lagligheten av det publicerade materialet.

Den tilltalade döms för upphovsrättsbrott och grovt bokföringsbrott till skyddstillsyn med 140 timmars samhällstjänst. Han ska även betala drygt 1 miljon kr till vardera till de två bolagen. 

Patent- och marknadsdomstolen B 2062-21

Bygglov beviljades för två flerbostadshus med totalt tolv lägenheter samt ett förråd på fastigheten. I samband med detta beviljades även rivningslov gällande att befintligt gatuhus och befintligt förråd. Klagandena gjorde gällande att bygglovet stred mot detaljplanen eftersom avståndet till fastighetsgränsen understeg 4,5 meter samt att en loftgång tog korsprickad mark i anspråk.

Sammantaget finner Mark- och miljööverdomstolen att den ansökta åtgärden inte är förenlig med detaljplanen i fråga om gatuhusets placering i förhållande till fastighetsgränsen, bebyggelse på korsprickad mark samt byggnadernas sammanlagda byggnadsarea. Avvikelserna kan inte bedömas utgöra en liten avvikelse från detaljplanen och bedöms inte heller tillgodose ett angeläget gemensamt behov eller allmänt intresse. Det saknas förutsättningar för bygglov och Mark- och miljööverdomstolen upphäver bygglovet.

Barnets mamma hade under tio månader erhållit föräldraförmåner från Finland. Försäkringskassan beslutade därför att göra avdrag med 319 av barnets föräldrapenningsdagar. Barnets pappa överklagade beslutet, menade att försäkringskassan räknat fel och yrkade att endast 263 dagar skulle dras av med anledning av att man i andra länder betalar ut föräldrapenning per vecka eller månad. Han anförde vidare att han inte informerats om att han inte ens skulle kunna få sina 90 dagar när barnets mamma tog ut alla sina finska dagar.

Förvaltningsrätten bedömde att svensk föräldrapenning och finska förmåner inte tillhör samma sakområde och att de inte har samma syfte. De finska förmånerna kan således inte anses vara sådana förmåner enligt utländsk lagstiftning som motsvarar svensk föräldrapenning. Förvaltningsrätten beslutade att avräkning inte skulle ske och återförvisade målet till försäkringskassan för ny beräkning. Försäkringskassan överklagade domen till kammarrätten som nu instämmer i förvaltningsrättens bedömning.

Kvinnan hade arbetat 25 år som pressoperator, avsynare och packare i en däckfabrik med tunga lyft, arbete i framåtböjd ställning och vridningar. I september 2013 blev hon helt sjukskriven och från april 2014 bedömdes hon ha en bestående nedsättning av arbetsförman på grund av ryggsmärtor. Men när hon ansökte om livränta blev det avslag, och förblir så i samtliga instanser upp till kammarrätten.

Enligt kammarrätten är frågan om det finns övervägande skäl som talar för att kvinnans degenerativa besvär i ryggraden har orsakats av skadlig inverkan i arbetet. 

Tre läkare med likvärdig kompetens på området har uttalat sig i kammarrätten. De har grundat sina bedömningar på i allt väsentligt samma underlag och samma vetenskapliga studier. Två av läkarna anser att det finns tillräckligt vetenskapligt stöd för att kunna konstatera att degenerativa besvär i ryggraden kan orsakas av den typ av arbetsexponering som kvinnan har varit utsatt för, en av dem är av motsatt uppfattning. Vid detta förhållande kan det enligt kammarrätten inte anses finnas sådant tillräckligt vetenskapligt stöd som förutsätts för att kvinnans besvär ska kunna godtas som arbetsskada. Därmed avslår kammarrätten kvinnans överklagande.

En dömd brottsling fick vänta i häkte i två månader innan han fick en plats på anstalt. Justitieombudsmannen, JO, riktar nu allvarlig kritik mot Kriminalvården för det inträffade. Den dömde väntade på en plats vid riksmottagningen vid Kumlaanstalten, men det fanns inte kapacitet att ta emot honom där. Det fanns heller inte plats i en annan anstalt med passande säkerhetsklass. JO ser mycket allvarligt på uppgifterna och konstaterar att tidsfristen om 30 dagar är absolut och inte får överskridas. Det som framkommit är inte skäl för överskridande och de åtgärder som Kriminalvården vidtagit för att komma till rätta med väntetiderna har inte varit tillräckliga. Den absoluta tidsfristen i 10 § strafftidslagen upprätthålls inte.

Brukningsvärd jordbruksmark skulle enligt ansökan tas i anspråk på att bygga ett bostadshus, anlägga en paddock samt hagar. Grannarna invände att paddocken utanför deras köksfönster och uteplats skulle medföra en betydande olägenhet. Enligt motparten skulle paddocken beläggas med underhållsfritt dammfritt material och hon anförde att det mellan paddocken och grannarnas hus fanns växtlighet.

Till skillnad från länsstyrelsen anser mark- och miljödomstolen att det tänkta bostadshuset inte utgör en komplettering av befintlig bebyggelse och åtgärderna kan inte heller anses tillgodose väsenligt samhällsintresse. Mark- och miljödomstolen finner att det långsiktiga intresset av att bevara brukningsvärd jordbruksmark väger tyngre än motpartens intresse. Nämndens beslut om positivt förhandsbesked upphävs därmed. 

Mark- och miljödomstolen i Nacka P 5527-21

I ett ärende om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken ingick parterna en överenskommelse i samband med att tingsrätten höll sammanträde. Några veckor senare tog en av parterna kontakt med en rådman som hade handlagt ärendet inledningsvis men som inte var ordförande vid sammanträdet. Parten ställde bland annat frågor om hur överenskommelsen skulle tolkas. 

Justitieombudsmannen anser att rådmannen i kontakterna med parten inte fullt ut iakttagit kravet i 1 kap 9 § regeringsformen att en domstol ska vara opartisk i sin verksamhet. Rådmannen kritiseras därför av JO.

Riksdagens ombudsmän (JO) 6580-19