Riksarkivet förlorade ett mål om utlämnande av allmänna handlingar i kammarrätten men vägrade sedan att rätta sig efter domen. Riksarkivet får nu allvarlig kritik av Justitieombudsmannen (JO) för agerandet.
Riksarkivet hade nekat ett bolag att ta del av handlingar med hänvisning till 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Kammarrätten uttalade att Riksarkivet inte haft skäl att avslå begäran med hänvisning till den angivna sekretessbestämmelsen och återförvisade ärendet. Men i ett nytt beslut avslog Riksarkivet begäran med hänvisning till samma lagrum i OSL, varpå kammarrätten på nytt återförvisade ärendet.
Nu blev det liggande i sju månader hos Riksarkivet utan åtgärd. Enligt JO är det allvarligt att en myndighet inte respekterar ett avgörande av en överinstans och att det strider mot grundläggande krav på hur företrädare för det allmänna ska uppträda och att Riksarkivet gjort sig skyldig till domstolstrots.
JO 4391-2021
Kommunen avslog en mans ansökan om ekonomiskt bistånd till uppehälle för perioden den 28 juli – 27 augusti 2021 med motiveringen att han genom sitt eget agerande förlorat en provanställning och därmed fördröjt sina möjligheter till självförsörjning. Provanställningen på heltid som fönsterputsare omfattade sex månader med uppsägningstid på 14 dagar. Men redan andra dagen meddelade mannen att han behövde stanna hemma på grund av smärta, och blev då enligt egen uppgift uppsagd. Han inkom även med ett intyg från arbetsgivaren om att hans anställning avslutats utan uppsägningstid efter gemensam överenskommelse.
Förvaltningsrätten upphävde beslutet och återförvisade målet till kommunen men kammarrätten upphäver nu förvaltningsrättsdomen och fastställer kommunens beslut. Kammarrätten konstaterar att mannen kommit överens med arbetsgivaren om att anställningen skulle upphöra – därtill utan uppsägningstid – och att anställningen därmed inte kan anses ha upphört som följd av en ensidig uppsägning av arbetsgivaren. Mannens agerande innebär därför att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande, och han saknar enligt kammarrätten därmed rätt till bistånd.
Kammarrätten i Göteborg 868-22
Migrationsverket beslutade att en person skulle vara inlåst på ett förvar i väntan på att utvisas. Dagen därpå beslutade polisen att samma person skulle hållas i förvar för att utvisas på grund av brott. Polisens beslut överklagades och domstolen förordnade att mannen omedelbart skulle tas ur förvar då varken polisens eller Migrationsverkets beslut fattats på rätt grund.
Vid en efterföljande granskning av hanteringen fann Justitieombudsmannen (JO) att både verket och polisen var osäkra på vilken myndighet som ansvarade för förvarsfrågan. Båda myndigheterna kritiseras av JO för att ha inte ha hanterat förvarsfrågan på ett rättssäkert sätt. Även Migrationsöverdomstolen kritiseras för att inte ha säkerställt att domen togs emot och uppmärksammades där den förvarstagne var placerad.
Riksdagens ombudsmän JO 1370-20
Mannen var elev på en folkhögskola när han hotade andra elever genom att via Snapchat-grupp skicka en bild på sig själv där han bar en balaklava och höll i ett vapen med en text med innebörden att det under morgondagen skulle ske en skolskjutning. Efter tillslag där polisen bland annat beslagtog balaklavan och en soft air gun åtalades mannen för olaga hot samt två ringa narkotikabrott.
Tingsrätten fann det klarlagt att det för mannens föreställning måste ha funnits en avsevärd risk för att någon i gruppen skulle uppfatta publiceringen som ett allvarligt hot. I och med att han trots detta publicerade bilden gjorde han sig genom likgiltighetsuppsåt skyldig till dödshot – olaga hot med fara för egen eller annan persons säkerhet.
Även de två ringa narkotikabrotten befanns styrkta och mannen dömdes till villkorlig dom och 50 timmars samhällstjänst. Hovrätten ändrar nu påföljden till enbart villkorlig dom. Detta mot bakgrund av att i förhållande till brottens art ovanligt lång tid förflutit sedan de begicks – 3,5 år – vilket ger särskilda skäl mot att förena den villkorliga domen med böter.
Hovrätten för Nedre Norrland B 85-21
Med hänvisning till att hyresgästen hade sitt permanenta boende ordnat på annat håll gjorde hyresvärden gällande att hyresgästen saknade behov av lägenheten och yrkade att hyresavtalet därför skulle upphöra. Hyresgästen anförde att han var i lägenheten 1-2 dagar per vecka och resterande tid på sitt lantställe eller i villan han äger med mamman till två av hans barn, men att han planerade att byta lägenheten till en större.
Hyresnämnden avslog hyresvärdens begäran om att hyresavtalet skulle upphöra.
Hovrätten gör nu en annan bedömning. Enligt hovrätten framgår det av utredningen att hyresgästen inte har behov av lägenheten som permanentbostad och hans planer på lägenhetsbyte är inte konkreta eller nära förestående. Det är därför inte oskäligt att hyresavtalet upphör, menar hovrätten.
Svea hovrätt ÖH 7354-21
I egenskap av företrädare för ett bolag lät mannen gräva tolv gropar för att gjuta fundament till en takkonstruktion i anslutning till en restaurang i fornminnesrika Kalmar stadspark. Mannen åtalades för att genom grävningen olovligen ha grävt ut en skyddad fornlämning och ha skadat och ändrat fornlämningen, och mark i anslutning till fornminnet. Tingsrätten friade från fornminnesbrott med hänvisning till att marken redan var tagen i bruk, troligen redan tidigare grävts i och att inget avvikande påträffats vid grävningen.
Hovrätten fäller däremot. Hovrätten konstaterar att mannen erkänt och går därefter strikt på att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar en fornlämning ska dömas för fornminnesbrott. Straffvärdet för gärningen ligger enligt hovrätten på bötesnivå och företrädaren döms till 60 dagsböter. Hovrätten ålägger även bolaget en företagsbot på 25 000 kronor.
Göta hovrätt B 915-21
Den 20-årige mannen åtalades och fälldes för en rad brott, men friades från grovt vapenbrott. Vapenbrottet gällde otillåtet innehav av en skarpladdad pistol, som polisen hittat bilder och en filmsnutt på i mannens mobiltelefon. Mannen hävdade att pistolen var en replika som tillhörde en kompis. Enligt tingsrätten fanns inget i utredningen som visade på att pistolen avfyrats eller att den varit funktionsduglig. Vidare bedömdes det inte som klarlagt att mannen haft omedelbar och självständig kontroll och rådighet över pistolen under tillräckligt lång tid.
Hovrätten fäller nu mannen för vapenbrott. Domstolen ansluter sig till tingsrättens bedömning att det är en riktig pistol, att det är mannen som hållit i pistolen och att han haft uppsåt i förhållande till att det varit ett tillståndspliktigt vapen. Vidare anser hovrätten att mannens vaga uppgifter om att vapnet tillhört en kompis som stått precis utanför bild inte förtjänar tilltro, och att han kan fällas även om han bara haft sådan omedelbar kontroll över och tagit befattning med den under helt kort tid.
Men mot bakgrund av att det inte med säkerhet gått att fastställa om pistolen varit i brukbart skick eller att pistolen varit fullt fungerande bedömer hovrätten brottet vara av normalgraden. Hovrätten skärper påföljden från fängelse i två och ett halvt år, till fängelse i två år och nio månader.
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 722-22
Natten mellan den 16 och 17 september 2020 sköts en man till döds på Årstabron i Stockholm med fem skott. Tre män – en 20-åring, en 28-åring och en 30-åring – åtalades för att tillsammans ha dödat mannen. Bevisningen bestod bland annat av chattar på olika konton från den krypterade kommunikationstjänsten Anom. För 20- och 30-åringen bedömde tingsrätten att chattarna var tillräckligt för att slå fast att de använt de aktuella kontona vid de tidpunkter som var intressanta i målet, samt att innehållet visade planering, förberedelser, utförande och betalning för mordet.
För 28-åringen byggde bevisningen i stället till stor del på att 20- och 30-åringen skrivit om honom i chattarna på ett sätt som tydligt indikerade att även var inblandad i mordet. Utifrån detta, tillsammans med annan bevisning, kommer tingsrätten fram till att 20- och 28-åringen var närvarande på bron när mannen sköts och dömer båda för mord.
30-åringen, som inte varit närvarande på bron, döms istället för anstiftan av mord. För 20-åringen bestäms påföljden till 14 års fängelse och för 28- och 30-åringen till livstids fängelse. Hovrätten fastställer därmed tingsrättens domar.
Svea hovrätt B 1462-22
Efter att länsstyrelsen omhändertagit katter fakturerades ägarna för kostnaden på 59 278 kr och länsstyrelsen anförde att det i kostnaden ingick uppställning och vittjanden av fällor gällande de katter som inte var hanterbara. Motparterna gjorde gällande att kostnaden var oskäligt hög. Det framgår av utredningen att de trots förbud har hållit katter på fastigheten.
Kammarrätten konstaterar att vad som anförts om hög ålder och ekonomiska förhållanden inte har betydelse för frågan om det finns särskilda skäl att befrias från betalningsansvar. Länsstyrelsen har enligt egen dokumentation beaktat ntresset av att genomföra omhändertagandet så kostnadseffektivt som möjligt. Enligt kammarrätten framstår kostnaden för omhändertagandena inte som orimligt höga. Kammarrätten fastställer länsstyrelsens beslut.
Kammarrätten i Jönköping 1993-21
För att den sökande, en 77-årig man adopterad man, ska få förvärva efternamnet Scheremetiew som en del av ett dubbelt efternamn krävs - konstaterar kammarrätten - att han kan visa att han innan adoptionen bar efternamnet ifråga. Att så är fallet framgår visserligen inte av några kyrkböcker men av utredningen i fallet står det klart att den sökandes biologiske farfar och far fick sina efternamn ändrade från Angelini-Ettinger till Scheremetiew i november 1947. Detta medför att även den sökande, som vid tidpunkten för ändringen var två år gammal, omfattades av beslutet om namnändring enligt då gällande regler.
Mot den bakgrunden bifaller kammarrätten överklagandet och beviljar mannen dubbelt efternamn.
Kammarrätten i Stockholm 7501-21
