NJ Nyheter

I oktober 2020 ringde den då 78-åriga kvinnan 112 och sa att hennes 89-årige make hade ramlat i badrummet och behövde hjälp. Mannen kördes till sjukhus med ambulans men avled där drygt två veckor senare. Innan han avled berättade han i polisförhör om hur hustrun blivit arg på honom när han försökt tömma sin kateter själv och knuffat ned honom på golvet i badrummet. Där hade han sedan blivit liggande i 16 timmar och blivit misshandlad 2-3 gånger av hustrun innan ambulansen kom.

Åtalad för grov misshandel och vållande till annans död nekade kvinnan till att på något vis hade orsakat mannens död. Istället hävdade hon att han själv ramlat och skadat sig. Tingsrätten bedömer dock att mannen i ett inspelat förhör framstår som klar och berättar detaljerat om händelsen, att hans berättelse vinner stöd i övrig utredning, och fäller kvinnan i enlighet åtalet. Tingsrätten bedömer straffvärdet vara fyra års fängelse men reducerar det på grund av kvinnans höga ålder till två års fängelse.

Från 1963 till 1996 drev Sydkraft (sedermera E.ON) en transformatorstation på en fastighet i Staffanstorp. När fastigheten såldes lämnades bl.a. en mindre transformator kvar innehållande olja. Fastigheten såldes sedan vidare 1994. Vid ett inbrott på fastigheten 2015 bröts transformatorn upp och olja kan ha läckt ut.

Utredningen visar att E.ON sålt fastigheten till en enskild person och att inga åtgärder vidtogs för att säkerställa att inga föroreningar skulle uppkomma till följd av de föremål som lämnades kvar på fastigheten.

Stadsbyggnadsnämnden i Staffanstorp förelade E.ON att ta fram en provtagningsplan för att se om det fanns föroreningar på fastigheten eller i grundvattnet.

E.ONs ansvar upphörde inte när fastigheten såldes och det finns enligt Mark- och miljööverdomstolen skäl att fastställa nämndens föreläggande. Domstolen förklarar att länsstyrelsen kan bistå i fall E.ON behöver tillträde till annans mark för att utföra undersökningar och tiden för när provtagningsplanen ska lämnas in ska bestämmas av tillsynsmyndigheten.

Efter juristexamen arbetade juristen som biträdande jurist vid tre advokatbyråer innan han ansökte om inträde i Sveriges advokatsamfund. Stockholmsavdelningen tillstyrkte hans ansökan men styrelsen ansåg att mannen inte styrkt sin lämplighet att utöva advokatyrket och avslog ansökan.

Det avgörande för beslutet var enligt styrelsen den kritik mot mannen som framförts från domstol och ett motpartsombud gällande bristande processföring. 

I samband med ett disciplinärende uteslöts också juristens principal ur samfundet.

Juristen överklagade beslutet att inte anta honom i samfundet till Högsta domstolen. Han anförde att kritiken gällde hans principals agerande och att han i sin roll som biträdande jurist inte kunnat gå emot principalens uppfattning.

Högsta domstolen konstaterar att det inte kommit fram något nytt av betydelse för lämplighetsbedömningen. Det finns inga särskilda skäl att göra en annan bedömning än den som styrelsen har gjort och avslår avslår överklagandet.

En anställd på ett it-företag sades upp efter lite mindre än två års anställning och tingsrätten har i dom ogiltigförklarat uppsägningen. Efter att domen vann laga kraft meddelade it-företaget att det inte hade för avsikt att rätta sig efter domen.

Parterna var överens om att anställningsförhållandet var upplöst och att den uppsagde hade rätt till ett skadestånd motsvarande 16 månadslöner, enligt 39 § LAS. Däremot var man oense om den månatliga skiftersättning om drygt 14 000 kr, som den anställde hade haft rätt till enligt anställningsavtalet, skulle ingå vid beräkningen av månadslönen.

Tingsrätten ansåg att skiftersättningen skulle ingå men Arbetsdomstolen (AD) har nu vänt på utgången i målet.

Med månadslön avses enligt AD i detta sammanhang den vid tidpunkten för anställningens upphörande avtalade årslönen, som utbetalades månatligen utan något påslag för andra lönedelar. Skiftersättningen har inte utgjort ett ytterligare månadslönebelopp, utan får anses vara ett tillägg till grundlönen, och ska således inte ingå beräkningen av den uppsagdes månadslön enligt 39 § anställningsskyddslagen.

En taxiförare har gjort sig skyldig till grovt rattfylleri vilket enligt kammarrätten utgör ett allvarligt brott från trafiksäkerhetssynpunkt. Även om brottet inte har begåtts inom ramen för hans yrkesutövning, menar kammarrätten att brottets karaktär och omständigheterna kring det är sådana att de får anses rubba förtroendet för honom att ansvara för transport av passagerare.

Taxiförarlegitimationen ska därför återkallas och olämplighetstiden ska bestämmas till tre år. Att taxiföraren numera har behörighet att köra personbil med villkor om alkolås m.m. förändrar inte bedömningen.

De två tonårsflickorna träffade väktaren för första gången efter att en av dem gripits sedan hon hade snattat i ett köpcentrum. Han ska sedan ha kontaktat den andra flickan vid två tillfällen när hon befann sig i samma köpcentrum, pratat med sig henne in i ett väktarrum och där tvingat till sig oralsex, och även försökt ha vaginalt samlag med henne.

Det kom också anklagelser om sexuella ofredanden mot kvinnor som väktaren stött på under sin tjänsteutövning.

Tingsrätten fällde för två fall av våldtäkt, ett fall av ofredande och fyra fall av sexuellt ofredande, och bestämde påföljden till tre år och sju månaders fängelse. Hovrätten finner nu dels ytterligare ett fall av sexuellt ofredande styrkt, dels att ofredandet istället ska bedömas som ett sexuellt ofredande, och skärper påföljden till fyra års fängelse. Hovrätten anser att mannen utnyttjat sin ställning som väktare och att övergreppen i flera fall skett mot kvinnor under 18 år påverkar straffvärdet i skärpande riktning. Rättens ordförande är skiljaktig rörande ett av de sexuella ofredandena och vill fria mannen på den åtalspunkten.

Hyresgästen - en 35 årig kvinna - bodde tillsammans med sin sambo i en lägenhet när hyresvärden sade upp hyresavtalet. Medhyresgästen, kvinnans mamma, medgav hyresvärdens talan i hyresnämnden. Kvinnan yrkade få förlängt hyresavtal gällande lägenheten för egen del, men hyresvärden ansåg att man inte kunde nöja sig med henne som hyresgäst eftersom hon utsatt de kringboende för omfattande störningar.

Genom utredningen finner hovrätten det visat att kvinnan och hennes sambo har utsatt de kringboende för omfattande störningar under lång tid. Mot denna bakgrund bedömer hovrätten att hyresvärden inte skäligen ska behöva nöja sig med henne som hyresgäst och hon har alltså inte rätt till förlängning av hyresavtalet för egen del. Inte heller hennes sambo har rätt till förlängning av hyresavtalet. Hovrätten beslutar att kvinnan och hennes sambo är skyldiga att flytta genast.

Efter en fest lade sig de två skolkamraterna i samma säng för att sova. Mannen började smeka kvinnan, upplevde att hon svarade på detta även om hon inte sade något, och hade samlag med henne. Enligt kvinnan hade hon däremot inte varit med på någonting utan spelat medvetslös så att mannen inte fick hjälp samtidigt som det inuti pågick många tankar om att sparka, gråta, fly och skrika, men att inget kom ut och hon ”frös till is”.

Morgonen efteråt lämnade hon lägenheten och sms:ade flera kompisar och sin bror om att hon blivit våldtagen. Hon sms:ade även mannen och ifrågasatte hur han under natten kunnat ”gå över en sån stor jävla gräns”, varpå han bad henne om ursäkt.

Tingsrätten friade men hovrätten dömer nu mannen till ett år och åtta månaders fängelse för våldtäkt. Hovrätten anser att kvinnans berättelse om samlaget och hur hon agerat då vinner stöd i hennes beteende efter händelsen, vittnesmål om hennes mående och de två sms:en. Mot den bakgrunden råder det enligt hovrätten inte någon tvekan om att mannen insett att kvinnan inte deltog frivilligt i samlaget.

Mannen nekades tillträde, blev arg, och kom tillbaka till restaurangen med en startad motorsåg som han gick in med och hotade fyra personer. Tingsrätten fällde honom för vårdslöshet i trafik och olaga hot, med motorsågen, och dömde honom till tre månaders fängelse. Skälet till att hotet inte bedömdes som grovt, trots att det rört sig om ett livsfarligt redskap som man endast med svårighet kunnat värja sig mot, var enligt tingsrätten att händelseförloppet varit mycket kortvarigt och att mannen inte hade befunnit sig i någon av personernas omedelbara närhet. Hovrätten instämmer i den bedömningen men bedömer straffvärdet vara något högre, och skärper påföljden till fyra månaders fängelse.