För att möjliggöra större byggrätter och anpassa dem för permanentboende antogs detaljplan för området inom vilket klaganden äger en fastighet. Detaljplanen överklagades och mark- och miljödomstolen upphävde planen.
Mark- och miljööverdomstolen ansåg att beslutet inte angick klaganden och avvisade hennes överklagande. Eftersom detaljplanen omfattar klagandens fastighet och påverkar fastighetens byggrätt så bedömer Högsta domstolen att beslutet om upphävande har berört klaganden på sådant sätt att hon har rätt att överklaga beslutet.
Högsta domstolen undanröjer Mark- och miljööverdomstolens avvisningsbeslut och återförvisar målet dit för fortsatt behandling.
Högsta domstolen Ö 491-21
Tingsrätten dömde i målet - som handlar om mordet på en man samt förberedelse till mord på släktingar till denne - tolv personer för medhjälp till mord och förberedelse till mord. De i tingsrätten utdömda fängelsestraffen sträcker sig mellan 8 år och 10 månader till livstids fängelse.
Hovrätten ändrar rubriceringen för en av de åtalade från medhjälp till mord till mord eftersom domstolen finner att mannen varit medgärningsman även om det inte har gått att fastställa vilka som skjutit under händelseförloppet. Mannen som är ung döms nu till ett längre fängelsestraff än i tingsrätten. En person som har haft ledande ställning bedöms ha förstärkt gärningsmännen i sitt beslut att begå mordet - och att detta inte skulle ha utförts om det inte vore för dessa påtryckningar. Hans straff blir precis som i tingsrätten livstids fängelse.
Sammantaget utdömer hovrätten fyra livsstidsstraff.
Hovrätten för Västra Sverige B 4794-21
Utredningen visar att kvinnan tidigare haft en omfattande problematik med spelande, alkohol och shoppingbeteende som gjort att hon dragit på sig stora skulder. På hennes eget initiativ förordnades förvaltarskap för henne i syfte att hindra fortsatt skuldsättning. Hon yrkade att förvaltarskapet skulle upphöra men Överförmyndarnämnden motsatte sig ändring. Av läkarintyg framgår att förvaltarskapet inte längre bedömdes vara nödvändigt. Både klaganden och hennes nära anhöriga intygade att det skett en markant förbättring och att ingen ny skuldsättning skett sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka.
Sammantaget finner hovrätten att klagandens hjälpbehov kan tillgodoses på mindre ingripande sätt exempelvis genom stöd och hjälp inom hennes nätverk. Till skillnad från tingsrätten beslutar hovrätten att förvaltarskapet ska upphöra.
Hovrätten för Övre Norrland ÖÄ 487-21
Sökanden har varit asylsökande och har tidigare fått ett beslut om att han ska lämna landet. Migrationsverket har avslagit sökandens ansökan om rätt till bistånd. Av avgörande betydelse för bedömningen i målet om huruvida Migrationsverket har haft fog för sitt beslut att beka bistånd enligt LMA är om sökanden, vid tidpunkten för Migrationsverkets beslut, bodde tillsammans med ett eget barn under 18 år.
Av handlingarna i målet framgår att tingsrätten i dom i juni 2018 beslutat att sökanden ska ha gemensam vårdnad om tre av hans barn, men att barnen stadigvarande ska bo tillsammans med barnens mamma på en annan adress än den tingsrätten antecknat att sökanden var bosatt på. Av handlingarna framgår emellertid också att sökanden ingick äktenskap med barnens mamma under 2019.
Kammarrätten noterar att sökandens uppgifter om att han sedan viss tid bor ihop med fru och sina barn inte ifrågasattes av Migrationsverket under handläggningen i förvaltningsrätten och att det är på något oklara grunder som de synes ifrågasättas först nu. Mot den bakgrunden bedömer kammarrätten att utredningen inte ger stöd för annat än att sökanden vid tidpunkten för Migrationsverkets beslut bodde med sina underåriga barn. Migrationsverket hade därför inte rätt att neka mannen bistånd.
Kammarrätten i Jönköping 1003-21
Hyresvärden yrkade att hyresavtalet inte skulle förlängas med hänvisning till att hyresgästen hade sitt boende ordnat på annan adress och saknade behov av lägenheten. Genom kontakt med grannar, besök i byggnaden och av hyresavier där det framgick att ingen värme eller varmvatten användes konstaterade hyresvärden att ingen bodde i lägenheten.
Hyresgästen motsatte sig emellertid hyresavtalets upphörande och anförde att han inte hade något avtal med hyresvärden om att han måste förbruka viss mängd el och vatten. Enligt hovrätten är det besvärande för hyresgästen att vatten och elförbrukningen i lägenheten under lång tid varit i princip obefintlig. Även de misslyckade delgivningsförsöken på adressen anses besvärande men hovrätten konstaterar att hyresvärden inte har presenterat någon ytterligare utredning gällande exempelvis i vilken omfattning hyresgästen varit frånvarande.
Sammantaget finner hovrätten att hyresvärdens utredning inte är så stark att det kan anses styrka att hyresgästen inte har sin permanenta bostad i lägenheten.
Svea hovrätt ÖH 5985-21
I slutet av maj 2021 sköts en man till döds av två maskerade män kring torget i Husby Centrum. Två män, 17 och 18 år gamla, åtalades för att ha dödat mannen. Två andra män, även de unga, 17 och 20 år gamla, åtalades för delaktighet vid mordet, för mord i första hand och medhjälp till mord i andra hand - då de ska ha hållit mannen som dödats under uppsikt och framfört information om var han befann sig till de två andra.
Tingsrätten finner att endast en av männen kan dömas förd mord och bestämmer påföljd till fängelse i 9 år 10 månader. De övriga tre frikänns på grund av bristande bevisning.
Solna tingsrätt B 5491-21
Tingsrätten finner att den tilltalade kvinnan och hennes man har levt i en sektliknande islamistisk miljö som förespråkat väpnad kamp för sharia och utvandring i syfte att leva i ett fundamentalistiskt samhälle. Utredningen visar att kvinnan fört med sig sin son som var 12-15 års åldern till Syrien under pågående inbördeskrig, varpå pojken på plats i Syrien rekryterades och användes som barnsoldat för terrororganisationen IS. Tingsrätten bedömer att detta legat i linje med den tilltalades önskan och övertygelse.
Kvinnan döms nu till sex års fängelse för grovt folkrättsbrott och grov krigsförbrytelse.
Stockholms tingsrätt B 20218-20
Köparen gjorde gällande att badrummet haft fel vid köpet av fastigheten och begärde prisavdrag från säljarna. Utredningen visar att badkaret var fastskruvat och att fronten inte gick att ta bort varför det enligt hovrätten inte varit möjligt att upptäcka felen utan ingrepp i byggnaden. Enligt hovrätten var det alltså fråga om ett dolt fel som köparna inte borde ha upptäckt. Köparna anförde att kostnaden för att åtgärda badrummet uppgick till 209 000 kr plus visst material. Badrummet behövde repareras till nyskick på grund av felet och hovrätten bedömer att ett visst avdrag ska göras även om det varit fråga om en påtvingad fördel för köparna.
Sammantaget bestämmer hovrätten prisavdraget till 175 000 kr plus ränta och tingsrättens dom ändras i enlighet med domslutet.
Svea hovrätt T 14806-20
Universitets- och högskolerådet återkallade studentens resultat från högskoleprovet och stängde av henne från deltagande i provet under kommande två år med hänvisning till att hon använt otillåtna hjälpmedel. Riksåklagaren väckte sedan åtal för osann försäkran, grovt brott då studenten använt avancerade tekniska hjälpmedel. Tingsrätten fann att det inte fanns hinder mot en prövning av åtalet, men hovrätten undanröjde tingsrättens dom med hänvisning till förbudet mot dubbel lagföring.
Högsta domstolen finner att förfarandet för ett beslut om återkallelse av provresultat och avstängning inte är av straffrättslig karaktär och omfattas därför inte av EKMR:s förbud mot dubbel lagföring. Ett åtal om osann försäkran bygger på en annan grund och tar sikte på agerandet att skriftligen intyga att inga otillåtna hjälpmedel använts vid provtillfället. Hovrätten borde alltså ha prövat motpartens överklagande - Högsta domstolen återförvisar målet till hovrätten för fortsatt handläggning.
Högsta domstolen Ö 2019-21
Motparten, en man i 70-årsåldern, ansökte om verkställighet av en dom med betalningsförpliktelse och delbelopp kom in till Kronofogdemyndigheten (KFM) - som dock med viss fördröjning betalade ut beloppen till mannen. Med hänvisning till de sena utbetalningarna från KFM begärde mannen ersättning från staten för dröjsmålsränta alternativt skadestånd för utebliven avkastning.
Tingsrätten fann att staten inte var skyldig att betala dröjsmålsränta men att motparten hade rätt till skadestånd för dröjsmålet med 1 188 kr plus ränta. Hovrätten ansåg däremot att motparten hade rätt till dröjsmålsränta enligt räntelagen.
Det är ostridigt att KFM:s utbetalningar gjordes för sent men Högsta domstolen konstaterar att förhållandet mellan KFM och motparten i grunden är offentligrättsligt. De förmögenhetsrättsliga inslagen i parternas rättsförhållande är inte så tydliga att räntelagens regler om dröjsmålsränta ska tillämpas gällande dröjsmålen med den aktuella utbetalningen. Målet återförvisas till hovrätten för ny prövning.
Högsta domstolen T 1032-21
