Under omkring ett år bedrev nio personer i olika roller en organiserad och vinstdrivande verksamhet med omfattande försäljning av narkotika, dopnings- och läkemedel. Försäljning skedde både på öppna hemsidor och på krypterade hemsidor på Darknet. Köparna betalade med swish eller kryptovalutor och några av de nio tillhandahöll sina bankkonton för verksamheten. Konversation mellan dem och andra skedde i stora delar genom den krypterade appen Wickr.
De inkomna beställningarna sammanställdes i listor som skickades i så kallade protonmail, en omfattande krypterad mail-tjänst, till dem av de nio som agerade lagerhållare, paketerare och postare. Försändelserna postades sedan i olika postlådor för vidare distribution till köparna med vanlig postgång. I verksamheten förekom även bokföring och redovisning. Vid tillslaget gjordes även omfattande beslag av preparat och förpackningsmaterial som förvarades i olika bostäder. Till verksamheten kunde även knytas personer som bidragit med att försvåra för myndigheter att kontrollera penningströmmarna.
Tingsrätten fäller nu sju av de tilltalade för bland annat synnerligen grovt narkotikabrott, grovt narkotikabrott, grovt dopningsbrott, brott mot läkemedelslagen, brott mot lagen om handel med läkemedel och grovt penningtvättsbrott. Påföljderna bestäms till mellan villkorlig dom och nio års fängelse.
Göteborgs tingsrätt B 2009-21
Efter ett lägenhetsinbrott hittades en pannlampa på fönsterbrädan till ett krossat fönster med DNA från två personer. En av personerna var en en känd inbrottstjuv – huvuddelen och extremt starkt (Grad +4) – och den andre var okänd. Åtalad för grov stöld medgav inbrottstjuven att han ägde en pannlampa liknande den upphittade men hävdade att den lånats ut, getts bort eller stulits av någon annan person, samt nekade till brott.
Tingsrätten bedömde utifrån DNA-fyndet, mannens delvis motsägelsefulla och detaljfattiga uppgifter att åtalet var styrkt. Påföljden bestämdes, mot bakgrund av uppenbart återfall i likartad brottslighet och att det rörde sig om nyupptäckt brott, till fem års fängelse.
En oenig hovrätt friar nu mannen. Även om DNA-fyndet med viss styrka talar för att mannen har varit i lägenheten, kan det enligt hovrätten inte uteslutas att aktuell DNA avsatts på pannlampan vid en tidigare tidpunkt. För en alternativ gärningsman talar även fyndet av ytterligare en oidentifierad persons DNA på pannlampan. Till detta kommer att det inte finns någon annan bevisning som knyter mannen till platsen eller till den tillgripna egendomen, vilket enligt hovrätten sammantaget innebär att bevisning inte är tillräcklig för att nå upp till beviskravet för fällande dom.
Två ledamöter är skiljaktiga och vill fastställa tingsrättsdomen i skuldfrågan.
Svea hovrätt B 14298-20
Mannen åtalades för en rad brott och fälldes för försök till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning, narkotikabrott och skattebrott. Däremot friades han från grovt bedrägeri riktat mot ett kreditbolag som gett honom ett billån på 719 200 kronor.
Kreditbedömningen hade gjorts utifrån mannens oriktiga, för höga, inkomstuppgifter till Skatteverket för inkomståret 2016, som sedan legat till grund för bedömningen av hans kreditvärdighet.
Enligt hovrätten måste mannen ha varit medveten om att den felaktiga taxeringen skulle ligga till grund för kreditbolagets prövning av hans kreditvärdighet, och han lurade på det sättet kreditbolaget att betala lånet till honom. Att han själv inte var i kontakt med kreditbolaget förändrar inte den bedömningen. Handlingen innebar vinning för mannen och risk för slutlig förlust för kreditbolaget, och faran för slutlig förlust måste enligt hovrätten anses betydande eftersom mannens verkliga inkomst var avsevärt lägre än den uppgivna och eftersom säkerheten i en bil inte kan anses särskilt betryggande med hänsyn till bilars snabba värdeminskning.
Att kreditbolaget i efterhand bedömt att det inte funnits grund för att säga upp låneavtalet påverkar inte hovrättens bedömning. Påföljden skärps från ett år och tre månaders till två års fängelse.
Svea hovrätt B 5145-20
Det aktuella taxiföretaget ansökte i april 2020 om stöd vid korttidsarbete och beviljades stöd för en period mellan mars och maj 2020 med ca 43 tkr. Bolaget har sedan i juni kommit att besluta om vinstutdelning om ca 58 tkr. Kammarrätten bedömer att bolagets beslut om utdelning utgör en tydlig indikation på att bolaget själv inte ansett sig ha allvarliga ekonomiska svårigheter.
Det bolaget har framfört, att verksamheten lades ned och att ingen ekonomisk buffert behövdes mer, är enligt kammarrättens mening inte tillräckligt för att förklara varför ett beslut om vinstutdelning har fattats en månad efter att stödperioden avslutats.
Bolaget har förorsakat att stöd vid korttidsarbete har lämnats på felaktig grund och är därmed skyldigt att återbetala utbetalt stöd.
Kammarrätten i Stockholm 4595-21
En mamma som erhållit barnbidrag och flerbarnstillägg vände sig till Försäkringskassan med önskemål om att få avsäga sig förmånen och betala tillbaka redan gjorda utbetalningar. Anledningen var att hennes make arbetade i Sverige för en annan EU-medlemsstats ambassad och som en del av sin lön fick olika bidrag och ersättningar till deras barn, som var betydligt högre än det svenska barnbidraget. De riskerade därför att förlora makens ersättningar och bli återbetalningspliktiga med stora belopp.
Förvaltningsrätten avslog men kammarrätten biföll mammans överklagande. Kammarrätten konstaterade att det visserligen inte framgick av lagtexten att det var möjligt att avsäga sig rätten till en förmån, men att det inte i sig innebar en skyldighet för den enskilde att ta emot utbetalningar som man inte hade ansökt om eller vill ha.
Försäkringskassan överklagade och Högsta förvaltningsdomstolen ska nu pröva frågan om förutsättningarna för den som är berättigad till barnbidrag att avstå förmånen.
Högsta förvaltningsdomstolen 6275-21
I 20 år arbetade den nu 61-årige mannen som montör med stora maskiner, med tunga lyft, drag- och vridmoment och med tilltagande problem med sina handleder, innan han slutligen blev tvungen att steloperera handlederna. Efter det arbetstränade han hos sin arbetsgivare men visade sig inte längre kunna utföra arbetet och blev då uppsagd. Men när han ansökte om livränta avslog Försäkringskassan med hänvisning till att det saknades medicinska underlag som styrkte en nedsättning av hans inkomstförmåga under minst ett år framöver.
Kammarrätten upphäver nu underinstansernas avgöranden och visar målet åter till Försäkringskassan. Kammarrätten anser i likhet med förvaltningsrätten att det i vart fall sedan sommaren 2020 finns stöd för att mannens förmåga att utföra arbetsuppgifter som hans tidigare arbetsgivare kunnat erbjuda har varit nedsatt i minst ett år.
Kammarrätten konstaterar även att det saknas närmare utredning avseende vilka arbeten som skulle kunna vara lämpliga för mannen med hänsyn till bland annat hans skada, utbildning, ålder och tidigare arbetslivserfarenhet, samt uppgifter om vilken inkomst som kan ligga till grund för beräkningen av eventuell inkomstförlust.
Kammarrätten i Göteborg 5916-21
Med sitt B-körkort lastade mannen en personbil på ett släp, vilket gav en totalvikt för ekipaget som översteg 3,5 ton, och körde iväg. Av gärningsbeskrivningen i åtalet för olovlig körning och brott mot trafikförordningen framgick det att de åtalade gärningarna hade begåtts ”på E16 i höjd med Hamrånge, Gävle kommun”. Tingsrätten konstaterade dock att det såvitt tingsrätten kände till inte existerade någon plats som samtidigt var ”på E16” och ”i höjd med Hamrånge”.
Eftersom tingsrätten varken kunde döma för en gärning som påstods ha ägt rum på en icke-existerande plats, eller för en annan gärning än den som åklagaren hade gjort gällande, ogillades åtalet.
Efter en justering till ”E4 i höjd med Hamrånge, Gävle kommun”, fäller hovrätten nu mannen till 4 000 kronor i penningböter för brott mot trafikförordningen. Hovrätten friar från olovlig körning för bristande uppsåt. Däremot konstaterar hovrätten att mannen utan svårighet, till exempel genom kontroll av bilens registreringsbevis, hade kunnat kontrollera dess maximala släpvagnsvikt och om den gällande gränsen överskridits. Trots att detta ålegat honom som förare gjorde han inget för att försäkra sig om att släpet inte överskred viktbegränsningen, och har därmed varit oaktsam.
Hovrätten för Nedre Norrland B 64-21
En man som dömts för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling har dömts till skyddstillsyn och 80 timmars samhällstjänst av en oenig högsta domstol (HD).
Mannen friades först i tingsrätten från våldtäkt mot barn. Tingsrätten bedömde det inte visat att han tvingat den 14-åriga flickan till sexuell aktivitet, eller att han känt till hennes ålder. I hovrätten dömdes mannen istället för att ha köpt sex av henne som under 18 år. Enligt hovrätten fanns det inte stöd i praxis att se det som ett artbrott. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.
En oenig HD ändrar nu hovrättens dom och förenar skyddstillsynen med föreskrift om 80 timmars samhällstjänst.
Enligt HD är skyddsaspekterna för barnet särskilt framträdande. Brottets art bör tillmätas betydelse för påföljden. Som utgångspunkt kan villkorlig dom i förening med samhällstjänst, trots brottslighetens art, ska komma ifråga.
Straffvärdet motsvarar fyra månaders fängelse, därmed är skyddstillsyn i förening med 100 timmars samhällstjänst tillräckligt ingripande. Eftersom mannen stått under övervakning i ett år och nu är inne i slutfasen av ett sexualbrottsprogram bestämmer HD antalet timmar samhällstjänst till 80.
Ett justitieråd är skiljaktigt och vill fastställa hovrättens dom.
Högsta domstolen B 2197-21
Tingsrätten förpliktade Thai Airlines att betala 600 euro till en passagerare som kompensation för att en flygning blev mer än tre timmar försenad. Bolaget överklagade och begärde att passagerarens talan skulle ogillas, med hänvisning till att passageraren reklamerat för sent.
Enligt passageraren hade han skickat reklamation till bolaget via e-post den 13 augusti men bolaget anförde att den adress som meddelandet skickats till inte används av bolaget.
Hovrätten finner det rimligt att bolaget får bära meddelanderisken eftersom passageraren är en konsument. Den e-postadress som meddelandet har skickats till används inte av bolaget och hovrätten konstaterar att passageraren inte förklarat varför han sänt meddelandet till den aktuella adressen. Den har inte anvisats av bolaget.
Hovrätten finner att reklamationen till bolaget gjordes först den 11 februari året efter, ungefär sju månader efter att resan avslutades. Den 20 februari meddelade bolaget att reklamation gjorts för sent.
Sammantaget finner hovrätten att passagerarens krav är preskriberat och tingsrättens dom ändras. Passagerarens talan ogillas.
Svea hovrätt FT 8563-21
Bouppteckningen efter den avlidna mannen visade en brist i boet. Ett särkullbarn yrkade att två gåvor från den avlidne till en annan dotter, skulle återbäras till dödsboet i den del de kränkte hennes laglott med hänvisning till att gåvorna var att likställa med testamente.
Tingsrätten bedömde att gåvorna innebar ekonomisk uppoffring under mannens återstående livstid och därför inte var att likställa med testamente. Det har framkommit att kontakten brutits mellan mannen och särkullbarnet efter en konflikt och att mannen, i samband med att han ärvde pengar efter sin bror, vid flera tillfällen sagt att han avsåg att göra henne arvslös.
Mot bakgrund av detta finner Högsta domstolen att det får antas att gåvorna lämnades väsentligen för dödsfalls skull. Gåvorna ska därför återföras till dödsboet till den del de kränker särkullbarnets laglott.
HD T 6974-20
