Juriststudenten har en funktionsnedsättning som innebär att universitetet har haft att vidta åtgärder för tillgänglighet vid salstentamen.
De åtgärder universitetet vidtog var att erbjuda henne längre skrivtid och även möjlighet att dela upp tentamen på visst sätt. En förening stämde universitetet å kvinnans vägnar och begärde att universitet skulle förpliktas att betala diskrimineringsersättning till henne. Föreningen framförde bland annat att varken en tentamen omfattande nio timmar eller den erbjudna uppdelade tentamen försatte kvinnan i en jämförbar situation.
Tingsrätten avslog föreningens talan. Även hovrätten avslår nu talan och anför bland annat att vittnen meddelat att de inte sett några särskilda tecken på att hon var uttröttad eller annars mådde dåligt. Hovrätten konstaterar vidare att den förlängda skrivtiden gav kvinnan betydligt mer tid än de andra studenterna. Hon valde också att genomföra hela tentamen vid ett tillfälle i stället för att spara en fråga till omtentamen och fick sitt dittills högsta betyg på juristutbildningen. Enligt hovrättens uppfattning har det inte heller lagts fram tillräcklig utredning till stöd för påståendet att kvinnan genom att nekas ett generellt beslut om uppdelning av salstenta orsakats problem av sådan omfattning att det föreligger ett missgynnande i diskrimineringslagens mening.
Åklagarmyndigheten i Bremen har hos Kriminalvården begärt att ett domstolsbeslut rörande en svensk medborgare som avser straffomvandling ska erkännas och verkställas i Sverige. Den tyska domstolen har 2017 utfärdat det som närmast motsvarar tre strafförelägganden mot mannen och samma domstol dömde honom 2018 till fängelse i åtta månader för brott som enligt svensk lag motsvarar bedrägeri. Beslutet om straffomvandling avser nu omvandling till ett gemensamt fängelsestraff om ett år och fem månader.
HD framhåller att omvandlingsbeslutet har meddelats enligt regler i den tyska straffprocessrätten. Det avser vidare en svensk medborgare, varför förutsättningarna i 3 kap. 1 § europeiska verkställighetslagen är uppfyllda. Det framgår av kompletterande upplysningar från den tyska åklagarmyndigheten att det varit fråga om ett skriftligt förfarande samt att den svenska medborgaren haft möjlighet att yttra sig skriftligen och också fått ta del av beslutet.
Den tyska domstolens beslut ska enligt HD:s bedömning erkännas och verkställas i Sverige vilket innebär att hovrättens dom ändras.
Högsta domstolen Ö 7281-21
Av utredningen framgick att kommunen sålde en obebyggd fastighet till köparen för 750 000 kr och enligt köpekontraktet åtog sig köparen bl.a. att bebygga fastigheten med bostadshus för permanentboende inom två år. Köparen tillträdde fastigheten och fick förlängd tid att fullfölja byggnadsskyldigheten, men vid tidsfristens utgång fanns inget slutbesked från byggnadsnämnden även om bostadshuset i praktiken var färdigt. Nämnden yrkade att vite skulle dömas ut.
Enligt avtalet skulle bostadshuset vara "färdigt för inflyttning" inom den utsatta tiden och hovrätten bedömer att bostadshuset inte var färdigt för inflyttning eftersom startbesked ännu inte getts. Enligt hovrätten skulle det dock vara oskäligt att tillämpa den aktuella punkten om vite i köpeavtalet och hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Göta hovrätt T 1079-21
Kammarrätten prövar om den enskildes rätt till bistånd enligt LMA har upphört på grund av han håller sig undan så att hans beslut om utvisning inte kan verkställas. Migrationsverket har vid två tillfällen sökt honom på hans boende och vid dessa tillfällen har varken han eller några tillhörigheter påträffats. Då hans konton har undersökts har det framgått att han har tagit ut pengar på en annan ort än boendeorten.
Den enskilde har inte meddelat Migrationsverket att han flyttat eller på vilken bostadsadress han fortsättningsvis kommer nås. Migrationsverket har visserligen haft viss kontakt med honom men har saknat självständig möjlighet att kontakt honom. Han ska därför anses hålla sig undan i enlighet med 12 § LMA och har därför inte längre rätt till bistånd.
Kammarrätten i Sundsvall 2275-21
En man åtalades för att ha utdelat två slag mot en annan mans ansikte med ett ölglas och för att ha sparkat honom. Efter bråket fick brottsoffret sy 13 stygn och hade ont i huvudet i en månad. Mannen invände att den andre slagit först och att han agerat i självförsvar.
Tingsrätten ansåg inte att nödvärnsinvändningen vara obefogad men att det ändå var uppenbart oförsvarligt av mannen att sedan fortsätta att utöva så allvarligt våld mot den andre mannen som han gjort. Mot den bakgrunden bestämdes påföljden till fyra månaders fängelse.
Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten att mannen vid gärningen inte befunnit sig i en nödvärnssituation. Med beaktande av det är straffvärdet högre än vad tingsrätten har kommit fram till och motsvarar enligt hovrätten åtta månaders fängelse. Med anledning av misshandelns art och att mannen återfallit i brott saknas det enligt hovrätten förutsättningar att bestämma påföljden till något annat än fängelse. Fängelsestraffets längd bestäms i enlighet med straffvärdet.
Hovrätten i Västra Sverige B 6430-21
Mannen drabbades vid en operation år 2000 av en hjärnskada som ledde till psykiska problem, självskadebeteende, att han blev lätt påverkad av stress och för lite sömn, och att han kunde ”explodera” om han såg någon bli orättvist behandlad eller om han kände sig trängd. Tingsrätten fällde honom för misshandel, olaga hot, våldsamt motstånd och grovt hot mot tjänsteman, där det sista brottet avsåg en situation där mannen hotat en polis med ett pistolliknande föremål. Med hänvisning till mannens problem av psykisk art reducerade tingsrätten fängelsestraffet och bestämde påföljden till ett års fängelse.
Hovrätten skärper nu påföljden till ett år och tre månaders fängelse. Enligt hovrätten kan inte det som framkommit haft inverkan på mannens agerande när han bland annat hotade polisen. Hans hälsotillstånd beaktas därför inte i förmildrande riktning vid bedömningen av straffvärdet.
Hovrätten för Västra Sverige B 6080-21
När kommunen genomförde en upphandling resulterade det i att ramavtal tecknades med tre leverantörer. En av dem var KM som kom att rangordnas som nummer ett efter att leverantören med lägst pris försatts i konkurs. Kommunen inledde ett omfattande byggprojekt, men avropade inte enligt ramavtalet utan kontrakterade ett annat bolag genom ett annat avtal samt genom direktbeställning. KM yrkade att kommunen skulle betala drygt 2,5 milj kr plus ränta med hänvisning till kommunens avtalsbrott. Kommunen menade att projektet inte omfattades av ramavtalet.
Tingsrätten konstaterade att parternas ramavtal endast omfattade fastighetsunderhåll och inte omfattade det i målet aktuella projektet. Kommunen bedömdes inte ha varit skyldig att avropa projektet enligt ramavtalet och käromålet ogillades. KM förpliktades betala kommunens rättegångskostnader med 392 250 kr av yrkade dryga 700 000 kr.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att projektet inte omfattades av ramavtalet men finner att KM ska betala kommunens yrkade rättegångskostnader i båda instanserna.
Hovrätten för Nedre Norrland T 444-20
Efter att hunden kommit lös och bitit en person beslutade länsstyrelsen att omhänderta hunden. Hundens ägare ifrågasatte att hon skulle ha brustit i sin tillsyn över hunden eftersom hon inte var närvarande vid den aktuella händelsen, det var hennes sambo som rastade hunden när kopplet gick sönder. Hon anförde att mindre ingripande åtgärder var tillräckligt och intygade att inget liknande skulle inträffa framöver.
Det har inte framkommit att hunden skulle ha varit inblandad i någon annan incident. Kvinnan har enligt utredningen mångårig erfarenhet av hundar och bedriver egen verksamhet med hundkurser. Hon anförde att hon låtit inhägna tomten, att hunden numera bar munkorg, har dubbla halsband och koppel samt att hon hade regelbunden kontakt med en hundtränare.
Sammantaget finner kammarrätten att det inte är visat att mindre ingripande åtgärder skulle vara otillräckliga för att hindra hunden från att orsaka ytterligare skada. Länsstyrelsens beslut att omhänderta hunden upphävs.
Kammarrätten i Stockholm 8924-21
Flygningen mellan Las Palmas och Göteborg ställdes in och passagerarna bokades om till en flygning tre dagar senare. Av SAS rapport framgick att en sandstorm orsakat stängning av flygplatsen på Las Palmas och hovrätten finner att flygningen ställts in på grund av förhållanden som legat utanför SAS kontroll. Det finns ingen utredning kring när flygplatsen öppnade igen efter stormen. Hovrätten konstaterar att passagerarna visat att det gick en flygning via Köpenhamn två dagar efter den inställda flygningen. Om de bokats på den flygningen hade förseningen blivit mindre än vad den blev. Sammantaget finner hovrätten att SAS inte har visat att förseningen inte kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten att passagerarna har rätt till den yrkade ersättningen plus ränta.
Hovrätten för västra Sverige T 5735-21
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kritiseras av Justitieombudsmannen, JO, för att ha brutit mot repressalieförbudet i Tryckfrihetsförordningen gentemot en student som skrivit debattartiklar i Expressen. Två rektorer och vicedekanen vid SLU hade på olika sätt, både direkt och indirekt, påtalat för studenten att artiklarna kunde påverka lantbrukares inställning till universitetet negativt. Det har även funnits en uppenbar risk för att övriga studenter kan ha uppfattat det som att de har en mer begränsad yttrandefrihet än andra medborgare, vilket är allvarligt enligt chefsJO. SLU kritiseras för sitt agerande.
