En civil väktare i en secondhandbutik såg en äldre kvinna stoppa en liten väska i sin egen handväska. Utanför butiken konfronterade han sedan kvinnan och hennes dotter och de gick till ett rum i butiken där en hätsk stämning uppstod.
Enligt mannen knuffade kvinnorna honom två gånger i bröstet, drog honom i jackärmen och filmade honom med en mobilkamera innan en kollega till honom dök upp och situationen lugnade ned sig. Båda kvinnorna åtalades och fälldes för förgripelse mot tjänsteman och den äldre kvinnan även för ringa stöld, men dottern frias nu av hovrätten.
Enligt vittnesuppgifter har det pågått ett handgemäng där knuffar har utdelats från båda hållen. Eftersom mannens och dotterns uppgifter bedöms som oförenliga bör enligt hovrätten den äldre kvinnans uppgifter godtas, och utifrån dessa är det inte visat att dottern dragit i eller hållit fast mannen. Det har inte påståtts att den äldre kvinnan gjort något annat mot mannen, och det är enligt hovrätten således inte heller visat att hon har agerat på något sätt som gör att dottern ska hållas ansvarig för förgripelse mot tjänsteman.
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 2507-21
Migrationsverket beslutade att sätta ned kvinnans dagersättning från 61 till 42 kronor per dag med hänvisning till att hon hade ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut där tidsfristen för att lämna landet gått ut. Kvinnan hade sagt att hon inte tänkte återvända frivilligt.
Beslutet överklagades och kvinnan anförde bland annat att det var omöjligt för henne att återvända till sitt hemland och att hon hade blivit ordinerad medicinering och behandling, vilket kostade pengar. Såväl förvaltnings- som kammarrätten avslår kvinnans överklaganden.
Kammarrätten konstaterar att kvinnan har ett giltigt hemlandspass och att endast själva avresan återstår för att beslutet ska verkställas. Vidare att hon har klargjort att hon inte kommer att medverka till verkställandet men att det inte framkommit något giltigt skäl till att hon vägrar medverka. Eftersom kvinnan dessutom har fått information om skyldigheten att återvända till hemlandet och konsekvenserna vid bristande medverkan har Migrationsverket enligt kammarrätten haft fog för sitt beslut att sätta ned hennes dagersättning.
Region Örebro beslutade att införa abonnemangsavgifter för personliga hjälpmedel som bl.a. andningshjälpmedel och hjälpmedel vid synnedsättning/blindhet.
Några personer som fått hjälpmedel förskrivna innan abonnemanget började gälla och yrkade, när betalningskraven började komma, att det skulle fastställas att de inte var betalningsskyldiga för abonnemangsavgifterna så länge de inte lånade nya hjälpmedel.
Tingsrätten konstaterade att fristen för att överklaga beslutet till förvaltningsrätten löpt ut men att det inte innebar att tingsrätten är behörig att göra en laglighetsprövning. Tingsrätten förklarade även att beslutet om abonnemangsavgifter inte hade retroaktiv verkan oavsett att hjälpmedlen förskrivits innan avgifterna började tas ut. Talan lämnades utan bifall.
Hovrätten finner att klagandena inte visat att regionen skulle ha lämnat en utfästelse om avgiftsfrihet för all framtid när hjälpmedlen lånades ut. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Göta hovrätt T 2962-21
Den 24-åriga kvinnan hade i två år haft insatsen hjälp i hemmet utformad som personlig assistans, med aktivt stöd all vaken tid samt sovande jour kl. 23:00–08:00 varje dag. Beslutet var tidsbegränsat och kommunen avslog en förlängning vilket motiverades med att boende i en gruppbostad bättre skulle tillgodose kvinnans behov.
Kvinnan överklagade med framgång till förvaltningsrätten men kammarrätten upphäver nu förvaltningsrättens dom och fastställer kommunens beslut.
Kammarrätten konstaterar att det visserligen finns medicinska skäl för att fortsätta med samma form av insats - hjälp i hemmet – men att varken detta eller utredningen i övrigt ger stöd för att kvinnan inte skulle kunna flytta till ett gruppboende och på så sätt få sina behov tillgodosedda. Eftersom skillnaden i kostnad mellan insatserna uppgår till mer än en miljon kronor per år är alternativet enligt kammarrätten så kostnadskrävande att det inte är rimligt i förhållande till kostnaderna för det av kommunen erbjudna alternativet.
Kammarrätten i Jönköping 1086-21
När mannen fick fysiska blanketter att fylla i blev det rätt, men när han senare skulle fylla i blanketterna digitalt gjorde han fel vilket resulterade i att han fick totalt 17 424 kronor för mycket i arbetslöshetsersättning eftersom han samtidigt uppbar föräldrapenning.
Mannen åtalades för bidragsbrott men nekade med hänvisning dels till att felet varit oavsiktligt, dels till att han när han fick kännedom om felet betalat tillbaka.
Tingsrätten friade men hovrätten fäller. Hovrätten konstaterar att mannen under flera veckor fyllde i a-kassekorten på ett korrekt sätt vilket leder till slutsatsen att han kände till reglerna och visste om vilka uppgifter som skulle lämnas. Eftersom han inte ens har påstått att han hade svårt att förstå det digitala sättet att fylla i uppgifterna måste han enligt hovrätten ha insett att han inte hade rätt till arbetslöshetsersättning samtidigt som han uppbar föräldrapenning. Att han med en sådan insikt inte redovisat för a-kassan att han även fått ersättning från Försäkringskassan innebär enligt hovrätten att han med uppsåt begått de gärningar som åtalet avser. Påföljden bestäms till villkorlig dom.
Hovrätten för Västra Sverige B 1121-22
När mannen var på väg in till en förhandling i hyresnämnden insåg han att han tagit en jacka som det låg en fällkniv med ett åtta centimeter långt blad i. Han uppmärksammade vakten vid säkerhetskontrollen på kniven, som han tidigare använt att beskära buskar med.
Mannen åtalades och i tingsrätten fälldes han för brott mot knivlagen, men nu frias han av hovrätten.
Hovrätten anser att mannens uppgifter inte är sådana att de kan lämnas utan avseende och att knivens beskaffenhet inte heller talar emot dessa. Det anses inte heller ha framkommit någon omständighet som talar för att det fanns risk för att kniven skulle komma att användas för våldshandlingar.
Sammantaget bedömer hovrätten utifrån detta att mannens oaktsamhet får uppfattas som lindrig och överträdelsen som ett straffritt ringa fall.
En BMW M4 med 430 hästkrafter var försäkrad hos Länsförsäkringar när den totalförstördes i en olycka, och det var försäkringstagarens son som körde bilen då olyckan skedde
Försäkringstagaren yrkade att Länsförsäkringar skulle betala ut försäkringsersättning enligt bilförsäkringen, men Länsförsäkringar gjorde gällande att han inte var bilens verkliga ägare varför försäkringen inte gällde och att olyckan skett på grund av grov vårslöshet.
Tingsrätten fann att försäkringstagaren visat att han hade ett försäkrat intresse i bilen samt att olyckan inte orsakats av grov vårdslöshet varmed bolaget förpliktades att betala ut försäkringsersättning om 616 900 kr. Hovrättens har nu fastställt tingsrättens dom.
Hovrätten har sammanfattningsvis funnit att sonen kört om en framförvarande bil i högre hastighet än den tillåtna, trots att vägbanan var våt och säkerhetssystemet var frånkopplat. Han har enligt hovrätten varit vårdslös, men inte grovt vårdslös, vilket krävs för att försäkringen inte ska lösa ut.
Två skiljaktiga var av uppfattningen att utredningen visade att olyckan skett i cirka 90 km/h där högsta fart var 40 km/h. Det hela var grovt vårdslöst och försäkringsersättningen borde därför sättas ned med hälften.
Göta hovrätt T 3050-20
Kvinnan, som var 19 år vid tidpunkten för gärningen, åtalades för att ha våldtagit en 17-åring som hon var ytligt bekant med. Våldtäkten hade skett i baksätet på en bil som parkerats utanför en fest.
17-åringen berättade att han hade druckit 70 cl starksprit och blivit riktigt full och att gått och lagt i sig baksätet i en tom bil som stått olåst. Han vaknade av att någon bankade på en bildörr, varpå han upptäckte att kvinnan satt över honom i en sexuell position. Efteråt spreds filmklipp på sociala medier och 17-åringen mådde dåligt. Han anmälde händelsen till polisen.
Kvinnan friades i tingsrätten som ansåg att det inte genom vittnens uppgifter gick att utesluta att killen i något skede frivilligt deltagit i ett samlag och att oskarpa filmsnuttar inte tillräckligt påvisat vad som har inträffat.
Hovrätten vänder nu på utgången i målet och dömer kvinnan för våldtäkt. Stödbevisningen för att kvinnan är skyldig är osedvanligt stark enligt hovrätten. Hon kan inte ha misstagit sig på killens tillstånd och hon ska dömas till ansvar för våldtäkt.
Med hänsyn till hennes ålder bestäms påföljden till fängelse i 1 år 4 månader.
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 3338-21
En journalist begärde att få ta del av tio lägesrapporter om nationell intensivvårdsavdelningskapacitet som presenterats på en presskonferens, där vissa ospecificerade regioner pekades ut som särskilt belastade genom angivande av procentsatser, med uppgift om namn på regionerna.
Socialstyrelsen lämnade ut de begärda handlingarna men med namnet på regionerna maskerade med hänvisning till sekretess för att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera fredstida kriser kunde motverkas om uppgifterna röjdes.
Kammarrätten avslår nu ett överklagande av sekretessbeslutet. Även kammarrätten gör bedömningen att uppgifterna som omfattas av begäran och som inte har lämnats ut är av sådan art att ett utlämnande typiskt sett kan medföra skada för det intresse som ska skyddas.
En ledamot är skiljaktig och anser att överklagandet kan bifallas.
Kammarrätten i Stockholm 9631-21
I ett beslut kritiserar Justitieombudsmannen (JO) polisen som har kroppsvisiterat och hållit kvar två personer vid en gränskontroll utan stöd i lag. Det var två personer som skulle resa in i Sverige från Danmark som blev föremål för en gränskontroll. När deras id-handlingar kontrollerades tog polisen kontakt med Tullverket, som ville undersöka deras bil. De kroppsvisiterades och hölls kvar i cirka en och en halv timme i avvaktan på att Tullverket undersökte bilen. Något lagstöd för kroppsvisitationerna fanns inte och inte heller några uttryckliga bestämmelser till stöd för att hålla kvar en person vid Tullverkets kontroll.
JO 933-2020
