Käranden anställdes 2007 som redovisningskonsult av bolaget och han blev ägare till en del av aktierna. År 2018 dömdes samma man för bokföringsbrott till tio månaders fängelse samt näringsförbud. Under tiden som fängelsestraffet avtjänades köptes aktierna i bolaget av ett annat bolag och gick sedan i konkurs på egen begäran. Käranden yrkade att företrädarna för bolaget solidariskt skulle förpliktas att betala drygt 555 000 kr plus ränta med hänvisning till att de i samförstånd agerat så att hans aktier blev värdelösa.
Tingsrätten ogillade käromålet - men hovrätten gör nu en annan bedömning. Sammantaget finner hovrätten att svarandenas agerande vid fullgörandet av uppdraget innebar en överträdelse av ABL på ett sådant sätt som krävs för skadeståndsskyldighet. Hovrätten förpliktar dessa att solidariskt betala 50 000 kr plus ränta till käranden samt ersättning för rättegångskostnader.
Hovrätten över Skåne och Blekinge T 3451-21
Kvinnan vände sig till kommunen och begärde ut totalt 193 e-post-konversationer i en arbetsrättslig tvist som huvudsakligen skickats mellan medarbetare inom grundskoleförvaltningen. Efter överklaganden och omprövning lämnade förvaltningen endast ut åtta meddelanden - med motiveringen att de övriga inte bedömdes utgöra allmänna handlingar och inte heller omfattades av rätt till partsinsyn.
Kammarrätten avslår nu av samma skäl utlämnande av merparten av handlingarna. Endast ett e-postmeddelande som anses ha tillfört ärendet sakuppgift och därmed kan ge rätt till partsinsyn, samt e-postmeddelanden skickade till andra mottagare än de som arbetat med tvisten, visas åter för ny prövning.
Kammarrätten i Göteborg 6493-21
Mannen dömdes till sex månaders fängelse och tre års näringsförbud för bokföringsbrott efter att tingsrätten bedömt att hans bolag helt saknat bokföring för tiden efter april 2016 - dessutom hade befintligt räkenskapsmaterial inte bevarats på rätt sätt.
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar och dömer mannen för bokföringsbrott i enlighet med en i hovrätten justerad gärningsbeskrivning. Med beaktande av det men som mannen får anses lida av näringsförbudet bedömer hovrätten att straffmätningsvärdet motsvarar fyra månaders fängelse, och sänker fängelsestraffets längd i enlighet med detta.
Svea hovrätt B 7186-19
Mannen åtalades och dömdes i tingsrätten till fyra års fängelse för fyra fall av våldtäkt och fyra fall av kränkande fotografering i samband med våldtäkterna. Dessa begicks efter att han och kvinnan umgåtts och druckit alkohol och hon somnat hemma hos honom, och därmed befunnit sig i en särskilt utsatt situation.
Hovrätten anser liksom tingsrätten att det är utrett att kvinnan vid samtliga tillfällen saknat förmåga att värja sig och därmed inte deltagit frivilligt i samlagen, vilket mannen varit medveten om och otillbörligt utnyttjat. Det gäller även att han fotograferat henne olovligen och i hemlighet.
Hovrätten anser att det samlade straffvärdet motsvarar 4,5 års fängelse.
Hovrätten för Västra Sverige B 2402-22
Under flera år utsatte mannen sin sambo och mamman till deras barn för bland annat vaginala, anala och orala samlag samt penetration med dildos, där han bland annat använde kontroll över hennes mediciner som påtryckning. Tingsrätten fann åtalet styrkt för fem av sju åtalade våldtäkter och dömde mannen till tre år och fyra månaders fängelse.
Hovrätten finner nu åtalet styrkt för samtliga sju åtalspunkter och skärper straffet till 5,5 års fängelse. Kvinnans uppgifter får enligt hovrätten starkt stöd av annan åberopad bevisning i ett antal relevanta avseenden. Hennes uppgifter om tid och plats för händelserna, de sexuella handlingarna och mannens kontrollerande beteende får ett mycket starkt stöd av övrig utredning. Även när det gäller att hon utsatts för visst våld finns stödbevisning, även om den är något svagare och endast avser händelser strax före undersökningen. Även i frågan om tvång, våld och ofrivillig sex får kvinnans uppgifter enligt hovrätten sådant stöd av den övriga utredningen att hennes uppgifter ska läggas till grund för bedömningen av åtalet. Kvinnans redogörelse ger inte heller utrymme för att mannen kan ha missförstått hennes ovilja att delta i de sexuella handlingarna. Genom hennes uppgifter är det enligt hovrätten alltså klarlagt att mannen begick gärningarna med uppsåt.
Hovrätten bedömer att det samlade straffvärdet överstiger minimistraffet för grov våldtäkt, och tar vid bestämmande av straffet även hänsyn till att mannen skiljs från sina politiska uppdrag.
Hovrätten för Västra Sverige B 2087-22
Den tilltalade friades i tingsrätten från anstiftan av skadegörelse - åklagaren påstod att han anlitat personer som på hans uppdrag avverkat ett träd på en fastighet så att det blev skador "för okänt men inte ringa värde". Ett vittne har berättat att han såg då trädet, en tall, höll på att kapas och att han i samband med händelseförloppet kommit att prata med den tilltalade som uppgett att han hade fått kommunens godkännande till trädfällningen.
Den tilltalades påstående om att de personer som utförde trädfällningen av misstag fällde tallen och att det inte skedde på uppdrag av honom framstår enligt hovrätten som påtagligt vaga och otydliga. Sammantaget finner hovrätten att åtalet är styrkt varför den tilltalade döms för anstiftan till skadegörelse.
Svea hovrätt B 508-22
En man deltog inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin i en arbetsmarknadsutbildning. Arbetsförmedlingen beslutade att avbryta insatsen efter bedömningen att han inte kunde tillgodogöra sig utbildningen.
När mannen begärde omprövning av beslutet avvisade Arbetsförmedlingen begäran med motiveringen att ett beslut om att avbryta en viss insats inom programmet inte är ett beslut som kan omprövas. Förvaltningsrätten upphävde beslutet och återförvisade målet till Arbetsförmedlingen för omprövning av beslutet, och kammarrätten avslog Arbetsförmedlingens överklagande.
Arbetsförmedlingen fullföljde talan till Högsta förvaltningsdomstolen, som nu upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden samt avvisar mannens överklagande till förvaltningsrätten.
Högsta förvaltningsdomstolen 1454-21
Kommunen avslog mannens ansökan om ekonomiskt bistånd för juni 2020 samt för en skuld, bland annat med motiveringen att kommun inte bedömdes vara hans bosättningskommun. Han var då folkbokförd på en adress i en annan kommun och bostaden som han uppgav sig ha i sökandekommunen hade utmätts och gått till tvångsförsäljning månaden innan, och kunde enligt kommunen därför inte anses ge någon reell och permanent boendemöjlighet. Han bedömdes enligt kontoutdrag även ha haft sin huvudsakliga vistelse i en annan kommun.
Förvaltningsrätten avslog respektive avvisade mannens överklagande men kammarrätten återförvisar nu frågorna om biståndet för juni respektive skulden till kommunen respektive förvaltningsrätten. När det gäller biståndet för juni bedömer kammarrätten att det inte har stått klart att någon annan kommun än vistelsekommunen har haft ansvaret för att ge mannen stöd och hjälp, och eftersom denna även varit sökandekommunen är det den som är ansvarig för att pröva den ansökan. När det gäller bistånd till skulden konstaterar kammarrätten att en förvaltningsdomstols avgörande inte utgör hinder mot att samma sak prövas på nytt om avgörandet är betungande för den enskilde, vilket det aktuella avslaget är. Detta avgörande hindrar enligt kammarrätten därför inte att frågan prövas på nytt varför målet visas åter till förvaltningsrätten för prövning i sak.
Kammarrätten i Stockholm 7442-21
Sveriges lantbruksuniversitet gjorde fel som med hänvisning till covid-19-pandemin nekade en person att ta del av allmänna handlingar på stället, har Justitieombudsmannen (JO) kommit fram till i ett beslut.
Det var sommaren 2021 som begäran gjordes att snarast få ta del av allmänna handlingar i Sveriges lantbruksuniversitets lokaler. Med hänvisning till covid-19-pandemin meddelade universitetet att detta inte kunde ske förrän två och en halv månad senare. ChefsJO uttalar att myndigheter under pandemin endast i undantagsfall har kunnat vägra att genast lämna ut en allmän handling på stället med hänvisning till risken för smittspridning. Universitetet kritiseras för att det inte tillgodosett personens begäran och för att heller inte ha meddelat ett överklagbart beslut om saken.
Utan avsikt att fullfölja avtalen och redovisa likviden erbjöd sig mannen och kvinnan att via en bilfirma förmedla försäljningen av två personbilar och nio husbilar, varav de dyraste två var värda omkring 750 000 kronor styck.
Mannen åtalades och fälldes för totalt 10 fall av grovt bedrägeri, ett fall av bedrägeri och ett penningtvättsbrott avseende en handpenning som en köpare betalat. Kvinnan dömdes för åtta fall av grovt bedrägeri och ett fall av rattfylleri. Påföljderna bestämdes till fyra respektive två års fängelse.
Hovrätten skärper nu kvinnans påföljd. Hovrätten konstaterar att kvinnan gjort sig skyldig till åtta fall av grova bedrägerier som samtliga har utgjort led i en brottslighet som har utövats i organiserad form och har varit systematisk. Vidare hade brottsupplägget inte kunnat realiserats utan hennes insatser. Bland annat mot den bakgrunden bedömer hovrätten att straffvärdet är högre än vad tingsrätten har kommit fram till och skärper påföljden till tre års fängelse.
Göta hovrätt B 1484-21
