Mannen och kvinnan bodde i samma område och hade tidigare haft en relation. Efter att mannen meddelats kontaktförbud, och kvinnan gillat ett av hans inlägg på Facebook, åkte han en kväll först efter hennes bil och blinkade med lysena, för att sedan hamna före henne på vägen innan de körde åt olika håll. Åtalad för överträdelse av kontaktförbudet hävdade mannen att han av en tillfällighet först kommit att hamna efter kvinnans bil när han skulle åka och tanka, för att sedan bli förföljd av henne.
Tingsrätten friade men hovrätten dömer nu mannen i enlighet med åtalet till 60 dagsböter. Hovrätten finner det klarlagt att kvinnan innan händelsen visserligen etablerat viss kontakt med mannen via Facebook, men att detta inte anses ha inneburit något generellt samtycke till att etablera kontakt. Vidare får kvinnans berättelse om att mannen kört efter henne mycket nära och blinkat med helljuset ett så starkt stöd av utredningen att det läggs till grund för bedömningen. Detta har enligt hovrätten uppenbarligen skett i syfte att fånga hennes uppmärksamhet, och har inneburit en överträdelse av kontaktförbudet som inte kan bedömas som ringa.
Hovrätten för Nedre Norrland B 1835-21
I 46 år hade den 96-åriga damen bott i sexrummaren på 197 kvadratmeter på Östermalm i Stockholm när en dödsbodelägare efter en hälftenägare till fastigheten ville ta över lägenheten för att bo närmare sin åldriga mor, som också bodde i huset. Damen hade även erbjudits en mindre nyrenoverad lägenhet i samma hus. Varken hyres- och arrendenämnden eller nu hovrätten anser dock att dödsbodelägarens intresse väger tyngre än damens. Båda instanserna konstaterar mot bakgrund av damens långa hyrestid, det faktum att hon fortfarande bor i lägenheten och att det saknas stöd för att hon skulle ha åsidosatt sina förpliktelser på det sätt som hyresvärden påstått, att hennes intresse att ha kvar hyresrätten med besittningsskydd väger klart över hyresvärdssidans intresse.
Svea hovrätt ÖH 7457-21
Den 14-åriga flickan och den 15-årige pojken hade inlett en kärleksrelation via sociala medier och kom överens om att han skulle resa och hälsa på henne under påsklovet. Under besöket hade de sedan minst fyra samlag.
Tingsrätten dömde till ungdomsvård för våldtäkt mot barn men hovrätten ändrar nu brottsrubriceringen till fyra fall av sexuellt utnyttjande av barn.
Hovrätten konstaterar att de båda varit nära varandra i ålder – 14 år och 1 månad respektive 15 år och 7 månader – och att de haft en kärleksrelation. Domstolen konstaterar vidare att vissa omständigheter tyder på att alla samlagen inte varit helt frivilliga från flickans sida utan att pojken tjatat sig till vissa. Det finns dock inget i utredningen som ger stöd för att pojken uppfattat att flickan inte deltog frivilligt, konstaterar hovrätten. Gärningarna kan enligt hovrätten med hänsyn till detta samt övriga omständigheter inte anses vara så allvarliga att de ska bedömas som våldtäkt mot barn utan bedöms därför istället som sexuellt utnyttjande av barn.
Hovrätten för Nedre Norrland B 464-22
En hund kom att omhändertas när hans husse var frihetsberövad på grund av brottsmisstanke och inte själv kunde ta hand om den. Enligt kammarrätten finns det särskilda skäl att befria honom från ansvar för kostnaderna - nästan 14 000 kr - för omhändertagandet av hunden. Rätten framhåller att befrielse från betalningsskyldighet i praxis har ansetts kunna komma i fråga när en djurhållare på grund av sjukdom kan sägas oförskyllt ha hamnat i en situation som har gjort omhändertagandet nödvändigt.
Mannen friades från brottsmisstanke och han har inte orsakat det allmänna kostnader på grund av bristande djurhållning utan som en följd av frihetsberövandet. Vidare har det i kammarrätten framgått att han under häktningen lämnat uppgifter till länsstyrelsen om flera personer som eventuellt skulle kunnat ta hand om hunden, men att det visat sig att ingen kunde det.
Enligt kammarrätten får sådana omständigheter som nu är aktuella anses utgöra särskilda skäl för att befria från betalningsansvar för kostnader i samband med omhändertagandet av hunden. Överklagandet bifalls.
Kammarrätten i Sundsvall 1586-21
Utan hjälm och körkortsbehörighet, och med en alkoholkoncentration på 1,03 promille i blodet, körde 21-åringen av skoterleden och krockade med ett träd, låg i koma ett drygt dygn, och saknade minnesbilder från några timmar innan till några veckor efter händelsen.
Tingsrätten friade från olovlig körning, grovt rattfylleri och brott mot trafikförordningen eftersom utredningen enbart bestod av uppgifter som lämnats till mannen av en person som enligt egen uppgift hade varit passagerare men lyckats kasta sig av skotern, och sedan inte hade hörts i målet.
Efter att denna person nu hörts i hovrätten där hans vittnesmål bekräftar 21-åringens gärningar, och detta tillsammans med analysresultat av hans alkoholkoncentration, finner hovrätten åtalet styrkt på samtliga tre åtalspunkter.
När de gäller påföljden beaktar hovrätten att körningen ägde rum i terrängen där ingen annan trafik förekom och att mannens alkoholkoncentration låg precis övergränsen för grovt rattfylleri. Terrängskoter är typiskt sett inte ett lika trafikfarligt fordon som personbil på allmän väg, och körsträckan var förhållandevis kort – cirka en kilometer.
Det samt att mannen vid olyckan var 20 år, tidigare ostraffad och det saknas anledning att anta att han kommer att återfalla i brott, gör att hovrätten anser att påföljden kan stanna vid villkorlig dom och 70 dagsböter.
Hovrätten för Nedre Norrland B 896-21
Moderbolaget anlitade PwC för utredning av förutsättningarna för underprisöverlåtelse av en fastighet, ägd av en bostadsrättsförening, till ett aktiebolag i koncernen. PwC ansåg att förutsättningarna var uppfyllda och upplyste om att det fanns möjlighet att ansöka om uppskov gällande lagfartsavgift så länge fastigheten ägdes inom koncernen. Lantmäteriet kom dock fram till att uppskov med lagfartsavgift inte kunde beviljas. Tingsrätten och hovrätten avslog överklagandet.
Moderbolaget väckte talan om skadestånd mot PwC och gjorde gällande att rådgivningen varit felaktig och vårdslös. PwC invände att rådgivningen varit korrekt med hänsyn till rättsläget vid tidpunkten och anförde att PwC:s ansvar var begränsat enligt FAR:s allmänna villkor om rådgivningstjänster som varit del av uppdragsavtalet.
Högsta domstolen anser att PwC:s rådgivare haft goda skäl för antagandet att uppskov skulle beviljas, men det var en udda situation som inte behandlats i förarbeten eller litteratur. Med hänsyn till att moderbolaget uttryckligen ville undvika negativa skattekonsekvenser så borde saken ha undersökts närmare. Högsta domstolen finner att PwC handlat oaktsamt och PwC är ersättningsskyldigt för stämpelskatten. En oenig Högsta domstol finner att skadeståndsskyldigheten ska begränsas enligt den avtalade ansvarsbegränsningen till 444 000 kr, av dryga 1,5 milj kr. Två justitieråd anför skiljaktig mening att PwC blir fullt ersättningsskyldig.
Högsta domstolen T 3131-21
Bolaget yrkade att fastighetsägaren skulle förpliktas att betala anläggningsavgift för spillvatten för fastigheten. Mannen motsatte sig att fastigheten skulle bli tvångsansluten till kommunalt avlopp eftersom fastigheten hade en fungerande avloppsanläggning. Med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön bedömer mark- och miljödomstolen att det föreligger ett behov av att ordna avlopp i ett större sammanhang i området.
Utredningen visar att bolaget meddelat mannen förbindelsepunkt och mark- och miljödomstolen finner att bolaget haft laglig grund att debitera mannen enligt kommunens va-taxa. Mark- och miljödomstolen förpliktar fastighetsägaren att betala avgifter enligt bolagets yrkanden.
Mark- och miljödomstolen i Växjö M 5289-21
Frågan i målet är om forskaren har gjort sig skyldig till oredlighet i forskning avseende fyra medicinska publicerade artiklar under åren 2013, 2014, 2015 respektive 2016. Nämnden för prövning av oredlighet i forskning menade att det i artiklarna förekommit felaktiga bilder som utgör förfalskningar i lagens mening och att forskaren genom att godkänna artiklarna agerat grovt oaktsamt. Förvaltningsrätten gjorde emellertid en annan bedömning gällande oaktsamheten och friade forskaren.
Kammarrätten konstaterar att det är ostridigt att de aktuella bilderna är förfalskade och att detta innebär allvarliga avvikelser från god forskningssed. Det har inte gjorts gällande att de aktuella avvikelserna ska ha begåtts uppsåtligen. Forskaren visserligenm enligt kammarrätten, brustit i sitt ansvar när hon granskat och godkänt artiklarna utan att säkerställa att dessa var korrekta före publicering. Hennes agerande har dock inte i något fall, enligt kammarrättens bedömning, varit så klandervärt och nonchalant att det är fråga om grov oaktsamhet. Kammarrätten ansluter därmed till förvaltningsrättens slutsats att hon inte har gjort sig skyldig till oredlighet i forskning.
Kammarrätten i Stockholm 6503-21
Dataanalys hyrde lokaler av Hemsö för hotellverksamhet enligt tre hyresavtal och Hemsö sade upp avtalen för avflyttning före hyrestidens utgång. Det var ostridigt att Dataanalys tvingats lägga ned sin hotellverksamhet med anledning av uppsägningen och att Hemsö inte erbjudit Dataanalys någon ersättningslokal. Den verksamhet som Dataanalys bedrev i lokalerna var korttidsboende för personer över 21 år som levde i hemlöshet, med sociala problem och med särskilda svårigheter att på den öppna marknaden hitta en bostad.
Dataanalys yrkade att Hemsö skulle förpliktas att betala drygt 28 milj kr plus ränta medan Hemsö bestred talan och betonade den misskötsamhet som förekommit.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att Hemsö haft tungt vägande skäl att upplösa hyresförhållandet men Dataanalys har också haft ett starkt intresse av att fortsätta att bedriva sin verksamhet i lokalerna. Sammantaget finner hovrätten att Hemsö inte haft befogad anledning att upplösa hyresförhållandet i den mening som avses i generalklausulen. Till skillnad från tingsrätten beräknar hovrätten Dataanalys rörelseförlust till 19 milj kr. En oenig hovrätt ändrar tingsrättens dom i enlighet med domslutet.
Hovrätten för Västra Sverige T 2116-21
I en förundersökning om ringa narkotikabrott beslutade polisen att som första utredningsåtgärd hålla ett förhör med en 16-åring i hemmet enligt en arbetsmetod som kallas Linköpingsmodellen. Den går ut på att förhör genomförs i hemmet med personer mellan 15 och 18 år som misstänks ha använt narkotika men där misstanken inte når upp till skälig misstanke. När 16-åringen inte var hemma utan i en matbutik åkte polisen dit och höll förhöret där.
JO konstaterar att platsen och formerna för förhöret var i direkt strid med den s.k. hänsynsprincipen och bestämmelserna om förhör i förundersökningskungörelsen. Polismyndigheten kritiseras för det inträffade.
Riksdagens ombudsmän (JO) 8758-2019
