NJ Nyheter

Kalmar kommun genomförde en upphandling av upphandlingskonsulter. Upphandlingsbyrån i Hälsingland AB uteslöts från fortsatt utvärdering då kommunen inte hade fått kontakt med de referenser som uppgivits. Förvaltningsrätten ansåg att kommunens agerande innebar att kvalificerings- och utvärderingsfaserna hade sammanblandats och beslutade att upphandlingen skulle rättas.

Kammarrätten betonar att frågorna som referenterna hade att svara på snarare syftade till att ta reda på kundnöjdhet än anbudsgivares tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Kammarrätten menar också, med hänvisning till Högsta förvaltningsdomstolens dom 191-21 från den 10 januari i år, att Upphandlingsbyrån kunde ha begärt förtydliganden av kommunen om hur referenserna skulle kontaktas. Mot den bakgrunden avslår kammarrätten Upphandlingsbyråns ansökan om överprövning.

Kammarrätten i Jönköping 3431-21

Hemma hos mannen påträffades bland annat odlingsutrustning i form av cannabisfrön, reflektordukar, odlingslampor, upphängningsanordningar, luftpumpar, vågar och redlinepåsar. Han åtalades för förberedelse till narkotikabrott, ringa näringspenningtvätt för förvaring av 13 000 kronor i en jackficka i en garderob och ringa narkotikabrott. I tingsrätten fälldes han dock enbart för det sistnämnda.

Hovrätten finner nu åtalet styrkt även för de två andra brotten. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att det framgår av bevisningen att mannens syfte med innehavet av utrustningen varit att framställa narkotika i form av cannabis och att faran för brottets fullbordan inte varit ringa. Hovrätten fäster också vikt vid vittnesmålet från en polisman om att han i sin tjänst har sett flera cannabisodlingar och att det var var tydligt för honom att den aktuella utrustningen var avsedd att användas för att odla cannabis. Vad gäller kontanterna har dessa påträffats i anslutning till utrustningen, och omständigheterna visar enligt hovrätten att mannen uppsåtligen dolt pengarna och att hans åtgärd skäligen kan antas ha haft till syfte att dölja att de härrör från brottslig verksamhet.

Påföljden för den samlade brottsligheten bestäms till en månads fängelse.

Hovrätten för Västra Sverige B 3956-21

Mannen och kvinnan kände enbart varandra ytligt och hade helt olika uppfattning om av vad som hänt under hennes besök hos honom. Enligt kvinnan hade hon varit berusad redan när hon under kvällen kom hem till mannen, som sedan vid två tillfällen hade utsatt henne för två hårdhänta orala och vaginala samlag med smisk och stryptag. Enligt mannen hade det skett med samtycke, det våld han utövat hade varit efter att han stämt av det med kvinnan, och han hade varit lyhörd för hennes preferenser.

Mannen åtalades för två fall av våldtäkt men tingsrätten friade. Bland annat vägde tingsrätten in att ord stod mot ord, att kvinnan inte redan efter det första samlaget valt att lämna bostaden och att det saknades tillräckligt med stödbevisning för fällande dom.

En oenig hovrätt fäller däremot mannen för oaktsam våldtäkt avseende det andra samlaget, där hovrätten bedömer att mannen varit grovt oaktsam till omständigheten att kvinnan vid strypgreppet och därefter inte deltagit frivilligt. Påföljden bestäms till sex månaders fängelse.

En skiljaktig ledamot anser att båda våldtäktsanklagelserna är styrkta och vill döma mannen till två år och nio månaders fängelse.

Hovrätten för Västra Sverige B 5166-21

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har bedömt att en fiskare ska beskattas som en anställd trots att det sätt som fiske normalt är organiserat gör att nästan alla fiskare betraktas som självständiga näringsidkare.

I det aktuella målet har parterna haft för avsikt att ingå ett anställningsavtal och det finns även, enligt HFD:s bedömning, andra omständigheter som talar emot att fiskaren bedrivit verksamheten självständigt.

Fiskaren hade fått ersättning i form av lott (andel i avkastningen av fisket), men han har inte burit någon annan ekonomisk risk än att inkomsten har gjorts beroende av värdet av fångsten. Att garanterad ersättning inte utgår är inte tillräckligt för att  självständighetskriteriet ska anses uppfyllt.

Mot den bakgrunden bedömer HFD att inkomsterna ska hänföras till inkomstslaget tjänst. Underinstansernas avgöranden upphävs och målet återförvisas till Skatteverket.

Högsta förvaltningsdomstolen 2849-21

På grund av en felaktig viktuppgift lämnade en 18-åring besiktningsstationen efter en förnyad registreringsbesiktning av sin bil till a-traktor utan att den blev godkänd. Efter att han stoppats åtalades han för olovlig körning. Själv hävdade 18-åringen att han utgått från att bilen redan genom den första besiktningen kommit in i systemet, att han fått köra den till och från ombesiktningen, att bilen i realiteten varit en a-traktor vid tillfället samt att det endast handlat om en efterkontroll.

En oenig tingsrätt bedömde att 18-åringen utifrån lämnade myndighetsbesked och övrig kunskap som han kunde förväntas ha inte haft anledning att anta annat än att han hade rätt att köra fordonet på sätt som nu skett, och friade.

Hovrätten anser dock att 18-åringen i vart fall haft likgiltighetsuppsåt; han måste ha insett – eller i vart fall varit likgiltig inför – att fordonet inte slutfört den registreringsbesiktning som varit nödvändig för att han skulle vara behörig att framföra det. Påföljden bestäms till 30 dagsböter.

Hovrätten för Västra Sverige B 6537-21

Federala Justitie- och polisdepartementet i Schweiz vände sig till Sverige med en begäran om utlämning av en litauisk medborgare för lagföring. Misstankarna gällde stöld alternativt grov stöld och skadegörelse vid 32 tillfällen under 2019 och 2020 på olika adresser i Genève, Lausanne och Prilly i Schweiz, där mannen skulle ha krossat bakrutor på Mercedes- och BMW-bilar och sedan monterat bort och stulit ratten, mittenkonsolen, GPS och annan egendom.

Bevisningen som presenterades bestod bland annat av DNA, samma tillvägagångssätt, ett tidsmässigt och geografiskt samband mellan brotten samt att det rört samma bilmärken. Mot bakgrund av utlämningsavtal, presenterad bevisning, likartade brottsrubriceringar och brottspåföljder i länderna samt att mannen inte har sådan anknytning till Sverige att det förhållandet att han är unionsmedborgare hindrar utlämning, förklarar Högsta domstolen nu att det inte finns något hinder mot utlämning.

Högsta domstolen 7547-21

Lån om 180 000 kr togs genom användande av BankID men klaganden gjorde gällande att det var hennes fd. pojkvän som utan hennes samtycke använt BankID:et. Hovrätten finner att klaganden genom utredningen, bl.a. förundersökningsprotokoll, har gjort antagligt att det var hennes fd. pojkvän som använde hennes BankID för at ta lånet i klagandens namn.

Pengarna överfördes till klagandens bankkonto men hon berättade att pojkvännen sedan under hot tvingade henne att ta ut stora summor till honom. Trots detta får klaganden anses ha varit betalningsmottagare då hon varit medveten om att pengarna fanns på kontot under flera dagar och även kunde disponera över kontot under den tiden. Hovrätten konstaterar att klaganden inte varit i god tro eftersom hon ostridigt varit medveten om att hon inte hade rätt till pengarna. Bankens andrahandsyrkande grundat på principen om condictio indebiti får bifall.

När mannen var på ett Elgiganten fick han syn på en hårtrimmer som han var intresserad av. Han tog ut den ur förpackningen, stoppade den i fickan och gick därefter bort till sitt sällskap som tittade på TV-apparater. Enligt mannen själv hade han sedan plötsligt blivit akut kissnödig, frågat efter toalett och glömt att han hade trimmern i fickan när han passerade kassorna för att nå butikens toalett.

En oenig tingsrätt fann mot bakgrund av mannens berättelse inte uppsåtet styrkt och friade. Den skiljaktiga ordföranden ville däremot fälla för ringa stöld. Enligt henne saknades det anledning att ifrågasätta butikskontrollantens observation av mannens tillvägagångssätt och agerande i butiken, vilket enligt henne talade för att han haft uppsåt att stjäla trimmern. Hovrätten går nu helt på den skiljaktiga meningen och finner åtalet för ringa stöld styrkt. Påföljden bestäms till 30 dagsböter.

Det förtal som åtalet avser gäller en man som under julhelgen år 2019 anhållits misstänkt för våldtäkt, varpå förundersökningen sedan kom att läggas ner i början av år 2020. Det par som nu dömts för förtal är kvinnan som anmälde våldtäkten och hennes partner.

Mannen blev uppmärksammad på att hans grannar fått brev med uppgifter om att han är en mycket kriminell och farlig person, dömd bl.a. för våldtäkt, vilket han och blev 2012. Uppgifter av detta slag har även publicerats på Flashback. Dessutom har ett långt detaljerat meddelande om våldtäkt julhelgen 2019 spridits till ett antal Messenger-brukare.

Att mannen utpekats som våldtäktsman, att han använder narkotika och även i övrigt gjort sig skyldig till och begår grova brott, gjorde att målsäganden i våldtäktsfallet från julhelgen 2019 liksom hennes partner åtalades och dömdes i tingsrätten till dagsböter för grovt förtal.

Hovrätten finner att kvinnan i paret endast ska dömas för gärningen avseende uppgifter som spridits genom Messenger-meddelandet och omrubricerar brottet i hennes fall till förtal av normalgraden. Avseende hennes partner ändras tingsrättens dom endast på så sätt att skadeståndsansvaret justeras.

Hovrätten för Västra Sverige B 2513-21

Skatteverket fann att bolaget fört in 16 500 kg tobaksprodukter till Sverige från ett belgiskt bolag och beslutade om tobaksskatt med drygt 30 mkr samt skattetillägg om 6 mkr. Bolaget gjorde gällande att de aktuella tobaksvarorna inte går att röka och att de därmed inte är skattepliktiga enligt lagen om tobaksskatt, LTS.

Kammarrätten finner att bolagets produkter kan göras rökbara på ett förhållandevis enkelt sätt och att någon ytterligare industriell beredning inte är nödvändig. Tobaksvarorna bedöms därmed vara skattepliktiga som röktobak. Vidare anser kammarrätten att varorna släpptes för konsumtion när det belgiska bolaget sålt dem till bolaget.

Eftersom bolaget, före det att varorna flyttats från Belgien, skulle ha anmält varorna till Skatteverket och ställt säkerhet för betalning av skatten på varorna, bedöms bolaget vara skattskyldigt för att ha fört in varorna eller tagit emot dem från annat EU-land. Den omständigheten att varorna inte beskattats i Belgien föranleder enligt kammarrätten ingen annan bedömning. Med beaktande av det tidigare oklara rättsläget samt skattefrågans svårighetsgrad finner kammarrätten emellertid att bolaget ska befrias från skattetillägg.